På jakt efter älg

På jakt efter älgÄntligen har det kommit en ny barnbok om jakt. När man, som jag, jobbar på bibliotek på glesbygden i Norrlands inland så kan ni ju tänka er vilka böcker som efterfrågas. Precis som i andra delar av landet efterfrågas populära serier som Harry Potter, Pax och LasseMajas detektivbyrå likväl som böcker om djur, pyssel och kändisar. Men det efterfrågas också böcker om jakt och fiske. Det finns ingen uppsjö av böcker att hänvisa till vid dessa frågor. Därför är det så kul att Anna Hansson nu har påbörjat en serie lättlästa böcker om jakt i Sverige. På jakt efter älg heter den första boken i serien. Den handlar om Axel. Hans pappa är älgjägare. Axel har varit med honom och jagat många gånger, men just idag känns det extra spännande och det pirrar lite extra i Axels mage. Han ska nämligen få gå med hunden för första gången. När sedan Ludde får upp ett spår blir det så spännande att Axel knappt vågar andas…

Anna Hansson är en av Sveriges absolut mest produktiva barnboksförfattare. I denna bok samarbetar hon med Jennie Elverstig som har erfarenhet av jakthundsuppfödning och som tidigare skrivit flera böcker tillsammans med Anna. Med serien På jakt vill de informera om hur jakt bedrivs i Sverige och berätta om de djur som är vanliga att jaga. Illustratör är Filippo Vanzo, en illustratör som enligt förlaget brinner extra mycket för djur och natur.

På jakt efter älg är en lättläst bok som vänder sig till nybörjarläsare mellan cirka 6 och 9 år. Bokens lix, läsbarhetsindex, är 16. Det är en hel del text, men boken är inte så lång och det är ganska stor stil och mycket luft på sidorna. Dessutom är det illustrationer på varje uppslag. Längst bak i boken finns lite fakta om älgar och älgjakt.

Jag tror att den här boken kommer att bli populär bland eleverna. Många av eleverna på skolorna där jag jobbar har föräldrar som jagar och även en hel del av lärarna jagar, så det är lätt för barnen att relatera. Många av dem har också varit med på älgjakt eller skulle vilja vara med. Själv har jag varit med på älgjakt flera gånger, både på pass och med hundförarna, och jag tycker att författarna närmat sig ämnet på ett väldigt trovärdigt sätt. Stämningen i skogen förmedlas på ett fint sätt, liksom spänningen, men också anledningen till varför man jagar älg, vilket känns viktigt att förmedla tycker jag.

Nästa bok i serien, På jakt efter björn, utkommer i höst och där är det Axels syster Siri som är i huvudrollen. Kul med en tjej som huvudkaraktär. Det ska bli spännande att läsa även denna bok.

På jakt efter älg är utgiven av Beta pedagog och finns bland annat hos Adlibris och på Bokus.

Historien om Bodri

På baksidan av Historien om Bodri står det såhär:

Det här är en berättelse om Förintelsen, en högläsningsbok för vuxna att läsa tillsammans med barn. Historien om Hédi och hennes hund är baserad på författarens egna upplevelser. Den är skapad för att nästa generation har rätt att få veta vad som hänt, i övertygelse om att de har kraften att bygga en bättre framtid.

Historien om BodriHistorien om Bodri är alltså en berättelse om att vara barn under Förintelsen, men det är också en berättelse om ett älskat husdjur. Hédi älskar sin hund Bodri och sin bästa vän Marika. Bandi, Marikas
hund, älskar hon också. De klättrar och springer, leker och lever i frihet i den lilla staden de bor i. En dag får de höra talas om en elak man, som har mycket makt, han bestämmer i sitt land och har börjat bestämma över fler länder. Han heter Adolf Hitler. Snart förbjuds flickorna att leka med varandra eftersom Hédi är jude. Så småningom skickas också Hédis familj till koncentrationsläger.

Som ni märker så är detta en bilderbok som handlar om det allra mörkaste och svåraste. Hédi Fried skildrar sin barndom och sina upplevelser med ett tydligt barnperspektiv, så att barn ska förstå detta abstrakta ämne. Som ni kanske vet överlevde Hédi Fried Auschwitz och Bergen-Belsen och kom till Sverige tillsammans med sin syster 1945. Hon har ägnat sitt liv åt att berätta om sina erfarenheter och se till att vi aldrig glömmer. Till exempel har hon gett ut Frågor jag fått om Förintelsen och hon har även sommarpratat i radion. Till Förintelsens minnesdag nu i januari släpptes hennes första barnbok, bilderboken Historien om Bodri som Hédi Fried skapat tillsammans med illustratören Stina Wirsén.

