En klurig jul

En klurig jul : julsaga i 24 kapitelI år är det sjunde året som Rabén & Sjögren ger ut en adventsbok, alltså en bok med 24 kapitel lämplig som högläsning med ett kapitel om dagen under december månad fram till julafton. Årets bok är skriven av den populära författaren Ingelin Angerborn och illustrationerna är skapade av välkända Per Gustavsson. Med två så erkända barnboksskapare kan väl årets adventsbok inte bli något annat än en succé?

Boken heter En klurig jul och handlar om huvudpersonen Rutan. När hon ska skriva ner vad hon önskar sig i julklapp så hamnar en kompis högst upp på listan. Rutan är en ensam flicka. Men hon är rädd att det inte ska vara så lätt för tomten att ordna fram en kompis åt henne. Sån tur då att det faktiskt inte dröjer särskilt länge innan hon själv har hittat den efterlängtade kompisen. Dessutom hittade hon en alldeles speciell vän. En som kan göra sig osynlig. En som gärna äter metallskrot till middag. En som har kommit vilse och längtar hem… Inte nog med det, det händer något mystiskt hemma hos Rutan också. Saker försvinner. Vem kan det vara som har tagit saxen, hammaren och alla de andra föremålen?

Formatet känner vi igen från tidigare adventsböcker. Stort och generöst, med gott om plats för illustrationerna att breda ut sig på. Lagom långa kapitel och enkel text. Bokens teman är vänskap och längtan efter att få känna vänskap och samhörighet. Den är rolig och humoristisk, varm och stämningsfull, och dessutom fylld med julkänsla och röda, julia detaljer. Hela konceptet med en adventsbok är ju att man ska läsa i den varje dag, ett kapitel om dagen, och med En klurig jul längtar man verkligen till dessa högläsningsstunder för att få umgås med karaktärerna och se hur berättelsen fortskrider. En perfekt högläsningsbok nu i december för de äldre förskolebarnen och de yngre lågstadiebarnen.

En klurig jul finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Julias jul

Julias jul: En julkalendersaga med 24 luckorJulias jul är en bilderbok, men också en så kallad julkalendersaga med 24 luckor. Den är tillverkad i hård kartong med rundade hörn, som pekböcker, fast den har ett större format, mer som ett bilderboksformat. Den har totalt sex uppslag. Illustrationerna breder ut sig över hela de båda sidorna och på varje uppslag finns också text på vers insprängd. Dessutom finns det fyra luckor per uppslag som man kan öppna likt en julkalender.

När boken inleds är december här och Julia vill förbereda julen. Hon vill skriva önskelista, baka julkakor och tända adventsljusstakarna, men hennes familj verkar inte ha någon julfeeling alls. Julia känner stressen – Tänk om Tomten blir ledsen! Julia bestämmer sig för att ta saken i egna händer och beger sig ut på jakt efter julen. Längs vägen upplever hon en rad äventyr och det finns mycket att upptäcka och samtala kring på boksidorna. Illustrationerna är detaljrika och fyllda med julmotiv, flera av dem med blinkningar till klassiska julmotiv. Den uppmärksamme läsaren hittar också blinkningar till andra av Emma Virkes verk i bilderna. De flesta barn älskar ju att öppna luckor och det finns många vanliga pek- och bilderböcker som har luckor som bidrar till interaktiviteten vid läsning. Här har Emma Virke gått ett steg längre och dessutom adderat julkalenderstänket till bilderbokens form, vilket gör att barnet får öppna en lucka om dagen. Det gör att läsningen räcker länge samtidigt som det skapar en delaktighet hos barnet. Det får bidra till att forma läsningen. Det är nämligen så att illustrationerna bakom luckorna skapar en förändring i motivet, När de öppnas blir motivet annorlunda. Även där finns en hel del att samtala kring om man vill.

Jag tycker att det här är en jätterolig idé. Att kombinera det bästa med bilderboken, interaktiv läsning, fascinationen för luckor och julkalenderns form kan ju inte bli annat än succé. Dock funderar jag lite kring hur man ska läsa texten. Ska man läsa hela boken på en gång och därefter bara öppna en lucka i taget? Om man gör så, lyckas man då behålla fokus för berättelsen i hela 24 dagar? Eller ska man läsa ett uppslag och öppna dess luckor en i taget för att sedan läsa nästa uppslag efter fyra dagar? Eller läsa hela boken varje dag i samband med lucköppningen? Jag hittar inte riktigt någon naturlig form för läsningen eftersom texten inte överensstämmer med antalet luckor. Jag tänker att om man ska ha denna form på en bilderbok bör man nog ha en text som är naturligt uppdelad så att man läser en snutt varje dag i samband med lucköppning. För jag tycker nog att det borde vara fokus på läsning i samband med lucköppning om man vill ha en julkalenderbok, annars kan man lika gärna ha en vanlig julkalender, en Pixi-adventskalender eller en adventsbok. Eller vad tror ni?

Det är synd att jag fastnade på hur man ska läsa boken, för det är som sagt en otroligt spännande idé som går att utveckla vidare. Och själva boken är jättefin, både den poetiska och rimmade texten och de underbara, charmiga och detaljrika illustrationerna.

Julias jul är utgiven av Lilla Piratförlaget och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Rymlingarna

Innan Ulf Stark avled förra året hann han slutföra manuset till Rymlingarna, men han hann tyvärr inte se det färdiga resultatet. Boken med dess illustrationer av Kitty Crowther utgavs postumt och nu såhär i efterhand känns det som ett väldigt värdigt avslut på hans långa barnbokskarriär.

Rymlingarna handlar om en pojke och hans vresiga farfar. Pojken är väldigt förtjust i sin farfar och vill hälsa på honom på sjukhuset, men hans pappa har svårt för gubben och skjuter ständigt på besöken. Pojken åker själv och hälsar på farfar och under besöket bestämmer de sig för att ge sig av. Pojken hjälper sin farfar att få åka iväg till sommarstugan en helg, att låta farfadern få se sjön en sista gång, stugan med alla dess minnen efter farmor och hämta burken med lingonsylt som är en del av farmor eftersom hon lade ner sin tid och kärlek i tillverkandet av den. Pojken får också hjälpa farfar med projektet att sluta svära och bli snäll, något som inte alls är lätt, men viktigt för den äldre eftersom han har fått för sig att det kan hjälpa honom att få komma till himlen och återse sin hustru.

Det här är, som de flesta av Starks böcker, en bok med många bottnar. Den kan ses som en äventyrsbok, men likväl som en berättelse om teman som döden, kärleken och om förlåtelse. Boken är fylld av värme, men också med humor. Även om det är allvarliga ämnen så finns humorn ständigt närvarande. Det är inte svårt att tolka in Ulf Stark själv i berättelsen, både som pojken och som den äldre mannen, framförallt efter att jag läst att Ulf Stark minsann hette Gottfrid i andranamn han också. Det är inte heller svårt att tolka in att det här är Ulf Starks sätt att vänja sig vid sin egen död och sätta punkt för sitt författarskap. Huruvida det är så får vi förstås aldrig veta, men klart är att detta är en allåldersbok som kan roa, beröra, väcka såväl skratt som gråt och värma både barns och vuxnas hjärtan. En perfekt högläsningsbok som är lagom lång. Varför inte läsa tillsammans på jullovet?

Jag har alltid gillat illustratören Kitty Crowther och här kommer hon verkligen till sin rätt. Hon är precis rätt illustratör för att göra Ulf Starks sista mästerverk rättvisa. Hennes lite karga illustrationer tecknade med krita är så otroligt vackra och samspelta med den poetiska texten. Rymlingarna är, föga förvånande, en av nomineringarna till årets Augustpris i barnboksklassen.

