Mina tantkompisar handlar om Elis. Han bor på Kyrkogatan 5 och i trädgården har hans pappa byggt en trädkoja. Han har byggt en lådbil också som Elis kan racea med. Men det bästa Elis vet är att gå hem till sina tantkompisar. Hela gatan är full av hans tantkompisar. De är tanter allihopa, men förutom det är de faktiskt väldigt olika. Det är Berit, Sivan, Simin, Gun och så Elis favorit Elsa.

Det är kanske inget som är sådär extra speciellt just med Elsa, men ändå är hon den bästa tantkompisen. Hos Elsa kan Elis sitta i hammocken och bara vara. Men en dag är Elsa inte där när Elis knackar på. Sån tur att han har många andra tantkompisar som finns där för honom när vänskapen byts ut mot sorg. Och kanske finns också början på något som kanske kan bli en ny vänskap?

Mina tantkompisar är en bilderbok av Ester Roxberg och Nathalie Ruejas Jonson som handlar om vänskap över generationsgränserna och om sorg. Elis är vän med ett gäng tanter, han umgås med dem en och en och de bjuder på helt olika typer av äventyr. Boken skildrar vänskapen med värme och humor. Det är berörande och går rakt in i hjärtat, framförallt när Elis förlorar sin bästa tantkompis, vilket är hjärtskärande.

Illustrationerna i bilderboken lyfter verkligen berättelsen. Man får se hur gatan ser ut, hur olika tanterna är och vilken otrolig gemenskap som finns på gatan. Tanterna är verkligen olika karaktärer med olika slags hem, olika klädstilar, intressen, personligheter och egenskaper. De är tanter allihopa, men ingen av dem når upp till någon tantstereotyp. Det är också lätt att förstå att Elis verkligen njuter av vänskapen med alla sina tantkompisar just eftersom de bjuder på så olika slags vänskap allihopa. Illustrationerna är mjuka, varma, känslofyllda, färgglada men i mättade färger, lite retroinspirerade, inkluderande och de passar så fint ihop med texten som i sin tur är varm, gestaltande, uttrycksfull, och spänner mellan alla känslor från glädje, vänskap och hopp till sorg och saknad.