Spökjägare är en spännande, lagom läskig och samtidigt rolig kapitelbok för mellanåldern om spöken och relationer. Boken handlar om Holly som är 12 år och hennes lillebror Elvir. De måste bo ett tag hos sin faster Ingrid i Vilaholm, en liten stad där de aldrig tidigare varit eftersom deras pappa vägrar åka dit efter en händelse som inträffade för många år sedan. Nu är deras pappa dock på sjukhus och det finns ingen annan än Ingrid som kan ta sig an barnen. Så fort Holly och Elvir anländer till tågstationen ser de ett foto av en försvunnen flicka. Flora. Snart dyker också två killar upp och berättar att det är spöken som har tagit henne och att de har en spökklubb. Holly suckar. Hon har aldrig hört något töntigare. Det är ju bara weirdos som tror på spöken… Rätt snart inser dock Holly att saker och ting inte är som de borde vara i Vilaholm. Och det där med att spöken inte skulle finnas, det tror hon inte längre på när hon ser dem med egna ögon.
Martin Jern har producerat och skrivit manus till filmen Rum 213 som är filmatiseringen av Ingelin Angerborns otroligt populära mysrysare för mellanåldern. Nu har han själv skrivit en bok delvis i samma anda med spöken, läskigheter och övernaturliga fenomen. Men boken är inte bara spännande och skrämmande, den har också ett stort mått av humor och är stundvis ganska skruvad. Ett kul grepp att kombinera läskigheterna med humor, vilket kan locka även de som annars kanske inte väljer de läskiga böckerna. Det finns också andra teman i boken, som ensamhet, utanförskap, psykisk ohälsa, att ha en förälder som inte orkar ta hand om barnen och så en enorm syskonkärlek mellan Holly och Elvir. Jag gillar att det finns allvar inblandat i humorn och läskigheterna, det gör att boken får flera bottnar. Jag gillar också skildringen av karaktärerna. Varken Holly, Elvir eller Alva känns stereotypa utan tvärtom intressanta och mångfacetterade. Boken ser tjock ut, den har strax över 250 sidor, men den är väldigt lättläst och snabbläst med mycket luft kring texten och korta kapitel. Språket är rappt och actionstyrt, vilket drar upp tempot ytterligare och bidrar till att man läser snabbt för att få veta vad som händer. Dialogerna är kryddat med mycket tonårsspråk, vilket en del kanske uppskattar för igenkänningens skull men det kan också vara till nackdel då slang är så beroende av tid och plats, så det är lätt att språket känns inaktuellt. Jag som jobbar i skola och har fyra barn känner inte igen alla uttryck, troligen för att de inte används just här. Det kan som sagt vara lite känsligt att krydda språket alltför mycket. Men bortsett från detta är dialogerna trovärdiga och rikliga, vilket också bidrar till att boken är en riktig bladvändare. Jag hade gärna velat veta mer om platsen Vilaholm och de händelser som inträffat där tidigare, nu nämns de mer i förbifarten i slutet. Men jag antar att det är för att detta är första delen i en ny serie och att detta kommer att utvecklas i kommande delar. Jag skulle gärna läsa fler böcker om Holly, Elvir och de andra spökjägarna. Ett plus för det snygga omslaget med den självlysande titeln.
Spökjägare är utgiven av Lilla Piratförlaget och finns att låna på biblioteket och att köpa på Adlibris och på Bokus.
Mirabell och Astrakan – två flickor på en lekplats. Båda väntandes på någon. Men vem är den där Någon egentligen? Kan det vara så att de egentligen väntar på varandra, fastän de inte vet om det?
Till varje pris är en novell skriven av Sara Kadefors. Den handlar om en person som precis fått kontrakt på sin första egna lägenhet och därför behöver pengar till hyran. Hen söker därför jobb i en butik. Och där är också det enda kruxet, nämligen att huvudpersonen därmed tvingades tillbringa en stor del av dygnets timmar på en begränsad yta tätt intill en person hen inte valt att vara nära. Det handlar om att vara ung. Det handlar om fördomar. Om att konfronteras med verkligheten i sitt första jobb och möta såväl människor som sanningar som man inte trodde fanns.
