Kom då, Harry

Ella och Alex 2 - Kom då HarryFörra året kom kapitelboken Tänderna sitter fast, som är den första delen i den nya serien om Ella och Alex, två charmiga sexåringar. Nu är bok nummer två om Ella och Alex här. Den heter Kom då, Harry.

Ella har länge längtat efter att få en hund, men pappa säger att det inte går. Vilken tur att Alex känner en tant som har en hund som de kan få låna. Barnen går på en mysig hundpromenad med taxen Harry, men det går inte riktigt som de tänkt sig. När de ska gå hem är hunden Harry plötsligt så trött och inte alls som han brukar vara. Vad har hänt? Han är som en helt annan hund! Det är väl Harry de har tagit med sig hem igen?

Ja, det visar sig att hundpromenaden slutar på ett helt annat sätt än barnen kunde tro. Kom då, Harry är en mysig, charmig, lättläst berättelse om vänskap och hundar för nybörjarläsaren. Vardagsdramatik med hög igenkänningsfaktor för lågstadiebarnen. Att läsa själv eller tillsammans. Boken har kort, enkel, stor text med mycket luft kring, vilket gör det enkelt att läsa själv för den som precis knäckt läskoden. Varje uppslag har stora, färgglada illustrationer där texten är insprängd, vilket gör det än mer lockande att läsa vidare. Illustrationerna är levande, sprudlande, fyllda med humor och detaljer att titta på. Jag ser fram emot fler böcker i denna serie.

Kom då. Harry är både skriven och illustrerad av Stina Jonsson. Den är utgiven av Hegas förlag och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus.

Bomullsängeln

BomullsängelnBomullsängeln är den första boken i en serie där Susanna Alakoski skriver om kvinnors liv, arbete och längtan i Finland och Sverige under hela nittonhundratalet. En berättelse om vardag, världspolitik, vänskap, kärlek, krig och fred.

Boken handlar om Hilda, vars mamma fått stirrsjukan och pappa är någonstans i Amerika. Men hon är ändå inte ensam. Hon har Sanna-täti som tar hand om allt och hon har katten Kisuli. Men när Hilda vuxit till sig hamnar hon i olycka. Då får hon lämna gården Sorola och tryggheten där bland mostrar, mostermän och hennes älskade Sanna-Täti. Istället får hon ge sig ut och tjäna piga. Hon får byka, sätta potatis, räfsa hö, koka lut och allt annat som faller på pigornas lott. Där blir hon kvar tills hon lär känna Helli som lockar med sig Hilda till Vasa, till den orangefärgade bomullsfabriken med pipa högre än Trefaldighetskyrkan. Här ska de arbeta. Här ska de bo och leva. Här ska de bli bomullsänglar.

Bomullsängeln är en stark bok, en bok med ett säreget språk. Karaktärerna är fascinerande, men än mer spännande är det att läsa om finska kvinnors vardagsliv i början av nittonhundratalet och om Finlands historia, något som jag i alla fall inte läst om tidigare. Ambitionen är att skriva om fyra generationer kvinnor och samtidigt skildra hur samhället utvecklas. Tanken är att det ska bli fyra böcker totalt i serien. När jag läser går mina tankar förstås till Mina drömmars stad och de andra böckerna i Fogelströms serie. Dock är det här ett tydligt kvinnligt perspektiv, vilket känns nytt och välkommet.

Hilda är en karaktär som är inspirerad av Alakoskis egen mormor och kanske är det därför hon skriver så engagerat, levande och brinnande om Hildas öde. Alakoskis mormor arbetade nämligen i femtio år på bomullsfabriken i Vasa i Finland. Susanna hörde mormoderns hosta som kom sig av astman hon ådragit sig på fabriksgolvet. Men hon fick aldrig höra berättelserna. Mormodern höll tyst om sitt långa arbetsliv och Susanna själv var för ung för att ställa frågor medan mormor levde. Från de fragment hon trots allt fått ta del av har hon nu skapat en roman som handlar om sin mormors och de andra textilarbetarnas historia.

Boken tar upp så många intressanta ämnen, som kvinnors utsatthet, bildning, klasskamp, politik, fattigdom, fackföreningsrörelsens framväxt, förhållandet mellan Sverige och Finland, att leva och försöka ha en vardag i skuggan av ett krig, men också slit, kärlek, kamratskap, moderskap, gemenskap, tillhörighet, graviditeter, förlossningar, lust, längtan och drömmar. Det är svårt att inte dra paralleller till hur samhället ser ut idag och hur kvinnor har det idag. På vissa sätt har kvinnorna fått det bättre, men på andra sätt har vi det fortfarande lika kämpigt. Kvinnornas löner släpar fortfarande efter. Många kvinnor har fortfarande svårt att kombinera arbete och föräldraskap. Ensamstående mödrar har det ofta tuffast. Kvinnodominerande yrken som äldreomsorgen och hemtjänsten har fortfarande till stor del dåliga arbetsvillkor. Förlossningsvården är ett område inom sjukvården som känns bortglömt. Ja, exemplen kan göras många och det är egentligen utanför denna recension.

Det jag gillar allra mest med Bomullsängeln är de delar som handlar om arbetar- och kvinnohistoria. Den här boken kommer att bli en klassiker inom arbetarlitteraturen, var så säker. Personligen tycker jag att boken är lite för lång. Jag förstår att Alakoski behöver utrymmet för att skildra allt hon vill få med, men ibland blir det lite för ambitiöst just därför och då tappar boken stundvis drivet. Jag kommer dock fortsätta läsa serien, det är ett otroligt spännande projekt Alakoski gett sig in i och jag vill verkligen fortsätta läsa om kvinnlig arbetarhistoria och vardagsliv i nittonhundratalets Finland och Sverige.

Bomullsängeln är utgiven av Natur & Kultur. Den finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris och på Bokus.

Skolvaktmästare Tores detektivbyrå

Den försvunna mustaschen  Den försvunna guldfisken  Den försvunna mikrofonen   Den försvunna fotbollen

Christina Olséni och Micke Hansen som tidigare gjort sig kända för sina humoristiska deckare för vuxna har nu också skrivit en deckarserie för barn. Den heter Skolvaktmästare Tores detektivbyrå och hittills har det kommit fyra böcker i serien: Den försvunna mustaschen, Den försvunna guldfisken, Den försvunna mikrofonen och Den försvunna fotbollen (den sistnämnda kommer i början av maj).

I Den försvunna mustaschen tror vaktmästare Tore E. Händig att rektorns stora, buskiga mustasch är försvunnen. Tillsammans med skolbarnen Klara och Otto bestämmer han sig för att ta reda på vem som ligger bakom den fräcka mustaschstölden. Det visar sig vara ett misstag, mustaschen är inte alls försvunnen, men däremot en av skolans pokaler är spårlöst försvunnen. Tur att Tore, Klara och Otto startar upp sin detektivbyrå och är smarta nog att lösa mysteriet.

I Den försvunna guldfisken arbetar eleverna på Vingelskolan med Tema Havet när skolbibliotekarien Inga Blad plötsligt upptäcker att hennes älskade guldfisk Shakespeare har blivit alldeles randig. Är han sjuk eller har någon bytt ut honom? Skolvaktmästare Tores Detektivbyrå har fått ett nytt spännande fall.

I Den försvunna mikrofonen råder det schlageryra på Vingelskolan. Efter en lång vecka som har gått i musikens tecken är det äntligen dags för veckans höjdpunkt, den årliga sångtävlingen, där personalen sjunger och eleverna röstar fram vinnaren. Skolans musiklärare, Lena Toner, är den som brukar kamma hem det åtråvärda priset. Men när hon ska sjunga är hennes guldmikrofon spårlöst försvunnen. Istället för en mikrofon sitter det en morot i mikrofonstativet! Vem har stulit Lena Toners mikrofon och varför? Är det ett medvetet sabotage för att hon inte ska vinna? Eller är det ett dåligt skämt som spårat ur? Boken slutar hur som helst med en oväntad twist.

Den försvunna fotbollen har jag inte läst än, men såhär står det om boken på Adlibris: Vingelskolans idrottsdag ska avslutas i stor stil med en fotbollsmatch mellan skolans personal och eleverna i trean. Men när skolans idrottslärare, Stig Bygel, ska plocka fram matchbollen, signerad av fotbollsstjärnan Pelé, är den till hans stora bestörtning försvunnen! Klara, Otto och Tore bestämmer sig för att ta reda på vem som har tagit Stig Bygels dyrbara fotboll.

