Omkring år 1900 lämnar Carl och Ida-Levina Åland för Amerika. Där hittar de varandra och ett liv. Men möjligheternas land är också ett hårt klassamhälle . Carl bygger de stora broarna i New York och finner sin dröm om frihet, men för Ida-Levina finns framtiden inte i Amerika.

Broarna är en roman som sträcker sig från förra sekelskiftet fram till den stora depressionen. Det är en berättelse om att åka iväg långt, långt bort och bygga sig ett nytt liv i ett nytt land. Det är också en berättelse om ett urbant liv i en gryende modernitet. Det handlar om den lilla familjen, men också om ett samhällsbyggande, om arbete och gemenskap, om det nya och det gamla, om rotlöshet och längtan efter en plats att kalla hem

Broarna är en lågmäld utvandrarroman om stora teman som kärlek, sorg, längtan och relationer. Jag upplevde den lite rörig och hoppig och hade svårt att komma in i den först, men efter ett tag fann jag den istället lättläst och gripande. Det är en spännande tid och historisk kontext att läsa om. Språket är kargt och avskalat, vilket är vackert, men det gör också att det är svårare att lära känna och ta till sig karaktärerna. De känns inte levande helt enkelt. De historiska skeendena, och hur de påverkade såväl individen som samhället, är desto mer intressant att läsa om, som första världskriget, finska inbördeskriget, klassklyftorna, polioepidemin, det moderna samhällets framväxt och framtidsdrömmarna.

Boken är skriven av Sebastian Johans som är bördig från Åland och bosatt i Uppsala. Han är verksam som kulturskribent och konstkritiker i bland annat Dagens Nyheter. Broarna är hans första roman.