Jag har nyligen läst ut Åsa Larssons fjärde bok om Rebecca Martinsson. Boken heter Till dess din vrede upphör och den utspelar sig i Kiruna, precis som de första tre böckerna. Åsa Larsson skriver deckare, men hennes böcker är så mycket mer än rena mordgåtor. Det är häpnadsväckande naturskildringar, otroliga personporträtt och allt är skrivet med hennes alldeles egna språkliga stil. I den här boken är det två ungdomar som dyker i en sjö för att hitta vraket efter ett gammalt flygplan. De mördas och frågan är vad det är för hemlighet som de kommit på spåren? Och vem är beredd att mörda för att hindra hemligheten från att komma ut?

I boken får även den döda tjejen komma till tals. Just det greppet tyckte jag inte om. Det blir för overkligt mitt i hennes annars så tydliga och klara språk. Jag tycker också att själva historien känns mer tunn än i hennes tidigare böcker. Det finns trådar som inte är ihopknutna på slutet, vilket känns lite irriterande. Men helhetsbetyget för boken blir ändå bra, jag rekommenderar den för alla som tycker om deckare och spänningsromaner.

Jag ska passa på att tipsa om tävlingen som jag har på min barnboksblogg just nu. Tävlingen ges i samarbete med Ekokul som säljer massor med härliga miljövänliga leksaker och pysselsaker för barn i alla åldrar. I tävlingen kan du vinna boken Skönt & Grönt barnaliv om du svarar på en enkel fråga och ger ditt bästa ekologiska tips.

Jag har länge velat ha en canvastavla här hemma, men det har inte blivit av ännu. Nu är jag med och tävlar om en personlig canvastavla hos bloggen Simplicity. Var med och tävla du också, läs mer här.

Jag har varit dålig på att uppdatera mina bloggar den senaste tiden. Tenta, jobb och andra måste-saker har tagit sin tid och det har inte blivit så många minuter över. Är också väldans trött just nu, antar att det har med hösten att göra. Men idag är äntligen tentan avklarad och jag får ta nya tag. Uppdateringarna kommer förhoppningsvis mer frekvent nu.

Den senaste veckan har jag ägnat åt att läsa den sista boken om Kurt Wallander. Tio år efter att den förra boken om Wallander kom ut så kom slutligen Den orolige mannen av Henning Mankell. Jag har läst hela serien och jag minns att jag tyckte om de förra så pass bra att jag köpte dem i inbundet format. Men jag kan inte säga att jag tyckte om Mankells nya så mycket. Boken kändes seg och jag tyckte inte alls om språket. Många klicheer, många upprepningar, för mycket fokus vid oviktiga detaljer och uppstyltade dialoger. Själva storyn är helt ok och det känns som om Mankell gjort mycket research. Jag tycker också om att Linda får en ganska stor betydelse i boken, hon har alltid varit min favoritkaraktär i både böckerna och filmerna.