Det här är en rolig och spännande serie böcker som passar de barn som brukar tycka om LasseMajas detektivbyrå. Det är klurigt och spännande, men det blir aldrig läskigt. Den underfundiga humorn är ständigt närvarande och det blir ofta knasigt på Vingelskolan. Karaktärerna är smarta och klipska samtidigt som det är lätt att tycka om dem. Jag gillar verkligen karaktärernas namn, som skolsköterskan Stella Diagnoz, de ger även vuxna läsare ett gott skratt under läsningen. Kul att böckerna utspelar sig i skolmiljö också, det är ju en miljö som barnen väl känner till. Illustrationerna av Katarina Vinterfors är i färg och fulla av detaljer som verkligen förhöjer berättelsen ytterligare. Jag gillar böckernas omslag också, de har alla varsin färg, men är ändå så pass lika varandra att man snabbt känner igen att de tillhör samma serie. Böckerna är lagom långa och lättlästa, perfekta högläsningsböcker, men lågstadiebarnen som har knäckt läskoden kan också läsa dem själva.

Böckerna utges av Bokfabriken och de finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris (här, här, här och här) eller på Bokus (här, här, här och här).

Bennis brandbil

Bennis brandbilPå förskolan Smörblomman finns det ett lådbilsland. Det är nog det allra bästa stället i hela världen. Eller i alla fall det bästa stället på hela Smörblomman. Där finns ambulans, polisbil och brandbil. Pella kör polisbilen. Alla lyssnar på Pella Polis. Men brandbilen behövs inte och ingen tittar heller på Benni. Det är nästan som om Benni inte finns. Snart är det dags för utflykt. Alla barnen ska gå iväg till Lilla Dungen. De tar med gummistövlar och matsäck. Men Benni är inte på humör att följa med. Han stannar kvar på förskolan. Men det dröjer inte länge förrän det börjar lukta rök från Lilla Dungen.

Benni hämtar sin brandbil, tar på brandhjälmen och beger sig iväg till Lilla Dungen för att rädda sina förskolekompisar. Under stor dramatik släcker han elden. Fast.. Oj! Det var ju ingen brand. Det var en brasa. En grilla korv-brasa. Nu är allt blött. Barnen är blöta, korvarna är blöta och korvbröden också. Oj oj. Fast lite senare visade det sig att det var nog väldigt bra att Benni kom med sin brandman ändå… Benni! Världens bästa brandman med världens bästa brandbil!

Bennis brandbil är en charmig och varm bilderbok med fint barnperspektiv. Som läsare kommer man snabbt in i barnens vardag på förskolan med lek och full fart. Samtidigt innehåller boken såväl humor som stora känslor. Och så blir man ju presenterad för den spännande brandbilen och allt vad den innehåller. En bok där det både finns mycket att prata kring och mycket att se och upptäcka i illustrationerna. Bennis brandbil är den första bilderboken i serien Lådbilslandet. Nästa bok kommer att handla om Pella Polis och tredje boken handlar om Addis och ambulansen.

Bennis brandbil är skriven av Emelie Andrén och illustrerad av Jeanette Milde. Den är utgiven av bokförlaget Alfabeta. Boken finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris och på Bokus.

Fantastiska småkryp

Sniglar och snäckor    Maskar

Äntligen en faktabokserie för de yngsta barnen! Berghs förlag har börjat ge ut en fin serie faktaböcker om småkryp för barn i äldre förskoleåldern. Fantastiska småkryp heter serien och hittills finns två böcker, men två till kommer senare i vår.

Sniglar och snäckor – glänsande skogssniglar och snäckor med huset på ryggen, visst är de fina? I regnet ger de sig ut för att äta blommor och blad. De har tusentals små tänder. På tungan! Och snäckor har ett skal som ger skydd och hjälper till att hålla fukten. De gillar fukt, faktum är att de blir uttorkade av solen. Därför är de helst ute på kvällen och natten när det är svalt och fuktigt.

Maskar – de är trädgårdsmästarens bästa vänner. De äter döda löv och deras bajs gör jorden fin att odla i. Maskar andas genom huden och de har hela fem hjärtan! På en enda äng kan det finnas över en miljon maskar. Maskar blir också uttorkade av solen. Om en mask är i solsken längre än en timme så dör den!

Ja, allt detta och mycket mer får man reda på i dessa fina faktaböcker. De är färgglada med charmiga, detaljrika illustrationer och enkel, sparsmakad text insprängd i bilderna. Den fakta som presenteras om sniglarna, snäckorna och maskarna är precis på lagom nivå för de äldre förskolebarnen. Det är intressanta, fascinerande saker vi får lära oss om de fantastiska småkrypen. Jag kommer definitivt att köpa in dessa böcker till biblioteken där jag jobbar. Det är så ofta man får frågor om liknande böcker för förskolebarn och tyvärr är många böcker på så svår nivå för den åldern, så det är superbra att det kommer enkla faktaböcker även för de yngre barnen. De funkar dessutom även bra för barn i lågstadieåldern som en introduktion och intresseväckare för att lära sig mer om småkryp. I maj kommer ytterligare två böcker i denna serie, en bok om Myror och en om Tusenfotingar.

