Denna veckas bokbloggsjerka handlar om serier.

Den mest uppenbara frågan borde väl egentligen handla om bokrean, men i stället väljer jag att fråga dig om du har läst en bokserie som du slutade tycka om under resans gång och varför? Om du inte läser serier kan du väl i stället berätta om vilken bok som har haft det perfekta slutet (utan att lämna ut för många detaljer förstås). Naturligtvis finns det ingenting som stoppar dig från att besvara båda frågorna om du vill.

Spontant kommer jag på två serier, som sinsemellan är väldigt olika, men som har gemensamt att jag slutade läsa dem. Dels serien om rättsläkaren Kay Scarpetta av Patricia Cornwell, som jag tyckte om till en början, men som jag inte alls läser längre. Dels ungdomsbokserien House of Nights som handlar om Zoey som blir överprästinna på vampyrskolan Nattens hus. Medan jag surfade runt hos de andra bokbloggarna som har svarat på frågan så insåg jag också att serien om Malin Fors av Mons Kallentoft också hör till de serier som jag har tröttnat på.

Annars så läser jag rätt mycket serier, framförallt när det gäller svenska deckare. När det gäller serier så kan de vara rätt ojämna och av skiftande kvalitet under seriens gång. Men det som framförallt får mig att lägga ifrån mig böckerna är när det inte händer tillräckligt mycket med huvudkaraktärerna, när de inte utvecklas, men också när innehållet i böckerna blir alltför lika så man inte kommer ihåg vilken bok som handlade om vad, för att de påminner så mycket om varandra. En bra serie ska innehålla en slags händelseutveckling och även om böckerna som ingår i serien bygger på varandra så ska de också till stor del kunna vara självständiga, det får inte vara alltför mycket hänvisningar till de andra böckerna. Slutet i en bok som ingår i en serie bör också innehålla en cliffhanger, inte en alltför stor, men åtminstone så att man ser fram emot nästa bok i serien. Det måste också kännas att en författare skriver ett antal böcker för att hen har något att säga, inte bara för att få sälja så mycket som möjligt. Det är tyvärr alltför vanligt att det blir slentrian i bokskrivandet och att författarna lever mycket på gamla meriter, och tyvärr köper jag inte det. Det måste finnas lite känsla bakom författarskapet.