Samlade spöksagor

Samlade spöksagorSamlade spöksagor är en mysryslig antologi från Bonnier Carlsen som utkom i höstas. Boken innehåller flera snälla, mysrysliga och lagom läskiga berättelser om spöken, monster, häxor och andra figurer. Här kan man läsa om Pelle Svanslös som möter ett ”spöke” i domkyrkan, Lillebror Kanin som går vilse i ”fel” del av Sagoskogen, Saga som går Bus eller godis för allra första gången och den lilla orädda flickan som går in i det hemska spökhuset med alla härliga häxor och monster. Boken innehåller:

Den underbara familjen Kanin och monstret i skogen av Jonna björnstjerna
Det hemska spökhuset av Kicki Stridh och Eva Eriksson
Läskiga brokiga av Carin och Stina Wirsén
Mystiska skolan – spökhunden av Katarina Genar och Alexander Jansson
Pelle Svanslös och spöket, efter en berättelse av Gösta Knutsson
Sagasagor – Bus eller godis av Josefine Sundström och Emma Göthner

Och förutom allt detta finns sidor med spökskola, gåtor, lekar och pyssel.

Som ni ser finns det inslag från många välkända böcker samlade här i antologin. Eftersom berättelserna har olika författare och illustratörer är det lite olika berättar- och tecknarstilar som möts, vilket skapar en härlig variation. En fin samling att bläddra i, läsa någon berättelse här och var och förstås njuta av illustrationerna. Troligen väcker berättelserna också mersmak att läsa mer från till exempel Mystiska skolan, Sagasagor eller underbara familjen Kanin.

Samlade spöksagor finns att låna på biblioteket eller köpa på Adlibris eller på Bokus.

Vi, skuggorna

Vi, skuggornaVi, skuggorna är en reportagebok som handlar om de människor som lever i Sveriges skuggsamhälle. Det handlar till exempel om Aura som kom till Sverige i tron att landet var någorlunda fredat från mygel och korruption. Som jobbar 14 timmar om dagen i en restaurang i Arjeplog för 5000 kronor i månaden. Om Wilder som bodde i sin arbetsgivares garage i 4½ år och som inte ens betraktades som en hund i chefens ögon, utan som skräp.

Sverige har fått ett laglöst arbetsliv där människor från fattiga länder jobbar under slavliknande förhållanden. En ny typ av kriminalitet som inte myndigheterna kommer åt. Exploateringen pågår överallt. Människor sover inuti bilverkstäder, i skogen och på byggen.  En rad politiska beslut har skapat det så kallade skuggsamhället, som blev synligt när Akilov 2017 körde in på Drottninggatan. Han jobbade som asbestsanerare i Sverige innan han blev terrorist. En i mängden av gömda arbetare i vårt parallella samhälle.

Svenskt arbetsliv har blivit ett paradis för kriminella som vill tvätta sina smutsiga pengar vita. Svartarbetet kostar staten 66 miljarder per år. Lågt räknat. Samtidigt är stat, kommuner och landsting våra största upphandlare. Och på vis också de värsta bovarna.

Elinor Torp har skrivit ett intressant och läsvärt, men samtidigt otäckt och skrämmande samhällsreportage där hon granskar skuggsamhället och intervjuar människor som är en del av detta nya parallella samhälle. Människor som blivit lurade, som kommit till Sverige i hopp om att få en ny chans, ett nytt liv, men som istället inser att de blir behandlade som just skräp. Som inte har några rättigheter, som är helt i hand på de kriminella som använder skuggsamhället för att tjäna pengar och för att kunna tvätta sina svarta pengar vita. Människor som skadas men inte har rätt till annat än akutsjukvård. Människor som blir förnedrade, misshandlade, lurade, blåsta. Och som inte ens kan återvända hem igen eftersom de inte har pengar till resan eller är djupt skuldsatta.

