Vitvivan och Gullsippan är Pija Lindenbaums senaste bilderbok. Den handlar om två barngrupper som bor på en alptopp. I huset med röda fönsterluckor går Vitvivan. Gullsippan går i det med gröna fönsterluckor. Mitt emellan äter de mat och gör allt annat. Schäfen bor i ett träd intill. Det är nästan som på förskolan, men man blir inte hämtad. Allt är roligt, åtminstone för den ena barngruppen. Det är väldigt många barn. Och de får springa lite hur som helst. Men aldrig, aldrig utanför strecket.

Vitvivorna är barngruppen som har alla privilegier. De får segla, hoppa studsmatta, måla tavlor med riktiga vuxenfärger och spela badminton. Gullsipporna däremot har inga privilegier alls. De har grå dräkter, får passa upp på Vitvivorna och befinna sig i bakgrunden. De diskar, skalar potatis, putsar skor och bär sten.

En dag börjar bokens berättarjag ifrågasätta den rådande ordningen. Hen inser att det är orättvist att det är så olika.

”Det är väl orättvist”, säger ett barn plötsligt.

”Det ska vara orättvist här. Jag gillar när det är orättvist”, svarar Schäfen.

En plan börjar smidas för att nå ökad rättvisa. Och en dag vågar till och med barnen gå utanför strecket.

Det här är en jättebra bok för att diskutera om rättvisa och orättvisa i en förskole- eller lågstadiegrupp, liksom om frihet och revolution. Det händer mycket mellan raderna och texten ger upphov till tankar, funderingar och reflektioner. För det handlar också mycket om hur man kan förändra, och hur även ett ensamt barn kan förändra genom att gå tillsammans med andra barn. För tillsammans blir vi starka. Boken har därmed ett fint barnperspektiv och känns mycket barnnära och autentisk. Hur skulle egentligen världen se ut om barnen fick möjligheten att bestämma? Det är en spännande tanke.

Snart stänger förskolan. Vem hinner först med att hämta? Är det mamman med de supersnabba springskorna, eller mamman som kan simma fortare än en båt? Två barn väntar med spänning!

Min mamma är snabbare än din handlar om två barn som väntar på sina mammor som ska hämta dem på förskolan. I deras fantasi blir det ett race utan dess like – med alla möjliga fordon, slagsmål med hajar, luftfärd med paraply och ett par väldigt snabba springskor!

Det är en läsvänlig bilderbok där berättelsen inte ens ryms inom boksidorna, utan kräver att bokens blad viks ut på vissa av uppslagen så både text och bild verkligen får breda ut sig. Boken är rolig, träffsäker, fantasifull, inspirerande, vardagsnära, lekfull och med hög igenkänningsfaktor, allt på samma gång. Både tonen och dialogen är oerhört träffande och autentiskt. Boken förmedlar så mycket, en tråkig väntan som förvandlas till en magisk stund, två starka, modiga, smarta mammor som gör det yttersta för sina barn, ett otroligt samspel mellan text och bild som skapar ett färgsprakande, fartfyllt actionäventyr mitt i vardagen. En perfekt bilderbok att läsa på förskolan dessutom, inte bara för att den utspelar sig i den miljön, utan också för att fantasin och leken får vara i centrum och för att budskapet är att det är roligare och enklare om man samarbetar och hjälper varandra istället för att tävla mot varandra.

Min mamma är snabbare än din är det första samarbetet mellan författaren och illustratören Emma Virke och illustratören och serietecknaren Joanna Hellgren, men förhoppningsvis inte det sista.

Naken om baken är en härligt befriande, humorfylld och naturlig bok om nakenhet. Bildmässigt påminner den lite om bilderboksserien Bara rumpor av Annika Leone och Bettina Johansson eftersom bokens illustrationer är fyllda av nakenhet och kroppar i alla möjliga storlekar, hudfärger och utseenden. Men textmässigt så skiljer den sig åt eftersom detta inte är någon sammanhållen berättelse utan snarare en bok fylld av kluriga funderingar om nakenhet. Det är tänkvärt, påhittigt, fantasifullt, bejakande och roligt. Naken om baken är skriven av Martin Olczak och illustrerad av Anna Sandler och den är utgiven av En bok för alla.

Mina tantkompisar handlar om Elis. Han bor på Kyrkogatan 5 och i trädgården har hans pappa byggt en trädkoja. Han har byggt en lådbil också som Elis kan racea med. Men det bästa Elis vet är att gå hem till sina tantkompisar. Hela gatan är full av hans tantkompisar. De är tanter allihopa, men förutom det är de faktiskt väldigt olika. Det är Berit, Sivan, Simin, Gun och så Elis favorit Elsa.

Det är kanske inget som är sådär extra speciellt just med Elsa, men ändå är hon den bästa tantkompisen. Hos Elsa kan Elis sitta i hammocken och bara vara. Men en dag är Elsa inte där när Elis knackar på. Sån tur att han har många andra tantkompisar som finns där för honom när vänskapen byts ut mot sorg. Och kanske finns också början på något som kanske kan bli en ny vänskap?

Mina tantkompisar är en bilderbok av Ester Roxberg och Nathalie Ruejas Jonson som handlar om vänskap över generationsgränserna och om sorg. Elis är vän med ett gäng tanter, han umgås med dem en och en och de bjuder på helt olika typer av äventyr. Boken skildrar vänskapen med värme och humor. Det är berörande och går rakt in i hjärtat, framförallt när Elis förlorar sin bästa tantkompis, vilket är hjärtskärande.

Illustrationerna i bilderboken lyfter verkligen berättelsen. Man får se hur gatan ser ut, hur olika tanterna är och vilken otrolig gemenskap som finns på gatan. Tanterna är verkligen olika karaktärer med olika slags hem, olika klädstilar, intressen, personligheter och egenskaper. De är tanter allihopa, men ingen av dem når upp till någon tantstereotyp. Det är också lätt att förstå att Elis verkligen njuter av vänskapen med alla sina tantkompisar just eftersom de bjuder på så olika slags vänskap allihopa. Illustrationerna är mjuka, varma, känslofyllda, färgglada men i mättade färger, lite retroinspirerade, inkluderande och de passar så fint ihop med texten som i sin tur är varm, gestaltande, uttrycksfull, och spänner mellan alla känslor från glädje, vänskap och hopp till sorg och saknad.

Välkomna till en vanlig torsdag i slutet av kritaperioden! En underbar tid om man är en dinosaurie. Lite mindre underbar om man är ett litet däggdjur. Till exempel en Zalambdalestes, ett råttliknande litet djur som levde samtidigt med dinosaurierna.

Däggdjuren under krita är små, dinosaurierna är gigantiska och i vägen överallt. De tar all plats på jorden, äter upp all mat och deras livsfarliga bajshögar är enorma. Vi får följa med vårt lilla råttgäng när de tappert försöker överleva dagen genom att undvika att bli uppätna eller nertrampade. Hur ska det gå för dem? Kommer de att klara sig?

Dinosaurer överallt är en faktabok, men det känns inte alls så. Dels för att Sarah Sheppard alltid paketerar all fakta så fint att det inte märks att det är en faktabok och dels för att det i denna bok egentligen inte är dinosaurerna som står i fokus, utan det är den lilla råttfamiljen som är huvudkaraktärer. Boken ger dock massa lärorikt om dinosaurietiden och väcker ett intresse för att läsa mer och lära sig mer om de häftiga djuren. Boken är dessutom illustrerad så fint med Sarah Sheppards karaktäristiska, humoristiska och färgglada bilder.

 

Vems spår? och Vems bajs? är två populära böcker i serien Vems är det? Nu har de kommit i en samlingsbok där båda böckerna är sammanslagna till en. Boken är skriven av Sarah Watson och illustrerad av Emma Jansson. Genom boken lär sig barnet att lära känna spåren och bajset från några av våra mest kända nordiska djur. Texten är kort, bara ett par meningar per uppslag, och den är på rytmiskt rim. Illustrationerna är färgglada, detaljrika, charmiga och pedagogiska. Boken är också interaktiv i och med att texten ställer frågor som barnet får klura på eller hitta svaret i bilderna. Perfekt för nyfikna barn i förskoleåldern.

ABC-huset är en bilderbok och ABC-bok där vi får hälsa på hos bokstäverna i alfabetet. Vi får hälsa på hos totalt 29 olika familjer där alla representerar en bokstav. Vi får till exempel lära oss om bokstaven B i Björns och Beas bageri, om bokstaven C hos Cirkus Charmör, om bokstaven L hos Lage Lagers lager-loppis och bokstaven V hos veterinären Varja.

Varje lägenhet och bokstav i alfabetet utgör ett uppslag. På varje uppslag finns dels en alfabetslinje med markör som visar vart i alfabetet vi befinner oss och dels ett rim där bokstaven förekommer frekvent. Det finns också mängder av roliga illustrationer och gömda bokstäver att leta efter, vilket gör att boken också blir interaktiv och läsaren själv får vara aktiv under läsningen.

Fia Eliasson Lannemyr har skrivit och illustrerat ABC-huset. Hon har tidigare gjort flera bilderböcker och pekböcker, så som Min första bok om tama djur, Min första bok om Vilda djur, Vem bor och Vem låter. För den som läst hennes tidigare böcker känns hennes stil igen. Det är fantasifyllt, färgglatt, många detaljer och finurliga överraskningar. För barn som börjat bli intresserade av bokstäver och tycker om rim och ramsor tror jag denna bok är underhållande, rolig, lärorik och intressant.

 

Det har kommit två nya böcker i serien om Bojan: Bojan och grävmaskinen och Bojan och tunnelbanan.

I Bojan och grävmaskinen måste Bojan bygga klart sitt legohus innan han lägger sig. För att hitta sista legobiten formar han handen som en skopa och gräver i legolådan, och så frågar han mamma ifall hon har kört en grävmaskin någon gång. Och det har hon förstås, för hon har kört nästan alla sorters fordon. Hon har jobbat som grävmaskinist och vet allt om hur grävmaskinen fungerar och det berättar hon om för Bojan.

I Bojan och tunnelbanan leker Bojan i sängen innan läggdags. Av täcket bygger han långa tunnlar där tunnelbanetåget kan köra. Men plötsligt tar tunneln slut. Bojan frågar mamma om hon vet hur man bygger en tunnel och det visar sig att hon förstås både har jobbat som tunnelbaneförare och varit med när en tunnel byggdes, så det kan hon berätta om för Bojan.

Böckerna om Bojan är blandning mellan fakta och berättelser och det är en bra kombination då barnen både får en rolig och spännande berättelse och dessutom intressant, fascinerande fakta. Det är dessutom lagom mycket fakta i dessa böcker, det kan ju annars vara risk att faktainslagen tar över för mycket, men det tycker jag inte utan det är precis på en lagom nivå. I varje bok räddar mamma dessutom ett djur, vilket ger ytterligare en dimension till berättelsen.

Precis som tidigare böcker i serien är även dessa välskrivna och genomarbetade. Författare är Johan Anderblad som är känd programledare från Bolibompa och för de verklighetstrogna, mysiga och varma illustrationerna står Filippa Widlund för. Detta är läslust och berättarglädje när det är som bäst och böckerna passar för många läsare i förskoleåldern, inte alls enbart de som är fordonstokiga.