Det är en grym berättelse, en fruktansvärd tid som skildras. Men Fried och Wirsén skildrar det på ett så fint sätt i den här bilderboken. Stina Wirsén är precis rätt illustratör, få kan skildra barns känslor som hon. Här skildrar hon allt från rädsla till längtan på ett oerhört gripande sätt. Hédi Fried har ett otroligt poetiskt språk, inte minst när hon skildrar hur hunden väntar och väntar på sin älskade matte. Det är verkligen en bok att läsa tillsammans, en bok att samtala kring och en bok som ger upphov till många tankar. Precis som det står i baksidestexten är det viktigt att alla får veta vad som hänt och det är viktigt att prata om det som hänt, så det aldrig sker något så otäckt igen. Jag blev väldigt gripen av boken och hoppas att det är en bok som köps in till alla förskolor och skolor så den når så många barn som möjligt. Boken funkar för alla åldrar, från ungefär tre år och uppåt, långt upp i åldrarna.

Historien om Bodri är utgiven av Natur & Kultur och finns bland annat på Adlibris och på Bokus.

Ali och Blåklockans hjältar

Ali och Blåklockans hjältarAli är sju år och går i första klass. Fröken har gett klassen i uppgift att berätta om en hjälte. Ali tycker att hans pappa är en riktig hjälte och därför vill han berätta om pappa. Men vad gör egentligen pappa hela dagarna? Ali får hänga med på pappas jobb för att få veta mer om vad pappa gör hela dagarna. Pappa är en mästare på att berätta historier och han brukar berätta om människorna på hans jobb. Därför känns det nästan som att Ali redan känner dem, trots att han aldrig varit på pappas jobb tidigare. När han kommer till pappas arbetsplats, avdelningen Blåklockan, får han träffa pappas arbetskompisar och sedan börjar dagens jobb. Arbetsuppgifterna handlar om att hjälpa de gamla människorna upp på morgonen, se att de får i sig frukost, ge dem mediciner, raka dem, prata med dem, gå en promenad med någon av dem, baka med dem, spela dragspel för dem och så vidare. På kvällen när Ali ligger i sin säng funderar han på vad en hjälte är. Många tänker på en superhjälte med stora muskler. Hjältar som kan flyga, klättra på hus, se genom väggar och som kämpar mot skurkar. Men Ali tycker att en hjälte är någon som hjälper andra människor, som tar hand om andra, bryr sig om och vill få andra att må bra. Ali tycker att pappas jobb är viktigt. Han vet också att pappa tycker om sitt jobb och Ali är stolt över pappa och allt han gör. Pappa är en riktig hjälte.

Ali och Blåklockans hjältar är en riktig hyllning till de som jobbar inom äldreomsorgen. Det är kul att se en skildring av en miljö som annars sällan skildras i böcker, framförallt inte i barnböcker. Men många barn har föräldrar som jobbar inom vården eller har far- och morföräldrar som bor på ett äldreboende. Därför kan det vara intressant och lärorikt att få läsa om hur en dag på ett äldreboende kan gå till. Jag som själv har jobbat både på demensboende och inom hemtjänsten tycker att det känns autentiskt och läsningen ger mig hög igenkänning. Det jag ställer mig lite frågande till är dock hur pappan kan berätta hemma om gamlingarna på boendet med tanke på sekretessen, men det kanske man kan bortse ifrån i en barnbok. Kul också att det lyfts fram att Alis pappa är en hjälte, något som man annars mest förknippar med personer som har blåljusjobb (förutom superhjältar då). Jag håller med Ali, självklart är de som jobbar med att hjälpa andra människor riktiga hjältar. Enligt förlaget vänder sig boken till barn mellan 3-6 år. Det är dock mycket text i boken och i och med att detta snarare är en vardagsskildring än en fartfylld berättelse tror jag att de yngsta i målgruppen kan tycka att berättelsen blir för lång. Jag skulle nog snarare säga 5-8 år ungefär. Inte minst eftersom huvudpersonen själv ju går i skolan.

Ali och Blåklockans hjältar är skriven av Ann Fagerberg Embretsén och har färgglada, inkluderande illustrationer av Hedvig Wallin. Den är utgiven av Idus förlag och finns bland annat på Adlibris och på Bokus.

Frallan och kärleken

Frallan och kärlekenFrallan är tillbaka igen! Jag gillade verkligen de två första böckerna om den roliga, härliga karaktären Francesca Fransson. I första boken hade hon och hennes mamma en tävlingsdag, en fnissig men varm skildring av en förälder-barn-relation. I andra boken var Frallan orolig över miljön och klimatet och bestämmer sig för att rädda världen. Det är ju så många som förstör naturen, så någon måste ju också rädda den. I denna tredje bok handlar det om kärlek. Men befriande nog inte kärleken mellan Frallan och en kille, utan det är mer på ett lite filosofiskt plan. Vem kan man vara kär i och hur känns det egentligen att vara kär?

Ester och Frallan går i skolan, så de har ganska mycket att göra. En dag får de till exempel göra konst, det är ungefär som pyssel. Ester hittar en tygbit som hon ritar ett hjärta på, och i hjärtat skriver hon Frallan. Och så säger hon att Frallan får vara kär i henne, om hon vill. Men Frallan vet inte om hon vill. Och mamma säger att kär är som att vara sjuk, och i så fall vill Frallan verkligen inte bli det!

Frallan och kärleken är precis som de andra två böckerna träffsäkra vardagsskildringar av en lågstadietjej och hennes liv. Visst är det lite skruvat ibland, med en otroligt härlig humor som bjuder både på fniss och skratt. Men boken bjuder också på allvar, hög igenkänning och vardagsdramatik. Boken vänder sig till barn mellan 6-9 år och den fungerar lika bra som högläsningsbok som att läsa själv för den som läser lite tjockare kapitelböcker. Jag bokpratade om böckerna om Frallan för en andraklass förra veckan och då var det en tjej som utbrast att hon älskar teckningarna i böckerna. Jag förstår henne, det är massor med jättefina, färgglada illustrationer av Lisen Adbåge i böckerna. Jättefina bilder som man blir glad av!

Frallan och kärleken är skriven av Sara Ohlsson och utgiven av Lilla Piratförlaget. Den finns bland annat på Adlibris och på Bokus.

Lilja Lind – privatdetektiv

Den försvunna diamanten     Lappen utan ledtråd

Lilja Lind – privatdetektiv är en relativt ny serie, skriven av Susanna Lönnqvist och illustrerad av Ingrid Flygare. Hittills har det kommit två böcker i serien, den första heter Den försvunna diamanten och den andra heter Lappen utan ledtråd. Huvudperson är Lilja Lind. Hon har fyra småbrorsor och en bästis som heter Matilda. När Lilja blir stor ska hon bli författare och detektiv. Hon ska skriva böcker om alla brott och mysterier som hon löser.

Den försvunna diamanten handlar om när Lilja passade sina småbrorsor och en av dem plötsligt hittade en diamant. Var kom den ifrån? Hur hade den hamnat där? Och vems är egentligen diamanten? Lilja tar hjälp av bästisen Matilda för att lösa brottet och lösningen visade sig vara totalt annorlunda mot för vad de spekulerade fram.

I Lappen utan ledtråd försöker de båda kompisarna lösa mysteriet med en försvunnen ring. Fast det visar sig vara ett helt annat mysterium de löser till slut.

Jag gillar de här böckerna. Lilja är en härlig karaktär, brotten är kluriga och det är mycket humor i böckerna. De är skrivna på ett lättsamt språk, de är genomtänkta ur ett mångfaldhetsperspektiv och  klart inkluderande. Det är mycket driv, man vill gärna läsa vidare för att komma fram till brottens lösning. Trots att det handlar om deckargåtor så blir det aldrig läskigt, bara roligt och klurigt. Förutom själva mysterierna handlar böckerna också om vänskap, skola, vardag, relationer och familjer, sådant som är viktigt för barn i böckernas målgrupp. Jag kommer att bokprata om de här böckerna i en tredjeklass. Hoppas de gillar dem lika mycket som jag gör.

Böckerna om privatdetektiven Lilja Lind är utgivna av Brombergs förlag. De finns att köpa på Adlibris (här och här) och på Bokus (här och här).

Rekordskolan – Vägen dit

Rekordskolan Bok 1. Vägen ditVägen dit är den första boken i en ny serie som heter Rekordskolan. Den är skriven och illustrerad av Anna Winberg Sääf och Katarina Björnsdotter Ekstedt. Boken handlar om tre barn, Rurik, Silje och Kostas. De är alla nio år gamla, men bor på olika ställen och går i olika skolor. De har dock gemensamt att de känner att de inte riktigt passar in, de har inga vänner, de känner sig annorlunda än sina klasskompisar och har andra intressen än resten av sina respektive familjer. De har också en annan sak gemensamt, de vill nämligen alla tre slå olika rekord. När de var och en på sitt sätt får vetskap om Rekordskolan, ett internat på en avlägsen ö, bestämmer de sig för att söka och kommer in. Väl på plats inser de att Rekordskolan är en plats där vad som helst verkar kunna hända. Skolan skapades av världens längsta man och är en plats där man försöker slå olika rekord och där man får bo i en trädkoja, i ett tält eller i ett högt torn. Allt verkar oändligt spännande, men självklart finns det moln på himlen även på denna avlägsna plats. Skolan har väldigt strikta regler och så finns tvillingarna Sanji och Manja där.

Boken har 65 sidor, indelat i 14 korta kapitel. Dessutom finns det många illustrationer. Illustrationerna är mangainspirerade, vilket känns helt rätt i denna typ av bok. Texten är ganska stor med en hel del luft runt, så boken är lättläst. Tack vare de korta kapitlen och det handlingsdrivna sättet boken är skriven på så lockas man hela tiden att läsa vidare. Det finns ett tydligt driv och det är svårt att lägga ifrån sig boken för jag vill veta vad som ska hända Rurik, Kostas och Silje. Jag gillar hela konceptet med boken, det känns nytt, annorlunda, med en rekordskola där barn får chansen att utveckla just sina superkrafter. Visst finns det detaljer som skulle kunna förbättras, så som stavfel och grammatiska konstigheter som enkelt kan åtgärdas med en ordentlig korrekturläsning. Men som helhet gillar jag boken och jag tror att den lockar även de som annars inte är så läsvana eller läsintresserade. Och kolla bara det lockande omslaget! Boken avslutas med en rejäl cliffhanger och självklart vill jag läsa vidare om barnen på Rekordskolan.

Rekordskolan – Vägen dit – är utgiven av Triumf förlag och den finns bland annat på Adlibris och på Bokus.

Tuffa gänget – en gas i galaxen

Har ni hört de dåliga nyheterna? Världen håller på att gå under.

De dåliga nyheterna? Tuffa gänget är tillbaka för att rädda världen!

Tuffa gänget: En gas i galaxenJa, Tuffa gänget är tillbaka. I bok nummer fem, En gas i galaxen, är de fyra vännerna Herr Varg, Herr Haj, Herr Orm och Herr Piraya med om ett riktigt äventyr. Dr marmelad hotar nämligen att förgöra jorden. Han har stuckit till månen och lämnat ett jättekaos efter sig, med zombiekatter, zombiehundar, zombiedelfiner och så vidare. Tuffa gänget måste därför stjäla en raket för att åka till månen och försöka stoppa den onde doktor Marmelad. Men det är såklart inte så lätt som det låter. En viss herr Varg ”råkar” bli utestängd och svävar omkring i tyngdlöshet utanför raketen. Herr Piraya kaaaanske har råkat äta alldeles för många bön-burritos…. Ja, det gäller att hålla i sig när man läser den här boken, för här är det ett actionspäckat, halsbrytande och rafflande rymdäventyr.

Tuffa gänget har snabbt blivit populära böcker på mina bibliotek, inte minst för de barn som annars har svårt att komma igång och läsa kapitelböcker. Här är det ingen löpande text, utan boken är i serieform med stora och små serierutor fyllda med text och bild i ett fint samspel. Det gör boken både lättläst och varierad, perfekt för att locka till läsning och för att fortsätta läsa. Man vill bara vända sida för att se vad som händer, och nästa sida igen, och vips har man läst ut hela boken. Att äventyret håller ett högt tempo bidrar också till att det går snabbt och enkelt att läsa. De här böckerna är dessutom väldigt roliga, fyllda med en speciell sorts humor som är både rå, ironisk och hjärtlig på en och samma gång. Självklart funkar Tuffa gänget också som högläsningsbok och jag tror faktiskt att även många vuxna tilltalas av de här antihjältekaraktärerna.