Rymlingarna är utgiven av Lilla Piratförlaget och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Förvandlingen

Bildresultat för förvandlingenDet var en gång ett barn som bodde på en ö i havet tillsammans med sin pappa riddaren. Men en morgon berättade hennes far att han var tvungen att åka bort. En mycket farlig jättehåller på att förvandla alla människor till sten. Han måste resa bort och kämpa mot den. Flickan blev lämnad kvar hemma. Hon väntade och längtade efter sin far. I många dagar och många nätter väntade hon. Han borde varit tillbaka för länge sen, tänkte hon. Hon bestämde sig för att simma iväg och leta efter sin pappa. Hon simmade och simmade tills hon nådde ett nytt land. Av en paraplymakerska på vägen till jätten fick hon ett paraply att skydda sig med, mot jättens farliga blick. Så mötte hon då den stora, farliga, läskiga jätten. Och tack vare barnets list lyckades hon bryta förtrollningen. Jätten förvandlades tillbaka till den sten hon egentligen var, men alla de människor som jätten förtrollat till stenar och klippblock förvandlades tillbaka till vad de varit innan jättens ögon såg på dem. Och se, där var också barnets pappa riddaren. Från den dagen rådde frid i landet och barnet var aldrig mer ensamt.

Förvandlingen är en bok som är inspirerad av Elsa Beskows klassiska saga Tripp, Trapp, Trull och jätten Dum-Dum. Konstigt nog känner jag inte igen att jag har läst originalet, så jag vet inte hur Anna Höglunds version av sagan överensstämmer med originalet. Men det är å andra sidan inte det viktiga.

Det jag framförallt gillar med den här bilderboken som andas klassisk saga är layouten och bilderna. Illustrationerna är helt magiska. Flickans längtan efter sin pappa, hennes ensamhet och så småningom hennes beslutsamhet, vilket allt förstås bottnar i kärleken till pappan, lyser så starkt i de avskalade illustrationerna med sina mörka färger, ofta tecknade i gråskalor med flickans röda klänning som en av få ständigt återkommande färgklickar. Det här är ett typexempel på en bok som utan problem skulle kunna berättas bara med hjälp av bilderna. Texten skulle kunna vara överflödig, känslan kommer fram ändå. Men orden förtydligar, fördjupar och tillför ytterligare en dimension på sitt poetiska, men fåordiga språk. Boken har ett litet format, inget klassiskt bilderboksformat, och layouten är som i gamla bilderböcker, med texten på vänster sida och illustrationen på höger. Bara på ett fåtal uppslag tillåts bilden ta över hela uppslaget och där är texten insprängd i bilden.

Själva sagan är också spännande med en flicka som beger sig ut på äventyr för att i första hand återfinna sin pappa, men också rädda hela riket som blivit så tyst och kalt på grund av jättens framfart. En stark flicka med stort mod och lika stort hjärta. Att jätten är en hon gjorde att jag (tyvärr) hajade till. Först blev jag sur på mig själv och mina fördomar. Varför tog jag för givet att en jätte måste vara en han? Sedan log jag för mig själv. Jag vet inte hur det är i originalsagan, men det skulle vara så typiskt Anna Höglund att omvandla han till en hon bara för att tänja på gränserna. Och om det är så, så har hon gjort det väldigt bra. Det gav åtminstone mig en tankeställare. Det jag vet om Elsa Beskows saga är att det är tre barn som räddar pappan från jätten och de får hjälp av vuxna. Här är det alltså ett ensamt barn och det tänker jag också är typiskt Anna Höglund. Precis som Astrid Lindgren står hon alltid på barnens sida och hon är inte rädd för att låta barnet stå i centrum och vara den där starka och modiga som likt David som besegrar Goliat låter den lilla, svaga vinna mot den stora, starka och dessutom med list och klokhet istället för styrka och våld.

Förvandlingen är utgiven av Bonnier Carlsen och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Hemma hos Harald Henriksson

Hemma hos Harald Henriksson har kallats för ”den första bilderboken om Rut-avdraget”. Det låter ju alldeles vanvettigt tråkigt, men det finns en poäng med uttalandet. Det här är nämligen en politisk bilderbok där klass är ett stort tema. Såhär inleds boken:

Idag är det en rolig dag. Jag och mamma ska åka till Harald Henriksson. Jag längtar jättemycket efter Harald Henriksson. Han är superkul att leka med och har en busig hund. Jag packar några smörgåsar i min ryggsäck.

