Hur ska det gå för Toribio? är en ny bilderbok av 2013 års ALMA-pristagare Isol. Hon är bilderbokskonstnär, serietecknare, grafiker, författare, sångerska och kompositör, född 1972 och bor i Argentina. Hon har tidigare bland annat gett ut Petit, monstret, En anka är bra att ha, Nocturne – recept på drömmar och Minstingen.
Hur ska det gå för Toribio handlar om Toribio, en 2½ år gammal pojke. Hans föräldrar älskar honom väldigt, väldigt mycket. Men de skulle också älska att till exempel få sova lite mer. Eller få ha det lite lugnare på dagarna. Till exempel äta utan bråk eller tvätta håret utan bråk. Kanske finns det en lösning på familjens problem med Toribio? Föräldrarna hittar så småningom en annons i tidningen och för 2500 kronor får de en påse med ett magiskt pulver att lägga på Toribios kudde. För första gången får de sova en hel lång natt. Men vad är det som väntar föräldrarna när de kommer in i Toribios rum morgonen därpå? Det avslöjar jag inte, men alla föräldrarnas problem med Toribio blev i alla fall lösta på ett oväntat sätt.
Detta är en bilderbok med stor igenkänning för såväl vuxna som barn. Berättelsen är humoristisk med en oväntad avslutning. Att leva med ett litet barn som är fyllt av energi och nyfikenhet är speciellt och det kan uppstå många intressanta situationer. Dessa skildrar Isol med stor träffsäkerhet. Illustrationerna är enkla, skissartade, men väldigt uttrycksfulla. Isol jobbar mycket med kontrast och har exempelvis svart bakgrund när hon skildrar hur Toribios familjs nätter ser ut. Hon tecknar också så att man som läsare verkligen kommer nära Toribio, så barnperspektivet blir tydligt.
Hur ska det gå för Toribio är utgiven av Alfabeta och finns bland annat på Adlibris och på Bokus.
Borsta tänderna är en småbarnsbok jag sett lite här och var på bokbloggar och instagram. Tack vare ett recensionsexemplar från Lind & Co fick jag också chansen att läsa boken. Det är alltså helt enkelt en bok för de yngsta barnen som handlar om att borsta tänderna. Faktum är ju att alla borstar tänderna – hundar, apor, bävrar, elefanter, lejon, råttor och så barn förstås. De små hararna borstar både här och där, men inte precis där munnen är. Leo Lejon kämpar på med tandtråden trots de små mellanrummen mellan tänderna. Hundvalparna får ställa sig på rad när pappa hund ska borsta på dem. Finn Flodhäst har ett enormt gap där det samlas mycket skräp. Tur det finns olika slags tandborstar så alla kan hitta den som passar, även en extra stor för Finn Flodhäst. Det finns också olika smak på tandkräm – Ture Tvättbjörn testar jordgubbstandkräm. Apungarna är knasiga. De borstar tänderna hängandes upp och ner – och håller i tandborsten med foten! Men det går det med. Och det är lite av poängen i boken, det finns olika sätt att borsta tänderna, man får borsta på det sätt som passar, huvudsaken man gör det. För borsta tänderna är viktigt. På sista uppslaget knyts hela boken ihop. Där ser vi en pojke som borstar tänderna innan han kryper till sängs. Runtomkring honom i sängen trängs alla djuren vi mött på de tidigare uppslagen, och nu ser vi att det är hans gosedjur.
Klä på Herr H är en rolig, interaktiv bilderbok. I början av boken får vi möta Herr H. Han berättar att han inte kan hitta sina glasögon och så frågar han om läsaren sett dem. På nästa uppslag sträcks en hand fram mot Herr H med hans glasögon, som att det är läsaren som ger honom dem. Sen provar läsaren hans glasögon och boken blir då alldeles suddig. Herr H undrar också var hans hatt är och även den provar läsaren. Accessoar efter accessoar frågar den förvirrade lilla farbrorn efter tills han äntligen är klar för att gå ut – tror han i alla fall. Det visar sig på sista uppslaget att han glömt byxorna och således går han ut i kalsonger, vilket brukar utlösa en skrattfest i de barngrupper jag läst Klä på Herr H för. Som ni ser redan på omslaget innehåller boken otroligt vackra illustrationer. Men det allra bästa är nog den interaktion som läsaren inbjuds till från första uppslaget och genom hela boken. Herr H är en lite surmulen gubbe och bokens formgivning gör att man verkligen kommer honom nära och kommer in i hans hem med dess lite gammeldags inredning. Texten är fåordig men samspelar perfekt med illustrationerna. Det direkta tilltalet, lekfullheten och den fyndiga humorn fångar verkligen de små läsarna. Klä-på-böcker är inget nytt för målgruppen, men Emma Virke tar fenomenet till nya nivåer i och med att läsaren får interagera, liksom att det är en gubbe man får busa med, vilket känns lite ”förbjudet”. Den här boken fungerar för en bred målgrupp. Redan från två år och ända upp på lågstadiet. På bibblan där jag jobbar finns det barn som går i klass 2 och klass 3 som lånar den för att de tycker att den är så himla rolig.