Jag gillar att boken presenterar fakta om hur det ser ut i Sverige och i våra grannländer. De har nämligen kommit betydligt längre än oss både när det gäller kontroller och lagstiftning. I boken får vi som sagt också möta personer som befinner sig i skuggsamhället, människor av kött och blod vars liv vi annars aldrig skulle ha fått en inblick i, livsöden som berör och engagerar. Jag gillar just blandningen mellan fakta och skönlitterär bok, det gör att innehållet blir mer lättillgängligt. Ellinor Torp lyfter också fram vad hon tycker behöver göras för att komma till rätta med problemet. Det är inte lätt, det har gått alldeles för långt, men det går att lösa mycket med exempelvis mer tillsyn, tydligare lagstiftning, mer samordning mellan myndigheter, samt inrättandet av ett A-krimcenter så som i Norge. Det är en lättläst bok, men innehållet är svårt att glömma. Jag hoppas boken når ut till många, framförallt politiker och beslutsfattare, upphandlare och beställare, fackföreningsrörelsen och alla andra som på något sätt har med Sveriges arbetare och arbetsliv att göra.

Vi, skuggorna är utgiven av Leopard förlag. Den finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus.

Bojan och ambulansen

Bojan och ambulansenI serien om Bojan finns många titlar nu. Bojan är en kille som gillar fordon av alla de slag och i böckerna möter han till exempel ett tåg, en traktor, en polisbil och en brandbil. Bojan och ambulansen är den senaste boken i serien. Där slår Bojan benet i en stol när han visar mamma hur långt han kan hoppa. Som tur är räcker det med att mamma tröstar. De behöver inte ringa efter någon ambulans. Men de börjar prata om ambulanser. Bojan frågar om mamma har kört en ambulans någon gång, och det har hon ju. Hon har kört nästan alla slags fordon och hon har till och med jobbat som ambulanssjuksköterska och vet allt om hur ambulansen funkar. En ambulans är till exempel extra lång för att man ska få plats med en bår där inuti. Den är också extra hög för att ambulanssjuksköterskan enklare ska kunna jobba inne i bilen. En del saker vet kanske de flesta om ambulanser, som att alla ambulanser är målade i grönt och gult. Men man får också lära sig nya saker, som inte ens jag som vuxen hade en aning om. Som att ambulanser har ett märke med en sexuddig stjärna och i stjärnan finns en stav med en orm – det är ett tecken för läkekonsten. Boken berättar också om sjukvårdsutrustningen som finns i ambulansen, som syrgasmasken och multifunktionsapparaten. Vi får se att det finns olika sorters ambulanser, även sådana som kan flyga i luften, åka på vattnet eller ta sig fram i fjällen. Vidare får vi läsa om larm, sirener, blåljus och radiosystemet RAKEL. Till slut är det dags att sova och mamma berättar då en historia som utspelade sig när hon var ambulanssjuksköterska och hjälpte en ryttare som ramlat av sin häst och brutit benet. Även hästen var skadad så mamma fick rycka in som djursjukvårdare och plåstra om hästen också. Bojan somnar med ett leende på läpparna och drömmer att han kör ambulans på utryckning.

Bojan och ambulansen är en berättelsebilderbok med faktainslag och jag tror att många barn uppskattar denna blandning mellan fiktiv berättelse och verkliga fakta. Många barn är ju dessutom fascinerade av blåljusfordon och de människor som jobbar i dessa verksamheter. Här får man som läsare en ordentlig inblick i vad dessa egentligen gör och hur det ser ut inne i en ambulans. Dels kan det vara spännande att ta del av. Men dels kan det också vara bra i ett förberedande syfte. Om olyckan är framme och barnet eller någon i dess omgivning behöver åka ambulans så vet hen vad som händer i en ambulans och hur det ser ut på insidan av en ambulans, vilket kan vara tryggt och en bra förberedelse. På så sätt är sådana här böcker väldigt bra, de är inte bara underhållande och spännande, utan ger dessutom läsaren ytterligare ett mervärde som kan vara bra inför framtiden. Boken är dessutom skriven på ett inspirerande och intressant sätt, men utan att faktainslagen tar över alltför mycket från berättelsen vilket ju annars lätt är en risk. Böckerna om Bojan är skrivna av Johan Anderblad som ju är en välkänd programledare från Bolibompa. Han har producerat många program om fordon för SVT och har full koll på sin målgrupp. Filippa Widlund står för illustrationerna som både är verklighetstrogna och samtidigt mysiga med mjuka, runda former och varma färger, vilket skänker extra trygghet trots att dessa hårda, kalla fordon annars brukar förknippas med olyckor och dramatik. Jag gillar också att böckerna har ett fint barn- och genusperspektiv samt att de passar för en bred målgrupp, inte bara fordonstokiga. Kombinationen mellan berättelse och fakta respektive mellan fordon, relationer och empati gör att böckerna passar alla. Sist men inte minst uppskattar jag verkligen berättarglädjen som Anderblad förmedlar. Det känns att han brinner för fordon, barn, läslust och kunskapsförmedling. Jag rekommenderar varmt Bojan och ambulansen likväl som de andra titlarna i serien till alla berättarälskande, kunskapstörstande och nyfikna barn i äldre förskoleåldern, ca 3-6 år.

