Author: carola

Mitt bottenliv – av en ensam axolotl

- carola

Mitt bottenliv - av en ensam axolotlMitt bottenliv – av en ensam axolotl är en färgsprakande bilderbok om klimatförändringar, ensamhet och livet på jorden.

En axolotl är ett leende groddjur som lever hela sitt liv på larv-stadiet, vilket innebär att den aldrig blir riktigt vuxen. Numera tros den existera i vilt tillstånd enbart i en sjö i Mexiko – men inte ens det är säkert.

Den axolotl som den här boken handlar om är ensam, kanske till och med våtmarkens sista axolotl. Han trivs förträffligt i sin pöl där han umgås med tigersalamandrar, samlar skatter och spionerar på allt roligt de tvåbenta lunsarna på stranden hittar på. Men det blir stadigt varmare, pölen blir grumligare, fulfiskar flyttar in. En dag kommer det en stor våg som sveper bort allt.

Boken tar sin början när jorden var alldeles nyfödd. Det fanns hav, land och små varelser som guppade och gurglade. Så småningom kom fler och fler varelser. Jorden blev äldre och nya djur kom, de så kallade lunsarna som bredde ut sig mer och mer. Läsaren förstår att lunsarna är människorna som tog över naturen för att bygga stora hus. När bokens axolotl var liten fanns det massor av mat och livet var en fröjd tills den dag då jorden började förändras. Men förändringen ledde inte till katastrof utan till något nytt. Så småningom träffar våtmarkens sista axolotl faktiskt en annan axolotl:

Det dröjde inte länge innan vi blev föräldrar till 987 små yngel.

Nyfiket leende simmade de runt och viftade på sina små svansar.

Vart de stora lunsarna tog vägen visste ingen men det tänkte vi sällan på.

Mitt bottenliv hade blivit ett toppenliv!

Det här är en bilderbok som kan läsas på flera nivåer. Man kan läsa den som en helt vanlig saga utan att beröra de viktiga teman som finns mellan raderna. Men man kan också använda den som utgångspunkt för att diskutera dessa teman om man vill. Vad som händer med jorden, klimatet, utrotningar, miljöförstörelsen, klimatförändringar, ja, det finns så mycket man kan prata om ifall man vill. Man kan också komma in på teman som identitet, ensamhet, utanförskap, vänskap och kärlek. Trots många tunga ämnen är boken absolut inte någon tung läsning, tvärtom så är den både ljus, hoppfull, varm och humoristisk. Dessutom kan man samtidigt lära sig en hel del om man vill. För oss vuxna blir boken dock lite extra tänkvärd och brännande, vilket inte alls är någon nackdel.

Jag tycker det är så fint hur Linda Bondestam kan skildra både det stora och det lilla i världen genom att visa hur livet för en ensam liten axolotl påverkas av det som vi människor gör med världen och klimatet. Jag har alltid tyckt mycket om Linda Bondestams illustrationer och här får de verkligen breda ut sig. Först de vackra blågröna undervattensbilderna och därefter de mer skrämmande illustrationerna på stressade stadsmiljöer och det nedskräpade havet. Det finns massor av detaljer att titta på. Jag kan tänka mig hur barnen till exempel känner igen loggorna som återfinns i stadsmiljön. Men också allt som finns att upptäcka på havsbotten.

Mitt bottenliv – av en ensam axolotl är skriven och illustrerad av Linda Bondestam. Boken är utgiven av Berghs och Förlaget. Den är nominerad till Augustpriset 2020 i kategorin barn- och ungdomslitteratur.

Salamandergåtan och Maltesergåtan

- carola

Salamandergåtan  Maltesergåtan

Har ni sett att den norske deckarförfattaren Jørn Lier Holst numera också skriver barndeckare? Salamandergåtan och Maltesergåtan är de två första böckerna i CLUE-serien, där CLUE står för initialerna i karaktärernas namn: Cecilia, Leo, Une och hunden Egon. Det är lite extra fyndigt eftersom clue är det engelska ordet för ledtråd eller spår.

Cecilia bor med sin pappa på pensionat Pärlan vid idylliska Skutbukten. Hennes föräldrar köpte pensionatet för några år sedan, men efter att hennes mamma dött anställer hennes pappa Leos mamma som hotellchef. Både Cecilias familj och Leos familj bor på pensionatet, medan Une och hennes familj bor i närheten. Pensionatsmiljön utgör en häftig inramning till boken och möjliggör för alla möjliga brott att inträffa. Den avlägset belägna miljön gör också att antalet misstänkta blir begränsade, vilket förstås ökar möjligheten för barnen att lösa respektive brott.

