Sjuttonåriga Ava vaknar upp från den nya influensan. Men hon vaknar inte på något sjukhus som hon först trodde. Eden är mer än så. En plats. Ett samhälle. En värld. Hon har förlorat båda sina föräldrar och hon tillhör de äldsta i världen. Influensan har dödat nästan alla utom de riktigt unga. Eden är tänkt att vara ett paradis, byggt av de äldre överlevarna. Men Eden framstår mer och mer som något annat, en plats där empati är ett skällsord och alla tvingas tävla mot varandra. Varför har Ava hamnat just i Eden? Och hur har Eden lyckats skapas på så kort tid efter pandemin? Och vad är egentligen felet med Eden?

Felet med Eden är första delen i en dystopi om världen efter en dödlig pandemi. Ytterst aktuell i dessa tider med andra ord. Den är skriven av Emmelie Pettersén Uggla och beskrivs som en Hungerspelen för 2020-talet. Det är en bok som man snabbt kommer in i och den är skriven i ett högt tempo. Efter läsningen kvarstår många frågor, och jag förstår att det är en tanke bakom, så man ska vilja läsa ytterligare delar snabbt, men själv blir jag mest frustrerad och jag vet inte om jag kommer att läsa kommande böcker. Jag har också svårt att komma Ava in på livet och kan inte heller riktigt se Eden framför mig, något som jag ändå ser som stora behållningar när jag läser böcker. Ändå tror jag att målgruppen, unga vuxna, kan tycka om boken eftersom den är spännande, dramatisk och skriven på ett tempofyllt, händelsedrivet och lockande sätt.