En ensam plats

En ensam platsEfter framgångarna med trilogin om hemmafrun Maj drabbades Kristina Sandberg av cancer. Bröstcancer. Det var våren 2016 och två år sedan hon fick Augustpriset för Liv till varje pris. Hon var ett av landets mest efterfrågade författare och hon reste land och rike runt för att prata om böckerna och Maj. Det var så mycket stress, hon började närma sig bristningsgränsen, men samtidigt visste hon att hon måste ta tillvara på den tiden, den möjligheten hon fick. Hon hoppade över mammografin, den fick stå åt sidan som så mycket annat den där hektiska tiden. Men det fanns en smärta hon inte riktigt kunde ignorera trots all stress och press. En värk som strålar från bröstet ut i armen och handen som domnar. Den hektiska tiden får dock ett abrupt slut. Kristina Sandberg nås av beskedet att hennes pappa har dött. Strax därpå får hon ytterligare ett besked. Aggressiv bröstcancer med tre tumörer i ena bröstet.

Om allt detta skriver hon om i sin nya bok, En ensam plats. Hon kallar den så, därför att cancersjukdomen placerar henne på en mycket ensam plats. Där andras bemötande och tystnader drabbar, och där orden inte når fram. Där hennes liv kommer att vända till att handla om sorg, förlust, kroppens skörhet och skräcken att dö från sina barn.

Sådana här böcker brukar kunna tendera till att ha ett stort terapeutiskt värde för författaren själv, något som ibland kan ta över för mycket. Men så är det inte här. Jag blir berörd och helt enkelt drabbad av boken. De som själva varit drabbade av cancer kommer förstås att känna igen sig och kanske själva läka en smula. Jag har själv inte varit drabbad av just cancer, men jag har definitivt varit på en ensam plats, när jag flydde från mitt ex och levde under hot så kände jag mig oerhört ensam eftersom andra människor inte visste hur de skulle bemöta mig. Språket är omtumlande och skälvande och håller som vanligt hög klass. Möjligen är boken dock lite för lång, men det är en randanmärkning i det hela, för En ensam plats är helt enkelt en välskriven, berörande roman.

När allt brister

När allt bristerNär allt brister är en ny fristående spänningsroman om Anna Varga, psykolog vid den mytomspunna rättspsykiatriska kliniken i Säter, Dalarna. De tidigare böckerna heter Innan snön faller, Den ljusaste natten och Kallare än is och alla böcker är skrivna av Helena Kubicek Boye. Boken börjar med att de anställda på rättspsyk i Säter ska ha en fest för att fira sin tidigare kollega Mariannes åttioårsdag, men det visar sig att hedersgästen inte dyker upp. Marianne anmäls som försvunnen och dagen efter hittas hennes övergivna bil på en enslig skogsväg. Polisen med kriminalkommissarie Åke Blom drar igång en utredning och han ber Anna Varga som hjälp eftersom man tidigt misstänker att försvinnandet kan ha att göra med Mariannes jobb i Säter. Det visar sig att Marianne varit anställd vid kliniken redan på sextiotalet då mentalsjukhuset kallades för ”Den vita staden” av ortsbefolkningen. Kanske finns det hemligheter från det förflutna som inte får komma fram i ljuset nu när Marianne arbetar på en bok om sitt yrkesliv och psykvårdens historia i Säter.

Jag har tyckt om den här serien just för att man får följa en psykolog och få en inblick i en yrkeskår samt en miljö man annars sällan får tillträde till. Det fascinerar fortfarande även i denna bok. Själva mordgåtan upplever jag däremot som långsökt och ganska tråkig. Bokens stora behållning är personporträtten även om det finns mycket att irritera sig på hos karaktärerna, samt miljöskildringarna som får mig att vilja åka till Dalarna och besöka Säter med omnejd. När allt brister är lättläst och underhållande och jag kommer självklart fortsätta läsa böckerna om Anna Varga, för det kändes i slutet som att Kubicek Boye inte riktigt är klar med sin huvudrollsinnehavare ännu.

När vi faller

När vi faller (inbunden)När vi faller är den sjunde fristående delen i deckarserien om polisen Johan Rokka och Morden i Hudiksvall, skriven av Gabriella Ullberg Westin. Boken inleds med att den framgångsrike företagaren Jens Hult hittas död. Något som kommer som en chock för Hudiksvalls invånare som sett Jens och hans barndomsvän Vera Hildingson sätta staden på kartan med sitt bitcoinföretag. Parallellt med mordutredningen som Johan Rokka får ansvaret för får vi också följa hantverkaren Henry Frisk som stretar på för att få ekonomin att gå ihop som ensamstående pappa, och som en dag får ett erbjudande som han bara inte kan motstå. Vad är han beredd att offra för att ge sin son det han behöver? Relationen mellan Johan Rokka och kollegan Janna sätts också på prov i boken.

Jag gillar verkligen att läsa den här serien. Inte minst eftersom jag själv bor i Hudiksvall och så väl känner igen de miljöer som beskrivs. Böckerna brukar också vara välskrivna, spännande och intressanta. Just i denna bok var själva mordgåtan inget som direkt engagerade mig, men desto mer intressant var det att läsa om Johans och Jannas privatliv och relation. Boken avslutas dessutom med en rejäl cliffhanger som gör det omöjligt att inte vilja läsa nästa bok i serien. Hoppas den inte dröjer allt för länge!

Jag skriver över ditt ansikte

Jag skriver över ditt ansikteI Jag skriver över ditt ansikte får vi följa författaren Anna-Karin Palms mors gradvisa försvinnande in i Alzheimers sjukdom. Anna-Karin skriver anteckningar för att minnas sjukdomstiden, men hon kommer också att reflektera över barndomsminnen, de bilder hon har av sin mamma, den komplicerade mor-dotter-relation de har och om mammans livshistoria som i sin tur präglat och format Anna-Karin och hennes syskons uppväxt. Det är ömsom en hyllning till modern och hennes oförtrutna kamp och livsglädje, men ömsom också ifrågasättanden och kritiska reflektioner. Anna-Karin Palm skriver för att förstå mammans livshistoria, men kanske också för att bearbeta sin uppväxt och det inte helt okomplicerade förhållande hon själv haft till sin mamma, något som till slut leder till försoning.

Det här är inte någon tjock bok och texterna är korta, fragmenterade. Ofta bara en sida eller ett par, skrivna som minnesbilder eller personligt hållna reflektioner. Men det är en stark berättelse som man inte bara läser rakt av, utan behöver tid för att smälta. Det är berörande och som läsare börjar jag också tänka på min egen livshistoria och mina föräldrars. Jag skriver över ditt ansikte är en berättelse om klassresa, föräldraskap, kärlek, hemligheter, styrka och mod. Det är en berättelse om en sjukdomsprocess och det är också en skildring dels av ett kvinnoöde, dels av en familj som förändras i dödens närhet. Språket är poetiskt, klart, naket, vackert och utelämnande på en och samma gång. Det är stark igenkänning för oss alla som upplevt att förlora en närstående in i minnesdimman, men också en gripande berättelse om relationer i allmänhet och mor-dotter-relationen i synnerhet.

Boken är utgiven på Albert Bonniers förlag.

Säg åt då

Säg nåt då!Säg nåt då handlar om Adrian. Eller egentligen om Adrian och Emma, för Emma får stort utrymme i boken trots att hon inte har huvudrollen. Det är nämligen så att Adrian och Emma är bästa kompisar. De ska precis börja i nian i sin högstadieskola i Örnsköldsvik. De har båda varit ensamma och mobbade hela skoltiden, men funnit varandra tidigt och blivit varandras bästa vänner. Det har varit de mot världen.

Men precis innan de ska börja sista skälvande året innan de får byta skola och börja ett nytt liv utan sina plågoandar kommer Emma på att hon ska ”göra slut” som bästis med Adrian. Nu blir han helt ensam. Mer utanför än han någonsin varit tidigare. Men så åker Adrian norrut på höstlovet, till Luleå för att umgås med morfar, och där träffar han Vega. Fantastiska Vega som det är så lätt att umgås med och som får Adrian att känna att han är som vem som helst. Men vad skulle Vega säga om hon fick reda på hur Adrian egentligen är hemma i Örnsköldsvik? Och att han inte har några vänner?

Säg nåt då är skriven av Ida Ömalm Ronvall. Det är en ungdomsbok som handlar om identitet, vänskap och kärlek. Om utanförskap och om skolans hierarki. Jag kände igen mig mycket i boken, det var som att kastas tillbaka till min egen högstadietid – en tid jag inte vill tillbaka till. Jag tror också att boken skulle kunna vara till tröst för många andra som känner igen sig i Adrian, men också kanske en ögonöppnare för de som inte alls känner igen sig. Det skulle också kunna bli fina samtal och diskussioner ifall man läser boken tillsammans i klassen. Jag gillar också att boken är så välskriven och genomtänkt. Det finns så många fina saker, som Adrians mamma som är gay och valde att skaffa barn på egen hand med donator, Adrians relation till sin morfar, sorgeprocessen han och hans mamma går igenom och förstås alla Adrians tankar. Jag hade gärna haft Adrian som kompis när jag gick högstadiet. Fina Adrian! Jag gillar att boken utspelar sig i Norrland, och framförallt de delar som utspelar sig i Örnsköldsvik, en stad i närheten av där jag själv växte upp och även en stad som inte så ofta syns i ungdomsböcker i vanliga fall. Dessutom gillar jag verkligen språket. Det känns bottenlöst i magen när jag läser om Adrians sorg och saknad efter sin morfar, men det känns också ett härligt pirr i magen när jag läser om hans och Vegas kärlek.

Säg nåt då var en bok som jag slukade i ett nafs och nu hoppas jag att Ida fortsätter skriva många härliga ungdomsböcker. Boken är utgiven av B Wahlströms.

Rovhjärta

RovhjärtaRovhjärta är en spänningsroman som är inspirerad av ett historiskt mordfall, folktro och 1600-talets häxprocesser. Den utspelar sig i mina barndomstrakter, nämligen i vackra Ådalen, i trakterna runt Kramfors. Boken handlar om en socionom, Annie Ljung, som återvänder till sin barndoms by på den ångermanländska landsbygden, en plats hon för många år sedan drevs bort ifrån och lovat att aldrig återvända till. Men hennes demenssjuka mamma blir allt sämre och Annie tvingas därför återvända hem. När Annies unga släkting, 17-åriga Saga plötsligt försvinner bestämmer sig Annie för att stanna kvar för att försöka hitta Saga, men också för att få svar på sådant som hände för länge sedan.

Rovhjärta handlar mycket om skam och skuld, om kvinnors utsatthet, om offer och förövare. Den vrider och vänder på olika begrepp och scenarion och det är inte alltid självklart vad som är rätt och vad som är fel. Jag gillar skarpt att läsa om miljöer jag så väl känner till och jag tycker författaren Ulrika Rolfsdotter lyckats bra med att fånga hur det funkar på den norrländska landsbygden, till exempel att en socionom får jobba med många olika slags ärenden eftersom det inte är så många som jobbar där och att det kan ta lång tid innan polisen kommer för de har stora ytor att täcka. Även bymentaliteten har författaren lyckats fånga utan att förminska eller raljera. Jag har svårt att komma Annie riktigt nära. Tydligen ska detta bli en hel serie böcker med Annie i huvudrollen, så kanske fördjupas hon som karaktär i ytterligare böcker, men som det är nu är det svårt att riktigt känna med henne och det som händer henne. Jag tycker också att det blir lite väl mycket som händer mot slutet av boken, kanske hade författaren kunnat spara några av händelserna till kommande böcker och istället fördjupa sig mer i det som händer så hade det också känts mer trovärdigt. Men på det stora hela är det en riktigt bra debutbok. Kul att läsa om en socionom, det hör inte till vanligheten. Boken är också spännande, underhållande och lättläst. Ser fram emot kommande böcker.

Inte alla män

Inte alla mänInte alla män är skriven av Veronica Palm som är ordförande i Sveriges största kvinnojour, Alla kvinnors hus. Hon har länge varit politiker, men jobbar idag som särskild utredare åt regeringen. Hennes bok kombinerar båda hennes erfarenhetsområden, nämligen politik och män som smiter, sviker, slarvar och slår, men som ändå framstår som helt normala. Många gånger blir de dessutom hyllade och uppskattade för det de gör. Boken handlar om Emilia Berg som brottas med varannan vecka-livet på hemmaplan och storpolitiken i Riksdagen. Hon pendlar mellan Linköping och Stockholm och hanterar såväl politiska debatter som glömda gympapåsar. Hennes livspussel blir dock än mer komplicerat när hon återfår kontakten med barndomsvännen Josefine som blir misshandlad av sin högt ansedde och beundrade make. Emilia vill hjälpa henne, men kan hon hjälpa någon som inte vill bli hjälpt? Och om hon inte gör något, vad är hon då för en slags människa? Är alla fina ord som uttalas i riksdagssalarna då bara en fasad?

