Varje dag är en vårdskandal är skriven av Sebastian Lönnlöv. Han jobbar idag som bibliotekarie och litteraturkritiker. Men han har sedan tidigare en påbörjad utbildning till sjuksköterska och han har även jobbat inom äldreomsorgen. Det är just om äldreomsorgen han har skrivit i den här boken. Han skildrar sina erfarenheter utifrån vårdbiträdets golvperspektiv. Han berättar om anekdoter från jobbet, men de är sällan av det positiva slaget. Tvärtom handlar det om en vårdskandal som pågick i det tysta, varje dag.

Han berättar om hur bristfällig inskolning han fick innan han började jobba som timvikarie, samtidigt som han förväntades vara självgående när han jobbade:

Varje dag var full av kritiska moment som de ansvariga sjuksköterskorna inte hade insyn i. Jag hade gärna lärt mig, men jag gjorde bara mitt jobb så väl jag förmådde, dag efter dag. Kanske inhämtade jag någon smula kunskap här och där, men det fanns inga regelrätta försök att öka min kompetens. Inga utbildningsresurser fanns som kunde slösas bort på timmisar. Ändå utförde vi en stor andel av allt arbete.

Han berättar om hierarkin hos de anställda, att han inte gjorde några ansträngningar för att ändra rutinerna eller komma med förslag på saker som skulle kunna förbättra verksamheten – han tog för givet att ingen var intresserad av klämkäcka praktikanter som försökte förbättra verksamheten.

Han berättar också om de dementa gamlingarnas totala utelämnande.

Faktum kvarstår: dementa är utelämnade till ickedementas godtycke. De kan ofta inte alls berätta om övergrepp, vare sig de allvarliga eller de vardagliga. Ett elakt ord. Ett alltför hårt handlag. Brist på tålamod eller respekt. De som lyckas berätta riskerar dessutom att inte betraktas som tillförlitliga. När en person inte kan berätta var hon befinner sig, eller hur gammal hon är, är det ofta omöjligt att skilja mellan sanning och förvirring.

Men han berättar också om personalens utelämnande till de dementa, som de ibland inte ens har någon aning om hur de ska hantera. Brist på utbildning, kunskap, erfarenhet är något som Sebastian tar upp om och om igen, liksom brist på tid, brist på personal, brist på resurser. Och detta får konsekvenser, såväl för de äldre som för personalen.

På demensavdelningen är våld mot personalen vardagsmat. Alla gick omkring med blåmärken och rivmärken på armarna, eftersom vi ständigt närmade oss personer som inte förstod sin omvärld och inte kände igen oss. Våldet var en del av ilskan i att inte längre se sammanhangen. Läget förbättrades inte heller av all oerfaren, ständigt utbytt och ofta alltför pressad personal.

Ilska var det vi ständigt mötte och alltid kunde räkna med. Den kom från äldre, anhöriga, chefer, sjuksköterskor. När de äldre var arga visste vi att det sällan gällde oss – vilka vi var som personer spelade säkert in, men hur underbart förstående och omtänksamma vi än var skulle vi fortfarande riskera att mötas med nyp, knutna nävar och vassa naglar.

Vi var projektionsytor för något annat. Samtidigt kunde vi, med mer tid och trygghet, ha skapat en rofylld miljö med mindre grogrund för ilska.

Det värsta våldet var inte inbyggt i demensen, utan i systemet som vi var en del av. Allt måste glida framåt så smidigt som möjligt. Det fanns sällan utrymme för kreativitet eller eftertanke. Vi gjorde vårt bästa, men vi räckte aldrig till. I längden skadade det mig som person. Jag blev bitter och slutade se det jag inte orkade ta in, samtidigt som mina händer blev torra och sprickorna sved av varje handtvätt, varje spritning, varje diskad tallrik.

Varje dag är en vårdskandal är en ganska liten och tunn bok. Den har ett litet format, bara drygt 150 sidor och texten är luftig. Det innebär att den är snabbläst. Samtidigt är snabbläst något som skulle behöva citationstecken – trots att texten i sig är snabbläst är innehållet inte något som man snabbt tar till sig och sedan glömmer. Ibland behöver man lägga ifrån sig boken och begrunda vad som står. Händer detta verkligen i Sverige idag? Har det gått såhär långt? Ibland behöver man lägga bort boken och ta en paus, det blir för mycket, det kommer för nära. Jag rekommenderar den ändå till såväl ung som gammal. Alla kan vi behöva få insikt och insyn i hur äldreomsorgen tyvärr fungerar i vårt land. Helst i syfte att förändra. Vem ska annars våga bli gammal i Sverige?

Varje dag är en vårdskandal är utgiven av Albert Bonniers förlag. Den finns att låna på biblioteket eller att köpa som e-bok hos Adlibris eller Bokus.