Året med 13 månader är en dagbok från hösten 2017 till hösten 2018. Det är ett dramatiskt år i Sverige, med stora konflikter runt populismen, yttrandefriheten, metoo och Svenska Akademien.

Under detta dagboksår intar Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg en egen, kontroversiell position. Ett par månader innan hon fyller femtio år, blir hon lämnad av mannen hon älskar. Fyra dagar senare anklagas hon för ett självmord. Barnet i uppväxtskildringen Mig äger ingen är nu en vuxen kvinna som måste hantera två kriser, en privat och en professionellt.

Året med 13 månader är en tjock bok, men då den är skriven i dagboksform innebär det korta kapitel, så den är förvånansvärt snabbläst. Jag trodde inte att det skulle vara en bok för mig, men jag började bläddra i den, läsa de första sidorna och sedan var jag fast. Jag läste hela boken på bara ett par dagar. Åsa Linderborg lever ett helt annat liv än mig, och jag tänkte först att hennes historia nog inte skulle skapa särskilt mycket igenkänning hos mig. Men många av de funderingar som Linderborg har är så allmängiltiga, kanske framförallt de som rör relationer, klassresan och uppväxten. De delar som rör journalistiken, framväxten av Metoo och Benny Fredrikssons självmord har jag svårare att relatera till eftersom jag inte är så insatt och dessa delar har också redan kritiserats i andra medier, men jag tycker att det var intressant att läsa om detta ur Linderborgs perspektiv.

Det är en personlig, naken och utelämnande bok där Linderborg inte alltid framställs på ett positivt sätt, vilket gör boken än mer trovärdig och författaren än mer mänsklig. Självklart påverkar Linderborgs språk också mitt omdöme om boken, hon skriver rakt, vackert och välformulerat på en och samma gång. Det är en intressant och viktig skildring av ett omtumlande år i Sveriges kulturhistoria, men viktigt att komma ihåg under läsningen att det är just Linderborgs skildring av händelserna som vi får ta del av i boken.

Året med 13 månader är utgiven av bokförlaget Polaris.