I Salamandergåtan hittar Cecilia en död man på stranden samtidigt som skumma personer tar in som gäster på pensionatet. Maltesergåtan handlar om ett gammalt inbrott som skett i Oslo och där rånarna fått med sig tjugo kilo guld samt Malteserklockan som bara dem är värd fem miljoner kronor. Nu hintas det om att stöldgodset finns förvarat i Skutbukten!

Båda böckerna är väldigt spännande och skrivna i ett högt, rafflande tempo. Det blir flera gånger farligt på riktigt när barnen följer de spår och ledtrådar som de hittar. Det känns verkligt och trovärdigt. Böckerna avslutas med cliffhangers som gör att man bara vill fortsätta läsa. Man anar också att något inte riktigt står rätt till med Cecilias mammas död, den gåtan löper genom båda böckerna som en sidohistoria. Man måste inte läsa böckerna i rätt ordning eftersom varje utgör ett avslutat fall, men jag tror man vill läsa mer när man väl börjat läsa. Dessutom så ger ju första boken mer bakgrundshistoria till karaktärerna och platsen, även om detta också sammanfattas i början av andra boken. Del tre kommer till våren. Dessa två böcker avslutas förresten också med att första kapitlet i nästa bok presenteras så man ska bli ännu mer lockad till fortsatt läsning.

Böckerna passar både för högläsning och att läsa själv. Jag tror att denna serie kommer att bli populär hos mellanstadiet. Det är välskrivet, andlöst spännande och trovärdigt. Som vuxen uppskattar jag också likheterna med serien om Femgänget som jag slukade när jag själv var i samma ålder.

Salamandergåtan och Maltesergåtan är båda utgivna av Bonnier Carlsen.

Intervju med Anders Fager och Peter Bergting

- carola

Hero background image

Kråkorna är en av de böcker som blivit nominerad till Augustpriset 2020. Den är skriven av Anders Fager, illustrerad av Peter Bergting och utgiven av Natur och Kultur.

Augustprisjuryns motivering lyder:

Att trauman överförs från generation till generation gestaltas som aldrig förr i serieromanen Kråkorna, där Kim, som får ärva en övergiven släktgård på landsbygden, konfronterar sitt såriga arv. Anders Fager portionerar ut texten på flera nivåer, i form av post it-lappar och röster från det förflutna. Sömlöst griper Peter Bergtings stämningsmättade bildberättande in i skildringen av att möta ett smärtsamt ursprung. Kusliga skräckelement och folktro fördjupar rörande den olust som ruvar över både Kim och läsaren.

Eftersom jag är Augustambassadör i år har jag läst de Augustnominerade böckerna med stort intresse och jag blev nyfiken att ställa lite frågor till Anders Fager och Peter Bergting:

Hur känns det att er bok har chans att vinna Augustpriset? 

Anders: Det är förstås väldigt roligt att bli nominerad till ett så fint pris. Däremot har jag nog aldrig riktigt ens tänkt tanken att jag skulle kunna bli nominerad till det här priset. Det är liksom sånt som händer Klas Östergren. Inte mig.

Peter: Overkligt, jag trodde aldrig jag skulle bli nominerad någonsin, jag gör ju inte den typen av böcker som blir nominerade till sånt här, eller priser över huvud taget. Så när Vi kommer snart hem igen blev nominerad tänkte jag att det var underbart att ha fått bli nominerad men att jag aldrig skulle bli nominerad igen. Men det underliga är att jag kände på mig att vi skulle bli det för Kråkorna. Har haft den känslan hela sommaren och bara gått och väntat. Det känns underlig att ens skriva det, men det var som om boken fick eget liv när den var klar.

Berätta lite om boken?

Anders: Vad kan jag säga om boken som inte står på omslaget? Det har varit jätteroligt att jobba med Peter. Vi kommer ur samma grupp snorvalpar som en gång introducerade rollspel i Sverige. På åttiotalet. Och vi har vetat om varandra sedan dess. Vi råkade börja prata om olika idéer när vi stod och på samma ställe väntade på något på bokmässan. Och nu står vi här och väntar på ett pris.

Peter: Det började som en utställning, jag hade gjort några bilder och höll som bäst på med att hitta ett tema när jag mailade de första målningarna till Anders för att se om han var intresserad av att skriva noveller till några av dem. Vi plockade upp tråden igen på bokmässan samma år och då hade Anders fattat tycke för en serie av bilder i utställning där kråkorna var med. Han såg en historia i dem och jag kunde knappt bärga mig för att se vad han skulle göra med den. Och nu, långt senare så är boken klar. Vi jobbade om vartannat, skrev och ritade på var sitt håll och tog sedan långa promenader på Kungsholmen under våren 2019 där vi diskuterade manus och bilder.

Varifrån hämtar ni inspiration till era böcker? Hur fick ni idén till just denna bok? Hur gick skapandeprocessen till?

Anders: Just Kråkorna tog väldigt tydligt avstamp i några bilder som Peter hade gjort. Och sedan fyllde jag på med mina fördomar om Peters barndom. Annars hittar man ju inspiration i de mest märkliga detaljer. Jag tror att en sak man gör som konstnär är att man istället för att bara notera saker och tänka att ”det här var lite lustigt” liksom arkiverar dem i någon slags minnesbank för att man vet att förr eller senare kommer man kunna använda den bilden eller anekdoten idén. Just postit-lapparna i kråkorna är en sån detalj. Jag minns inte vem som berättade det. Men hennes mamma började bli dement och skrev allt konstigare minneslappar hon la överallt. Det blev som ett underligt pussel. Det finns fler sådana detaljer i boken. Busschaufförens väst. Den döda storebroderns cykel.

Min och Peters process gick väldigt av sig själv. Så av sig själv att jag inte riktigt kan återge den. Jag skrev en synopsis och sen började vi göra ett mer detaljerat manus. Ungefär så. Det är faktiskt ett problem med problemfria samarbeten. Man drar lätt inga andra erfarenheter än att ”det gick bra”. Och att man gillade den man jobbade med.

Peter: Mycket inspiration kommer från min uppväxt, just den här boken har jag speciell anknytning till och kan känna igen mig i mycket, speciellt landskapet. Jag växte upp på landet och gamla förfallna hus och skogar i dimma är en del av mitt DNA. Jag ritade allt digitalt och färglade sedan i datorn så det ska se handgjort ut.

Håller ni på med något nytt bokprojekt?

Anders: Det är mitt yrke att skriva. Jag skriver hela tiden. Just nu har jag framför mig en populärvetenskaplig artikel, ett synopsis till en film, en skräcknovell och en deckare eller thriller som utspelar sig sent 1800-tal. Det sista blir nog en roman även om jag kommer att researcha mig till döds innan den blir klar.

Peter: Det gör jag, just nu skriver jag manus till del tre i min bilderboksserie om Jordens hjältar samtidigt som jag ritar på en serie med Mike Mignola och Christopher Golden.

Berätta lite om er själva, vilka är ni?

Anders: Vad vill du veta? Jag är en 56 årig gubbe från Stockholm som skriver böcker. Du får nog vara lite mer specificerad än så. *LER*

Peter: Jag är serietecknare och har egentligen aldrig velat eller kunnat göra något annat, jag bestämde mig när jag var 5-6 år för att rita serier. Sedan har det såklart blivit mycket annat, mest känd är jag säkert för barnboksomslag, bland annat till Astrid Lindgren, men jag skriver också och har gjort 6 fantasyromaner som utspelar sig i min egen värld förutom en herrans massa böcker med andra, flest med Andreas Palmaer i Sverige och Mignola/Golden i USA. Men innan det så illustrerade jag hundratals rollspelsböcker och det var ju faktiskt där min karriär började, med Dungeons and Dragons, Drakar och Demoner och sånt.

Vad läser ni själva i höst/vinter? Har ni något lästips att dela med er av? 

Anders: Just nu läser jag faktiskt en roman för en gång skull. Det blir ganska lite nöjesläsning när jag inte är på semester. Och det är jag väldigt sällan. Jag läser i alla fall Jeff Noons märkliga science fiction-roman ”Vurt”. Svårt språk och väldigt trippigt. Det är kul att läsa något som är jävligt tekniskt avancerat. Som ett mer allmänt lästips tycker jag alla ska läsa Kurt Voneguts roman ”Slakthus fem”. Den är en av mina absoluta favoritböcker och en vansinnigt rolig och gripande bok.

Hero background image

Anders Fager är författare och spelkonstruktör. Han skriver allt från skräckberättelser till seriemanus och dramatik.

Hero background image

Peter Bergting är en prisbelönt serieskapare, illus­tratör och författare. Serieboken Vi kommer snart hem igen, skriven av Jessica Bab Bonde, nominerades till Augustpriset 2018.

Stort tack Anders och Peter för den fina läsupplevelsen och för att ni svarade på mina frågor.

Kråkorna

- carola

KråkornaKim ärver sina farföräldrars hus och måste återvända till platsen där hen växte upp. Det blir en resa in i barndomens mörker och ensamhet.

Redan när Kim var liten var uthusen och ladan förfallen. Ingen brydde sig om att laga sådant som gått sönder. Nu är husen ännu mer förfallna. Det är smutsigt och trasigt. När Kim kommer in i huset ser hen postit-lappar som sitter uppe här och var, men Kim undviker in i det längsta att titta på dem. Något iakttar Kim genom sovrumsfönstret och på taket till ladan sitter massvis med kråkor. Fåglarna ropar varningar. Kim är inte välkommen där.

Hero background image

Ju mer tid som Kim tillbringar i huset, desto mer minns hen från sin barndom. Mammans och pappans gräl. Kim som fick klara sig mycket själv. Mobbingen, ensamheten, utanförskapet. Fåglarna. Fåglarna som Kim kastade pinnar på. När Kim börjar läsa på lapparna inser hen hur mycket som sitter i väggarna. Glädjen som försvann på E18 när pappas storebror blev påkörd och dog. Sår och trauman som ärvts från generation till generation. Kim förstår äntligen sig själv, sin uppväxt och sin släkt på ett sätt som hen inte gjort tidigare. Och monstren som hen levt med under hela sin barndom, är det verkligen monster?

Hero background image

Kråkorna är en grafisk roman som handlar om att hitta sig själv, samt att försonas med det som varit och den man är. Det är en oerhört stark  och berörande berättelse med text av Anders Fager. Än mer gripande blir texten tillsammans med Peter Bergtings stämningsfulla, vackra, suggestiva och helt magiska illustrationer. Text och bild är i perfekt symbios och samspelar med varandra på ett utmärkt sätt. Texten är avskalad och det är ofta upp till läsaren att själv komplettera och fylla i vad som egentligen händer, eller har hänt. Det är därför inte en lättläst bok trots att den har väldigt lite text. Det är en kuslig bok, men läsaren inser snart att det mest skrämmande mörkret kanske inte är det som finns där ute, utan inom Kim själv. En annorlunda och originell bok, men väldigt, väldigt bra. Jag hoppas många läsare hittar den, den kan läsas av såväl tonåringar och ungdomar som vuxna. Jag tycker om identitetstemat och jag tycker om att det får vara trasigt, tragiskt, nattsvart, brutalt och skrämmande ända fram tills slutet då hopp, ljus och försoning börjar sippra in.

Hero background image

Kråkorna är utgiven av Natur & Kultur. Den är nominerad till Augustpriset 2020 i kategorin barn- och ungdomslitteratur.

Nattsångaren

- carola

NattsångarenNattsångaren är första delen i en ny deckarserie av Johanna Mo, Ölandsmorden. Den handlar om Hanna Duncker som återvänder till hembygden efter många år i Stockholm. Hon är nu polis och börjar jobba med att utreda en ung killes död. Men hon har själv levt länge i skuggan av ett brott eftersom hennes pappa dömts för att ha rånmördat en kvinna.

Hanna Duncker är en intressant och mångbottnad karaktär. Kanske lite trist med ytterligare en polis med en obearbetad bakgrund. Men det här är ändå lite annorlunda än många andra deckarkaraktärer. Jag tycker att det är intressant just med hennes historia, man läser ju inte så ofta om hur anhöriga till gärningsmän lyckas gå vidare. Man förstår verkligen hur svårt det måste vara. Det finns också annat som jag gärna läser vidare om i kommande böcker, som Hannas historia med Fabian som vi bara får en aning om i denna bok. Jag tror absolut att Hanna är så pass mångfacetterad att det kommer att räcka till många böcker om henne. Erik är också en sympatisk och intressant karaktär som säkert kommer växa i kommande böcker.

Själva mordgåtan kändes däremot inte lika mycket som en fullträff. Det är alltid berörande med unga personer som drabbas av ohyggliga brott, men själva utredningen känns på något sätt oengagerad. Jag gillar dock Ölandsmiljöerna och dem läser jag gärna mer om. De ger ju perfekt inramning till en deckarserie. Dessutom älskar jag skildringen av allt det där runtomkring mordgåtan. Att återvända till hembygden, att leva i skuggan av ett brott, att bo i ett litet samhälle, alla dessa människoöden. Det är så fint skildrat! Jag ser fram emot kommande böcker i serien Ölandsmorden.

Nattsångaren är utgiven av Romanus & Selling.

Intervju med Kristina Sigunsdotter

- carola

Hero background image

Humlan Hanssons hemligheter är en av de böcker som blivit nominerad till Augustpriset 2020. Den är skriven av Kristina Sigunsdotter, illustrerad av Ester Eriksson och utgiven av Natur och Kultur.

Augustprisjuryns motivering lyder:

Balansakten mellan existentiell smärta och humor är kongenial i Humlan Hanssons hemligheter. Den avväpnande berättelsen om bästissvek och växtvärk kickstartar i dagboksformat. Kristina Sigunsdotters text är skruvad och sällsynt levande. Ester Eriksson excellerar i svärta, i illustrationer som fångar Humlans konstnärssjäl. Här har hästtjejerna faktiskt hästhuvud, och den psykiskt sjuka fasterns konstnärskap ger relief åt Humlans tillvaro i ett text- och bildsamarbete som bjuder på vrålskratt och hjärtenyp.

Eftersom jag är Augustambassadör i år har jag läst de Augustnominerade böckerna med stort intresse och jag blev nyfiken att ställa lite frågor till Kristina Sigunsdotter:

Hur känns det att din bok har chans att vinna Augustpriset? 

– Fantastiskt. Det här är ju något jag har gått och drömt om i största hemlighet och så en dag ringer min förläggare Marie och säger att jag har blivit nominerad och jag både skrattade och grät.

Berätta lite om boken? 

– Den handlar om Humlan Hansson, en elvaåring som får vattkoppor och måste vara hemma från skolan i två veckor och den katastrof som det leder till. Samt några andra smärre katastrofer i hennes liv som att hennes idol faster Fanny hamnar på Psyket och att hennes mamma är olyckligt kär i någon annan än Humlans pappa. Vi får följa med i Humlans innersta hemligaste knasigaste tankar och skratta och gråta med henne.

Varifrån hämtar du inspiration till dina böcker? Hur fick du idén till just denna bok? Hur gick skapandeprocessen till?

– Jag läste enormt mycket som barn och det har nog byggt djupa kanaler i min hjärna som jag har användning av idag. Jag har en bokblogg tillsammans med mina barn – Little Literarian – så jag läser massor av inspirerande nyutgiven bilderbokslitteratur. Just Humlan Hansson hemligheter är nog mest inspirerad av en av mina favoritförfattare som barn, Barbro Lidgren och hennes Sparvel-böcker. Jag älskade hennes rättframhet, hur hon inte värjde för sånt som många vuxna tyckte var förbjudet för barn att läsa, som om psykiskt sjuka människor till exempel. Ulf Stark var min mentor innan han alldeles för tidigt gick bort och han sa åt mig att inte vara rädd för att väcka känslor hos barn. Att det gör inget om man får barn att gråta. Bara det finns hopp i slutet.

Jag skrev små dagboksanteckningar som Humlan gjort och skickade till Ester och så började hon illustrera, sedan var det som att Humlan satt bredvid mig på cafét och skrev boken med mig. När jag väl hittat hennes röst så var det lätt. Kanske är hon ganska mycket mig själv när jag var elva, så kanske hittade jag min egen elvaåriga röst, jag vet inte. Men Humlan är så självklar och så himla rolig att skriva.

Håller du på med något nytt bokprojekt?

– En trilogi för mellanåldern för mitt förlag Natur & Kultur. Väldigt kul! Och så har jag några bilderboksmanus som ligger och gror.

Berätta lite om dig själv, vem är du? 

– Just nu bor jag i Malmö med min man Johan och våra barn August och Signe. Jag är uppvuxen i en liten byhåla utanför Västerås och i pappas barndomsgård i Sörmland dit vi åkte typ varje helg och alla lov. Så äkta lantis som sedan hamnade i Stockholm några år, utbildade mig till etnolog och journalist (får väl erkänna nu att jag fuskade och hittade på typ hälften av alla intervjuer vi hade i uppgift att göra … ) blev projektledare på Stockholms Poesifestival och Barnpoesifestivalen, blev sjukt avundsjuk på alla poeter och drog till en studio vid havet i Bergen och skrev istället. Och det har jag gjort sedan dess. Debutboken var poesisamlingen Sjöpojken, sedan kom romanen Rovfåglar osv. skrev mest för vuxna under en lång tid. Första barnboken blev min och Sara Gimbergssons lilla ”Min krokodil tror att den är en racerbil” och nu har jag landat i att jag vill vara barnboksförfattare. För mig finns det inget roligare och finare jobb.

Vad läser du själv i höst/vinter? Har du något lästips att dela med dig av? 

