Jag har länge stått i kö till Marie Auberts bok Vuxna människor. Äntligen har jag fått läsa den! Det är en tunn, snabbläst bok som handlar om Ida. Hon är arkitekt, i fyrtioårsåldern och barnlös. Sista tiden har den biologiska klockan dock börjat ticka. Eftersom hon inte har hittat den rätte än har hon undersökt möjligheten att frysa ned ägg tills den dag kommer som hon träffar den blivande pappan till sina barn. Nu är hon på väg till sin barndoms paradis för att fira sin mammas 65-årsdag och spendera några dagar med familjen. I stugan är också mammans nya man Stein och Idas syster Marthe med sin sambo och bonusdotter. Allt är som uppbyggt för några härliga sommardagar med familjen – om det inte vore för Marthes strålande nyhet.

Jag tror inte att det är någon spoiler att denna nyhet är att lillasyster Marthe är gravid. Marthe som Ida länge varit avundsjuk på. Marthe som har blivit favoriserad under uppväxten. Ida försöker glädja sig åt systerns lycka, men det dröjer inte länge förrän allt sköljer över henne.

Jag tycker att den här boken på något sätt liknar Nora eller Brinn Oslo brinn. Jag vet inte om det bara är för att båda är norska romaner som handlar om unga kvinnor och är skrivna i jag-form. Men det är också något i hur huvudpersonerna beskrivs. Jag upplever båda kvinnorna som omogna. Här i Vuxna människor tar det sig uttryck till exempel i att Ida beger sig ut med familjens båt, använder upp tanken och berättar ingenting när bensinen sedan är slut när Marthe ska skjutsa sin mamma på en båttur, men också i hur hon kretsar runt systerns kille och flirtar med honom, för att sedan avslöja något som han har berättat i förtroende för henne som hämnd för att han inte ville ha henne.

Det är som sagt en tunn bok, endast 111 sidor, och den utspelar sig under bara några få dagar. Ändå hinner det hända så mycket. Inte särskilt många fysiska händelser, men det händer mycket i Idas inre och i relationerna inom familjen. Den är lättläst och snabbläst, men den stannar ändå kvar. Framförallt eftersom jag inte riktigt vet vad jag tycker om boken. Den är välskriven, men jag har svårt att sympatisera helt med huvudpersonen då hon beter sig ganska illa åt. Hennes ensamhet, utanförskap, barnlösheten och syskonrivaliteten kan jag dock relatera bättre till. Trots bokens omfång tar den upp flera viktiga, brännande ämnen. Författaren har dessutom lyckats skildra dessa ämnen på ett innerligt, brännande, hudnära sätt med både socker och sälta. En perfekt bokcirkelbok eftersom det finns så mycket att prata om och jag tror man tycker olika om boken beroende på vilken uppväxt man själv haft och vilka roller man själv fick under barndomen.

Vuxna människor är utgiven av Wahlström & Widstrand. Den finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus.