Skred

SkredSkred är en feelbadroman om en kvinna som har allt. Hon har ett meningsfullt jobb, en man och två friska barn. Trots det har hon ständigt en gnagande oro i bröstet. Hon springer mellan förskolan, lekparkerna, jobbet och tvätthögarna. Ändå känner hon sig aldrig tillräcklig. Aldrig en tillräckligt bra mamma, aldrig en tillräckligt bra partner, aldrig tillräckligt bra på jobbet, aldrig tillräckligt lyckad. Hon försöker med hela sitt väsen att räcka till, men tappar istället successivt taget om sig själv och om livet. Tills hon bara ser en enda väg ut.

Skred är en kort roman, liten till formatet, som går snabbt att läsa. Men det är en bok som gör avtryck. Språket är avskalat, men samtidigt poetiskt, vilket borde göra läsningen till en fröjd. Men svärtan, mörkret, den sugande spiralen som obönhörligen går nedåt gör boken till ångestfylld läsning. Extra jobbigt är det förstås att jag som heltidsarbetande fyrbarnsmamma till viss del kan relatera till huvudpersonens kravfyllda vardag. Huvudpersonen tappar fotfästet på grund av alla krav hon känner från jobbet, familjen, samhället och inte minst hennes egna inre krav att vara en närvarande, kärleksfull, engagerad mamma och partner.

Enligt Försäkringskassan har kvinnors stressrelaterade sjukskrivningar ökat med 160 procent de senaste sju åren. För många blir huvudpersonens ständiga kamp att få ihop livspusslet alltså stor igenkänning. Det kan vara en tröst att få känna igen sig, att känna att man inte är ensam om att känna och tänka som man gör. Och boken förmedlar faktiskt också ljus, hopp och en viss förtröstan. Men Skred kan också ses som ett debattinlägg – varför ser samhället ut såhär? Hur blev det såhär? Och är det verkligen såhär vi vill leva våra liv?

Skred är utgiven av Ordfront förlag och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris och på Bokus.

Bokens författare Marit Sahlström arbetar som pedagog och föreläsare med fokus på unga i riskzonen för utanförskap. Hon är uppvuxen i en liten by i Hälsingland, men är numera bosatt i Stockholm. I maj kommer hon till Hudiksvalls bibliotek för ett författarsamtal om skrivande, stress, psykisk ohälsa och samhället.

De drabbade

De drabbadeKarin Wahlberg är tillbaka igen som deckarförfattare efter att ha skrivit tre böcker i romanserien Lasarettet som utspelar sig på 1950-talet. De drabbade är den nionde delen i serien om kriminalkommissarie Claes Claesson. I denna bok har han nyligen flyttat till Lund tillsammans med sin Veronika. Tillsammans försöker familjen finna sig tillrätta i sin nya stad. Dottern Klara har svårt att finna sig tillrätta i sin nya klass. Veronika möter sina utmaningar på kirurgkliniken i Malmö. Och Claes får sin första mordutredning på nya arbetsplatsen.

Det börjar med att sjukvårdsstrategen Carolina Broms hittas död i en enslig sommarstuga utanför Dalby. Hon har Fentanyl i kroppen och har blivit utsatt för ett kallblodigt överfall. Parallellt med mordutredningen möter vi strävsam sjukhuspersonal, cancersjuka patienter och anhöriga som pendlar mellan hopp och förtvivlan.

Det är roligt att återse de välkända karaktärerna efter ett uppehåll på flera år. Jag har läst alla böcker i serien tidigare. Det tog dock en liten stund innan jag kom ihåg alla detaljer kring vad som hänt tidigare. Det är dock inget måste att ha läst de tidigare böckerna eftersom boken innehåller många återblickar som hjälper en att komma in i berättelsen. Som i många andra svenska deckare får man följa karaktärernas privatliv lika mycket som själva mordutredningen. Fokus ligger inte på otäcka detaljer utan mer på pusslandet och relationerna. Den som gillar svenska deckare kommer inte att bli besviken, boken är välskriven och spännande. Det enda som drar ner betyget lite är att den känns lite väl långrandig. Det finns en hel del detaljbeskrivningar som man hade kunnat skala bort för att tajta till berättelsen lite. Samtidigt så känns det väldigt trovärdigt och realistiskt just för att Wahlberg verkligen kan sin sak – hon är ju läkare i grunden. Jag ser dock fram emot fler böcker om Claes och Veronika. Det känns som att det finns mycket att bygga nya berättelser på nu när de flyttat till ny stad och fått nya miljöer, arbetsplatser och kollegor.

De drabbade är utgiven av Wahlström & Widstrand. Boken finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris och på Bokus.

En smakebit på søndag

OsebolPå söndagarna kan man som bokbloggare dela med sig av ett smakprov från boken man läser i just nu i utmaningen En smakebit på søndag. Varannan vecka är det Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i trådarna, och varannan vecka är det Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten. Det finns bara en regel – inga spoilers!

Just nu läser jag Osebol av Marit Kapla. En väldigt annorlunda bok. Osebol är en by i norra Värmland. En by där affären lagt ner, slalombacken blivit igenväxt och bron över älven har stängts för trafik. Men också en by dit människor från när och fjärran flyttar, varpå en ny generation byggts upp. Marit Kapla är själv uppvuxen i Osebol. Hon har intervjuat så gott som alla av byns vuxna invånare och i var sitt kapitel återges deras berättelser i diktform på ett målande, levande och personligt sätt. Osebol är en unik skildring av svensk nutidshistoria, men också ett språkligt mästerverk.

Detta stycke är ur intervjun med Mattias Danilowicz (född 1991):

Många företag
flyttar sina huvudkontor eller fabriker
till Polen.

 

Det är billigare skatter
billigare arbetskraft
billigare material
i stort sett allting är billigare.

 

Samtidigt jobbar de bättre.

 

En vanlig tysk arbetare
kommer till jobbet åtta.

 

Nio och trettio är det nån paus
elva är det lunch
tolv och trettio är det nån paus
och så är det paus, paus, paus
hela tiden.

 

När en polack jobbar
kommer han åtta och slutar sex.

 

Utan paus.

 

Paus får det vara efteråt.

 

Jag jobbade på en gård
under en sommar.

 

Jag skulle skruva loss metallplattor
på ett stort hus för traktorer
för de skulle lägga på träplankor istället.

 

De hade bokat
att jag skulle göra det på en vecka.

 

Jag sa
en vecka för det här?

 

Det tog en dag.

 

De bara
hur i helvete gjorde du?

 

Jag tog ingen kaffepaus
ciggpaus
kisspaus
lunchpaus
middagspaus
pauspaus
utan jag jobbade.

 

Varför inte jobba
och göra klart en sak i taget
istället för att jobba lite grann
och pausa?

 

Antingen jobbar man hårt
eller inte alls
inget mitt emellan.

 

Det är nånting
jag inte tagit över
efter svenskar.

 

Och följande stycke kommer ur intervjun med Annika Axelsson (född 1959):

Det jag egentligen skulle vilja jobba med
det är fotvård.

 

Det har jag alltid tyckt om.

 

Jag gjorde det ibland
när jag jobbade på långvården.

 

Det fanns de som tyckte
att det var så himla äckligt
det här med att klippa naglar och, ja…

 

Det fanns de som kom in
som inte kunde hantera sina naglar
på både fötter och händer.

 

Men jag trivdes som, åh
när jag fick göra detta.

 

Jag minns en vårdtagare
som hade riktiga problem.

 

Jag sa
nu får du sätta dig i fotbad
så ska jag ta hand om dig.

 

Han litade på mig
och jag kände att det här kan jag
det här fixar jag
och det gjorde jag.

 

Jag skulle vilja kunna åka hem till dem.

 

Rullande fotvård.

 

Men då när jag tänkte på det
så fanns det inte här
det blev för långt ifrån
och jag hade mindre barn
så det var en tanke
som jag fick slå ifrån mig
annars hade jag velat det.

 

Så är det.

 

Vissa av berättelserna berör väldigt djupt. Det är arbetarskildringar från arbeten som idag inte längre finns. Det är berättelser från en by som förr blomstrade. Skildringar av ett Sverige som inte ser ut som det ser ut idag. Och det är hjärtknipande människoöden. Människor som förlorat nära och kära, som varit med om krig och ransoneringar, som älskar eller sörjer, som valt längtat eller längtar, som minns och drömmer.

Kaninhoppet

KaninhoppetKaninhoppet handlar om Alwin som tvingas bo hos sin morfar medan mamma och pappa måste ta hand om sjuka lillasyster Liv som ska opereras. Alwins jobbiga kusiner är också där. De som bara vill spela pingis hela tiden. Alwin tycker inte om pingis. Han gillar djur. Och så händer det – han hittar en liten kanin under en rosenbuske i morfars trädgård. En kanin vars ägare Yrla syssslar med kaninhoppning. Alwin får också prova på kaninhoppning och det är det roligaste, läskigaste och mysigaste han gjort.

Kaninhoppet är en charmig och mysig bok för alla djurälskare som också drömmer om att få ett eget husdjur, precis som Alwin. Men boken handlar också om ett tungt ämne, nämligen att ha ett svårt sjukt syskon. Alwin hamnar vid sidan av när det är som mest kritiskt med Liv och han blir ensam med sin rädsla tills han hittar Yrla och hamnar i ett sammanhang där han får bara vara djurälskaren Alwin. Boken handlar också mycket om mod och att våga göra något som känns lite skrämmande, men som utvecklar en som person.

Boken är skriven av Malin Eriksson och illustrerad av Mia Nilsson. Den är lättläst med ett fint barnperspektiv och roliga, men samtidigt stämningsfyllda och uttrycksfulla illustrationer. En fin högläsningsbok för lågstadiebarn. Här finns många teman man kan prata om tillsammans, som vita och rosa lögner, föräldrar som inte räcker till, att vara syskon till ett svårt sjukt barn, avundsjuka, mod, att våga vara den man är och mycket mer. Jag gillar att huvudpersonen är kille och att han både får vara ledsen, orolig och nervös utan att det är något konstigt med det. Jag gillar också att boken handlar om att ha ett sjukt syskon utan att detta tema tar över hela boken. Ja, det finns mycket jag tycker om med boken. Läs den!

Kaninhoppet är utgiven av Opal förlag. Den finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris och på Bokus.

Blod i gruset

Blod i grusetMats Jonsson har skrivit och tecknat flera böcker om sin uppväxt tidigare, men Blod i gruset är hans första kapitelbok. Jag blev nyfiken på den eftersom den skulle handla om skotten i Ådalen 1931. Jag är ju född och uppvuxen i Ådalen. Ändå har jag hört förvånansvärt lite om dessa händelser. Och när jag läser boken inser jag att det nog inte bara är jag som känner att dessa händelser fått väldigt lite uppmärksamhet.

Boken handlar om Mats som bor granne med ett äldre par, Lasse och Ing-Mari. Lasse börjar bli dement och en kväll när han vaknar på soffan skriker han av skräck och griper tag i Mats arm så hårt att det blir ett rött märke. Mats blir nyfiken. Varför drömmer Lasse mardrömmar? Och varför skriker han om ”blod i gruset”? Vad är det han har varit med om? Samtidigt ska Mats klass genomföra ett projektarbete och det ger honom möjlighet att fördjupa sig i Lasses uppväxt som verkar sammanfalla med traktens dramatiska historia. Mats och klasskompisen Arlene spårar Lasses historia ända tillbaka till en vårdag 1931. Dagen då fyratusen människor i Ådalen marscherade rakt in i elden från soldaternas gevär och kulsprutor.

Blod i gruset är ett slags mysteriebok, fast med stark historisk koppling. Genom det skönlitterära anslaget och karaktärerna som hjälper Mats med hans projektarbete genom att berätta vad som hände före och under demonstrationen får vi läsare en god inblick i vad som hände i Ådalen 1931. Det är en levande och målande skildring. Det bästa är att vi genom boken får veta hur händelsen påverkade individerna och hur en historisk händelse kan påverka livet för flera generationer långt efter det att händelsen inträffat.

Boken handlar dock inte bara om mysteriet och historia. Här finns också en berättelse om vänskap och mobbing likväl som en berättelse om skam och skuld. Vi får också ta del av flera fina karaktärsskildringar från flera generationer, vilket inte alltid är så vanligt förekommande i barnböcker. En gripande berättelse som engagerar läsaren lika mycket som en pusseldeckare. Det här är en bok som jag rekommenderar för vetgiriga läsare i mellanstadieåldern som är intresserad av historia och spänning. Boken läses med fördel som högläsningsbok.

Blod i gruset är utgiven av Alfabeta förlag. Den finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus.

En ny tid och Doktor Bagges anagram

En ny tid  Doktor Bagges anagram

3 januari 1904

Jag är på väg nu.

Allt är packat. Jag har inte ens tid att skriva det här.

Jag fortsätter senare.

Så inleder fröken Lilly Høy sin dagbok. Hon ska precis påbörja sin första lärartjänst i det lilla jylländska samhället Thyregod. Men det kommer att dröja tjugo år innan hon tar fram sin dagbok igen. Då ligger hennes man, doktor Bagge, för döden. Först då tar Lilly itu med sina egna känslor, förväntningar och förhoppningar.

I En ny tid får vi, efter detta första stycke som kan betraktas som prolog, därefter följa Lilly från 8 oktober 1927 då doktor Bagge ligger för döden till den 1 november 1932 då hon hittat en ny man och dessförinnan hunnit leva ensam och kanske har hon också hunnit hittat sig själv.

Det är en kort och lättläst bok som utspelar sig på den danska landsbygden. En lågmäld, finstämd, intim och poetisk betraktelse i dagboksform. Lilly arbetar från början som friskolelärare och gifter sig snart med bygdens läkare som är tjugo år äldre. Ett äktenskap som inte verkar innehålla särskilt mycket kärlek och ömhet. Lilly anpassar sig helt efter maken och glömmer snart bort hur hon var som person innan hon träffade honom. När maken dör blir hon fri, men hon också hans röst i en inre, tyst dialog. Hon städar ut honom, och även sig själv, för en ny doktorsfamilj väntar på att få ta över doktorsvillan. I samband med att hon rensar, städar och slänger går hon också längs minnenas allé. Hon erinrar sig episoder som hänt, och hon ifrågasätter hur hon levt sitt liv hittills samtidigt som hon försöker resonera sig fram till vad hon ska göra med sitt framtida liv. Det handlar mycket om relationer och om livet. Om hur livet blev som det blev och om det liv som inte blev. Det handlar också om förändring och nya tider. Hur hittar man sig själv (igen) och hur gör man det i en tid av förändring?

Boken är som sagt väldigt lågmäld, det sker inga större händelser i boken samtidigt som den ju handlar om ett helt liv. Ett intimt kvinnoporträtt där man får ta del av ett helt vanligt äktenskap mellan två helt vanliga människor där mannen är den dominerade parten. Doktor Vigand Bagge är nämligen kärv, tystlåten, ibland rent av oförskämd och hans förehavanden påverkar många människor i bygden, inte bara Lilly. Det är intressant att ta del av hur man levde på den tiden och hur tillvaron kunde te sig på tjugotalet. Skildringen av det lilla danska samhället är så fin och de människor som skildras blir så levande. Såväl miljöbeskrivningar som personporträtt tecknas med varsam hand. Även om boken är tunn och lättläst är den inte snabbläst, för det finns mycket att njuta av och fundera kring medan man läser, så pauserna under läsningen blir många.

En ny tid är utgiven av Historiska Media och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris och på Bokus.

En ny tid är den första av två böcker om makarna Bagge. Doktor Bagges anagram är del två. Det är dock ingen kronologisk fortsättning på den första boken, utan den skildrar istället Doktor Bagges perspektiv på makarnas äktenskap. Vigand Bagge är en gåtfull man som vigt sitt liv åt läkekonsten. Han uppmanas skriva en text om sin läkargärning, vilket han till en början drar sig för. Men när han väl fattar pennan inser han att formuleringarna blir långt mer personliga än han tänkt sig.

Doktor Bagge berättar om sin läkargärning, om de långväga patientbesök dit han förs med häst och vagn. Han berättar om de anagram han skapar under sina långa resor och under de sömnlösa nätterna. Han berättar också om äktenskapet med Lilly, och det vi fått veta från Lilly i den första boken ställs till stor del i nytt ljus. Han är en handlingens man som föreläser om hygien och räddar så många liv han kan. Men han bär på en mörk hemlighet, ett misslyckande där flera barn i en lärarfamilj dog inom ett dygn i hans vård. Dessutom bär Doktor Bagge på en dödlig sjukdom, vilket han också behåller för sig själv. Inte ens hustrun får veta hur det är ställt. Inte förrän det nästan är för sent.

Böckerna passar bra ihop, de kompletterar varandra, skildrar olika delar av ett äktenskap och ger varandra nyanser och nya perspektiv som berikar läsningen. Framförallt tycker jag om att få Vigand Bagges syn på varför paret aldrig fick några barn. Man får också läsa en del om hans uppväxt, något som troligen bidragit till hur han själv beter sig i äktenskapet med Lilly. Men jag vet inte om man blir så mycket klokare på Vigand Bagge ens efter att ha läst hans egna ord. Egentligen inte Lilly heller. De båda är komplexa personer som är svåra att komma riktigt nära.

Böckerna är dock helt fantastiska, även om huvudpersonerna kanske inte helt igenom känns sympatiska. Ida Jessen skildrar de vanliga människornas liv under det förra seklets första decennier. Det gör hon med fingertoppskänsla, fina Jylländska miljöbeskrivningar och ett otroligt vackert språk.  Jag gillar också hur så mycket av berättelsen utspelar sig i tomrummet mellan raderna.

Doktor Bagges anagram är också utgiven av Historiska Media och finns att köpa på Adlibris och på Bokus.

Bröderna Tjej

Bröderna Tjej är en lättläst och snabbläst spänningsberättelse om en helt vanlig kille som på ett bananskal halkar rakt in i en av Sveriges farligaste förbrytarligor.

Jag delade ut post under jullovet i nian och stannade och fnittrade framför en dörr där det stod I Tjej på namnskylten. Det kunde slutat mycket illa, men istället tjänade jag under det kommande halvåret mer pengar än jag någonsin kunnat drömma om, jag deltog i den största kuppen dittills i Sverige, såg två människor bli skjutna, blev en bättre pianist, lärde mig bokföring, och att älska.

Bröderna TjejBröderna Tjej är en skruvad berättelse med oväntade vändningar, såväl spänning som humor och med den första stora kärleken som en ljuv krydda. En bok för unga läsare från 12 år som känns självupplevt eftersom Per Nilsson till viss del skriver om sin egen uppväxt i sjuttiotalets Malmö. Huvudpersonen heter också Per. Men boken som kan sägas vara en utvecklingsroman med maffiainslag känns alldeles för skruvad och osannolik för att allt ska vara sant. Kanske tar den avstamp i Pers vardagliga uppväxt för att sedan utvecklas till en makalös berättelse. Ja, det är svårt att veta vad som är sant och inte, men en spännande berättelse är det och den som gillar Per Nilsson kommer förstås att känna igen sig.

Bröderna Tjej är utgiven av Alfabeta och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus.

 

Hästpojkarna

HästpojkarnaJag har sett Hästpojkarna då och då på olika bokbloggar och i sociala medier, men det var tack vare att den skulle läsas i Den digitala bokcirkeln på Facebook som jag tog tag i att läsa den och det ångrar jag verkligen inte. Att jag därmed kom att läsa två cirkusromaner direkt efter varandra blev en oväntad, men uppskattad slump.

Hästpojkarna utspelar sig både i nutid och dåtid, närmare bestämt i tjugotalets Tjeckoslovakien. Boken handlar om Anton som nyligen tagit studenten och fått jobb inom hemtjänsten. Där träffar han Alexander Kovac, en snart hundraårig man som inte pratar och som vägrar lämna sitt kök. Men de två hittar ett annat sätt att kommunicera och snart inser Anton att Alexander vill berätta sitt livs historia för honom. Han hittar foton på hästar och cirkusartister, och ett brev på Gestapo. Vad har den gamle gubben egentligen levt sitt liv?

