Jag gillade verkligen Kristina Ohlssons debut Askungar. Efter att ha läst den så hade jag höga förväntningar inför bok nummer två i serien, Tusenskönor. Förväntningarna infriades, liksom i tredje boken, Änglavakter. Samtliga böcker är utgivna av Piratförlaget.

Tusenskönor handlar om samma persongalleri som i Askungar. Det är Fredrika Bergman och hennes kollegor i Alex Rechts utredningsgrupp som tar sig an ett nytt fall. Denna gång är det ett äldre prästpar som hittas skjutna i sitt hem vid Odenplan. Samtidigt är det en man som flytt från Irak som sitter inlåst i en lägenhet och väntar på att få börja sin nya framtid i Sverige. Dessutom är det en ung svensk kvinna som befinner sig i Bangkok, där hon håller på att bli avskuren från omvärlden. Någon nedmonterar hennes liv bit för bit. Hon blir efterlyst av den thailändska polisen och därför tar hon upp jakten på den som försöker ödelägga hennes tillvaro. Det inträffar alltså tre, till synes, vitt skilda händelser, men så småningom visar det sig att de förstås har ett samband.

I Änglavakter hittas en ung kvinna styckad och begravd i ett skogsparti i Midsommarkransen utanför Stockholm. Det visar sig vara en student som varit försvunnen i flera år. Medan man undersöker brottsplatsen görs fler fynd på samma ställe. Det visar sig att brottsplatsen rymmer fler hemligheter, men dessa är flera decennier gamla. Samtidigt är det en stum barnboksförfattarinna som sitter på ett ålderdomshem. Hennes namn dyker upp om och om igen i polisutredningen, men hon vägrar prata.

Nu när jag läst två böcker till om Fredrika Bergman och hennes kollegor så tycker jag att de bara blir bättre och bättre. Jag gillar svenska kriminalromaner. Jag gillar att följa polisens arbete samtidigt som jag får ta del av huvudpersonernas privata liv. Persongalleriet tyckte jag var lite tunt i den första boken, men nu är det mer utvecklat. Böckerna är välskrivna och har ett mycket bra språk. Berättelserna har också ett bra driv och de är inte förutsägbara, vilket är ett stort plus i genren. Jag gillar också attr Kristina Ohlsson lyckas knyta ihop alla trådar i slutet av böckerna, vilket inte är självklart, framförallt inte när man har så många olika parallella händelser som hon har i sina böcker. Det visar också på hur skicklig hon är som författare. Ett stort plus också för de otroligt läckra omslagen! Det här var riktiga sträckläsarböcker för min del! Jag hoppas det kommer många fler böcker i serien.