Inte alla män skildrar dels hur det kan vara att leva med våld i nära relation och dels hur arbetsdagarna egentligen ser ut för våra toppolitiker. Den kombinerar två ämnen som jag själv tycker är väldigt intressanta och som jag gärna fördjupar mig i, så den här boken slukade jag verkligen. Det märks också hur väl insatt författaren är i dessa båda teman, då båda skildras levande och insiktsfullt. Politiken är jag inte lika insatt i, framförallt inte på de höga nivåer som skildras i boken, så hur trovärdigt det egentligen är kan jag inte svara på. Men våld i nära relation har jag tyvärr stor erfarenhet av, både egen erfarenhet och via arbete i kvinnojour, och det skulle jag vilja säga att det är mycket realistiskt och trovärdigt skildrat i boken.

Boken är i sig ganska lågmäld, men den har ett starkt driv och det känns tydligt hur det eskalerande våldet och Josefines försök att ta sig ur förhållandet, samtidigt som hennes man når nya kliv på karriärsstegen, driver handlingens utveckling fram till det dramatiska och oundvikliga slutet. Samtidigt är det ett öppet slut som får mig att gissa att det kanske kommer fler böcker om Emilia Berg och det hoppas jag verkligen på, för jag gillade den här boken. Veronica Palm skriver engagerat och initierat, och hon levererar en välskriven bok som är spännande på ett annat sätt än deckare och thriller är, för detta är på riktigt. Det här våldet lever många kvinnor med varje dag och jag blir så glad att det uppmärksammas i Inte alla män.

Löften, kyssar och varm choklad

Den senaste tiden har jag lyssnat på Löften, kyssar och varm choklad som ljudbok under min pendling till och från jobbet. Det är en fristående uppföljare till Två hjärtans karameller och båda är skrivna av Sofia Fritzson. I förra boken mötte vi Ellinor som efter många om och men fann den stora kärleken i Micke som driver ett litet karamellföretag. Nu är det dags för storasyster Hillevi att sätta sitt hjärta i brand. Hillevi är den typiska storasystern som alltid ställer upp. Till och med när expojkvännen Tim bjuder henne till en inflyttningsfest tackar hon ja, fast besluten om att aldrig låta honom få veta hur han krossade hennes hjärta en gång i tiden. Hon bokar en veckas semester i fjällen där festen ska äga rum, alldeles innan jul.

I fjällbyn finns också Simon. Han har återvänt hem för att fira jul och hjälpa till med familjeföretaget Fröjdåsens stugby. Han var barndomsvän med Tim, men efter ett stort svek bröt han med Tim och sedan dess har de inte träffat varandra. Nu slumpar det sig så att Hillevi bor i en av stugorna i stugbyn, och hon behöver en dejt till en fest. Simon ställer upp, men det som från början bara var en enkel affärsmässig överenskommelse övergår snart till pirriga känslor och het attraktion.

Det här är en klassisk feelgood/romance/julroman. Det handlar om svek, livspussel, relationer, livets tvära kast och oväntad attraktion. Det är sockersött, lite väl sockersött för min smak, jag hade önskat mer svärta i boken för att uppskatta den ordentligt. Dessutom är den väldigt förutsägbar och händelserna ter sig lite väl osannolika emellanåt. Men den är lättläst/lättlyssnad, underhållande, mysig och kryddad med härligt vintriga fjällmiljöer. Och ibland kan det vara precis en sådan bok man behöver. Kul också att åter få höra om några av karaktärerna från Två hjärtans karameller, trots att denna bok handlar om en annan huvudperson än förra boken. Jag hoppas det kommer en tredje bok om den tredje systern i familjen Ljung också.