Fantastiska småkryp – Maskar och Fantastiska småkryp Sniglar och snäckor är skrivna av Susie Williams och illustrerade av Hannah Tolson. De finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris (här och här) samt på Bokus (här och här).

Kallare än is

Kallare än isKallare än is är den tredje fristående spänningsromanen om psykologen Anna Varga som arbetar vid den mytomspunna rättspsykiatriska kliniken i Säter. Boken är skriven av Helena Kubicek Boye (som själv är psykolog) och de tidigare två böckerna i serien heter Innan snön faller och Den ljusaste natten.

Anna Varga har i denna bok bytt jobb från att ha jobbat inne på det rättspsykiatriska slutna sjukhuset till att nu jobba på öppenvårdspsykiatrin i Säter. Efter de omtumlande dödsfallen som skett på hennes förra arbetsplats och som vi läst om i de tidigare böckerna känns övergången till öppenvården först som en befrielse. Men när en ung kvinna, Felicia Frost, hittas död på isen utanför Säter och det dessutom visar sig att den unga kvinnan var en av Annas patienter påbörjas en internutredning. Polisen kör fast i sin utredning och då börjar Anna själv göra efterforskningar. Det visar sig att familjen Frost bär på en hel del hemligheter. Samtidigt blir vargjakten inställd, något som väcker starka åsikter i Säter. När sedan en varghona hittas lemlästad delas samhället i två läger.

Detta är alltså den tredje boken jag läser om Anna Varga. Kvaliteten har varit lite varierande, men nu tycker jag att författaren har blivit varm i kläderna. Boken är spännande, lättläst och snabbläst med ett starkt driv. Kapitlen är korta, tempot är högt och det finns många cliffhangers som gör att det är svårt att lägga ifrån sig boken. Det är intressant att en psykolog står i huvudrollen och man får ett helt annat perspektiv än om det bara varit poliser man fått följa. Man får också inblick i sådant som annars är en sluten värld, så som mentalsjukvården och kriminalvården, vilket också är intressant. Jag gillar också att boken utspelar sig i ett litet samhälle, framförallt också ett samhälle som är så präglat utifrån den verksamhet som bedrivs där. Vissa delar av boken känns lite mindre trovärdiga, som att Anna Varga gör så långtgående efterforskningar på egen hand utan att ta minsta hänsyn till vilka konsekvenserna skulle bli. Slutet blev riktigt spännande och fick mig att sträckläsa boken. Dessutom slutar den med en rejäl cliffhanger, så nu kan jag knappt vänta tills jag får läsa nästa bok i serien.

Kallare än is är utgiven av Bokfabriken. Den finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller Bokus.

Monsterhistorier

MonsterhistorierMonsterhistorier är en lättläst bok för nybörjarläsaren som innehåller berättelser om olika, mer eller mindre knasiga monster. Den är skriven av Cornelia Funke. Ett av monstren sväljer en hel buss med skolbarn, ett monster gömmer sig i spöktågstunneln på tivoli, ett monster länsar kylskåpet om nätterna…. Totalt finns det sju berättelser. Boken har 63 sidor och det finns rikligt med färgillustrationer på sidorna, så varje berättelse är ganska kort. Längst bak i boken finns en lärarhandledning skriven av Maria Björsell tänkt för den som arbetar i skolan, på fritidshem eller som bara vill prata med sitt barn om det man läst tillsammans.

Idén med boken är bra, barn i lågstadieåldern tilltalas ofta av monster och det är bra att kombinera det läskiga med humor så det blir tokroligt och mysrysligt snarare än riktigt läskigt. Men jag fastnar ändå inte riktigt helt för några av berättelserna. Kanske behöver man helt enkelt arbeta med berättelserna efteråt för att få ut det bästa av dem. Därför är det ju bra att boken innehåller en lärarhandledning.

Monsterhistorier är utgiven av En bok för alla. Den finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus.