Tuffa gänget – En gas i galaxen är skriven och illustrerad av Aaron Blabey, utgiven av Alfabeta och finns bland annat på Adlibris och på Bokus.

Stjärnorna ser likadana ut överallt

Stjärnorna ser likadana ut överalltI bilderboken Stjärnorna ser likadana ut överallt skildrar journalisten Marjan Svab och illustratören Saga Bergebo en flykt för en femårig flicka. Flickan heter Hala och hon saknar sitt hemland med alla kompisarna och släktingarna och apelsinlundarnas doft. Men hon saknar inte bombknallarna och den stickiga svarta röken. Det är nämligen därför de flytt till ett nytt land, för att det är krig i deras hemland och mamma och pappa vill inte att pappa ska bli soldat. Därför begav de sig iväg till ett nytt land långt långt borta där det är mörkt och kallt. Det är en lång och obekväm flykt som går på lastbilsflak, båt och tåg via ett flyktingläger med tält. Så småningom är de framme i det nya hemma. Det känns pirrigt och ovant med allt nytt, men det finns en ny kompis där. Och stjärnorna ser likadana ut överallt.

Det här är en finstämd bilderbok om ett svårt ämne. Boken skildrar på ett konkret sätt hur en flykt från krig och elände kan se ut, och hur det kan känna att komma till ett alldeles nytt, främmande land. Boken har ett fint barnperspektiv, det är verkligen ur Halas perspektiv som flykten skildras och vi får ta del av vad just hon upplever i den här situationen. Boken ger också verktyg och redskap för att diskutera detta ämne i en barngrupp. Stjärnorna ser likadana ut överallt är en fin bok att läsa och diskutera med barn från fem år och uppåt.

Boken är utgiven av Rabén & Sjögren och finns bland annat på Adlibris och på Bokus.

Gangsterälgarna

Ibbe är på väg till skolan när han träffar på några otäcka typer. Det är ett gäng älgar som inte drar sig för något. Och nu vill de ha hjälp av Ibbe.

Hur ska han ta sig ur knipan? Och är de där gangsterälgarna verkligen så coola som de tror?

GangsterälgarnaOvanstående är baksidestexten till Gangsterälgarna. Det som är kul i den här boken är att Ibbe är en helt vanlig pojke, medan Gangsterälgarna faktiskt är älgar – fastän man förstås kan leva sig in i att det hade kunnat vara pojkar det med. Älgarna heter Jossan, Brorsan och Morsan, vilket för tankarna till Bockarna Bruse. Men de här älgarna är inga snälla små getter. Tvärtom. De är hårda, tuffa och kräver respekt. Ibbe har ett äpple i fickan, men älgarna kräver att få det. Sen vill de ha fler äpplen. Men de hotar Ibbe att han inte får berätta för någon. Skvallrar han blir det synd om honom. Och en golare har inga polare. Ibbe mår dåligt. Han kan inte sova och han hör inte vad fröken säger i skolan. Det enda han tänker på är hur han ska få tag i äpplen. Han löser det genom att palla äpplen i en tants trädgård. Men älgarna ger sig inte. Han måste ha lika många äpplen till nästa dag. Då snattar han äpplen i affären. Men det känns inte bra i magen. Och hur ska han kunna skaffa fler äpplen till ännu nästa dag? Och nästa dag igen? Så småningom får förstås Ibbes föräldrar veta vad som hänt och de kallar till möte i skogen med butikschefen, tanten med trädgården och en skogsvaktare. Tanten med trädgården och butikschefen lovar att lägga ut äpplen i skogen så älgarna slipper tigga äpplen av barn. Och skogsvaktaren hotar med att älgarna får flytta till djurparken om de inte är snälla. Allt slutar bra, älgarna ber skamset om ursäkt och Ibbe konstaterar att golare ändå är coolare.

Jag fastnade inte riktigt för Gangsterälgarna. Handlingen är förstås viktig och det behövs alltid böcker som kan fungera som diskussionsunderlag kring sådana här frågor. Att det handlar om älgar istället för pojkar kanske avdramatiserar och skapar humor kring det allvarliga ämnet, men det hade förstås kunnat funka lika bra med bara människor i boken. Det jag stör mig mest på är dock slutet. Att de vuxna ska ge älgarna äpplen för att de ska vara snälla. Är det egentligen så mycket bättre än när Ibbe ger äpplen till älgarna för att de ska vara snälla mot honom? Att de vuxna hotar älgarna med djurparken. Är det inte samma sak som när älgarna hotar Ibbe? Jag tycker att lösningen på problemet skaver. Frågan är hur slutet skulle ha varit skrivet istället. Kanske hade det till och med kunnat vara ett öppet slut för att man ska kunna diskutera fram en lösning tillsammans med barnen man läser boken för. På så sätt skulle den kunna fungera ännu bättre som diskussionsunderlag. Ett plus dock för mångfaldsperspektivet i boken. Och jag gillar verkligen titeln, Gangsterälgarna. Den var fyndig och lockar säkert till läsning. Förlaget har angett målgrupp till 3-6 år, men jag tycker att den funkar lika bra på lågstadiet.

Gangsterälgarna är skriven av Åsa Öhnell och illustrerad av Raul Leon. Den är utgiven av Idus bokförlag och finns bland annat på Adlibris och på Bokus.

Ninjanörden

NinjanördenNinjanörden är den första boken i en ny serie av Anh Do som heter Ninja Kid. Boken handlar om Nelson. Han är så ocool som man bara kan bli. Men på sin tioårsdag upptäcker han att han en ninja! Och inte vilken ninja som helst heller, utan den sista ninjan på jorden! Men det är lite problematiskt att just han visar sig vara en ninja – hur ska han lyckas rädda mänskligheten från faror och otäckheter när han inte ens kan sätta på sig sina egna kalsonger rättvänt eller få skolans rikaste kille att sluta driva med honom? Så småningom får han veta att hans pappa, som Nelson aldrig träffat, minsann var världens bästa ninja. Inte blir det bättre av att han får värsta prestationsångesten när han får veta det. Men under en skolutflykt blir det ändå Nelson som måste rädda sin klass från en gigantisk muterad monsterspindel. Som tur är får han stor hjälp av sina sinnen som mystiskt nog blivit förstärkta till supersinnen just på tioårsdagen. Men trots att han lyckas förinta spindeln tar det inte slut där. Det visar sig nämligen att spindeln är utskickad av en väldigt farlig man som lever för att skapa muterade monster och leta efter en speciell lila sten. En sten som bara finns i staden där Nelson bor. En sten som är väldigt, väldigt kraftfull. Boken avslutas med en rejäl cliffhanger och troligen dyker det upp fler böcker i serien om inte alltför länge.

Ninjanörden är en rolig, fartfylld och till det yttre färgsprakande bok att sätta i händerna på barn som efterfrågar roliga böcker. Eller barn som annars inte tycker om att läsa. Ninjanörden har nämligen en genomtänkt form, med visuell lekfullhet, illustrationer (dock i svartvitt) på varje uppslag och stor, lättläst text. Tempot är högt vilket gör att man drivs till att läsa vidare om vad som egentligen ska hända Nelson. Karaktärerna gestaltas inlevelsefullt och Nelson är verkligen en antihjälte, men han växer hela tiden ju mer man läser. Dessutom är han faktiskt inte så ocool som han själv tror. Han bor på en skrot och hans mormor är uppfinnare, är inte det coolt?! Jag gillar att det inte är styrka som betonas som den främsta av en ninjas superkrafter, utan att smarthet, smidighet, pricksäkerhet och liknande är lika viktigt om inte viktigare. Humorn i boken är knasig, men charmig. Jag-perspektivet är klockrent i den här boken, eftersom det gör att man kommer ännu närmare huvudpersonen.  Jag önskar att illustrationerna hade varit i färg, då hade den här boken varit en fullpoängare. Dessutom har jag lite svårt för när vissa ord i texten markeras. Här används såväl versaler som fet stil och kursiv stil för att markera ett eller flera ord per sida och jag förstår inte riktigt grejen med det. Varför? Men bortsett från min aversion mot detta så tror jag att Ninjanörden kommer att locka många läsare i lågstadieåldern.

Ninjanörden är skriven och illustrerad av Anh Do och den är utgiven av B Wahlströms. Den finns bland annat på Adlibris och på Bokus.