Vi går ner till centrum. För att komma till Harald Henriksson måste man först ta en buss, sen en tunnelbana, sen en annan tunnelbana, sen en buss till och sen måste man gå en bit.

Hemma hos Harald Henriksson

Beskrivningen av hur svårt och tidskrävande det är att ta sig till Harald Henriksson har ett syfte, nämligen att visa på de två helt olika världar som de båda barnen lever i. Det är inte bara en fysisk resa som flickan och hennes mamma gör för att komma till Harald Henriksson. Man kan läsa boken på ett sätt, som att den handlar om två kompisar som leker och har kul tillsammans i Haralds stora hus med miljoner rum att leka kurragömma i och med en hund att busa med. Men man kan också se bortom det och se allt vad som utspelas i bilderna och som inte alltid uttalas högt i texten, men som ibland visas med antydningar som att flickans största dröm är att få en transformers-gubbe, men det kommer aldrig hända för de har inte råd, hon vet det och hon tjatar inte ens om den, men hemma hos Harald finns en hel säck med leksaker som han inte leker med bara för att han har alldeles för mycket.

I bilderna ser man också kontrasterna. Flickan som bor med sin mamma i ett hyreshusområde i en förort. Mamman som direkt börjar städa när de kommer fram till Haralds stora hus. Mamman med sin krumma rygg och sänkta blick. Och så matpausen, när Harald och hans mamma äter spaghetti och köttfärssås i matsalen, medan flickan och hennes mamma äter medhavda smörgåsar i köket. Att Harald Henriksson vill spela dataspel, men flickan inte vill för hon är inte bra på det, underförstått för att hon inte har samma chans att träna. Det är medan Harald spelar som hon går in i förrådet och ser leksakerna som Harald inte leker med. Överst ligger en transformers-gubbe slängd. Precis en sådan som hon längtar efter mest i hela världen. När de ska gå hem frågar flickan ifall inte Harald kan komma hem till henne någon gång, men som läsare förstår man direkt att det aldrig kommer att hända. När hon och mamma är på väg hem berättar hon att hon gjort något hemskt, hon har ”stjälit” och mamma tar transformers-gubben. ”Jag lämnar tillbaka den till Harald Henriksson nästa vecka, säger hon”. Nästa vecka då det åter är dags för henne att åka dit och städa hos den rika familjen.

Det är i bilderna som bokens olika lager bäst ses. I detaljerna, som konstaffischerna på väggarna i Haralds hus, anslagstavlan med schemat över hans många och dyra aktiviteter, den glesa legolådan som kontrasteras mot Ikea-kassen med leksaker som inte leks med, muren mellan de båda mammorna som är så olika med så olika förutsättningar, men också vänskapen mellan de båda barnen som är så stark att klasskillnaderna ännu inte lyckas komma emellan dem och den starka kärleken mellan flickan och hennes trötta mamma.

Illustrationerna är alltså väldigt viktiga, det är ju där mycket av boken utspelar sig, det som inte sägs med ord. Illustrationerna är vackra, konstnärliga, gestaltande. Minspel och detaljer säger mycket. Ibland upptäcker man saker man inte såg vid förra läsningen, det finns så mycket att se och fundera över. Men bilderna är också vemodiga. Färgerna är inte glada och hoppingivande. Inte heller nattsvarta, men lite verklighetsgrå, dova och milda. Realistiska.

Hemma hos Harald Henriksson är skriven av Uje Brandelius,som är frontfigur i popbandet Doktor Kosmos och huvudperson i föreställningen Spring, Uje, Spring som spelats för utsålda hus under 2017 och 2018. Denna bilderbok om vänskap och klass är hans debut tillsammans med illustratören Clara Dackenberg.

I en intervju säger Uje:

– Det här är väl ett sätt att fånga vår samtid. Det är ett sätt att beskriva att det i Sverige i dag finns människor som är så rika att de kan anställa andra för att städa deras hem, ingen reflekterar över det, det är liksom där, säger Uje Brandelius.