– Har cirka NOLL tid att läsa vuxenböcker med en ettåring och fyraåring som snor runt mina ben, men jag kan tipsa om några av familjens favoritbilderböcker just nu.

”Vi går till jobbet” av Pia Lindenbaum, ”Kiosken” av Anete Melece, ”Sånt som försvinner” av Beatrice Alemagna och Joe Todd Stantons fantasyserie om familjen Brownstone. Och såklart min och Clara Dackenbergs bok ”Landet som icke är”, som jag har skrivit utifrån Edith Södergrans dikter och liv.

Hero background image

Kristina Sigunsdotter skriver böcker för unga och vuxna, poesi, låttexter och dramatik.

Boken är illustrerad av konstnären och serietecknaren Ester Eriksson.

Stort tack Kristina och Ester för den fina läsupplevelsen och för att du, Kristina, svarade på mina frågor.

Humlan Hanssons hemligheter

- carola

Hero background imageHumlan Hansson är elva år och går i femman. Hennes liv var rätt bra, fram tills den dag då hon fick vattkoppor. Etthundratre kliande vattkoppor som gjorde att hon var tvungen att vara borta från skolan i två veckor. När hon kom tillbaka hade hennes bästis Nour börjat vara med hästtjejerna istället. Nu låtsas Nour som att Humlan inte längre finns. Humlan börjar skriva dagbok. I baksidestexten kan vi läsa:

Det är jag som är Humlan och i den här boken ska jag:

  1. Få tillbaka min bästis Nour som kidnappats av hästtjejer.
  2. Ge min faster livsgnistan tillbaka så att hon börjar måla igen.
  3. Göra så att mamma slutar vara kär i någon annan än pappa.
  4. Avslöja mina innersta hemligheter.

Men VARNING för: Mosade hjärtan, vargtimmar och redskapsgymnastik. Mvh/ Humlan Hansson.

Som ni förstår är Humlan Hanssons hemligheter en dagboksbok fylld med vardagsdramatik. Det är högt och lågt, humor och allvar, glädje och sorg.

Humlan ska bli konstnär precis som faster Fanny som älskar ost och konst och alltid säger vad hon tycker. Inte alls som Humlans mamma som går på stenåldersdiet och suckar åt allt. Men nu har faster Fanny tappat livsgnistan och slutat att skapa. Dessutom har Humlans bästa vän övergivit henne för hästtjejerna. Ibland känns det som om Humlan förvandlats till ett akvarium av tårar och då måste hon låsa in sig på skoltoaletten och tömma ut lite. Hon är faktiskt rätt bra på att gråta. Kanske ska hon bli både berömd konstnär och filmstjärna när hon blir stor?

Hero background image

Ja, livet är inte lätt för Humlan. Det är ibland hög igenkänning, ibland är det mer skruvat så man får skratta åt eller med Humlan och känna att ens eget liv kanske är ganska lugnt ändå. Det är en existentiell berättelse om vänskap, svek, längtan, psykisk ohälsa, ensamhet, utanförskap och sorg. Väldigt tunga ämnen alltså. Men det förpackas med fingertoppskänsla och humor så boken blir en perfekt blandning av roligheter, pinsamheter och svärta.

Hero background image

Texten är lättläst med korta kapitel och själva dagboksformen gör ju också sitt till för att det ska vara kortfattat, men ändå med ett starkt driv och en önskan om att få läsa vidare så man ser hur det går för Humlan nästa dag, och nästa. Jag bara älskar alla de små listorna som finns här och var, precis som hämtade ur mina egna dagböcker från samma ålder! Illustrationerna av Ester Eriksson matchar texten på ett ypperligt sätt. De är också tecknade med mycket svärta och humor i en bra blandning. Lite yviga, spretiga, råa, gestaltande och oändligt genomtänkta och välgjorda. Så roligt att se att illustrationerna får ta så stor plats, trots att det är en kapitelbok för mellanåldern. Extra roligt att också illustrationerna stundvis är lika skruvade som texten, som när hästtjejerna skildras med hästhuvuden istället för människohuvuden. Det skapar en sån härlig känsla.

Hero background image

Åh vad jag längtar efter att få bokprata om den här boken och låta mellanstadieeleverna få ta del av Humlan Hanssons hemligheter.

Humlan Hanssons hemligheter är skriven av Kristina Sigunsdotter, illustrerad av Ester Eriksson och utgiven av Natur och Kultur. Den är nominerad till Augustpriset 2020 i kategorin barn- och ungdomslitteratur.

