Vid en avlång sjö på en planet långt bort bodde en Splöd som hette Charlotte. Inte långt därifrån bodde en Splå som hette Seth. Charlotte var som hela sin familj röd och hos Seth var alla i familjen blå. Familjen Splöd älskade att bada och plaska i sin sjö och familjen Splå älskade att hoppa. Båda fick under hela sin uppväxt höra att de inte fick leka med någon från den andra familjen. Men Charlotte var inte som andra Splöds, hon hade tröttnat på bad och plask, medan Seth också hade tröttnat på att hoppa som resten i familjen Splå hela tiden gjorde. Båda rymde iväg till Vindlarnas skog där de möttes och lekte hela dagen lång. Ända tills släktingarna hittade dem och förmanade dem att hålla sig ifrån varandra. Så fortsatte det. Charlotte och Seth rymde hela tiden för att leka med varandra. En dag var de vuxna och ville gifta sig med varandra och eftersom släkterna inte tillät det så rymde de tillsammans. Familjen Splå och familjen Splöd reste från planet till planet för att leta efter det unga paret, men utan att hitta dem. Men något annat händer under resan istället. Familjerna börjar komma allt bättre överens och till slut, när de återvänder till sin hemplanet igen får de en härlig överraskning.

På rymmen i rymden är en humoristisk, men samtidigt lite tänkvärd bilderbok om olikheter, vänskap, kärlek och acceptans som utspelar sig i rymdmiljö. På ett humoristiskt och charmigt sätt skildras betydelsen om att få leka med vem man vill och tycka om den man vill. Ett viktigt och ständigt aktuellt budskap. Jag som bor i Hudiksvall har förstås följt de senaste månadernas (S)-skandal där politikern Nina Burchardt tvingades lämna sina politiska uppdrag eftersom hon blivit kär i ”fel” person, nämligen en person från ett annat politiskt parti, SD, som kan sägas vara Socialdemokraternas motpol på många punkter. Jag kan inte låta bli att dra paralleller därifrån till denna Romeo- och Juliainspirerade bilderbok och är glad att barn ges möjlighet att diskutera dessa frågor. För jag tror det är viktigt att diskutera kring boken medan och efter man läst den. När farfar Splöd och mormor Splå hytter med näven och inpräntar i sina barnbarn att de inte får leka med någon ur den andra familjen låter det inte särskilt trevligt och det kan därför ge fel signaler om man bara läser boken rakt igenom utan att diskutera kring innehållet. Boken har som sagt ett fint budskap, men det kommer först på slutet som en sensmoral. En annan nackdel med boken är språket. Den är skriven på rim, men rimmen haltar. Jag vet inte om det är översättningen eller om det ser ut så även i originalet. De haltande rimmen gör att boken blir svårläst som högläsningsbok.

På rymmen i rymden är skapad av de välkända bilderboksmakarna Julia Donaldson och Axel Scheffler. De har tillsammans skapat massor av bilderböcker som vunnit otaliga barnbokspriser. Boken är utgiven av Alfabeta bokförlag och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris och på Bokus.

Vi måste till jobbet är Pija Lindenbaums senaste bilderbok. Den tar avstamp i barns lek och fantasi. De börjar leka att de ska till jobbet, precis som de ser att de vuxna gör om dagarna. Sedan får vi följa med från lekrummet ut i vida världen i och med att barnen leker att de jobbar på sjukhus. Vi får också följa med när barnen åker bil till jobbet, handlar och gör andra vuxensaker. Musse har nyckeln till lägenheten där de bor. Huvudpersonen kör, det är bara han som har körkort. När barnen har opererat en människa ger de blodet till vargarna – de äter ju blod. En patient hade brutit sönder allt i hela kroppen. Då tar de bandage. Hans mamma får hämta honom sen. När barnen inte orkar jobba längre är det dags att handla. Åtminstone tills pengarna tar slut. Då åker de på utflykt, grillar marshmallows i skogen och möter den läskiga häxan som de måste springa som galningar för att hon inte ska hinna äta upp dem…

Boken är en hyllning till leken, fantasin och vardagen. Idag leker barnen att de ska vara vuxna och jobba. Imorgon kanske det är en helt annan lek som är i fokus. Och det spelar ingen roll, det är själva känslan som är det viktiga, känslan av att få en ostörd lekstund utan vuxna pekpinnar. Det är en blandning mellan verklighet och saga, vardag och fantasi.

Som vuxen är det förstås lätt att känna igen sig i vuxenvärldens vedermödor. Men det unika är att allt skildras med ett enormt barnperspektiv. Språkmässigt känns det som att Lindenbaum kopierat barns dialoger rakt av. Stor igenkänning för både stora och små! Boken är också fin ur ett normkritiskt perspektiv. Den skildrar barn som leker med varandra över könsgränserna likväl som att olika hudfärger och etniciteter är representerade i illustrationerna. Bilderna är fyllda med detaljer som man kan försjunka länge i. Lindenbaum jobbar mycket med olika färgskalor när hon illustrerar de olika miljöerna. När barnen byter lekmiljö byts också färgskalan ut, vilket ger intressant dynamik till läsningen. Boken innehåller mycket humor och tål flera omläsningar.

Vi måste till jobbet är utgiven av Lilla Piratförlaget. Den finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus.