Sören Olsson är troligen mest känd som en av författarna till böckerna om Sune och Bert. Men tillsammans med sin hustru Yvonne Brynggård-Olsson har han också skrivit en helt annorlunda bok, Prins Annorlunda (Norstedts förlag). Boken handlar om deras förstfödda son Ludvig som föds med Downs Syndrom. Föräldrarna hade noga tänkt igenom hur det skulle vara att få barn, men att de skulle få ett barn med Downs Syndrom fanns liksom inte på kartan. Efter bara några veckor som föräldrar till Ludvid insåg de därför att inget skulle bli som de tidigare trott.

Boken handlar om Ludvigs uppväxt och i boken skildras såväl  jobbiga saker, som Ludvigs dödsrädsla, jobbiga undersökningar på sjukhuset och den ständiga kampen som familjen för, som mer glädjefyllda saker, som Ludvigs kärleksbombning, alla hans framsteg och glädjen i att få syskon. Gemensamt för alla händelser som föräldraparet berättar om i boken är att det är en varm och kärleksfull skildring, där föräldrarna naket och utelämnande berättar om hur det är att få ett annorlunda barn, om föräldraskapets glädje och sorg som ständigt finns där. Författarna skriver medryckande och man blir riktigt rörd av Ludvigs uppväxtskildring. Boken är både lättläst och snabbläst. Jag tycker att den här boken bör läsas av många, allt från föräldrar som själv har ett barn med Downs Syndrom och vårdpersonal som möter dessa barn i sitt jobb till den tysta omgivningen som emellanåt gör bort sig, kanske framförallt på grund av rädslan för det okända.