Jag gillade verkligen En helt vanlig familj av Mattias Edvardsson, så när jag såg att han skulle komma ut med en ny bok har jag längtat tills jag fått läsa den. Tack vare bokcirkeln Kollektivet fick jag chans att läsa den och när jag väl började läsa den kunde jag inte sluta, utan sträckläste den. I förra boken var temat familjen och hur långt man som förälder är beredd att gå för att skydda sina barn. I denna bok är temat grannar, ärlighet, tillit, trygghet och hur mycket man egentligen vågar lita på den som bor i huset bredvid.

Goda grannar handlar om Micke och Bianca som flyttar till ett fridfullt villakvarter i fiktiva staden Köpinge. Från början verkar allt så bra, en riktig idyll, perfekt för Micke, Bianca och deras två barn. Men allt eftersom de lär känna sina nya grannar kommer obehaget krypande. På samma gata bor nämligen den före detta fotomodellen Jaqueline och hennes son Fabian som inte riktigt är som andra barn, pensionärerna Gun-Britt och Åke som övervakar varje steg som grannarna tar, och så Ola som blivit utsatt för ett rån och blir besatt av att bevara tryggheten i villaområdet. Allt ställs på sin spets när Bianca blir påkörd av en av grannarna. Först ser det ut att vara en olycka, men medan hon kämpar för sitt liv på sjukhuset växer tvivlet hos såväl polisen som hos de boende i kvarteret.

Goda grannar är en psykologisk spänningsroman. En roman om ett brott. Men mestadels om relationerna i ett villakvarter. Och om faran för att komma sina grannar alltför nära. Boken vrider och vänder på begreppet trygghet. Vad innebär det egentligen? Vad är rätt eller fel? Hur väl känner man egentligen sina egna grannar? Vad är goda grannar egentligen? Och vad händer när hotet flyttar in i ens egen idyll?

Precis som i En helt vanlig familj får vi även i denna bok ta del av flera olika berättarperspektiv, nämligen Mikael, Jaqueline och Fabian. Alla tre har sina olika pusselbitar som behövs för att skapa en helhetsbild av vad som hänt. Det som från början verkade så enkelt får nämligen nya dimensioner under läsningens gång. Precis som i förra boken tror man att man har grepp om handlingen och karaktärerna, men plötsligt så omkullkastas alltihop och perspektivet skiftar. Gång på gång. Och jag älskar det. Det är en så välskriven bok och berättarperspektivet är mästerligt.  Berättelsen följer också två olika tidsperspektiv, före och efter olyckan, vilket fördjupar hela sammanhanget ytterligare. Språket flyter lätt och ledigt över sidorna. Karaktärerna är levande och idyllen i Köpinge skildras så målande att man ser dem framför sig. Berättelsen är kryddad med små detaljer som man först knappt lägger märke till, men senare inser man hur betydelsefulla de är för handlingen. Så imponerande berättarteknik!

Det som författaren utforskar med familjerelationer och relationer mellan grannar är fascinerande och intressant. Såklart skruvar han till det lite, men inte för mycket, det är fortfarande så realistiskt och trovärdigt och det är också det som gör att boken verkligen kryper in under huden på mig. Boken tar också upp några dagens aktuella samhällsfrågor vilket gör den extra tänkvärd och svår att släppa.

Det här var en av årets mest efterlängtade böcker för mig och Mattias Edvardsson infriade alla de höga förväntningar jag hade efter att ha läst och älskat hans förra bok. Nu kommer jag att rekommendera den vidare till många låntagare och läsare så fler får ta del av denna läsupplevelse.

Goda grannar är utgiven av Bokförlaget Forum och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris och på Bokus.

Häromkvällen sträckläste jag Stina Jacksons nya bok efter debuten Silvervägen. Den heter Ödesmark och såhär står det om boken i baksidestexten:

Vårvintern håller sitt grepp om Ödesmark, den lilla byn utanför Arvidsjaur. Flera av gårdarna är övergivna, lämnade åt ett långsamt förfall. I ett av husen bor Liv med sin gamla pappa Vidar och tonårssonen Simon. De utgör en säregen familj, Liv känner grannarnas blickar, på samma sätt som hon känner kundernas stirrande när hon jobbar kvällsskift på bensinmacken. Alla tycks fråga sig varför Liv har stannat med sin pappa, vad som håller henne kvar i detta bortglömda hörn av Lappland. Människor pratar om Vidars förmögenhet, om hur rik han borde vara efter alla sina skogsaffärer och vilket lätt villebråd familjen är …

En bra beskrivning av Ödesmark, för det centrala i boken är just byn och invånarnas relationer. Berättelsen kretsar kring ett mord och utredningen om vilken som begått mordet, men detta är ändå ingen egentlig deckare utan snarare en slags psykologisk spänningsroman. Det intressanta är egentligen inte vem som begått brottet, det finns många som hade motiv. Det intressanta är snarare själva platsen. Hur det är att leva i en liten by långt uppe i norr. Hur människorna blir bundna till platsen och till varandra. Hur starka dessa band kan vara. Och om hur svårt det kan vara att bryta mönster. Vissa klarar av att ta sig ifrån dessa byar. Andra blir kvar.

Jag har aldrig varit så långt norrut som trakterna där denna bok utspelar sig. Men jag är född och uppvuxen i Norrland och jag har bott på massor av olika platser runt om i framförallt södra Norrland. Även i små byar liknande Ödesmark. Därför känner jag starkt igen mig. Inte i allt såklart, men Stina Jackson har verkligen lyckats fånga en stor del av mentaliteten som råder i alla dessa små byar. Det är en mörk bok och den blir ännu mörkare på grund av miljön där den utspelar sig, detta öde landskap med tät granskog, övergivna hus och mörkret som snabbt sänker sig om kvällarna. Kanske blir det också för mörkt och norrländskt stereotypiskt ibland med tystlåtna enstöringar, hembränt och längtan bort till ett större sammanhang. Men jag hoppas att läsarna kan se bortom detta och verkligen se det där andra som också utmärker små norrländska byar, som att alla vet allt om alla, att folk bryr sig om varandra när det väl gäller, de sociala koderna som alla känner till, tryggheten i att leva på en plats där generationerna levt sida vid sida så länge man kan räkna till.

Precis som i Silvervägen målar Stina Jackson upp fantastiska personporträtt, för det är ju karaktärerna som utgör boken. Det är ju de som bär upp hela berättelsen. Det är trovärdiga, träffsäkra, välskrivna porträtt av karaktärer som känns levande och som jag kommer bära med mig långt efter att boken är avslutad. Språket och berättarstilen gör också boken till en fröjd att läsa.

Ödesmark är en säregen roman, om en säregen by i ett säreget landskap. En oförutsägbar, gripande och berörande berättelse. En välskriven bok som helt klart förtjänar utmärkelsen Årets bok 2020 som den är nominerad till.

Boken är utgiven av Albert Bonniers förlag och den finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris och på Bokus.