Och jag tänker att det är ett bra citat som visar på hur viktig boken är, för klass och klasskillnader är något som är oerhört aktuellt i Sverige idag och det behöver synliggöras. Jag tänker på till exempel Veckan före barnbidraget och Hemma hela sommaren som också handlar om barnfattigdomen. Dessa böcker behövs för igenkänningens skull, men lika mycket för perspektivets skull. Vi kan inte mörka hur det faktiskt ser ut. Verkligheten måste få ta plats. Därför är jag så glad för den här pekpinnebefriade bilderboken där det finns så mycket att upptäcka och diskutera och som växer med varje läsning. Den kan med fördel läsas även på lågstadiet och faktiskt också även i högre årskurser. Och den borde vara obligatorisk läsning för vuxna. Boken är nominerad till Augustpriset.

Hemma hos Harald Henriksson är utgiven av Lilla Piratförlaget och finns bland annat att köpa hos Adlibris och Bokus.

 

Gropen

GropenPå skolgården, bakom gymnastiksalen, finns en grop. Barnen kallar den för Gropen och det är den absolut bästa lekplatsen. Där kan man leka allt. Endast fantasin sätter gränser för vad man kan göra i gropen. Barnen älskar den. Men de vuxna avskyr den. De tycker att det är farligt att leka i Gropen och de vill inte att barnen ska vara där mer. Först förbjuder de barnen att leka där. Då leker barnen på kanten till gropen istället. Sedan fyller de vuxna igen gropen. De tycker att barnen kanske kan gunga istället. Eller hoppa hage. Tråkigt. Så tråkiga lekar. Men så upptäcker barnen en hög istället. En Hög full med grus, sand, stenar, sly, stubbar och buskar. Barnen kan bara inte hålla sig därifrån. Och den är mycket roligare än både Gropen och Kanten.

Detta är alltså handlingen till Gropen, en bilderbok skapad av Emma Adbåge, som har blivit nominerad till Augustpriset. Det är en hyllning till den fria leken, fantasins kraft och rebellusten. Vi ser ju å ena sidan de vuxna som vill bestämma allt, men vi ser också å andra sidan barnen som sätter sig emot, som hittar nya vägar, som bryter sig fri från de vuxnas bestämmande. De vuxna kan bara stå där och titta på. Se det hända. Och det är så befriande. Det är en så peppande bok, fylld med hopp, möjligheter och inspiration. En bok som tar barnet och leken på allvar. Som också uppmuntrar till lek och utomhusvistelse. Jag tror att den skapar mycket igenkänning. Absolut hos barnen, men kanske också i form av en tankeställare hos oss vuxna, för det kan behövas.

Illustrationerna är magiska. Egentligen behövs inte orden, bilderna står för sig själva. De är så levande och uttrycksfulla. Grått är dominerande, men det finns många färgklickar som skapar liv och rörelse i bilderna. Och det blir så tydligt att boken är skriven ur barnens perspektiv och att Adbåge står på barnens sida.

Det här är alltså en bilderbok, men den handlar om barn på lågstadiet. Därmed tycker jag att den med fördel kan läsas även för barn på lågstadiet. Många bilderböcker håller betydligt högre upp i åldrarna än man kan tro och det här är en typisk sådan. Den skulle kunna öppna för fina samtal om makt, demokrati och vem som egentligen bestämmer.

Gropen är utgiven av Rabén & Sjögren och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Alice i Underlandet och Spegellandet

Bildresultat för alice i underlandet ingpen  Bildresultat för alice i underlandet ingpen

Den oändligt fantasifulla berättelsen av Lewis Carroll började med en saga som berättades på en båtutflykt en sommardag år 1862. Åhörare var tioåriga Alice och hennes båda systrar, döttrar till dekanen vid Christ Church College i Oxford, där Lewis Carroll undervisade. Barnen blev så förtjusta i den otroliga sagovärld han målade upp att de bad honom att skriva ner berättelsen.

Alla de drömlika äventyr som Alice råkar ut för när hon har fallit ner i kaninhålet, och inte minst de oförglömliga figurer hon träffar på där, fängslade omedelbart både barn och vuxna. Den ständigt leende Solkatten, Hattmakaren, den vita kaninen och Hjärter Dam har alla kommit att bli några av litteraturens mest älskade och uppskattade sagofigurer.