Parallellt med den nutida berättelsen om Anton och hans vardag, däribland hemtjänstjobbet där han träffar Alexander, får vi följa två pojkar som växer upp på ett barnhem i tjugotalets Tjeckoslovakien. När den ena pojken behandlas illa rymmer de och får jobb på en cirkus. Där utför de häpnadsväckande konster på hästryggen. Cirkusen tar pojkarna vidare till Berlin och den normbrytande klubben Eldorado. Där börjar killarna förstå vad de egentligen betyder för varandra. Men samtidigt tar nazisterna makten och samhället hårdnar omkring dem.

Hästpojkarna klassificeras som ungdomsbok, men det här är långtifrån en bok som endast ungdomar tilltalas av. Jag kommer att rekommendera den varmt till de vuxna låntagarna på biblioteket. Kanske är klassificeringen dessutom olycklig då vuxna läsare riskerar att missa den just på grund av att den är klassad som ungdomsbok. Jag gillar verkligen det grafiska, stilrena och snygga omslaget. Hoppas det och titeln gör att läsarna hittar boken, för annars missar man verkligen en läsupplevelse.

Här är nämligen en bok som har allt – historia, relationer, sorg, smärta, kärlek, hopp och längtan. Jag gillar greppet där man får följa både nutid och dåtid, liksom att man får ta del av  de homosexuellas historia i och med de båda nivåerna. Jag gillar också skildringen av relationerna, dels Antons och Alexanders och dels Alexanders och Janeks relation. Jag gillar också verkligen skildringen av hur mycket en häst kan betyda för en människa, samtidigt som detta inte är någon traditionell hästbok utan så mycket mer. Detta är också en bok som utspelas på cirkus, precis som Cirkusflickan som jag skrev om igår, och jag gillar verkligen den spännande och komplexa miljön som definitivt utgör en häftig fond till berättelsen. Boken bygger på verkliga händelser och längst bak finns såväl autentiska foton som referenser för den som vill veta mer. Berättelsen är inte förutsägbar och slutet var oväntat. Boken är väldigt välskriven och gripande. Jag hade svårt att lägga ifrån mig den när jag väl börjat läsa. Det kommer också vara en bok som stannar kvar länge hos mig.

Hästpojkarna är skriven av Johan Ehn som tidigare skrivit Down Under, men den har jag inte läst ännu. Hästpojkarna är utgiven av Gilla böcker och finns att låna på biblioteket samt att köpa på Adlibris och på Bokus.

Cirkusflickan

CirkusflickanÅret är 1944 och andra världskriget rasar i Tyskland. Den sextonåriga Noa försörjer sig som städerska på en tågstation efter att ha blivit utslängd hemifrån. Då hon en kväll följer ett märkligt ljud upptäcker hon till sin fasa en godsvagn fylld med övergivna judiska barn. Innan hon hinner tänka fattar hon tag i ett spädbarn och flyr hals över huvud ut i vinternatten. Noa och barnet, som får namnet Theo, räddas och tas om hand av ett kringresande cirkussällskap, och för att smälta in tränas hon till trapetsartist. Hennes lärare är den några år äldre Astrid, en kvinna med ett hemlighetsfullt förflutet som starkt ogillar Noas uppdykande. Men kriget kommer närmare och deras skyddade tillvaro på cirkusen hotas alltmer. Theos liv är i fara och snart inser Noa och Astrid att deras enda chans att överleva är att släppa taget om sina hemligheter och våga lita på varandra.

