Har du ingen humor? Det är ett klassiskt uttalande när någon ifrågasätter något som är kränkande, taskigt eller fördomsfullt. Men det är också namnet på en liten, men ack så viktig bok. Den är så liten att man lätt kan ha med sig den i fickan eller väskan. Den kan därför läsas vart som helst, tyst på bussen, i tåget eller i ett väntrum, eller högt i klassrummet, fikarummet eller på släktmiddagen. Och det är just så boken kan användas. Det finns nämligen massor att diskutera i boken och den innehåller många viktiga ögonöppnare.

Boken är en samling av ett antal instagraminlägg som författaren har skrivit och som väl sammanfattar var Katarina Wennstam står när det gäller kampen för jämställdhet. För den som inte vet är Katarina Wennstam känd för att ta upp feministiska strider och stå upp för tjejer och kvinnor. Hon har under tjugo år varit oerhört engagerad i frågor som rör tjejer och kvinnor och många gånger belyst kvinnors utsatthet, först som kriminalreporter och senare som föreläsare och författare till såväl romaner som fackböcker. Har du ingen humor vänder sig till unga vuxna, men fungerar bra för en bred åldersgrupp, även tonåringar och vuxna. Boken har ett lättillgängligt format i och med att den bygger på korta välformulerade instagraminlägg. Man kan läsa ett inlägg här och var, de behöver inte läsas i ordning. Intill vissa av inläggen finns också kommentarer med, kommentarer som författaren fått när inläggen ursprungligen publicerades på Instagram. De fördjupar ofta diskussionen och tillför ofta ytterligare aspekter, vilket berikar läsningen. Det finns också plats för egna anteckningar i slutet av varje kapitel.

Trots att boken är tunn är den indelad i fyra kapitel eller avdelningar: Ord som skaver, Sådant man bara säger, Min feministiska kamp och Våldtäkt på film. Som ni ser handlar alltså detta om feminism, mänskliga rättigheter och jämställdhet. Det handlar om hur folk uttrycker sig, unkna värderingar, föreställningar om hur killar och tjejer förväntas vara och mycket annat. Författaren vrider och vänder på begrepp som pojkstreck, horunge, ballar av stål, stulen flickvän och kärringstopp. Vad innebär det egentligen att de ord och begrepp vi använder oss med  i vardagen är laddade med föreställningar och fördomar? Vad innebär det när man säger ”stora grabbar gråter inte”, ”har du ingen humor” eller ”Sverige är världens mest jämställda land”. Vad händer när såna uttryck blir sanningar? Hur skildras våldtäkt på film? Sista avsnittet handlar om Katarina själv, vad som fick henne att bli feminist, hennes programförklaring, hennes tio-i-topp-lista över feministiska frågor.

Har du ingen humor är utgiven av Rabén & Sjögren och finns bland annat på Adlibris och på Bokus.

Mizeria är en ungdomsbok som utspelar sig i förortsmiljö med tvillingarna Aicha och Ali som huvudpersoner. Trots att de är födda på samma dag, i samma familj, ser deras liv och förutsättningar vansinnigt olika ut. Bara för att Aicha är tjej och Ali kille. Aicha har precis blivit lämnad av den hon trodde var mannen hon skulle gifta sig med. Hon väntar på att få svar på ett graviditetstest. Hon hamnar i en djup depression. Ali kämpar för att prestera på topp med både sporten och betygen, men på senare tid har det blivit fler begravningar än studentmottagningar. Snart drabbar dödsskjutningarna honom på ett mycket nära håll. Boken skildrar två gymnasieungdomars liv i en miljonprogramsförort till Stockholm. Den är skriven av ståupp-komikern och förortskämpen Melody Farshin, vilket märks i det rappa språket, den träffsäkra dialogen, slangen och humorn. Men här finns också mycket svärta och allvar. Och jag tror boken ger stor igenkänning till de många ungdomar som växer upp med liknande förutsättningar som Ali och Aicha. Mizeria ger förorten ett ansikte och vi som bara läst om förorterna, dödsskjutningarna och miljonprogrammens höghusområden i tidningsrubrikerna får nu ett helt annat perspektiv som sällan annars skildras i ungdomsböcker. Dessutom är det inte bara tvillingarna Ali och Aischa som får komma till tals, utan också fler personer, som deras mamma och pappa, och flera av deras kompisar. På så sätt får jag som läsare ett brett och mångfacetterat perspektiv och jag tvingas under läsningens gång tänka till på att saker och ting inte alltid är som de vid en första anblick ser ut att vara. Boken är tunn, lättläst, har korta kapitel, mycket luft på sidorna och mycket dialog, vilket gör att även de som annars sällan läser böcker kan bli lockad att läsa. Jag tror också att den här boken skulle passa utmärkt att diskutera kring, varför inte som högläsnings- eller bokcirkelbok. Trots att den är tunn finns det väldigt många olika teman och trådar att prata om. Själv hade jag gärna diskuterat slutet till exempel. Det var oväntat abrupt. Kommer det en fortsättning på Mizeria tro? Jag hade gärna velat hänga mer med Aicha och Ali och fått läsa mer om vad som händer dem.

Mizeria är utgiven av Bonnier Carlsen och finns bland annat på Adlibris och på Bokus.