Min brorsa heter Noa är en kapitelbok om vänskap, syskonskap, nazism och rasism sett ur en åttaårig flickas perspektiv. Boken handlar om Noa som bor tillsammans med sin mamma och sin 16-åriga bror Noa. Hennes bästa kompis heter Anisa. Brorsan Noa blir mer och mer förändrad. En dag kommer Saga och Anisa på Noa med att spreja hakkors. Han säger att nazister är det bästa som finns och att de hatar sådana som Anisa. Men Saga och Anisa är ju bästisar. Och Noa är Sagas brorsa. Hur ska det nu gå med Sagas och Anisas vänskap?

Min brorsa heter Noa vänder sig till barn mellan 6-9 år och det är en läsa-själv-bok indelad i många korta kapitel med massor av illustrationer. Men den funkar också bra, kanske till och med bättre som högläsningsbok, inte minst med tanke på det starka temat som troligen väcker frågor under läsningen. Först tänkte jag att temat är lite väl smalt – hur många kan känna igen sig i att vara syster till en nynazist. Men de tankarna övergav jag snabbt. Tvärtom så är ju detta en bok för väldigt många. Alla de barn som undrar vad som händer i världen med Sverigedemokraternas framväxt, främlingsfientlighet, demonstrationer och motdemonstrationer. Min brorsa heter Noa är en bra utgångspunkt till samtal om alla dessa angelägna, men svåra och starka frågor. En bok som behövs, även om jag önskar att det inte vore så.

Anna-Clara Tidholm är som vanligt en mästare på barnperspektiv och har lyckats mycket bra att fånga åttaåriga Sagas förvirring och hennes naivitet men samtidigt lojalitet gentemot brorsan känns alldeles trovärdigt. Som vuxen känner jag också mycket med mamman vars sorg verkligen lyser igenom, till och med så pass att hon glömmer att det är jobbigt även för Saga mitt i allt som händer. Tidholm har valt att inte illustrera själv denna gång utan Joanna Hellgren står för bilderna som genom sin stämning och sina mörka färger passar utmärkt till texten. Boken är utgiven av Alfabeta förlag och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris och på Bokus.

Snöret, fågeln och jag är Ellen Karlssons debutbok. För mig är hon mest känd för böckerna om barnen på Förskolan Havet som jag skrev om häromdagen – Jojje 5 år och Uma 5½ år (och fler titlar är på väg). Jag blev därför nyfiken på att läsa Snöret, fågeln och jag som dessutom är illustrerad av välkända Eva Lindström.

Detta är en liten kapitelbok som handlar om Selma. Äntligen är det sommarlov och hon ska få vara på landet med mormor och morfar. När hösten kommer ska hon börja i en ny klass. En ny klass med nya barn som hon inte känner och som inte känner Selma. Hon ser inte fram emot det, hon tycker att det är jobbigt med alla nya barn och hon har ju ingen bästis. Men nu är det som sagt sommar och hos mormor och morfar spelar det inte så stor roll att hon inte har någon bästis. Inuti Selma pickar dock en fågel som påminner henne om allt hon inte kan. En fågel i hennes hjärta som hon inte kan springa ifrån. Den följer med och den gör som den vill, fågeln inuti. Men en dag träffar Selma en vän, en flicka som kallas för Snöret. Nu blir allt annorlunda. Snöret gör lite som hon vill och inte alltid som man ska eller borde. Selmas sommar blir inte alls som hon tänkt sig, utan mycket bättre, och plötsligt pickar fågeln i Selmas hjärta inte lika mycket längre!

Snöret, fågeln och jag är en så fin kapitelbok. Den vann Augustpriset i kategorin barn- och ungdomsböcker 2013 och jag förstår verkligen varför. Det är en hjärtvärmande berättelse om Selma och en hyllning till alla barn som också är ensamvargar precis som Selma. Hon upplever att hon är konstig för att hon inte har någon bästis, alla andra barn har kompisar och bästisar utom Selma. Är det något fel på henne? Hos mormor och morfar träffar Selma också John, en vuxen som valt att vara ensam utan familj och kompisar. Selma tänker:

”Det är så konstigt. När man är vuxen får man tydligen vara själv hur mycket man vill, men om man är barn måste man ha bästis och leka hela tiden för annars är man konstig.”

Det är så klockrent. Alla barn vill inte ha kompisar. Ändå vill vuxenvärlden så gärna vara där och försöka styra lekarna och aktiviteterna så att alla får vara med. Drar man sig undan anses man som konstig. Varför är det inte accepterat att vara som Selma? Jag gillar verkligen att det åtminstone är accepterat i den här boken. Selmas tankar och funderingar är så inkännande och fint skildrade. Jag brukar inte gilla Eva Lindströms illustrationer, men i den här boken kändes hennes naivistiska, spretiga bilder faktiskt rätt. Snöret, fågeln och jag är en varm, humoristisk, träffsäker och charmig högläsningsbok om vänskap, ensamhet och mod, som jag tror många kan känna igen sig i, såväl barn som vuxna. Jag såg att det tydligen finns två böcker till om Selma och i höst kommer de i en samlingsutgåva på Natur & Kultur. Den kommer jag garanterat att lägga händerna på så fort den finns att köpa.

Dan Höjer har skrivit en serie böcker om cirkusdeckarna som vänder sig till barn i åldern 6-9 år. Det är ganska mycket text i dem så de passar nog bäst som högläsningsböcker eller läsa själv-böcker för de mer läsvana barnen. Men nu har han också påbörjat en ny serie som har samma karaktärer i huvudrollerna, men böckerna är lättlästa och passar därför bra att läsa själv även för de yngre barnen. Cirkusdeckarna och mobilmysteriet är den första boken i den nya serien ”Lättlästa mysterier”.

I denna bok är det någon som stjäl mobiler från publiken mitt under en cirkusföreställning. Tvillingarna Kasper och Katinka hjälper polisen att leta efter tjuven och är de som till slut löser mysteriet. Boken går i ett rafflande tempo och man läser gärna vidare för att få läsa lösningen på mysteriet. Varje uppslag har en kort, enkel text och fina färgglada illustrationer.

Jag köpte in den här till biblioteket eftersom jag vet att Dan Höjer skriver medryckande och för att det aldrig kan finnas nog många spännande böcker för nybörjarläsarna som nyss knäckt läskoden. Och nu när jag läst den så kan jag också varmt rekommendera den. Rolig, spännande, klurig och fint formgiven. Kul att författaren introducerar samma karaktärer till en ny målgrupp, då kan barnen gå vidare och läsa de tjocka böckerna om Cirkusdeckarna, eller låna hem dem som högläsningsböcker, ifall de fastnar för denna lättlästa. Dessutom tycker jag att själva konceptet är rätt så lockande också med ett par tvillingar som turnerar runt i Sverige med sina föräldrars cirkus och löser brott. Cirkuslivet känns lite exotiskt och är också en miljö som lockar till spänning och mysterier. Just denna bok utspelar sig i Borås och längst bak finns även lite fakta om Borås, vilket var en rolig bonus. I slutet av boken finns också en guide till hur tvillingarna löste brottet med mobiltjuven, vilket är bra för de barn som kanske fokuserar mest på att klara av själva läsningen och som behöver träna mer på läsförståelsen. Jag ser fram emot att det kommer fler böcker i denna serie.

Cirkusdeckarna och mobilmysteriet är alltså skriven av Dan Höjer. Den är illustrerad av Tomas Antila och utgiven av bokförlaget Semic. Den finns bland annat på Adlibris och på Bokus.