Stora faran är den andra boken i bilderboksserien Strandskogen som inleddes med Syskonvecka. Den som både skrivit och illustrerat är Matilda Ruta. Boken handlar om att en stor fara är på väg mot Strandskogen. Något stort och farligt, något okänt. Alla barn måste hålla sig inne, de får inte ens gå till stubben och köpa chips.

”När Stora faran kommer så blir ingenting som vanligt. Det blir fel alltihop”, säger brorsan.

”Allt blir mörkt, alla dör, du blir mos Össakorv!”

”Det tror inte jag för jag tror allt blir bra”, säger Össakorv.

Alla djuren viskar om den stora faran som ska komma. De spekulerar, för ingen vet ju hur den ser ut eller vad som egentligen kommer att hända. Till och med de vuxna blir rädda och samlar så många nötter de kan. Barnen får inte gå till skolan och inte leka tillsammans. Men när faran verkligen kommer blir det förstås inte alls som djuren i Strandskogen trodde.

Stora faran är förstås högaktuell i och med corona-pandemin. Matilda Ruta hade också för avsikt just att skriva om pandemin och hur det är att vara barn i en pandemi. Men berättelsen fick egna vingar och boken kom att handla om oro i allmänhet, kanske inför kriser, klimat, pandemier eller faror i allmänhet. Ett fokus är hur det känns som barn när även de vuxna är rädda, när de vuxna som borde ha koll och som borde försvara en mot alla faror, plötsligt inte heller har några svar. Och hur känns det när man väntar på en fara man inte vet hur den ser ut eller på vilket sätt den är farlig?

Kanske låter detta mörkt och tungt, och detta med oro och rädsla är ju ett svårt ämne, men desto viktigare att våga prata om och finns det någon bättre ingång till samtal än att inleda med att läsa ur en bra bok? Berättelsen utforskar rädslan och fokuserar mycket på leken som en trygghet mitt i krisen.

Illustrationerna är precis som i Syskonvecka helt underbara där varje uppslag skulle passa som en vacker tavla. Det är vackra romantiska naturskildringar i akvarell som för tankarna till Elsa Beskow. Färgerna varierar från mjukt trösterikt till dovt skrämmande svart och allt i illustrationerna är noga genomtänkt och håller en hög konstnärlig kvalitet.  Extra kul är det att berättelsen inleds redan på titelsidan, vilket skapar en oväntad men häftig effekt. Annars är det just illustrationerna jag verkligen fastnar för i berättelsen, de säger mer än orden med alla sina blickar, kroppsspråk, stämningsskildringar och pratbubblor som skapar en berättelse i berättelsen.

Stora faran är utgiven på Rabén & Sjögren.

I serien Små människor, stora drömmar som handlar om kvinnor som levt fantastiska liv eller gjort stordåd av olika slag har turen nu kommit till Rosa Parks och Anne Frank.

Rosa Parks växte upp i Alabama i USA och visste redan som barn kände hon att det var fel att människor behandlas olika beroende på sin hudfärg. Under hela sitt liv kom hon att arbeta för att alla människor skulle ha lika rättigheter oavsett hudfärg.

Anne Frank föddes i Tyskland och hade en lycklig barndom tills dess att Adolf Hitler fick makten i landet. Eftersom Anne och hennes familj var judar tvingades de hålla sig gömda för att inte upptäckas av nazisterna. I den hemliga bostaden skrev Anne dagbok, den bok som kom att publiceras när kriget väl var över och idag är den en av världens mest lästa böcker.

Rosa Parks och Anne Frank levde speciella liv och uträttade fantastiska bedrifter, men allt började med att de var barn som hade stora drömmar. Och det är just detta man fokuserar på i denna biografiserie, det är hela tiden skriven ur barnets perspektiv och så fint skildrat trots tunga ämnen.

Böckerna är i bilderboksformat och de är lättlästa med lagom mycket text. Längst bak i varje bok finns ett uppslag med mer text och mer fakta för den som vill läsa ännu mer om personen i fråga. Böckerna vänder sig till barn i förskoleåldern, 3-6 år, men de passar minst lika bra även i lågstadiet och man skulle både kunna läsa dem högt, men också använda dem i undervisningen om man vill. En fin intro till biografier och till att forska om kända personer.

Böckerna i denna serie har olika författare och illustratörer som får sätta sin egen prägel på livsskildringarna. Illustratörerna har sinsemellan olika stilar och trots att böckerna följer samma mall blir det helt unika uttryck i och med att stilar, tekniker och valet av färger skiljer sig åt. Boken om Rosa Parks är skriven av Lisbeth Kaiser och illustrerad av Marta Antelo, medan boken om Anne Frank är skriven av Maria Isabel Sánchez Vegara och illustrerad av Sveta Dorosheva. Bokserien är utgiven av Bookmark förlag.

Jag har på sistone läst två böcker som sällsynta djur, väldigt sällsynta djur, ja faktiskt så sällsynta att de aldrig har setts till. Det kittlar onekligen fantasin, för vilka djur finns egentligen där ute som ingen sett tidigare. Och kanske kan man någon gång få chansen att upptäcka alla de där osedda, sällsynta djuren som ingen tidigare sett.

Djur som ingen sett utom vi är skriven av Ulf Stark och illustrerad av Linda Bondestam. Det är en bilderbok full av dikter eller verser om alla dessa osedda djur som enligt bilderboksskaparna finns på land och under vattnets yta. Dit hör till exempel den ensamma eskalopen, kakakerna som alltid är i grupp, bipolaren som varje höst är ledsen och svag, bombomen som skrämmer alla utan att han själv vill, vadfisken som både kan simma, vada och flyga, den skygga havsgiganten och den blyga lilla Sssch. Verserna är roliga, finurliga och tänkvärda, medan Bondestams illustrationer som alltid är fantastiska, färgglada, fantasifyllda och detaljrika.

Sällsynta djur är skriven av Anna Hansson och illustrerad av Maria Andersson Keusseyan. Det är en bilderbok som har inslag av faktabok. Det är bara det att de djur som presenteras inte har upptäckts av någon än. Här kan man få läsa om punkarpaddan som bara är vaken på dagtid en gång i veckan, undervattenskaninen vars svans kan användas som propeller, den tvåhövdade skägghästen som är släkt med enhörningen, flygande vildsvin som släpper flygfisar och krockar i luften och så den skrattande paraplygeten som kan använda sina öron som paraply. Den som har läst Anna Hanssons och Maria Andersson Keusseyans faktaböcker om myror, ormar, fåglar, råttor och fiskar i serien Intresseklubben fakta kommer att känna igen er. Här är samma blandning av fakta, humor, berättelse och finurligheter, fast om påhittade djur. En väldigt roligt och fantasieggande läsupplevelse. Anna Hansson har verkligen använt all sin fantasi och det märks att hon haft otroligt roligt när hon skrivit texterna och Maria Andersson Keusseyan kompletterar som vanligt texterna ypperligt med sina humoristiska, färgglada, finurliga och charmiga illustrationer.

Allt som Lou och Ellis vill ha är fredagsmys. Men de får inte vara hemma, mamma och pappa ska ha fest och de blir utkörda för att leka på gården under tiden. De går runt och ser hur det lyser i de andra lägenheterna och tänker att alla andra barn sitter och myser framför teven. Ingenstans får Lou och Ellis vara, överallt är det som att de stör. Men så, långt långt hemifrån hittar de sin oas i en koja med några pirater som också flytt från sitt hem för att det är fredag. Tillsammans har de sitt egna fredagsmys ända tills mamma och pappa ropar att de ska komma tillbaka hem.

Fredagsmys är en bilderbok av Lina Jansson. Hon är debutant och står för både text och bild i denna bok. Huruvida barnen verkligen hittar en riktig koja eller inte är upp till läsaren att tolka, kanske är det bara i deras fantasi det händer. Hur som helst är det en sorglig, drabbande, men ändå hoppfull berättelse som säkert ett och annat barn känner igen sig i. Det är fint att leken och fantasin får ta över när verkligheten blir för svår. Det skapar också hopp och inspiration för barnläsaren som själv kanske har det tungt hemma. I baksidestexten står det att författaren har låtit sig inspirerats av Hans & Greta. Illustrationerna i blandteknik är detaljerade, verklighetsnära i stämningsfulla, ganska dova färger. Texten är på rim, ett rim som skaver ibland, men som också tar udden av den hemska verkligheten. Det här är kanske inte en bilderbok man läser när som helst för vilket barn som helst, men dessa böcker behövs eftersom vi vet att det är många barn som har just denna verklighet. På förlaget Opals hemsida finns en lärarhandledning till boken för den som är intresserad. Även om detta är en bilderbok så tycker jag också att denna socialrealistiska bok bäst passar från förskoleklass också uppåt.

Sagotjuven är en fascinerande bilderbok där kärleken till böcker står i centrum. Den handlar om Olivia som älskar att läsa. Hon går knappt ut, bara till biblioteket. För henne sker alla äventyr innanför böckernas pärmar. Tills den dagen en sagotjuv stjäl alla böcker i hela staden. Ingen vågar ta upp kampen mot sagotjuven, utom Olivia. Nu måste hon bli lika modig som de hjältar hon läser om och lösa mysteriet med de saknade böckerna.