Kanske läste du Alice i Underlandet och Alice i Spegellandet som barn och vill nu att en ny generation barn ska uppleva de oförglömliga sagorna med dess speciella karaktärer? Eller är du som jag, som missade att läsa böckerna som liten och nu som vuxen tagit igen det jag missat. Hur som helst så rekommenderar jag dessa vackra utgåvor med illustrationer av Robert Ingpen som är utgivna av B Wahlströms. De har så otroligt vackra, milda, finstämda illustrationer och känns påkostade och lyxiga. Perfekta present- eller julklappsböcker.

Fina Alfons

Alfons Åberg - Kompisboken : fyra utvalda berättelser  Alfons kalasbok

Det är så roligt när gamla klassiker kommer i nya utgåvor så barnen från den nya generationen får chansen att upptäcka dem. Alfons Åberg till exempel. Kompisboken innehåller fyra utvalda klassiska berättelser om de välkända karaktärerna. I boken finns: Alfons och hemlige Mållgan, Vem räddar Alfons Åberg?, Milla och Mållgan mitt i natten och Där går TJUV-Alfons! Det handlar om vänskap, om synliga och osynliga vänner, att vara osams med någon man tycker mycket om och hur en hemlig kompis kan ge trygghet i mörkret när man ska sova. Allmängiltiga och tidlösa teman som tål att läsas om igen och igen. En fin samling som med fördel kan ges bort i present.

Alfons kalasbok är däremot en nyskriven bok som är baserad på Gunilla Bergströms karaktär Alfons Åberg. Detta är ingen berättelse, utan en slags tipsbok i bilderboksformat för den som vill bli inspirerad inför ett barnkalas. Här finns tips på lekar, recept på tårta och förslag på pynt. Allt för ett riktigt kul kalas. Och överallt finns de fina illustrationerna på Alfons och de andra karaktärerna från hans värld.

Kompisboken finns att köpa på Adlibris och Bokus, liksom förstås Alfons kalasbok (här och här).

Cikada

Cikada är en speciell, ja faktiskt originell bok. Den handlar om Cikada som lever i en grå värld. Instängd i en grå kostym arbetar han dag efter dag i en grå arbetsplatslabyrint. Han bor i en skrubb på kontoret eftersom han inte har någon annanstans att bo. Företaget låtsas inte om detta. Han jobbar sent om kvällarna eftersom människorna inte jobbar klart. Eftersom Cikada är en insekt så behöver inte han samma förmåner som människorna. Han blir illa behandlad av såväl företaget som arbetskamraterna, han får ingen lön, är inte välkommen på kontorets toalett, han får aldrig några tack.

Boken har en snygg formgivning, där texten är placerad på vänster sida och illustrationen på höger sida. Åtminstone ända fram tills slutet, när brytpunkten sker. Texten är fåordig, blygsam, precis som Cikada själv. Den för tankarna till ett byråkratiskt språk. Den är kort, avhuggen. Orden Tock tock tock upprepas i slutet av varje sida, som en klocka som oundvikligen räknar ner. Illustrationerna är mörka, suggestiva och den grå färgen dominerar fram till slutet. Men bilderna är oändligt vackra och jag skulle lätt kunna ha flera av dem uppsatta på väggen. De är riktiga konstverk.

Cikada berätta saga.
Saga bra. Saga enkel.
Saga som även människa kan förstå.
Tock Tock Tock!

När Cikada arbetat på företaget i 17 år är det dags att ta adjö. Eftersom han inte har någon annanstans att ta vägen går han upp på taket. Och där hade det kunnat sluta om detta helt och hållet vore en dystopi. Men istället sker något oväntat och överraskande. En pånyttfödelse där Cikada kastar av sig den grå kostymen. Fram träder en vackert röd insekt som flyger upp i himlen där han är omgiven av andra cikador. Han är bland vänner. Han är fri. Han har tagit makten över sitt liv. Han är förlöst. Och nu kan han skratta åt människorna. Man kan inte annat än att tänka på de stackare som blev kvar i det trista grå kontorslandskapet. Vilka är egentligen förlorarna?

Det här är en bok med många bottnar och många teman. Mobbing/vuxenmobbing, utsatthet, invandrad arbetskraft, sociala orättvisor, diskriminering, rasism, kapitalism. Att göra skillnad på folk. Boken vänder sig enligt förlaget till målgruppen 6-9 år, men precis som Shaun Tans tidigare böcker är detta en allåldersbok och jag skulle snarare sätta åldersrekommendationen till 6+ istället för att begränsa till 6-9 år. Olika läsare kommer att ge boken olika tolkning och säkert läsa den helt olika beroende på vart man själv är i livet. På samma sätt tror jag att boken kan ge varje läsare något att känna igen sig i och bli berörd av. Vem man än är som läser Cikada så tror jag dock att den ger upphov till många tankar. Som hur grå vår vardag egentligen är, vad lägger vi människor egentligen vår tid på och vad gör vi människor av våra liv? Förhoppningsvis kanske den också bidrar till att vi tänker mer på vår nästa och blir mer uppmärksam på de vi har runtomkring oss. Att inte ta varandra och livet för givet. Att ta vara på livet, leva här och nu och göra det vi mår bra av istället för att vara fast i det vi inte mår bra av. Vi har ju också möjligheten att ta steget mot ett nytt liv, precis som Cikada.

Cikada är utgiven av Lilla Piratförlaget och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Sopnedgasten och andra moderna monster

Sopnedgasten och andra moderna monsterAndreas Palmaer är en välkänd författare för lågstadiebarnen. Igår skrev jag till exempel om hans bok Zombiejakten som innehåller sju läskiga berättelser att läsa själv för nybörjarläsarna. Han har också gett ut böcker om gåtor och sant- eller falsktberättelser. Han är också aktuell med en bilderbok: Sopnedgasten och andra moderna monster, där han har skrivit texten och Per Gustavsson har illustrerat. Han känner ni säkert igen från alla Prinsessan-böckerna. Illustrationerna här är i samma stil. Lekfullt, läskigt och många detaljer.

Berättelsen handlar alltså om monster. Den inleds med frågan ifall läsaren är rädd för monster och ifall läsaren tror att alla monster bor i gamla kråkslott. Sedan får man reda på att alla monster inte vill bo i gamla kråkslott, en del vill bo där det är fint och snyggt. Så som… hemma hos… dig! Därefter introduceras man för Stök-Spök som är ett spöke som kastar alla leksaker och allt lego kring sig och bara gör det stökigt. Sopnedgasten som bor längst ner i sopornas underjord och väntar på de små, små barnen som kommer för att slänga soporna. Monstret på andra sidan väggen, El-Ak, som gnistrar och sprakar som ett tomtebloss och som försöker pressa sig ut genom kontakten. Johnny Blund, vars motto är att om inte han kan sova så ska ingen annan få göra det heller, och som därför flyger från barn till barn och spelar på sin trasiga gitarr tills alla barn vaknar. Minimonstret Brrr som bor i brödrosten och älskar barnens små fingrar, särskilt när de ska hämta de nyrostade brödskivorna. Och så Ola Tola, det suraste monstret i hela huset, han som bor på toaletten men som aldrig får vara ifred eftersom folk ständigt och jämnt släpper bruna och kladdiga saker i huvudet på honom. En dag om året, en alldeles extra, hemsk dag, kommer alla monster fram. Halloween. Eller spring-för-livet-dagen om man vill slippa bli skrämd. Som tur är så kommer en dag efter halloween också. Och den dagen är alla monster snälla. Då skäms de för hur mycket de har skrämts och då bjuder de på fest. Vilken tur. Det är bara att passa på och ha kul, för snart är de igång och skräms igen.

Det här var en riktigt rolig, spännande och mysläskig bilderbok fylld av monster. En rolig bok att läsa på förskolan eller i förskoleklass inför halloween. Den skulle kunna fungera i ettan och tvåan också eftersom den är så rolig och fnissig tillsammans med monstertemat. Det är dock liten text så den är bäst som högläsningsbok om man inte knäckt läskoden ordentligt än.

Sopnedgasten och andra moderna monster är utgiven av En bok för alla och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.