Det lilla biblioteket på Söder av Camilla Dahlson är en mysig feelgood i biblioteksmiljö. Boken handlar om Katrin och Astrid. De jobbar tillsammans på ett litet bibliotek på Söder i Stockholm. Katrin är chef över Astrid, men de är egentligen både kollegor och nära vänner. En dag får Katrin ett brev till biblioteket där det står att bibblan är nedläggningshotad. Hur ska hon våga berätta det för Astrid som lever för sitt jobb som bibliotekarie? Och hur ska det gå för alla deras stammisar, vart ska de ta vägen nu? Men det visar sig att Astrid inte reagerar som Katrin trott, istället för att deppa vill hon ta fajten och slåss för bibblan. Efter ett möte med Kulturnämnden får de sex månader på sig att visa att biblioteket behövs och är uppskattat, så nu gäller det att komma på nya, spännande idéer för hur de ska öka besöks- och utlåningsstatistiken.

Som ni märker så tar boken upp en allvarlig och viktig demokratifråga, nämligen om rätten till bibliotek för alla. Jag som själv jobbar på bibliotek vet att biblioteken behövs av betydligt fler anledningar än att bara tillhandahålla böcker. För många är biblioteket en social plats och samhällets sista utpost. En plats där alla kan komma utan krav på motprestation, där man kan vara sig själv och få hjälp med långt mer än boktips och utlån.

Men boken handlar också förstås om kärlek och romantik, vänskap och relationer, och om bibliotekets betydelse för ensamma människor. Det finns en del som inte skildras så trovärdigt, men på det stora hela tycker jag att det är en fin skildring av biblioteket och av den viktiga funktion som biblioteken fyller i samhället. Boken är lättsamt skriven, lättläst och den mysiga biblioteksmiljön utgör en otroligt härlig fond till berättelsen. Slutet kom lite abrupt dock. Men Det lilla biblioteket på Söder är en varm feelgoodbok jag kommer rekommendera varmt till alla som älskar läsning och feelgood. Hoppas det blir en serie med fler böcker om Söderbibblan.

Dina färger var blå är en underbar kärleksroman som handlar om Lina som är sjuksköterska på neonatalen. Hon längtar efter egna barn, men hennes man Samuel vill inte ha några. Hon har därför vigt sitt liv åt dramatiska förlossningar, kuvöser, långa nattpass och krisande föräldrar. Varje tisdag besöker hon sin gamla vän Astrid på ett äldreboende, något som hon har som hemlighet för Samuel. Det finns också en annan hemlighet. Fast den har Samuel snokat reda på. När Lina är borta kan han nämligen inte låta bli att smygtitta i den skokartong Lina gömt längst in i garderoben. Där förvarar hon minnena av sin första pojkvän, och kanske även sitt livs stora kärlek, Ted. Han som försvann och tog en bit från Lina med sig.

Men en dag är Ted tillbaka. Han dyker upp från ingenstans och säger att han har tre månader kvar att leva och han vill tillbringa dem med Lina. Hon kan inte säga nej, hon måste få veta vad som hände den dagen då han försvann. Och det sätter förstås Samuels och Linas äktenskap under stor press. Men Samuel inser motvilligt att det är den enda möjligheten för både honom och Lina att kunna gå vidare. Det blir en sommar full av svidande sanningar, efterlängtade bekännelser, hopp, återväckt passion, stark kärlek och gränslös sorg.

Dina färger var blå är en oerhört stark och berörande roman som skapar alla möjliga slags känslor hos läsaren, allt från tårar till leenden. Det handlar inte bara om kärlek, utan också föräldraskap, vänskap, identitet och mycket mer. En djupbottnad feelgoodroman med en hel del smärta och svärta. Det är en bok jag kommer bära med mig länge och jag är väldigt nyfiken på författaren Marcus Jarls tidigare och kommande författarskap, för denna bok är både välskriven och tänkvärd, samtidigt som den är vacker och stark. Författarens poetiska språk och känsla för att gestalta alla slags känslor är ytterligare ett stort plus.