Barnbruden

BarnbrudenI bilen har jag under de senaste veckorna lyssnat på Barnbruden av Anna Laestadius Larsson på väg till och från jobbet. Boken är den första delen i en serie som utspelar sig vid Gustav III:s hov. När berättelsen börjar är det juni år 1774 och det kungliga linjeskeppet Sofia Albertina närmar sig Sveriges kust efter en orolig färd över Östersjön. Ombord finns Hedvig Elisabeth Charlotta, femton år gammal och den yngsta kungliga bruden i Sveriges historia.

Där finns också den omsvärmade adelsfröken Sophie von Fersen, som tyst förbannar sin mor som tvingat med henne på resan. Hon vill inte passa upp på en trilskande tysk barnrumpa, i tankarna är hon på bal i prins Fredriks armar. I Stockholm förbereder Gustav III och hans hov ett ståtligt mottagande av den blivande prinsessan. Förväntningarna på henne är höga, hon ska gifta sig med kungens bror Karl och skänka landet den tronarvinge man så länge väntat på. Och långt under slottets vackra paradvåningar vaknar Pottungen, den stumma flickan som tar hand om andras skit.

Barnbruden är en bok som egentligen inte tillhör de genrer jag vanligtvis läser (historisk roman). Men jag fastnade ändå snabbt. Den är spännande och innehåller många olika teman som historia, kungligheter, maktlystnad, frihetstörst, kärlek, vänskap, relationer, klasskamp, och mycket mera. Den var lättlyssnad och jag kände direkt efter att boken var slut att jag också vill lyssna på de andra böckerna i serien. Detta är Anna Laestadius Larsson debut som romanförfattare, vilket gör mig väldigt förvånad eftersom den var så välskriven. Persongalleriet är intressant, miljöerna fint skildrade och språket flyter på. Jag är ingen historieälskare i vanliga fall, men det var väldigt intressant att få ett kvinnligt perspektiv och att få ta del av hur livet kunde te sig vid hovet på den tiden, både ur kungligheternas och tjänarnas perspektiv. Det känns som att författaren gjort sin research väl, hon strösslar rikligt med detaljer som känns trovärdiga, exempelvis när det gäller mat, kläder, mode, litteratur, kultur och mycket annat. De personer som finns med i romanen har funnits på riktigt och boken är baserad på historiska händelser, men resten är förstås fiktion. Men vem vet, det kan mycket väl ha gått till såhär.

Barnbruden är utgiven av Piratförlaget. Den finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus.

Varje dag är en vårdskandal

Varje dag är en vårdskandal : reportage från vård och vanvårdVarje dag är en vårdskandal är skriven av Sebastian Lönnlöv. Han jobbar idag som bibliotekarie och litteraturkritiker. Men han har sedan tidigare en påbörjad utbildning till sjuksköterska och han har även jobbat inom äldreomsorgen. Det är just om äldreomsorgen han har skrivit i den här boken. Han skildrar sina erfarenheter utifrån vårdbiträdets golvperspektiv. Han berättar om anekdoter från jobbet, men de är sällan av det positiva slaget. Tvärtom handlar det om en vårdskandal som pågick i det tysta, varje dag.

Han berättar om hur bristfällig inskolning han fick innan han började jobba som timvikarie, samtidigt som han förväntades vara självgående när han jobbade:

Varje dag var full av kritiska moment som de ansvariga sjuksköterskorna inte hade insyn i. Jag hade gärna lärt mig, men jag gjorde bara mitt jobb så väl jag förmådde, dag efter dag. Kanske inhämtade jag någon smula kunskap här och där, men det fanns inga regelrätta försök att öka min kompetens. Inga utbildningsresurser fanns som kunde slösas bort på timmisar. Ändå utförde vi en stor andel av allt arbete.

Han berättar om hierarkin hos de anställda, att han inte gjorde några ansträngningar för att ändra rutinerna eller komma med förslag på saker som skulle kunna förbättra verksamheten – han tog för givet att ingen var intresserad av klämkäcka praktikanter som försökte förbättra verksamheten.

Han berättar också om de dementa gamlingarnas totala utelämnande.

Faktum kvarstår: dementa är utelämnade till ickedementas godtycke. De kan ofta inte alls berätta om övergrepp, vare sig de allvarliga eller de vardagliga. Ett elakt ord. Ett alltför hårt handlag. Brist på tålamod eller respekt. De som lyckas berätta riskerar dessutom att inte betraktas som tillförlitliga. När en person inte kan berätta var hon befinner sig, eller hur gammal hon är, är det ofta omöjligt att skilja mellan sanning och förvirring.

