Där rosor faktiskt dör är första delen i serien Begravningsbyrån Tranan av Ewa Klingberg. Jag har länge hört så mycket gott om den serien, både av låntagare och i bokbloggar, så jag har haft den här boken på min att-läsa-lista länge. Häromdagen började jag dock äntligen att läsa den – och jag kunde verkligen inte lägga bort boken! Jag sträckläste den och bara några timmar senare var den slut. Sån tur att det är en serie så jag kan läsa fler böcker om denna härliga miljö!

Boken handlar om Sandra som planerar en roadtrip genom ett somrigt Sverige, men hon blir kvar på sin första anhalt hos sin moster Majken. Majkens make dör nämligen och lämnar efter sig en begravningsbyrå som är på ruinens brant och som gör att mostern hotas av personlig konkurs. Hon ber Sandra om hjälp och det dröjer inte länge förrän Sandra är fast i Tranås. Hon blir inkastad i en värld av avlidna personer, kistor och bouppteckningar, men också kräftskivor, vänskap och pirrande kärlek.

Med värme och humor skildrar boken vardagen på en begravningsbyrå och livet i en svensk småstad. Det är ett gäng härliga karaktärer som känns så levande att man gärna skulle vilja umgås med dem på riktigt. Miljön i det somriga Tranås är också fint skildrad. Jag har ingen större inblick i hur en begravningsbyrå egentligen fungerar, men jag har ju varit på en bland annat när mina föräldrar dog, så jag känner igen mycket. Boken är så mysig, charmig och varm. Dessutom utspelar den sig i en miljö som jag blir helt uppslukad av – feelgood när det är som bäst!

Där rosor faktiskt dör är utgiven av Historiska media. Den finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus.

Kvinnohuset är Camilla Lagerqvists debutroman, ni vet hon som numera kanske mest är känd för sina barnböcker, till exempel Spetälskesjukhuset, Pojken i graven, Mordön och serien Svarta rosorna.  Kvinnohuset är en vuxenroman, en roman som kanske inte är något mästerverk språkligt sett, men som jag sträckläste på en enda dag eftersom den berörde mig så djupt och jag bara var tvungen att få veta hur det skulle sluta.

Kvinnohuset handlar om flera generationer kvinnor i en släkt. Det börjar med Alva som blivit misshandlad av sin man och därför bestämt sig för att öppna sitt hus för behövande, utsatta, kvinnor. Det sågs inte med blida ögon på 1920-talet och det kom även att kosta hennes liv. Men innan dess födde hon två barn, systrarna Stina och Kerstin.

I nutid kommer Kerstins dotterdotter Jessica för att söka skydd hos sin mormor och hennes syster efter att Jessica blivit misshandlad av sin man. Detta gör att minnen och känslor väcks till liv hos systrarna. Till slut kommer också sanningen om Alvas öde fram och cirkeln sluts.

Det är som sagt en gripande roman och jag som själv varit utsatt och som är engagerad i kvinnojouren blir förstås extra berörd. Jag tycker om att dessa frågor lyfts fram. Extra intressant blev det eftersom man här i boken får flera olika dimensioner. Dels får man ta del av vardagslivet förr, dels får man ta del av mäns våld mot kvinnor under flera olika tidsperioder och dels får man inblick i flera olika kvinnoöden.

Kvinnohuset är utgiven på Isaberg förlag och den finns att låna på biblioteket.

En sista vinter är Håkan Norebäcks skönlitterära debutroman. Det är en bok om en familj som varit med om en tragedi där ett av barnen dog och hur detta sedan har påverkat hela familjen på olika sätt ända sedan dess. Det är också en roman om skuld, försoning, rasism och identitet. I huvudrollen står Jonny, nyligen utsläppt från fängelset och på väg hem till den döende hemorten för första gången på länge. Hans pappa är sjuk och mamman vill att hela familjen ska samlas och fira jul. Nu ska allt blir bra. Tror hon. Men pappan dör plötsligt och Jonny dras in i sin brors smutsiga affärer för att rädda familjen och familjeföretaget. När han är tillbaka i sitt barndomshem blir också minnesbilderna starkare. Dels av tragedin som han kom att anklagas för, dels av de övergrepp han utsattes för barn. Till slut går det inte längre att fly. Han tar sin tillflykt till det han känner igen. Han faller tillbaka i sitt gamla missbruk. En morgon vaknar han blodig och förvirrad. Vad har han egentligen gjort sig skyldig till?

Den här boken fick jag läsa tack vare Facebook-bokcirkeln Kollektivet. Det är en berättelse om utsatthet, utanförskap, övergrepp och otrygg barndom. Jag läste någonstans att boken berättar de stökiga killarnas historia och det stämmer till stor del. Jonny är en trasig kille som har hamnat fel i livet till stor del på grund av det som hände när han var barn. Det bidrar till ökad förståelse för killar som Jonny, för det finns det ju väldigt många av här i samhället. Tjejer också för den delen. Trots detta har jag svårt att riktigt känna för Jonny. Jag kommer inte honom tillräckligt nära helt enkelt. Den mystiske pojken Ninos inblandning tycker jag inte tillförde så mycket till själva historien. Han är inte heller någon som jag blir riktigt berörd av tyvärr. Det jag tycker är bokens största styrka är skildringen av hemkomsten. Jag, som själv är uppväxt i en liten stad som jag flyttade ifrån redan när jag var 17, känner igen de blandade känslor som en hemkomst är förknippad med. Och då har jag absolut inte på långa vägar samma minnen som Jonny. Små städer är speciella med dess ryktesspridning och de stämplar som man får om man sticker ut. Stämplar som är omöjliga att tvätta bort ens om det gått många år sedan man fått dem.

En sista vinter rekommenderar jag till de som vill läsa en relationsroman, spänningsroman eller ett familjedrama, för boken har alla dessa tre delar. Boken är utgiven av Bokförlaget Forum. Den finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller Bokus.