Att berätta är en annan sak än att läsa högt. Aidan Chambers skriver såhär i Böcker inom och omkring oss: ”Berättande och högläsning är två olika företeelser. Det muntliga berättandet bygger på ett samspel mellan berättare och åhörare, medan högläsningen är textfokuserad. Skillnaden mellan dessa två former är viktig och påverkar lyssnarens upplevelse”.
Muntligt berättande innebär många fördelar och många av dem är desamma som högläsningen. Men där man från högläsningen lär sig det uttalade skriftspråket ger berättandet andra fördelar. Som berättare kommer man ännu närmare lyssnarna än vid högläsning. Som berättare är man friare att förhålla sig till texten än som högläsare. Som berättare kan man till exempel lägga till, dra ifrån och även på andra sätt anpassa berättelsen utifrån lyssnarna. För att få ut det bästa ur båda världar bör man alltså variera högläsningen med muntligt berättande emellanåt.
En del tycker att det är svårare med berättande eftersom det krävs lite mer förberedelser. Man kan inte bara ta en text och berätta den utantill utan att först ha förberett sig. Samtidigt ska man egentligen inte heller ta en bok och läsa högt utan att ha bekantat sig med den tidigare. Oavsett om man berättar eller läser för en eller flera lyssnare så är det viktigt att texten passar målgruppen.
Just det där att välja berättelse kan vid en första anblick kännas svårt, men om man lägger ner lite tid på detta så kan man efter ett tag ha en stor och bred repertoar av berättelser, så man har en del att välja bland och då blir det också lättare att hitta just rätt berättelse för rätt målgrupp och rätt tillfälle. Skapa gärna en lista på de berättelser du kan, då riskerar du inte att något faller i glömska eller att det blir svårt att komma på något att berätta.
När du väljer berättelse bör du ställa dig själv ett antal frågor, så som:
- Kommer berättelsen att intressera lyssnarna?
- Har berättelsen ett enkelt tema som är lätt att identifiera och uppfatta?
- Är personernas karaktärer lätt att uppfatta?
- Är språket på en lämplig nivå?
- Kan berättelsen hålla kvar lyssnarnas uppmärksamhet, även om de inte förstår varje ord?
- Väcker berättelsen känslor och nyfikenhet?
- Har berättelsen en struktur eller ett inslag som t ex upprepning, rim eller allitteration som gör det lätt för lyssnarna att i sin tur återberätta den?
Men vart hittar man då berättelserna? Tänk på att du redan har många berättelser inom dig själv, dels sådana du själv fått till dig från barndomen, men dels också sådant du själv har varit med om och upplevt. Många barn vill att man ska berätta om när man själv var liten eller när man själv gick i skolan. Du kan också leta efter berättelser på biblioteket, antingen genom att själv botanisera i hyllorna eller genom att ta hjälp av bibliotekarien. Små barn tycker om berättelser med upprepning och rim. Små barn vill också gärna höra vardagssagor, kanske där de själva är i huvudrollen eller ett barn som är i samma ålder som lyssnarna. Berättelsen bör ligga nära deras vardag och vara så konkret som möjligt. Folksagor är populära att berätta vid muntligt berättande och där finns det många sagosamlingar att välja ur, till exempel Tusen och en Natt eller Bröderna Grimms sagor. Myter, fabler och legender är också populära. Annars är ett hett tips att skriva egna berättelser.
I boken Berätta – Inspiration och teknik får du många knep när det gäller att välja berättelse, börja och avsluta berättandet, att lära in en berättelse och hur man bearbetar berättelserna efteråt, så kolla gärna in den boken.
Boktips om berättande:
Småbarns sagostund – Ann Granberg
Berätta – Inspiration och teknik – Carina Fast
Magiska fingrar: Sagostunder för dagens barn – Anna Falk, Christina Möller
Snick och snack: En praktisk bok om muntligt berättande – Hilde Eskild och Benedicte Hambro
Sagor att berätta och leka – Per Gustavsson
Nya berättarboken – Ulf Ärnström
Sagoskolan: Praktiska tips att arbeta med sagor i skolan – Rigmor Lindö