En sån som du är en mörk novell om ett hemsökt hus och en familj med hemligheter. Den är skriven av Gillian Flynn och publicerades första gången i George R.R. Martins antologi Rogues. År 2015 tilldelades den årets Edgar Award för bästa spänningsnovell. Den handlar om en kvinna som jobbar som spådam och avrunkare på den tvivelaktiga tarotstudion Anden i handen. En dag kommer det in en olycklig förortsfru vid namn Susan. Spådamen har en fallenhet för bedrägeri och identifierar Susan som ett lätt byte. Men när hon besöker den läskiga viktorianska villa som Susan vill ha hjälp med inser hon att saker och ting inte kommer att gå så lätt som hon föreställt sig. Hon har stigit rakt in i en riktig skräckhistoria…
Nu finns en ny serie böcker för hästälskarna skriven av välkända Pia Hagmar. Serien heter Två världar och första boken i serien heter En egen häst. Boken handlar om Juli som precis har börjat sexan. Hon har gått på ridskola i fem år och är duktig, men har börjat tröttna. Det känns omöjligt att utvecklas och tävla utan en egen häst och Juli vet att hon aldrig kommer att få någon. Men det visar sig att saker också ting inte är som de alltid har varit. En kväll när Juli kommer hem från stallet står hennes föräldrar ute på gården och bråkar och skriker åt varandra. Mamma sätter sig i en bil och sticker därifrån, utan att ens se åt Juli. Det är så katastrofen börjar, och sedan fortsätter den. Men det Juli och vi som läsare kommer att se är att en katastrof också kan vara början på någonting nytt. Juli går igenom en jobbig tid medan hennes föräldrar bråkar och funderar på hur de ska fortsätta med sina liv. Till slut bestämmer de sig för att skiljas. Och det är också det som leder till att Juli faktiskt får en egen häst till slut. Dessutom väntar en resa till Irland tillsammans med mamma!
Helena Bross har skrivit många, många böcker för barn, framförallt lättlästa böcker för nybörjarläsarna. Hennes senaste bok är dock lite speciell. Den handlar nämligen om en liten kille som heter Sigge och som har svårt för det där med bokstäver. I baksidestexten till Bråkiga bokstäver kan man läsa att de som gjort boken om Sigge, författaren Helena Bross och illustratören Mati Lepp, också hade svårt att lära sig läsa och skriva. Det som de skriver om i den här boken är alltså självupplevt. Det inger inte bara trovärdighet utan också hopp och styrka eftersom Helena idag både är lärare och författare och Mati är illustratör och författare. De båda ger läsare som också har svårt med läsning och stavning rådet att inte ge upp.
Därefter förklarar huvudpersonen att hon är sju djur som kommer fram på natten när hen sover. Det har hon sett i sina drömmar. Djuren svävar runt och bestämmer varje natt vilket djur huvudpersonen ska vara under den kommande dagen. En lördag kanske hon är en orm som bara vill ringla ihop sig och fortsätta sova. En söndag ligger hon under bordet och håller koll på allt. En onsdag är hon en katt som stryker sig mot mamma och pappa och vill bli klappad på. En torsdag är hon en silverfisk som är snabb och listig, kommer på tips och tricks, gömmer sig och busar. Men när det är dags för simhallen är alla djur borta. Nu önskar hon att hon kunde vara ett vattendjur, vilket som helst, men hon är inget vattendjur. Hon vill varken simma, leka eller bada. I alla fall inte förrän hon kommer hem till det trygga badkaret med mammas badskum. Kanske är hon en krokodil som inte simmar så djupt, men som trivs bra i vattenbryn. Som ibland blir rädd och får vassa tänder. Boken avslutas med att huvudpersonen ställer samma fråga tillbaka till sin kompis – hur många djur är du? Och det blir också en retorisk fråga till läsaren eller rättare sagt till det barn eller de barn man läser boken för. Frågan öppnar på ett fint sätt för tankar, funderingar och diskussioner kring känslor och att våga vara sig själv. Huvudpersonen gestaltar sina känslor genom sju olika djur. Jag skulle gärna vilja jobba med boken i en barngrupp genom att läsa boken högt och därefter låta barnen gestalta hur de känner sig just nu genom att skapa ett valfritt djur (genom att rita, måla, i lera eller liknande).
Matmysteriet är en bok i den lättlästa serien Skoldeckarna skriven av Lena Lilleste och illustrerad av Lena Forsman. Skoldeckarna består av kompisarna Max och Penny som är jättebra på att lösa mysterier. Och tur är väl det, för det händer massor av mystiska saker på deras skola. I denna bok är det dags för lunch på skolan. Barnen är glada, mat-tanten lagar alltid så god mat. Men Penny hinner bara äta lite mos innan det känns som att det brinner i munnen. Vad har hänt? Har någon förgiftat maten? Istället för korv och mos får barnen äta korv och knäckebröd. Dagen därpå är det ris och kycklinggryta som serveras. Samma sak händer igen. Det bränner på tungan. Mat-tanten gråter – vad är det som händer? Det här är ett fall för skoldeckarna!
Igår skrev jag om Katarina Wennstams reportagebok 
För många år sedan läste jag