Jag har just lyssnat klart på Bränn alla broar av Siri Helle. Boken handlar om Liv Björk, en ung tjej som utåt sett har det perfekta livet. Hon bor i Stockholm i en fin lägenhet, har ett välbetalt finansjobb, snygga kläder och gör avundsvärda uppdateringar på Instagram. Men hon känner sig mer och mer olycklig. Hon kan inte förstå varför, när hennes liv ju faktiskt är precis som hon drömt om. I tonåren var det en tjej i Livs klass som tog livet av sig. Då skrev Liv ett brev till sig själv som hon skulle läsa om hon någon gång övervägde att ta sitt eget liv. I brevet finns en uppmaning att ge livet en sista chans, spendera alla pengar och göra det där hon drömt om men aldrig vågat. Liv bestämmer sig för att ge livet tre månader. När hon träffar den idealistiska gatukonstnären Sanna öppnar sig plötsligt en värld av nya möjligheter samtidigt som det utsatta dödsdatumet kommer allt närmare.
Regn är en novell av danska Josefine Klougart, en författare som var obekant för mig tills jag hittade den här novellen. Trots att detta är en novell är den omfångsrik, inte till antalet sidor förstås, men till innehåll. Man får nämligen följa flera olika berättelser, men bara i korta stycken, liksom i glimtar. Berättelserna är ganska olika varandra, men har en del saker gemensamt. Som regnet, den mörka stämningen, de hemska förebuden, undergångskänslan. Hela tiden det ständiga regnet. Det är svårt att undvika att tänka på syndafloden i Bibeln.
Den stora utställningen av Marie Hermanson har stått ett tag i min oläst-hylla och gottat till sig. Jag har längtat efter att läsa den, jag hade fått för mig att jag skulle tycka oerhört mycket om boken. Varför vet jag inte, men jag har tittat på den och sett fram emot att äntligen få sätta mig ner och läsa den. Nu har jag läst den. Jag började igår kväll och har i stort sett sträckläst boken. Alla mina skyhöga förväntningar infriades visserligen inte, men jag fick en fin läsupplevelse och jag känner redan nu att boken bara växer ju mer jag tänker på den.
Barnens atlas för att upptäcka världen är en fin, färgglad och faktaspäckad kartbok som ger en bra introduktion till vår värld, de olika världsdelarna och många länder. Varje världsdel presenteras i ett avsnitt, ibland bara på ett uppslag, ibland på flera uppslag. Förutom en karta finns också spännande eller intressanta fakta om varje världsdel. Det görs nedslag på några platser och då berättas det mer ingående om dessa, som Niagarafallen, Grand Kanyon, Frihetsstatyn, CN Tower, Hollywood, Panamakanalen, Amazonas regnskog, Machu Picchu och andra kända platser. Ibland berättas också mer ingående om en del kända byggnader, folkslag, kulturer, sporter, festligheter eller annat som är speciellt kännetecknande för någon plats. I kartorna visas också utmärkande saker för många av länderna. Längst fram presenteras själva boken, vad en atlas är, hur den är uppbyggd och vilket syftet med boken är. Det finns också fakta om klimat, ekosystem, och olika symboler som används på kartorna. Allt för att det ska bli enklare för barnen att ta till sig atlasen. Längst bak i boken finns ett utförligt register. Dessutom finns i slutet av boken en frågesport med åtta frågor där man antingen kan försöka komma ihåg svaren från när man läste boken eller bläddra tillbaka och använda boken som uppslagsverk. Det finns också en sida med olika bilder som har funnits på kartorna tidigare i boken. Tanken är att man när man kommit till slutet av boken kan bläddra tillbaka och försöka hitta alla bilder. På så sätt får man bläddra igenom boken på nytt och då hittar man kanske nya detaljer att upptäcka och lära sig mer om.
Ali är sju år och går i första klass. Fröken har gett klassen i uppgift att berätta om en hjälte. Ali tycker att hans pappa är en riktig hjälte och därför vill han berätta om pappa. Men vad gör egentligen pappa hela dagarna? Ali får hänga med på pappas jobb för att få veta mer om vad pappa gör hela dagarna. Pappa är en mästare på att berätta historier och han brukar berätta om människorna på hans jobb. Därför känns det nästan som att Ali redan känner dem, trots att han aldrig varit på pappas jobb tidigare. När han kommer till pappas arbetsplats, avdelningen Blåklockan, får han träffa pappas arbetskompisar och sedan börjar dagens jobb. Arbetsuppgifterna handlar om att hjälpa de gamla människorna upp på morgonen, se att de får i sig frukost, ge dem mediciner, raka dem, prata med dem, gå en promenad med någon av dem, baka med dem, spela dragspel för dem och så vidare. På kvällen när Ali ligger i sin säng funderar han på vad en hjälte är. Många tänker på en superhjälte med stora muskler. Hjältar som kan flyga, klättra på hus, se genom väggar och som kämpar mot skurkar. Men Ali tycker att en hjälte är någon som hjälper andra människor, som tar hand om andra, bryr sig om och vill få andra att må bra. Ali tycker att pappas jobb är viktigt. Han vet också att pappa tycker om sitt jobb och Ali är stolt över pappa och allt han gör. Pappa är en riktig hjälte.
Den ljusaste natten är den andra boken om Anna Varga, psykologen vid Säters rättspsykiatriska klinik. Första boken i serien heter Innan snön faller. Den gillade jag, men det märktes att det var författarens skönlitterära debutbok, det fanns en del saker jag anmärkte på i min recension av den.