I år var det fem år sedan mina föräldrar dog. De dog båda mycket hastigt och oväntat strax efter varandra när jag var höggravid med min minsta dotter och det var förstås en chockartad upplevelse att planera en förlossning och två begravningar under en och samma månad. Framförallt att förlora min mamma när jag själv endast var i 35-årsåldern, mitt i livet och med fjärde barnet på väg var en väldigt jobbig upplevelse. Jag hade inga vänner då som själv förlorat sin mamma och kände mig ensam med den upplevelsen.

Charlotte Sirc miste sin mamma som femtonåring som då saknade även hon berättelser om och av flickor och kvinnor som upplevt samma sak. Därför tog hon initiativet till antologin När mammor dör. I den boken delar 31 döttrar mellan 18 och 77 år med sig öppet och ärligt om sorgen och livet efter förlusten av sina mödrar.

Det är en bok man får läsa i små portioner, för smärtan skiner så starkt igenom vissa av berättelserna. Varje kvinnas berättelser är dock endast på några sidor, så boken tar inte alltför lång tid i sig att läsa, men innehållet kan behöva smältas som sagt. Vissa av kvinnorna förlorade sina mammor som barn, andra som tonåringar, andra mitt i livet och återigen andra som äldre. Vissa mammor gick bort av sjukdom, vissa hastigt och oväntat och för andra var döden mer efterlängtad. Varje berättelse är unik, men de visar också att det finns många olika sätt att sörja på och att inget sätt är ”rätt” sätt att sörja på samt att en mammas död sätter djupa spår oavsett när eller hur hon går bort. Men boken inger också styrka, hopp, förtröstan och kraft att gå vidare. En bok att känna igen sig i och få tröst av helt enkelt.