I Bladen brinners fjärde avsnitt intervjuas tvillingarna Emma Adbåge och Lisen Adbåge som säkert alla som gillar att läsa barnböcker känner igen. De har bland annat skrivit och/eller illustrerat böcker som Tio vilda hästar  – en räknesaga, Världens mesta Ester, En Myras liv, böckerna om Koko och Bosse, Nu är det sent, Jag är jag, Lilla näsan och Lilla foten, Stora bebisbytet och böckerna om Rally och Lyra. Just nu är de aktuella med boken Halsen rapar, Hjärtat slår – rim för 0-100 år. Det är den första boken de gjort tillsammans sedan de debuterade för omkring 15 år sedan! I intervjun i Bladen brinner får vi höra om deras skrivarprocess, om hur de skickat sms till varandra med rim och verser, tankar och idéer, hur det var som barn att vara tvillingsystrar och dela samma intressen och hur det är att nu som vuxen både dela barndomsminnen, livserfarenheter, yrke och intressen. Jag tycker att det var jättespännande att lyssna på, dels för att få höra hur själva boken kommit till, det är ju alltid intressant att få ta del av författares skrivprocesser, men dels också för att få höra om själva tvilling/syskonskapet, hur underbart det måste vara att ha en syster som delar samma intresse och numera även yrke. Att ha någon som alltid finns där, alltid funnits där, alltid ha någon att bolla med och prata av sig med. Jag har tidigare skrivit om att jag saknar nära vänner och det är väl de tankarna jag återvände till när jag hörde den här intervjun. Tänk att få ha någon som delar ens intresse, tänk att ha någon att dela tankarna kring läsning och skrivande med. Troligen är det därför jag bokbloggar eftersom jag inte har någon närstående som skriver eller läser. Men det hade varit häftigt att få ha den där interaktionen med andra likasinnade via telefon, sms, mejl eller live också, inte bara ensidigt via en blogg där jag skriver och inte har någon aning om vem som läser…

Hur som helst så blev jag väldigt nyfiken på Halsen rapar, hjärtat slår – rim från 0-100 år, och som tur är så har jag den i min oläst-hög här hemma. Perfekt också för månadens tema i Barn- och ungdomsboksutmaningen 2017.

De pratar också om pappor i barnböcker. Att pappor syns mer i barnlitteraturen numera och att det förhoppningsvis är en spegling av att vi lever i ett mer jämlikt samhälle nu. Men också att det är högre krav på mammor – pappor får cred för minsta lilla de gör, typ gungar barnen eller brer en macka, sånt som är naturligt för mammor. Mammor däremot blir påhoppade så fort de typ tittar på mobilen i fem sekunder när de är med sina barn. Det känner jag igen mig i alltför väl tyvärr, med fyra små barn, att mammor och pappor behandlas olika av samhället och att det ställs högre krav på mammor i många olika avseenden. Flera böcker där pappor skildras diskuteras också i podden och jag blev nyfiken på Ramona (som visserligen funnits i min oläst-hög länge, men som jag blev ännu mer sugen på att läsa nu) och på M varken mer eller mindre.

Sist är det också en intervju med Christoffer Carlsson. Han är sedan tidigare känd för att ha skrivit kriminalromaner för vuxna och nu har han skrivit en kriminalroman för tonåringar. En roman om ett brott för ungdomar. Sådana böcker finns det alltför få av tycker jag, särskilt med tanke på att deckare ju är en så enorm genre för vuxna. Och att barndeckare också är en stor genre. Så det är konstigt. Hoppas det vänder nu. Jag har själv inte läst Oktober är den kallaste månaden men varit nyfiken på den, så den ska jag definitivt läsa. Älskar titeln. Det var också intressant att ta del av författarens tankar kring skrivprocessen och skillnaden, eller snarare icke-skillnaden att skriva krim för ungdom vs vuxen.