Magikerna har kallats för ett Narnia eller en Harry Potter för vuxna och det har jag lockats av trots att jag egentligen inte alls brukar läsa den här typen av böcker så ofta. Lev Grossman är en ny författare för mig, men jag hade ändå stora förväntningar inför den här boken i och med den hype som varit kring den. Dessa förväntningar infriades inte, men jag lyckades i alla fall läsa ut boken. Jag tycker att det är lite skiftande kvalitet på boken, vissa delar är jättebra, andra medelmåttiga och åter igen andra är riktigt dåliga.
Magikerna handlar om Quentin som går sista året på high school och är rätt så sur och less på sitt liv. Han drömmer sig bort till en väldigt Narnialik fantasivärld han läst om i barndomen; Fillory. Han önskar att någonting liknande kunde hända honom. Och det gör det, fast kanske inte riktigt som han tänkt sig. Plötsligt hamnar han nämligen på ett inträdesprov för en skola för magiker! Han blir antagen och börjar studera den svåra magikonsten. Under tiden som han pluggar lever han ett ganska vardagligt studentliv vid sidan av, han blir kär i Alice, han festar, har sex, blir vän med de andra studenterna och så vidare. Efter examen är han färdig magiker och då börjar en ny del av äventyret.
Det är i samband med Quentins examen som jag framförallt blev besviken på boken. Han är färdig magiker, men sen då? Som magiker har han och hans vänner inget speciellt mål eller uppdrag, ingen gåta att lösa, ingen fiende att besegra. På så sätt skiljer boken sig från Narnia och HP. Så småningom hamnar dock vännerna i fantasilandet från barndomen, Fillory, och där blir det förstås en del strider och fighter. Sen så slutar boken med några cliffhangers, eftersom detta är den första delen i en triologi. Jag är dock tveksam till om jag kommer att läsa kommande böcker.
Jag tycker att det är synd att Quentin framställs så sur och deprimerad, han är inte lätt att tycka om till skillnad från exempelvis karaktärerna i böckerna om Harry Potter. Det drar ner mitt betyg en del. Jag tycker också att tempot är lite för högt, man hinner liksom inte lära känna huvudpersonerna. Den här första boken skildrar Quentins fem år på skolan och ett par år av livet efter examen, till skillnad från Harry Potter där varje bok skildrar ett skolår (har jag för mig). Vissa stycken är detaljerat beskrivna, sedan beskrivs flera veckors eller månaders händelser på en enda sida. Dessutom saknar jag de målande miljöbeskrivningar som annars brukar finnas i fantasyböcker. Boken känns överhuvudtaget ganska ojämn och jag tror att den hade mått bra av en redaktör som hade arbetat med den lite mer. Boken är rätt så läsvärd, men har som sagt en skiftande kvalitet. Magikerna är utgiven av Pocketförlaget.