Cirkusflickan är en bok som är svår att släppa och svår att glömma efter läsningen. Den utspelar sig under andra världskriget och berör såväl utsatta människogrupper som utsatta barn, vilket gör boken än mer svår att släppa. Att boken dessutom är inspirerad av verkliga händelser och handlar om vänskap, kärlek och mod – mitt under brinnande krig – gör den än mer gripande. Man får verkligen lära känna de båda huvudkaraktärerna Noa och Astrid. Berättarperspektivet skiftar mellan dessa båda. I ungefär vartannat kapitel är det Noa som är berättare och ungefär vartannat kapitel har Astrid som berättare. Från början upplevs Astrid som kärv och lite svår att sympatisera med, men det får sin förklaring under läsningens gång och snart tar man henne till sitt hjärta. Boken utspelar sig på en cirkus och det gör boken än mer spännande. Dessutom får man ett stycke cirkushistoria på köpet när man läser. Sista delen av boken sträckläste jag trots att jag egentligen behövde sova för länge sedan. Slutet är helt överraskande! Tycker man om historia, spänning, relationer och framförallt livsöden är detta en bok man definitivt bör titta närmare på. Detta är Pam Jenoff sjätte roman, men den första jag läser av henne.

Cirkusflickan är utgiven av Harper Collins och den finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris och på Bokus.

Bergens stjärnor

Bergens stjärnorSom bibliotekarie har jag naturligtvis många gånger lånat ut Jojo Moyes böcker. Hon är ju en av världens bäst säljande författare. Hennes böcker har sålt i närmare 40 miljoner exemplar världen över och bara i Sverige har hon sålt 1,6 miljoner böcker. Hon har skrivit ett femtontal romaner inom feelgoodgenren. Hennes senaste bok, Bergens stjärnor, är dock lite annorlunda eftersom den bygger på verkliga händelser i 1930-talets Kentucky och därmed även är en historisk roman.

På 1930-talet tog Eleanor Roosevelt initiativet till en helt ny satsning på utbildning. En del av den satsningen innebar ridande bibliotekarier i glesbygdsområden. Den lilla staden Baileyville efterlyste frivilliga kvinnor till att bli ridande bibliotekarier i Kentuckys bergstrakter och fem kvinnor antog utmaningen. En av dessa var Alice Wright som nyligen flyttat  från England till den sömniga lilla småstaden i Kentucky efter att hon gift sig med den stilige amerikanen Bennett Van Cleve. I England fantiserade hon om att världen skulle öppna sig för henne när hon anlände till exotiska Kentucky, men inget kunde vara mer fel. I Baileyville kände hon sig mer instängd än någonsin tidigare. Fördomarna var starka liksom samhällets förväntningar på hur man uppför sig när man är en redig kvinna. Bennett visade inget intresse för sin nya hustru och i hemmet finns också den strängt religiöse svärfadern som anser att en kvinnas plats är i hemmet och vars uppgift är att föda arvingar.

Det var inte särskilt förvånande alltså att Alice antog utmaningen, svältfödd på frihet och utmaningar som hon var. Och utmaningar fick hon. De ridande bibliotekariernas arbete var hårt och strapatsrikt. De fick tampas med beväpnade hembrännare, översvämningar och giftormar. De satt till häst hela dagarna och red runt i bergen i ur och skur för att lämna böcker till de mest avlägsna hemmen i bygden. Inte nog med det, de tvingades också tampas med fördomar, misstro, missnöje, upprördhet och hat. Männen i bygden blev nämligen rädda för att deras egna kvinnor skulle se de ridande bibliotekarierna som förebilder och själva börja kräva mer frihet. Eller att de skulle börja läsa istället för att laga mat och fostra barn. Eller, etter värre, att de skulle få opassande idéer från böckerna de lånade. En del av männen i bygden blev till och med beredda att gå hur långt som helst för att stoppa de ridande bibliotekarierna.

Bergens stjärnor är en bok som jag hade svårt att lägga ifrån mig och som jag sent kommer att glömma. Den varvar glädje och sorg, kärlek och hat, dramatik och passion. Den skildrar en stark, äkta kvinnlig vänskap likväl som både olyckliga och lyckliga kärlekshistorier. Man får också ta del av hur det kunde vara att leva på den tiden, ojämlikheten, kvinnoförtrycket, rasismen, motsättningarna mellan svarta och vita liksom mellan fattiga och rika. Man påminns om ordens makt, bibliotekens betydelse och dessutom genomsyras hela boken av en brinnande kärlek till böcker och läsning.

Boken är utgiven av Printz Publishing och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus.