Kompisen längtar (Rabén&Sjögren) är skriven av Moni Nilsson och illustrerad av Per Gustavsson.

Olivia ska åka bort. Kompisen får inte följa med. Kompisen fäller en tår. Olivia säger att han inte ska gråta, då blir hon också ledsen. Kompisen försöker le men det är svårt att le med en klump i magen. Olivia lämnar ett hål efter sig hos kompisen. Tiden går sakta när man längtar. Kompisen väntar och väntar…

Det här är så oerhört fint, både i text och bild. En saga för barn när det är som bäst. En saga som varsamt sätter ord och beskriver känslan längtan. Hur mycket kan man egentligen längta innan man går sönder?