Inger och Skabaran handlar om Inger som vill att hennes pappa ska leka med henne. Hon hade så många roliga och spännande idéer och det var viktigt att pappa skulle vara med. Det ville förstås pappa gärna men han hade så många saker han bara måste göra först. Jobba, ringa, se färdigt programmet på TV och laga middag. Det tyckte Inger var tråkigt och hon blev väldigt arg, satte sig på golvet och väntade på att något roligt skulle hända. Och det var då hon såg den lilla figuren som satt i pappas sko. ”Jag heter Skabaran” sa figuren. Snartälskling, Nånannangång och Kanskesenare bodde också i pappas fickor och under pappas säng och de påminde honom om vad han måste komma ihåg att göra. Inger tyckte att nu fick det vara nog och samlade ihop alla figurerna i en liten rosa ask. Det skulle hon nog inte ha gjort för nästa morgon var ingenting som vanligt …

Själva idén med boken är kul – jag tror såväl barn som vuxna kan känna igen sig i situationen med barnet som vill leka och den vuxne som känner sig styrd av alla vuxenlivets krav och måsten. Först tyckte jag att det var väldigt tråkigt att boken är illustrerad i stort sett endast i svartvitt. Men så såg jag i följebrevet att det var ett medvetet val i syfte att aktivera barnen och stimulera dess fantasi. Bilderboksskaparnas intention är nämligen att de barn som vill själva ska kunna färglägga boken. Såhär skriver de: ”Vi tror nämligen att barnen i många fall har en bättre och mycket intressantare uppfattning om vad saker och ting ska ha för färger än vad vi vuxna har”.

Inger och Skabaran är skriven av Gustave Lund som är kompositör, musiker, författare och skådespelare, kanske mest känd under artistnamnet Gurra G i gruppen Just D. Bilderboken är illustrerad av konstnären och illustratören Per Åleskog. Inger och Skabaran är utgiven av EA förlag och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris.