Jag läste att Kulturkollo skulle diskutera boken En syster i mitt hus av Linda Olsson i Facebookgruppen Kulturkollo läser och jag blev då sugen på att läsa den för att vara med och diskutera. Dessutom hade jag tur att få ett exemplar tillskickat från förlaget, Brombergs, så jag har läst den nu i sommar.
En syster i mitt hus handlar om Maria och Emma som är systrar. De har dock inte setts på flera år, inte sedan begravningen av deras mamma för några år sedan. Innan dess har de också haft en sporadisk kontakt och inte särskilt djup kontakt heller. På begravningen råkade Maria säga till Emma att hon borde komma och hälsa på henne i Marias hus i Spanien. Maria tror aldrig att Emma kommer att göra det, men så plötsligt har hon bestämt sig för att komma dit. Till en början känns deras samvaro väldigt obekväm. Trots att det var Maria som föreslog att Emma skulle komma dit känns det som att Emma stör och inkräktar på Marias ensamhet. Ensamheten som hon såväl behöver efter att ha gått igenom en tragedi för något år sedan. Men allt eftersom dagarna går närmar de sig varandra och öppnar sig för varandra. De talar om den döda mamman som de båda har haft olika relationer till. De talar om den tragedi som Maria var med om. Och så småningom talar de också om det onämnbara – den tredje systern som inte finns bland dem längre. Den mest älskade systern dessutom.
Det är inte svårt att tänka sig att den här boken handlar om relationer och systerskap. Nu har jag inte läst särskilt mycket av Linda Olsson, men jag har förstått att hon ofta skriver om relationer av olika slag. Och det verkar vara hennes grej. Hon är duktig på att skildra den komplicerade relationen mellan systrarna. Samtidigt tycker jag att det blir mycket upprepningar. Systrarna går som katten kring het gröt och undviker varandra in i det längsta, åtminstone när det gäller att prata på djupet. När de väl börjar prata så går det också i cirklar och när boken slutar har de visserligen kommit betydligt längre än i början av boken, men så himla mycket starkare är relationen dem emellan egentligen inte. Det är mycket ältande, mycket anklagelser. Och det är väl så det är i verkligheten också, när man ska bearbeta ett barndomstrauma i vuxen ålder. Det är säkert oerhört nyttigt för de inblandade. Men särskilt spännande att läsa om är det tyvärr inte. Jag stör mig också lite på att systrarnas samtal känns lite för uppstyltade med tanke på att de inte är vana att prata, varken med varandra eller egentligen alls. Däremot innehåller boken fantastiska miljöskildringar som får mig att vilja åka till den katalanska kusten direkt.
En syster i mitt hus finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.