Men han berättar också om personalens utelämnande till de dementa, som de ibland inte ens har någon aning om hur de ska hantera. Brist på utbildning, kunskap, erfarenhet är något som Sebastian tar upp om och om igen, liksom brist på tid, brist på personal, brist på resurser. Och detta får konsekvenser, såväl för de äldre som för personalen.

På demensavdelningen är våld mot personalen vardagsmat. Alla gick omkring med blåmärken och rivmärken på armarna, eftersom vi ständigt närmade oss personer som inte förstod sin omvärld och inte kände igen oss. Våldet var en del av ilskan i att inte längre se sammanhangen. Läget förbättrades inte heller av all oerfaren, ständigt utbytt och ofta alltför pressad personal.

Ilska var det vi ständigt mötte och alltid kunde räkna med. Den kom från äldre, anhöriga, chefer, sjuksköterskor. När de äldre var arga visste vi att det sällan gällde oss – vilka vi var som personer spelade säkert in, men hur underbart förstående och omtänksamma vi än var skulle vi fortfarande riskera att mötas med nyp, knutna nävar och vassa naglar.

Vi var projektionsytor för något annat. Samtidigt kunde vi, med mer tid och trygghet, ha skapat en rofylld miljö med mindre grogrund för ilska.

Det värsta våldet var inte inbyggt i demensen, utan i systemet som vi var en del av. Allt måste glida framåt så smidigt som möjligt. Det fanns sällan utrymme för kreativitet eller eftertanke. Vi gjorde vårt bästa, men vi räckte aldrig till. I längden skadade det mig som person. Jag blev bitter och slutade se det jag inte orkade ta in, samtidigt som mina händer blev torra och sprickorna sved av varje handtvätt, varje spritning, varje diskad tallrik.

Varje dag är en vårdskandal är en ganska liten och tunn bok. Den har ett litet format, bara drygt 150 sidor och texten är luftig. Det innebär att den är snabbläst. Samtidigt är snabbläst något som skulle behöva citationstecken – trots att texten i sig är snabbläst är innehållet inte något som man snabbt tar till sig och sedan glömmer. Ibland behöver man lägga ifrån sig boken och begrunda vad som står. Händer detta verkligen i Sverige idag? Har det gått såhär långt? Ibland behöver man lägga bort boken och ta en paus, det blir för mycket, det kommer för nära. Jag rekommenderar den ändå till såväl ung som gammal. Alla kan vi behöva få insikt och insyn i hur äldreomsorgen tyvärr fungerar i vårt land. Helst i syfte att förändra. Vem ska annars våga bli gammal i Sverige?

Varje dag är en vårdskandal är utgiven av Albert Bonniers förlag. Den finns att låna på biblioteket eller att köpa som e-bok hos Adlibris eller Bokus.

När allt förändras

När allt förändras – SmakprovLeni tycker att livet är bra. Hon har sin allra bästa kompis Moa och är tillsammans med den snygge och omtänksamme David. Men David har betett sig lite märkligt på senaste. Och när Leni letar upp honom i skolans replokal går allt det perfekta sönder. Det finns ett innan och ett efter. Innan Leni går in i replokalen kan allt bli bra igen, hela livet kan fortsätta vara bra. Men efter Leni öppnat dörren och ser vad som händer där inne är allt försent. På en sekund förändras allt.

När allt förändras är en lättläst bok för tonåringar skriven av Emma Frey-Skøtt. Trots att boken är skriven med ett enkelt språk och på få sidor skildras något av det värsta man kan vara med om när det gäller relationer. Att bli sviken av två av de personer man älskar mest av allt och dessutom tvingas gå vidare och möta dem dagligen i skolan. Det måste vara tortyr och författaren lyckas verkligen förmedla hur ont detta svek gör för huvudpersonen. Men trots all denna svärta och smärta finns det också hopp och tröst i boken. Leni kommer upp till ytan igen efter att ha fallit djupt djupt ner. Hon kommer upp, hon går vidare, även om hon inte förlåter. Kanske kommer hon aldrig att förlåta och det behöver man inte heller göra. Men hon går i alla fall vidare med sitt eget liv. Och kanske finns kärleken där även för henne igen, helt oväntat. En lättläst bok för alla som är eller har varit hjärtekrossade. Att känna igen sig i, att bli tröstad av eller få hopp att gå vidare av.

När allt förändras är utgiven av bokförlaget Hegas. Den finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus.