Nu är veckans fråga i Bokbloggsjerkan publicerad.

Veckans fråga kommer från Lotten: När började du läsa och varför fortsatte du att läsa så mycket som du gör?

Jag började läsa tidigt. Jag var knappt fyllda fem när jag började läsa Pixiböcker. Mamma brukade läsa sådana på kvällen för mig, men det hände att hon somnade ifrån dem och eftersom jag kunde mina favoriter utantill så började jag att stava mig igenom dem och en vacker dag kunde jag läsa. Jag gick inte på dagis när jag var liten, utan var hemma hos min farmor istället. Där var en av mina favoritlekar att leka skola, så jag tror att det säkert också bidrog. När jag började lekis kunde jag både läsa och skriva. Mina föräldrar däremot har aldrig läst (mer än dagstidningen och någon enstaka veckotidning) och inte heller min bror som är nio år äldre. Jag kan aldrig minnas att de tog med mig till biblioteket utan det var först i samband med att skolan besökte biblioteket som jag fick lånekort och inträde till detta himmelrike. Redan i mina första ”mina vänner-böcker” skrev jag att jag ville jobba som journalist, författare, bibliotekarie, lärare, veterinär eller driva ett café. Frilansjournalist och författare kan jag bocka av på listan och bibliotekariedrömmarna är på god väg att infrias. Lärare och veterinär har jag dock skippat planerna på för länge sen och café tror jag inte heller kommer att bli av.

Anledningen till varför jag fortsatte läsa är enkel – jag kunde inte sluta när jag väl börjat. Att skriva och läsa är min passion och det är också mina talanger. En stor del av mina dagar ägnar jag åt detta och det är både mitt yrke och mitt intresse. Om jag inte fick läsa och skriva så skulle jag inte kunna leva, känns det som. Jag läser för att få igenkänning, få en verklighetsflykt, få insyn i andras liv, få lära mig mera, få inspiration, och mycket mer. Som småbarnsförälder tycker jag dock att jag har alldeles för lite tid att läsa. Jag saknar läsandet på kvällen innan jag somnar. Men med små barn i sängen och efter intensiva dagar så somnar jag oftast ovaggad, utan bok. Istället stjäl jag åt mina andra stunder under dagen för att läsa. Jag har alltid läst mycket för mina barn och äldsta dottern gick på bebisbokprat på biblioteket redan när hon var bara några månader gammal. Nu kan hon själv läsa och har sitt eget lånekort på biblioteket, en stor milstolpe i hennes liv.