Madelene Gartéus allra bästa kompis Annie dog för ett par år sedan. För andra är hon bara en pinne i statistiken, men för Madelene var hon allt. Annie blev slagen, hotad och utnyttjad av sin pojkvän och valde att bryta upp ifrån honom. Det blev hennes död. Hon blev bara 29 år. Madelene har nu skrivit boken Jag var hon i syfte att belysa mäns våld mot kvinnor.
Varje dag misshandlas tusentals kvinnor psykiskt och fysiskt av en man som de lever eller har levt i en relation med. En man som sagt att han älskade henne, som fick henne att skratta och som pratade om framtiden. En man som senare isolerade, hotade, hånade, skrek och slog. En man som tog ifrån henne livsglädjen, framtidstron, självkänslan och egenvärdet.
Boken bygger på tio kvinnors egna berättelser och upplevelser. Deras berättelser är sinsemellan ganska olika, men gemensamt för dem är att de alla tagit sig ur sina förhållanden. De överlevde. De kan idag se tillbaka och säga ”jag var hon”, men de är det inte längre.
Boken är lättläst och lättillgänglig. Varje kvinnas erfarenheter presenteras på några sidor vardera. I mitten av boken finns autentiska foton, skärmdumpar och texter som visar på hur det kan se ut när man lever i en destruktiv relation med en misshandlande man. Längst bak i boken finns fakta om kvinnomisshandel och information om vart man kan vända sig om man är utsatt. Totalt har boken endast omkring 150 sidor.
Bokens styrka är att man blir berörd av kvinnornas livsöden. Det är lätt att leva sig in i hur de haft det och eftersom vi får tio helt olika livsöden får man också ta del av olika aspekter av mäns våld mot kvinnor. Det ser ju inte likadant ut för alla. Och det är jätteviktigt att öka förståelsen så vi lättare kan se ifall någon runtomkring oss är utsatt så vi kan hjälpa till. För oss som varit utsatta och kanske nyss har lämnat, eller som fortfarande lever i en sådan här relation så är det också superviktigt att se att det går att ta sig ur det och gå vidare, och det är också en väldigt viktig styrka som boken har. Eftersom boken är så pass lättläst och lättillgänglig är boken också användbar i olika sammanhang för att skapa ökad kunskap och diskussion kring ämnet.
Bokens nackdel är att den kanske är lite väl tunn. Jag hade velat ha lite mer djup eller diskussion. Eftersom kvinnornas berättelser är så pass korta och de dessutom är anonyma så blir de aldrig riktigt levande för mig. Men det är skrämmande, sorglig, otäck och berörande läsning, inte minst eftersom man under läsningen vet att det finns så många fler kvinnor som hela tiden blir utsatt för liknande saker. Det är en högaktuell, viktig, angelägen bok och så viktigt att detta ämne belyses så mycket som bara möjligt så en förändring kan ske.
Dottern hade valt Lite kul måste man ha av Åsa Karsin som bänkbok, men hon tröttnade snabbt på den. Innan hon lämnade tillbaka den så snappade jag åt mig den, för jag tyckte att den verkade ha ett så himla intressant upplägg. Boken vänder sig till tonåringar och ungdomar och den handlar om ett övergrepp, men det berättas ur två perspektiv, både den utsatte och förövaren.
Pojken i tornet är en spännande bok som handlar om teater, spöken, mobbning, ångest och ensamhet. Den handlar om Lydia som blir övertalad av sin kompis Cecilia att börja på teater. Tillsammans ska de sätta upp pjäsen Spöket på Canterville. Under repetitionerna händer saker på teatern. De äldre medlemmarna i teatergruppen pratar om ett teaterspöke och det pågår märkliga saker uppe i tornrummet dit ingen får gå. Cecilia börjar vara med en annan av tjejerna i teatergruppen, medan Lydia blir ensam. Men hur är det egentligen med den mystiska Elvin, han som alla pratar om, men som aldrig syns till på teatern.
Färgmonstret är en bilderbok om känslor för barn i äldre förskoleåldern, cirka 3-6 år. Den handlar om Färgmonstret. Han vet inte riktigt vad som har hänt. Hans känslor har trasslat ihop sig och nu måste han sortera och reda ut dem. Kommer han kunna skilja på att vara glad, ledsen, arg, rädd och lugn?
Nej! sa Kanin är en bilderbok i stort format som vänder sig till de minsta barnen. Kanin säger nej till allt som mamma föreslår. Han vill inte klä på sig på morgonen och inte äta frukost, fastän att han är jättehungrig. Inte ens bada vill han göra trots att det är så härligt med allt skum. Men efter lite övertalning går det bra. Och till slut kommer mamma på något som Kanin absolut inte kan säga nej till.
Pojken som försvann är den tredje fristående deckaren i serien om kriminalkommissarie Sara Vallén. De två första heter 
Gymnasiet är slut och Marys familj är i skärvor. Det är endast hemma hos pojkvännen Filip som det går att andas. Mary flyttar dit. Till Filip som har en pappa som gör falukorv i ugn och en mamma som har slutat gå till jobbet. Till Filip som tar henne för givet och som drömmer om att göra lumpen och leva friluftsliv. Själv har Maryam ingen aning om vad hon vill göra i framtiden. Hon lever i ett slags vacuum hemma hos Filip. En slags förnekelse av att pappan flyttat och bildat ny familj medan mamman och lillebrorsan är kvar hemma i gamla huset där inget längre är som det varit.
Jag älskade Maria Gripes böcker som barn, framförallt Skuggserien. Nu har jag för första gången som vuxen läst Tordyveln flyger i skymningen.
Jag har också läst den lättlästa bearbetningen av Tordyveln flyger i skymningen. Det är Niklas Darke som har gjort bearbetningen för bokförlaget Hedvig. Boken är på 159 sidor mot för 288 sidor, men texten på varje sida är också betydligt större och luftigare, så det är inte bara sidantalet, utan också den totala textmängden som minskat.
Nattavaara är första delen i en trilogi om Nordmark, ett fiktivt samhälle uppe i norr, i en nära framtid där klimatkatastrofer, pandemier och finanskriser raserat det svenska samhället. Norrbotten har brutit sig loss från övriga Sverige och styrs av en enväldig jarl. På landsbygden råder hungersnöd och invånarna för en ständig överlevnadskamp. I boken möter vi Erik som hittar båda sina föräldrar döda i bastun. Eftersom hans grannar fruktar en ny pandemi blir han och lillasyster Sofia bannlyst, så de beger sig på en farofylld vandring mot Kiruna där jarlen finns och domstolen som är Eriks enda chans att vinna tillbaka gården. Vi möter också Marja, en mellanchef inom hemtjänsten, som blir tillfångatagen av ett kriminellt gäng som hemsöker de norrbottniska skogsbygderna. Samtidigt har hennes man Mårten spårlöst försvunnit. Marja måste ställa sig in hos sina fångvaktare och bli en av dem för att försöka överleva.
Himlabrand är Moa Backe Åstots debutroman. Den handlar om Ánte, vars liv har präglats av de samiska traditionerna och arbetet med renarna. För honom finns inget annat alternativ än att fortsätta med renskötseln. Men det finns något annat som också pockar på uppmärksamhet. Känslorna för bästa kompisen Erik har utvecklats till kärlek. En förbjuden kärlek.