Än klämtar klockan

Än klämtar klockanTredje boken i Susanne Fellbrinks Sundsvallsdeckarserie heter Än klämtar klockan. Den tar vid ett tag efter att den förra boken slutade. Showartisten Cilla har en jobbig höst bakom sig. Inte nog med det som hänt i tidigare böcker, hon har också gått igenom ett jobbigt missfall. Dessutom lyckades en omtalad skivbolagsdirektör få med henne i en av landets största dokusåpor, Stjärnfabriken, där talangfulla människor slåss om en musikkarriär inför miljonpublik. Bruno Willén lovade henne att hon hade en garanterad plats i programmet, men TV-inspelningen blev inte alls vad Cilla hade tänkt sig och hon åkte ut på ett mycket förnedrande sätt.

Nu är det dock nyårsafton och Cilla har försökt lägga allt detta bakom sig. Snart ska klockorna ringa in det nya året. På Hotell Södra Berget i Sundsvall förbereder sig Cilla och hennes showgrupp inför kvällens nyårsshow. På hotellet finns också produktionsgänget från Stjärnfabriken samt de tio utvalda deltagarna för en kickoff innan tv-serien börjar på allvar. Men samtdiigt som en snöstorm drar in över staden och gör hotellet avskuret från omvärlden försvinner gäster på det stora hotellet, en efter en. Går det en mördare lös mitt i nyårsfirandet?

Det här är en deckare vars handling påminner om en modern Agatha Christie. Men det är fart och fläkt, så som det brukar vara kring Cilla. Som vanligt får vi också inblick i underhållningsbranschen. Denna gång handlar det mycket om dokusåpor och de framställs inte i särskilt god dager. Jag har läst de två tidigare böckerna om Cilla Fallander och jag gillar dem, även om Cilla är väldigt olik mig. Jag gillar ju verkligen miljöskildringarna också eftersom jag bor bara tio mil från Sundsvall och har varit där många gånger.

Än klämtar klockan och de andra böckerna i denna deckarserie passar de som gillar att läsa svenska deckare och vill ha en spännande bok där det inte dryper av blodiga detaljer och polisarbete, utan det snarare är ett klurigt mysterium, relationer och underhållning som står i centrum.

Sagotjuven

SagotjuvenSagotjuven är en fascinerande bilderbok där kärleken till böcker står i centrum. Den handlar om Olivia som älskar att läsa. Hon går knappt ut, bara till biblioteket. För henne sker alla äventyr innanför böckernas pärmar. Tills den dagen en sagotjuv stjäl alla böcker i hela staden. Ingen vågar ta upp kampen mot sagotjuven, utom Olivia. Nu måste hon bli lika modig som de hjältar hon läser om och lösa mysteriet med de saknade böckerna.

Detta kan sägas vara en thriller för de yngsta, ett fängslande äventyr eller ett klurigt mysterium. Det är spännande och fartfyllt. Men samtidigt som Olivia ger sig ut på jakt efter den som stulit alla böckerna sitter Sagotjuven, som egentligen är en bläckfisk, och undrar vad som egentligen är så fascinerande med böckerna. Vad gör man ens med böcker? Ska man äta dem? Bära dem? Krossa dem? Bygga med dem? Som tur är dyker Olivia upp och snart upptäcker Sagotjuven bokläsningens tjusning och hur fantastiskt det är att dela berättelser med andra. Precis som bokens budskap säger: ”Böcker är som skatter och deras sagor och berättelser är till för ALLA!'”.

Sagotjuven är en jättefin högläsningsbok som funkar långt upp i åldrarna. Jag skulle kunna tänka mig att läsa den på biblioteksintroduktion för sexåringarna. Men den är minst lika fin att läsa för sitt barn eller barnbarn.

Bokens illustrationer är annorlunda och varierande. De är verkligen en del av berättelsen och jag är glad över att boken ges ut i ett så pass stort format så illustrationerna får ta plats och breda ut sig. Det är fantasifyllt, stämningsfullt, detaljerat, finurligt och både roligt, läskigt och magiskt på samma gång.

Sagotjuven är både skriven och illustrerad av Graham Carter som bor i England. Han har länge arbetat med illustration i olika former, konsttryck och animation, men bilderboksdebuterade först 2017. För mig är det nog första boken jag läser av honom, men jag blir nyfiken på att se mer från honom.