Intervju med Julia Hansson

- carola

Hero background image

Billie, Korven och havet är en av de böcker som blivit nominerad till Augustpriset 2020. Den är skriven och illustrerad av Julia Hansson och utgiven av Natur och Kultur.

Augustprisjuryns motivering lyder:

En solsmekt dag på stranden har sällan fångats som i Billie, Korven och havet. Julia Hanssons sinnliga bilderboksdebut bågnar av strandkänsla och värme genom en makalös ljussättning som ger kroppslig igenkänning. Med bravur tecknas barnets vilja och motvilja lika finessrikt som solstrålarnas spel. Eftermiddagssolens sken framkallar badandets bestyr så att sandkornen, parasollskuggan och frottéhanddukens strävhet känns i skinnet på både den vuxna betraktaren och på det barn som likt Billie inte alltid vill kasta sig i vattnet.

Eftersom jag är Augustambassadör i år har jag läst de Augustnominerade böckerna med stort intresse och jag blev nyfiken att ställa lite frågor till Julia:

Hur känns det att din bok har chans att vinna Augustpriset? 

– Väldigt overkligt men jättekul! Det var verkligen inget jag trott skulle kunna hända.

Berätta lite om boken? 

– Boken handlar om Billie som kommer till stranden med sin mamma och sin hund Korven. Billie är inte så sugen på att vara med och leka eller bada, men efter ett litet missöde så hittar hon ändå ett sätt att våga utforska på sina egna villkor och lyckas få med sig en egen upplevelse och ett eget minne därifrån.

Varifrån hämtar du inspiration till dina böcker? Hur fick du idén till just denna bok? Hur gick skapandeprocessen till?

– Jag hämtar mycket inspiration i minnesbilder eller upplevelser från min egen barndom, men också i miljöer som jag ser omkring mig och blir sugen på att försöka rita av.

Arbetet med just denna bok började med att jag kom på Billie som karaktär först, och att jag just då ville teckna undervattensmiljöer. Dessutom hade min familj precis skaffat en hund som är förebild till Korven.

Det började faktiskt som ett skolprojekt, men sen fortsatte jag att jobba vidare på boken långt efter att projektet var slut.

Håller du på med något nytt bokprojekt?

– Ja! Jag håller på med en ny bok om Billie som förhoppningsvis blir klar om inte alltför lång tid.

Berätta lite om dig själv, vem är du? 

Jag är 29 år och uppväxt i Stockholm. Jag har gått på Nyckelviksskolan och Konstfack men jag har också en kandidat i japanska och har spenderat ganska mycket tid i Tokyo. Jag har precis flyttat tillbaka dit för att plugga illustration igen!

Vad läser du själv i höst/vinter? Har du något lästips att dela med dig av? 

– Jag lyssnar ofta på ljudböcker när jag jobbar och håller på att beta av några av de som blev Augustnominerade i år för att jag blev så nyfiken av att höra alla författare prata på nomineringskvällen. I övrigt blir det nog mycket kurslitteratur, men jag misstänker att jag också kommer köpa på mig väldigt mycket japanska barnböcker.

Hero background image

Julia Hansson är illustratör utbildad i Stockholm och Tokyo. Billie, Korven och havet är hennes debut.

Stort tack Julia för den fina läsupplevelsen och för att du svarade på mina frågor.

Billie, Korven och havet

- carola

Hero background imageBillie, mamma och hunden Korven har precis kommit till stranden. Korven älskar allt med havet, hon springer runt, runt och rullar sig i sanden. Billie är mer skeptisk. Hon vill vara ifred, men de andra barnen skriker och skvätter vatten. När Billie till slut vågar sig ner i havet blir hon bränd av en manet. Men ett nyfunnet cyklop gör att Billie hittar en helt ny värld, under vattnet, en skog av fiskar, räkor, krabbor, snäckor och stenar. Och en alldeles egen hemlighet.

Hero background image

Billie, Korven och havet är en bilderbok som skildrar ett barns dag på stranden. Men den skildrar också något annat, ett barns känslor av skepsis, rädsla, vilja och ovilja. Med ett fint barnperspektiv låter Julia Hansson barnets känslor få ta plats och stå i centrum. Så fint att barnet får ha integritet och få gå sin egen väg.

Hero background image

Det är en lågmäld, men ändå spännande berättelse. När Billie kommer över sina rädslor skänker det igenkänning och tröst till läsaren. Jag gillar att boken inte säger rakt ut vad Billie hittar där nere i djupet. Att det är upp till läsaren att själv fundera vidare. Jag tror att det skulle vara roligt att läsa berättelsen i en barngrupp just för att höra de diskussionerna: vad hittade Billie egentligen? Annars tycker jag tyvärr att berättelsen är lite väl tunn. Bokens stora behållning är istället illustrationerna, framförallt undervattensbilderna som har massor av magi i sig. Jag gillar också att olika slags kroppar och olika hudfärger finns representerade på stranden och i bilderna.

Billie, Korven och havet är Julia Hanssons debutbok och hon står bakom såväl text som bild. Boken är utgiven av Natur och Kultur. Den är nominerad till Augustpriset 2020 i kategorin barn- och ungdomslitteratur.

Intervju med Alma Thörn

- carola

Alltid hejdå

Alltid hejdå är en av de böcker som blivit nominerad till Augustpriset 2020. Den är skriven och illustrerad av Alma Thörn och utgiven av bokförlaget Galago.

Augustprisjuryns motivering lyder:

Alma Thörns självbiografiska debut handlar om att längta hem innan man farit, tvingas välja mellan människor man älskar och om att alltid behöva säga hejdå. Med bildberättelsens medel fångas lyhört känslan av hemlängtan och otillräcklighet över generationsgränserna. En tolvårig Alma slits mellan sin mamma och pappa, likt hennes mamma gjorde trettio år tidigare. Gråskala och sepia går omlott för att markera de tidslager som återges med fullständig tonträff. Alltid hejdå är en serieroman sedd genom barnets ögon som skär i hjärtat och ger en varm kram på samma gång.

Eftersom jag är Augustambassadör i år har jag läst de Augustnominerade böckerna med stort intresse och jag blev nyfiken att ställa lite frågor till Alma:

Hur känns det att din bok har chans att vinna Augustpriset? 

– Det känns såklart jättestort och fint, jag är verkligen så himla glad över nomineringen. Väldigt kul också att seriemediet uppmärksammas!

Berätta lite om boken? 

– Boken handlar om två generationers skilsmässobarn, den ena är jag och den andra min mamma. Vi är båda tolv år när berättelserna utspelar sig, så det är både 70tal och 00tal som skildras. Man får följa Alma och Johanna och hur dom kämpar med den första mensen, hemlängtan och längtan bort, skuld- och skamkänslor. Den handlar också på många sätt om platser och deras betydelse.

Varifrån hämtar du inspiration till dina böcker? Hur fick du idén till just denna bok? Hur gick skapandeprocessen till?

– Det här är ju min debutbok, men jag ritar mest självbiografiska grejer så min inspiration kommer från mitt eget liv. Jag har under arbetet med ”Alltid hejdå” gått tillbaka och läst i gamla brev och dagböcker för att försöka sätta mig in i hur jag tänkte som barn, där fanns det mycket bra att använda! Idén till boken kom när jag gick första terminen på Serieskolan, jag hade sommaren innan hittat en text min mamma skrivit som tonåring som handlade om hennes föräldrars skilsmässa. Jag gjorde först en kort serie utifrån den texten och insåg efter det att det fanns material till nåt mycket längre. Utifrån det byggde jag de två historierna, det fick växa fram lite eftersom, väldigt länge hade jag bara en vag idé om hur det skulle bli. Det kändes fint att berätta om något som jag och min mamma hade gemensamt.

Håller du på med något nytt bokprojekt?

– Just nu är jag föräldraledig, nästa bok finns än så länge bara i anteckningar i mobilen och i mitt huvud. Så den idén törs jag inte prata om riktigt än!

Berätta lite om dig själv, vem är du? 

– Jag är född och uppvuxen i Umeå, jag bor där tillsammans med mitt jättelilla barn och min normalstora kille. Jag har utbildat mig på Umeå Konstskola, där gick jag en kurs i berättande bild med Anneli Furmark och fattade att serier var mycket mer min grej än att måla olja och andra mer typiska konstskolegrejer. Efter det flyttade jag till Malmö för att gå på världens bästa Serieskolan i tre år.

Vad läser du själv i höst/vinter? Har du något lästips att dela med dig av? 

– Det senaste jag läste var ”Gå med mig till hörnet” av Anneli Furmark och ”Mörkt album” av Coco Moodysson, två VÄLDIGT bra böcker så dom vill jag verkligen rekommendera!

Alma Thörn är född 1992. Som serietecknare briljerar hon i att teckna ansiktsuttryck och skapa känslig och trovärdig dialog. Hon är utbildad vid Umeå Konstskola och Serieskolan i Malmö och ägnar sig utöver tecknade serier även åt måleriskt broderi.

Stort tack Alma för den fina läsupplevelsen och för att du svarade på mina frågor.