Bojan och ambulansen är utgiven av Bonnier Carlsen. Den finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus.

Framtidsboken

Framtidsboken : robotar, virtuella världar och insekter till middagFramtidsboken är skriven av Måns Jonasson och Emily Ryan. Den handlar förstås om framtiden, precis som titeln skvallrar om. Författarna försöker sig på att gissa hur världen skulle kunna se ut år 2070. Allra först i boken får man som läsare själv möjlighet att fylla i hur gammal man skulle vara år 2070, vad man tror att man jobbar med då, hur många barn man har, vart man bor, vilken favoritmat man har och hur många robotar man tror att man har hemma. Därefter tar författarnas gissningar vid. I boken försöker de förutspå vilken teknik som kommer att utvecklas och vilka uppfinningar som blir populära. De tar avstamp i allt det som är spännande och nytt idag. Ett avsnitt handlar till exempel om transporter, hur man kommer att förflytta sig mellan platser i framtiden. Om teleportering, hyperloop, smarta bilar och rymdresor. Ett annat avsnitt handlar om det vi kommer att äta i framtiden. Att forskare menar att insekter är framtidens mat och att det troligen kommer att finnas helt nya frukter och grönsaker i affären då. Det finns också avsnitt som handlar om superkrafter, robotar, virtual reality, nanoteknik, drönare, e-böcker och mycket annat.

Boken har ett läsvänligt format där löpande faktatext varvas med små faktarutor, förtydligande och förstärkande illustrationer blandas med roliga seriestrippar och underhållande bilder. Man kan bläddra i boken, läsa ett avsnitt här och var som lockar till läsning just då, fascineras av bilderna och utifrån texten fritt börja spåna på vad man själv tror om framtiden. Jag tror att bokens snygga layout, spännande tema och lockande omslag gör att många hittar till boken och det tycker jag är bra, för det här är en bok som jag tror tilltalar många läsare i en bred målgrupp. Framtiden berör ju oss alla. Och eftersom vi ju faktiskt inte vet så mycket om framtiden utan bara kan spekulera, så är det också ett spännande ämne. Det här är en bok för läsare från 6 år att läsa själv, men boken skulle också funka att läsa tillsammans som kvällsläsning eller i en klass med tillhörande diskussioner efteråt. I undervisningen kan man dessutom jobba ännu mer med de olika temana som boken innehåller.

Framtidsboken är utgiven av Rabén & Sjögren och den finns att låna på biblioteket eller att köpa hos Adlibris och Bokus.

En smakebit på søndag

K

På söndagarna kan man som bokbloggare dela med sig av ett smakprov från boken man läser i just nu i utmaningen En smakebit på søndag. Varannan vecka är det Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i trådarna, och varannan vecka är det Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten. Det finns bara en regel – inga spoilers!

Förra helgen läste jag Klubben av Matilda Gustavsson och just nu läser jag Katarina Frostensons K där hon berättar sin version av händelserna i slutet av 2017 och början av 2018 som fick Svenska Akademin att rämna och där hennes man Jean-Claude Arnault anklagades för en lång rad av sexuella trakasserier och våldtäkter. En väldigt förvirrande bok som mest är ett långt försvarstal av en kvinna som uppenbarligen inte kan ta in vad hennes man har gjort. I långa passager vänder hon sig direkt till maken i ömsinta kärleksförklaringar:

Jag vet att du, min älskade, just nu förhörs av polis om våld som du inte har begått. Du skulle aldrig skada eller förnedra någon. Du har aldrig våldfört dig på en människa. Våld finns inte i din varelse, i din natur. Du må ha irrat i natten, vandrat vilse, låtit dig föras hän och inte alltid varit helt sedesam. Men tvingande eller våldsam, aldrig.

Det är stundvis väldigt svårt att läsa boken eftersom hon så starkt håller fast vid sin sanning, att hon och maken är helt oskyldiga och att de utsatts för en komplott. Hon går också till hård attack mot såväl Svenska Akademin som mot svenska medier. Detta blandas med citat från andra författare, redovisningar av samtal med olika kulturmänniskor samt glimtar från Frostensons barndom och livet med Arnault innan anklagelserna blev ett faktum. Frostenson är i grunden poet och hennes språk kommer här och var till sin rätt, som i detta stycke:

Dagen efter, den 8 april, är min mors dödsdag. En annan K-dag. Kris. Katastrof. Starka känslor. Kärlek. Luften i den tidiga aprilmånaden, den är lite hård. Ljuset starkt och vitt. Jag minns hur jag såg de första vårblommorna vid Hagas grindar på vägen till det tegelröda sjukhuset, hur jag plockade dem och tog in dem i mors vita rum. Hur jag hörde hennes andning, förändringarna i den och koltrasten utanför fönstret i kvällen, och dagarna sen, efter hennes bortgång.

En koltrast sjöng och flög förbi alldeles nära inpå

en svart

så då var det inte hon

inte den gången.

Recension av K kommer så småningom här på bloggen, liksom av Klubben. Jag måste bara smälta läsningen av dem först.

Britt-Marie lättar sitt hjärta

Britt-Marie lättar sitt hjärtaBritt-Marie lättar sitt hjärta är Astrid Lindgrens debutbok, den bok som hon vann andra pris i Rabén & Sjögrens pristävlan om bästa flickbok 1944. Boken handlar om Britt-Marie som får sin mammas gamla skrivmaskin, ett stort, åbäkigt skrälle som ställer krav på att hon faktiskt också måste skriva på den. För att ha något vettigt att skriva skaffar hon sig en brevvän, Kajsa. Och för brevvännen Kajsa berättar Britt-Marie om hela sin stora, röriga och glada familj och sitt händelserika liv i Villa Ekeliden, Småland. Det handlar om skola, vänskap, framtidsplaner och pirrande kärlek.

Britt-Marie lättar sitt hjärta är en blandning mellan brevroman och dagboksroman eftersom det endast är Britt-Maries brev vi får ta del av. Kajsa är ständigt närvarande, men endast som mottagare av det skrivna. Vi får inte ta del av Kajsas svar till Britt-Marie.

Det här är ju som sagt Astrid Lindgrens debutroman och hon hade ännu inte skrivit alla de klassiker hon idag är så berömd för. Hon hade inte heller blivit den samhällsdebattör och opinionsbildare som hon senare blev känd som. Ändå tycker jag att man redan här tydligt kan märka både Lindgrens egna språk, men också några av hennes åsikter. Som läsningens betydelse, jämlikhet mellan kvinnor och män, avskyn mot krig, tanken om den lyckliga barndomen, den omisskännliga humorn och leken med språket. Se här:

Jag hoppas för din egen skull att du tycker lika mycket om böcker som jag. Jag tycker inte bara om att läsa dom, jag tycker om att känna på dom, ta i dom, veta att jag rår om dom. Mamma och pappa anser att det finns vissa böcker som alla ungar bör ha. Jag tror det vore lyckligt om alla föräldrar hade den åsikten, för oj, så mycket roligt vi har haft tack vare det. Böcker har aldrig ansetts som någon lyx hos oss, det har alltid funnits dråsvis av dom i våra julklappskorgar och på våra födelsedagsbord. Och den karl som jag nån gång i världen ska gifta mig med måste uppfylla två villkor: han måste tycka om böcker och han måste tycka om barn. Sen kan han få se ut praktiskt taget hur som helst. Fast det är ju inget som hindrar att han har vackra tänder också, eller hur?

Och:

Jag ska anförtro dig en sak, Kajsa. Jag vill så förfärligt gärna gifta mig när jag blir ”stor”. Jag vill ha ett eget hem och en hel massa såna där små mjuka ungar som Monika. Men först vill jag lära mig något. Jag vill kunna något riktigt ordentligt, och jag vill försöka bli en riktig människa, som har lite värde i sig själv och inte bara som bihang till en karl. Jag tänker skaffa mig ett yrke, skriv opp det, så att du inte glömmer det! Ty att förtrösta enbart till ett par snygga ben, det tror jag är ett vågspel. Allra helst som det, fortfarande enligt veckotidningarna, tycks vara nästan mera slitsamt att behålla en karl än att norpa honom från början. Det kan ju hända att det dyker opp någon med ännu snyggare ben, och då står man där.

Det är alltså över 70 år sedan denna bok kom ut, men jag tycker att den håller minst lika bra idag. Visserligen finns det delar av boken som tydligt vittnar om det årtionde den skrevs, men påfallande mycket är universellt och går att känna igen sig i även som ung idag, 2020. Boken är lättläst och man kommer direkt in i den. Skildringen av Britt-Maries familj är så varm och hjärtlig att jag under läsningen kom på mig själv att önska att jag vore en del av familjen. Jag är så glad att jag läste boken, även om den inte är lika känd som hennes andra böcker så tycker jag att den är en betydande del av Lindgrens författarskap. Det var här det började. Och nu när jag läst flera biografier om Astrid Lindgren kan jag också sätta den i relation till övriga böcker hon skrivit. Kul är också att en del händelser i böckerna återkommer i hennes senare böcker, inte minst huvudpersonernas namn. Nu är jag ännu mera taggad på att fortsätta läsa mig igenom hennes författarskap. Och ni som inte ännu läst denna bok, gör det!

Britt-Marie lättar sitt hjärta är utgiven av Rabén & Sjögren. Den finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris och på Bokus.

Fisens liv

Fisens livKiss, bajs och pruttar är något som roar väldigt många barn. I bilderboken Fisens liv har författaren Malin Klingenberg och illustratören Sanna Mander tagit fasta på detta. Det är nämligen en skojig, underfundig bilderbok på vers om just fisar och pruttar av alla de slag. Varje uppslag har en fyrradig dikt på rim som är väldigt rolig att högläsa. Verserna presenterar alla möjliga sorters fisar. För ni visste väl att fisar kan vara allt från smygande, vidrigt illaluktande, ljudlösa eller OS-snabba, till diskreta, kungliga, dånande eller smattrande. Och alla möjliga människor fiser, oavsett om man är storväxt eller pyttig, rynkig eller ung, skurk eller helgon. Ja, faktiskt alla med hjärna, ryggrad och hjärta, och tarmar och rumpa, mår bra av att fjärta! De kluriga, humoristiska verserna illustreras av lika underfundiga, roliga, charmiga bilder fyllda med detaljer att uppleva och njuta av. En perfekt bok att högläsa, gärna i en barngrupp där barnen får fnissa åt texten och härma fisarna efteråt.

Själv älskar jag bara hur författaren kom på idén till boken, vilket hon berättade om i en intervju i en finsk tidning:

Min goda vän berättade hur hennes barn hade konstaterat att fisar har så korta liv att de aldrig hinner få kompisar. Jag tycker jag är en normalempatisk person, men hade aldrig förr sett världen ur fisens perspektiv.

Fisens liv är utgiven av Rabén & Sjögren och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris och på Bokus.

En Minecraft-zombies dagbok

Bildresultat för en minecraft zombies dagbokMitt liv som zombie är den första boken i serien En minecraft-zombies dagbok. Den har precis släppts. Del två kommer lite senare i vår. Boken handlar om Zombie, en ung zombie-kille i Minecraftvärlden som försöker få ihop sitt liv. Ihop med sina kompisar möter han vardagen som monster – en vardag som inte skiljer sig särskilt mycket från den i människovärlden. Det handlar om kompisar, skola och kärlek. Zombie är nämligen hemligt kär i Lilly Lik. Tyvärr lyckas fröken avslöja för hela klassen vem Zombie är kär i. Och det värsta är att skrytmånsen Jeff nu säkert kommer att försöka bli ihop med Lilly nu bara för att bräcka Zombie.

Det här är en bok som garanterat kommer att gå hem bland barnen i klass 2-4 som älskar Minecraft. Faktaböckerna om Minecraft är ständigt utlånade och nu finns äntligen en skönlitterär bok som utspelar sig i Minecraftvärlden. Boken är lättläst, den ligger på Hegas-nivå tre av fem, vilket förlaget kategoriserar som en lättläst bok där språket ligger ganska nära talspråket. Det är enkel text, korta kapitel och mycket luft på sidorna. För en zombie i Minecraftvärlden går livet mycket ut på att skrämma byborna, men det blir aldrig blodigt eller läskigt på riktigt. Dessutom är Zombie kompis med en människa och tycker att fler zombies och människor borde vara vänner, även om de ser olika ut har de väldigt mycket gemensamt tycker han. Han tycker också att andra zombier borde sluta skrämma bybor om nätterna och istället borde alla bara vara sams. Boken är väldigt humoristiskt och även jag som vuxen drar då och då på munnen, inte minst när författaren leker med konventioner, myter och föreställningar om hur människor respektive zombies borde vara. Kul också att boken handlar om så mycket vardag och relationer, fastän humoristiskt tillspetsat.

Mitt liv som zombie är skriven av pseudonymen Zack Zombie och de färgglada, Minecraft-illustrationerna som ser ut att vara hämtade direkt ur spelet är skapade av Leon Remstedt. Boken är utgiven av förlaget Hegas. Den finns att låna på biblioteket eller köpa på Adlibris och på Bokus.

Ledsen

LedsenLEDSEN är den första boken i en ny serie böcker som ska handla om känslor för de minsta barnen. Nästa bok i serien, GLAD, kommer ut nästa år och förhoppningsvis står fler känslor och böcker på tur därefter. Serien är skapad av två välkända giganter inom bilderboksvärlden, nämligen Lotta Olsson och Emma Adbåge.

Ledsen utspelar sig på en förskola där allt först är precis som vanligt. Barnen äter, leker, bygger. Men sen!

Plötsligt händer det en sak.

Nu är glada munnen rak.

Glada, mjuka munnen väck.

Munnen är ett sträck.

Ett barn tar ett gosedjur från ett annat barn. Stor dramatik mitt i vardagslunken på förskoleavdelningen. Barnet som blir av med gosedjuret får vara ledsen länge innan orden kommer och sedan blir det bekräftat, lyssnat på och så får barnet gråta en skvätt till. Precis som det ska vara.

Som ni ser är texten på rim och bygger mycket på rytm och upprepningar, vilket gör boken till en fröjd att högläsa. Och den är ju tänkt till det, högläsning, eftersom den vänder sig till de allra minsta. Orden är få, men gestaltningen gjord med fingertoppskänsla. Det är lätt att känna igen sig i känslorna. De förmedlas såväl i texten som i bilderna och samspelet dem emellan är nästintill sömlöst. Jag ser fram emot kommande böcker i den här serien. De kommer bli flitigt lästa av de yngsta läsarna och även bra för förskolorna när de ska diskutera känslor med barnen, vilket ju är ett ständigt återkommande och viktigt tema.

LEDSEN finns att låna på biblioteket eller att köpa hos Adlibris eller Bokus.

 

Jag vill ha en lyftkran

Jag vill ha en lyftkranJag vill ha en lyftkran är en bilderbok i milda pastellfärger där Ebba Forslind står för både text och bild. Den handlar om ett barn som önskar sig en lyftkran, en riktig, väldigt hög, gul och med fyra stora hjul. Med lyftkranen kan barnet hissa upp allt hen kan se till sin balkong. En skata, en gren, en ballong, en blomma, en hund, en boll, ja till och med farmor med en present kan lyftkranen hissa upp. Och allra sist, lagom till läggdags, hissas pappa, gosekatten och stjärnorna upp.

Det här är en mysig och charmig bilderbok för de yngre läsarna som hyllar fantasins och lekens magiska kraft. Vem vill inte ha en alldeles egen lyftkran som kan ge en precis allt det man vill? Boken säger inte rakt ut om det som händer i boken händer på riktigt eller bara på låtsas, men det spelar absolut ingen roll, tvärtom så möjliggör det bara fler tolkningar. Jag gillar också att bokens huvudperson är mörkhyad och att det inte sägs i texten om det är en kille eller tjej. Boken är dessutom på härligt rytmiskt rim. En fin bok att läsa vid läggdags eller inför en barngrupp.

Jag vill ha en lyftkran finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus.