”Nu måste jag sluta – avskedsbrev” av Udo Grashoff är en samling avskedsbrev från människor som begått självmord. Kanske låter det en smula makabert? Men här i Sverige är det dubbelt så många människor som begår självmord, än som dör i trafikolyckor, varje år. Och den fråga som oftast omgivningen ställer sig är just – varför?

Jag har insett att det är alla typer av människor som begår självmord, och de har alla olika anledningar till det. Det är intressant att läsa, man får en insikt i hur vanliga människor kan ha det, och jag har fått en ökad förståelse för varför man gör en sådan handling. Jag fångas av en del människoöden i boken, medan jag irriteras av andra. En del förklarar sin handling, en del anklagar samhället, en del anklagar sina anhöriga. Oftast försöker de dock ge omgivningen tröst och samtidigt be om förlåtelse för sin handling. Det öde som jag fångas mest av i boken är den kvinna som först tar livet av sina tre barn och därefter begår självmord…

Avskedsbreven är inte bearbetade. Boken är översatt från tyska, vilket innebär att stavfel är rättade, men i övrigt så är de identiska. Det betyder att det är en stor språklig variation. Det är också förstås en stor variation på själva breven, det finns ingen röd tråd eller någon slags uppdelning. Till varje avskedsbrev får man också läsa en liten text om omständigheterna runt dödsfallet, det kan vara fakta ur polisrapporter eller rättsläkarrapporter, eller ur förhör med den döde personens omgivning. Det kan vara saker som förklarar handlingen och det är intressant att ta del av. Det ger en hel del pluspoäng.

Jag rekommenderar den här boken. Det är ett intressant tema – självmord är ju fortfarande väldigt tabu, så boken är viktig för att skapa diskussion kring ämnet. Det är också intressant och givande att läsa om de olika människoöden som finns beskrivna. Man blir fängslad och gripen av att läsa den.