Sen kom vintern är en av de böcker som blev nominerad till Augustpriset i kategorin Bästa svenska barn- och ungdomsbok 2019. Den är både skriven och illustrerad av Per Gustavsson och utgiven av Lilla Piratförlaget. Boken handlar om Haren. Haren tycker om rutiner och avskyr förändringar. Varje dag går han till trädgårdslandet och ser till sina morötter. Det enda som stör tillvaron är den lömska räven som dyker upp ibland när man minst anar det. Men som tur är så kan Haren den snabbaste vägen hem. Och förutom Räven är varje dag den andra lik, precis som Haren vill ha det. Men så en dag får Haren syn på något mycket märkligt – ett vitt hårstrå i pälsen. Och ett till. Vad är det som är på gång? När Haren går ut nästa morgon är hela världen vit. Det är inte bara han som har förändrats utan hela världen!
Haren får en livskris när vintern kommer och allt blir vitt. Inget är längre som det brukar vara och hans rutiner har helt blivit störda. Men inget ont som inte har något gott med sig. Det visar sig att en vit päls har sina fördelar också, inte minst när den lömska räven är på jakt. Haren tvingas anpassa sig till den nya situationen och när han gjort det inser han att det inte var så farligt trots allt. Förstås.
Sen kom vintern är en bilderbok om livets föränderlighet, tolkad av Per Gustavsson, och med hans omisskännliga humor som syns såväl i text som i bild. Den har ett snyggt upplägg där det går från mörkt till ljust och från allvar till humor, fram och tillbaka med en trevlig lekfullhet. Boken behandlar ett tema som både är väldigt konkret (förändringen mellan höst och vinter) och som också kan tolkas mer abstrakt (övergången från att tycka att förändringar är läskiga och farliga till att inse att de är ganska roliga trots allt). Boken öppnar också upp för samtal, såväl kring förändringar rent generellt till att prata om vad som händer i naturen och djurlivet under de olika årstiderna. Det är helt enkelt en mångbottnad bilderbok, som gjord för högläsning med efterföljande diskussion. Trots att detta är en bilderbok passar den dock kanske allra bäst för de äldsta förskolebarnen och lågstadiebarnen. Det här är en bok som man med fördel även kan läsa och diskutera i lågstadieklasserna. Och för dig som vill jobba med boken i skolan rekommenderar jag varmt Jenny på Wendes tips här. Till sist: Kul att Per Gustafsson blev Augustnominerad för en bok där han står både för bild och text.
Sen kom vintern finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris och på Bokus.
Igår tipsade jag om mysig feelgood med julkänsla, om än med en allvarlig underton. Idag blir det dock raka motsatsen. En deckare som leker med tanken att det allra värsta faktiskt händer. Den som haver barnen kär är en psykologisk spänningsroman om föräldraskap, barnlängtan och hur långt vi egentligen är beredda att gå för våra små.
Emma förlorar sin man på julafton, vilket gör att hon helt tappar fotfästet. Två år senare har hon fortfarande svårt att finna en mening i tillvaron. Samtidigt gnager det dåliga samvetet i henne. Fanns det något hon hade kunnat göra för att rädda honom? Hon har en butik som håller på att gå i konkurs eftersom hon inte längre känner drivet att engagera sig i dess framtid. Men en kväll stöter hon ihop med en äldre man som har irrat bort sig i snöstormen och hon bestämmer sig för att försäkra sig om att han kommer hem välbehållen. Hon har ju ändå inte någon som väntar på henne därhemma. Den kvällen föds en idé hos Emma. Hon ska utföra 24 goda gärningar. En för varje dag fram till julafton. Dessa goda gärningar, som inte alltid mottas som Emma önskar, gör att Emma möter en mängd nya människor som sakta börjar förändra hennes tillvaro. Emma börjar förändras. Men frågan är om hennes goda gärningar är tillräckliga för att mota bort mörkret som bosatt sig inom henne.
Happy family är en ”samtalslek” från Amicita. Det är en ask med samtalskort som kan användas för lek, samtal och närvaro i familjen, skolan, på fritids eller bland kompisar. På varje kort står tre frågor. Det kan vara ”Berätta om en bok som du tycker om”, ”Berätta om något snällt du sagt eller gjort idag”, ”Hur är stämningen i klassen på rasterna och lektionerna”, ”Berätta om en gång då du såg någon peta sig i näsan”, ”Vad får dig att bli ledsen”, ”Om du fick önska dig vad som helst – vad skulle du då önska”. Som ni ser är det alla möjliga frågor, både roliga och mer allvarliga, lite mer ytliga och mer djupa. En bra variation helt enkelt. En möjlighet att inleda diskussioner kring alla möjliga ämnen, en möjlighet att lära känna sitt barn eller sina klasskompisar bättre. En förälder kan spela tillsammans med sina barn, äldre barn kan spela själva tillsammans eller så kan man som pedagog använda samtalskorten i undervisningen. Det finns alla möjliga möjligheter.
När jag letade noveller till novellutmaningen 
Ja, det där med att köpa världens finaste present och sedan inte vilja släppa den ifrån sig, att bli avundsjuk på den som fyller år och att behöva ge bort något man allra helst skulle vilja ha själv. Det har varit ett tema i hela tre bilderböcker denna höst, men jag förstår varför. Igenkänningsfaktorn är stor och jag tror att alla barn någon gång varit med om det här, mer eller mindre. Det som skiljer de tre böckerna åt är hur de slutar. I Berit älskar Russin slutar det med att huvudpersonen får behålla sin tänkta present och köper en annan present åt födelsedagsbarnet istället. I Slottet blir även födelsedagsbarnet besviken på sin present och det slutar lite öppet med att båda karaktärerna vill ha det slott som den andre har. Och Vill ha den själv slutar alltså med att huvudpersonen accepterar att födelsedagsbarnet får behålla sin present. Intressant med dessa tre angreppssätt och jag hade gärna läst alla tre böcker med en barngrupp för att ha diskussioner kring böckerna och det som händer i berättelserna.
Men även fast det är ett jättesvårt ämne så är det en verklighet för många barn att en förälder mår dåligt. Därför är det också viktigt att det finns sådana här barnböcker som kan förklara, skapa igenkänning, sätta ord på och kanske skapa en ingång till vidare diskussioner. Dessutom gör böcker som Dyksommar att ett relativt tabubelagt ämne ges utrymme att få synas, vilket också är viktigt.
I Lisen lussar loss får vi alltså möta Lisen igen. Lisen som vi lärt känna i de tidigare böckerna 
Spår i snön är en novell av Jonas Karlsson som är författare, dramatiker och skådespelare. Förra veckan läste jag två av hans noveller som ingick i Bonniers stora adventskalender och de var jag inte jätteimponerad av. Men Spår i snön tyckte jag bättre om. Den handlar om ett par, Martin och Barbro, som flyttar från Stockholm till ett mindre samhälle. Som så ofta sker på mindre platser är lokalinvånarna misstänksamma. Det dröjer ett tag, men Martin smälter så småningom in. Barbro däremot har svårare för sig. Jag ska inte berätta mer, för då spoilar jag resten av handlingen, men flytten leder i alla fall till en händelseförveckling som innebär att ingenting någonsin kommer att bli sig likt igen.