Detta kan sägas vara en thriller för de yngsta, ett fängslande äventyr eller ett klurigt mysterium. Det är spännande och fartfyllt. Men samtidigt som Olivia ger sig ut på jakt efter den som stulit alla böckerna sitter Sagotjuven, som egentligen är en bläckfisk, och undrar vad som egentligen är så fascinerande med böckerna. Vad gör man ens med böcker? Ska man äta dem? Bära dem? Krossa dem? Bygga med dem? Som tur är dyker Olivia upp och snart upptäcker Sagotjuven bokläsningens tjusning och hur fantastiskt det är att dela berättelser med andra. Precis som bokens budskap säger: ”Böcker är som skatter och deras sagor och berättelser är till för ALLA!'”.

Sagotjuven är en jättefin högläsningsbok som funkar långt upp i åldrarna. Jag skulle kunna tänka mig att läsa den på biblioteksintroduktion för sexåringarna. Men den är minst lika fin att läsa för sitt barn eller barnbarn.

Bokens illustrationer är annorlunda och varierande. De är verkligen en del av berättelsen och jag är glad över att boken ges ut i ett så pass stort format så illustrationerna får ta plats och breda ut sig. Det är fantasifyllt, stämningsfullt, detaljerat, finurligt och både roligt, läskigt och magiskt på samma gång.

Sagotjuven är både skriven och illustrerad av Graham Carter som bor i England. Han har länge arbetat med illustration i olika former, konsttryck och animation, men bilderboksdebuterade först 2017. För mig är det nog första boken jag läser av honom, men jag blir nyfiken på att se mer från honom.

Halsduken är en bilderbok av Stina Stoor som handlar om Lo och Los morfar. Lo har fått en ny halsduk. Den kliar och Lo vill absolut INTE ha den. Men mamma säger att Lo MÅSTE ha den. De är osams hela vägen hem till morfar. Hos morfar finns en soffa man kan gömma sig bakom och en sax som är extra bra att klippa halsdukar med… Sedan måste morfar laga halsduken och det är då något händer! När morfar lagat klart halsduken har den plötsligt förvandlats till Lenny, morfars magiska vän. Och det finns ingen hejd på vad Lenny kan göra och åstadkomma. Han kan vara en krokodil, bandage på morfars onda knä, bokstäver på bordet, en hängmatta till morfars bok, och om morfar haft en katt kunde Lenny ha varit ett koppel.

Halsduken är ett bra exempel på hur man kan förvandla något jobbigt till något bra, men också hur man kan förvandla en tråkig vardag till en fantastisk lek. En hyllning till leken och till fantasin, men också en fin, varm skildring av relationen mellan en morfar och hans barnbarn.

Texten är underbar, se bara:

Mamma och Lo är i luven på varandra hela vägen lång, när Lo ska lämnas i morfars långtråkblå lya. Dom är ”Vill inte”, och ”Måste” mot varandra. Precis som två sabeltandade tigrar skulle kunna va. Jo, precis så!

Det är många härliga ord, som långtråkblå, livstidslänge och zickzack-sax. Såväl texten som hela boken har ett så fint barnperspektiv. Illustrationerna är verklighetstrogna, detaljrika och skildrar tydligt Los känslor och den personlighet som morfar tillskriver Lenny.

Varken text eller bild visar ifall Lo är en pojke eller en flicka, utan det är upp till läsaren att göra den tolkningen. Om man ens behöver göra det. Jag tycker inte att det är viktigt för läsningen. Igenkänningen ligger mer i att alla barn väl känner igen sig i att ha ett plagg som känns stickigt eller obekvämt, och ha en förälder som är stressad och tigerarg. Men som också har en helt annan sida när stressen inte längre finns där. Tristessen och tråkvardagen är annat som vi väl känner igen oss i, liksom vilken kraft fantasin och leken har om man väl ger den utrymme. Dessutom – vilken fin och härlig morfar Lo har! Jag önskar att alla barn fick ha en sådan morfar i sina liv!

Halsduken är Stina Stoors första barnbok och likaså Johanna Hägers debut som barnboksillustratör. De samarbetar fint i denna bok och jag ser fram emot fler bilderböcker från dem.

Barbro Lindgren har tidigare skapat pekböcker av tre kända verk: Titta Hamlet, Titta Rödluvan och Titta Max grav. Nu är hon aktuell med ytterligare ett pekboksäventyr skapat av den välkända sagan Tummelisa. Titta Tummelisa har en enkel text, skrivet med ett barnnära språk som vi känner igen från pekböckerna om Max. Det kan se ut såhär:

Titta Tummelisas säng

Tummelisa sover sängen

Kommer Paddan

Paddan dum

Men även om språket är enkelt så rymmer berättelsen mycket och detta tack vare Anna Höglunds finstämda, känslofyllda illustrationer i blyerts och akvarell. Text och bild samspelar fint och skapar en pekbok som passar såväl barn som unga, och som rymmer en berättelse både på, mellan och bortom raderna. Där Titta Hamlet och Titta Max grav vänder sig mer till vuxna och skildrar ganska råa sekvenser är Titta Tummelisa istället gullig, existentiell berättelse och denna pekbok är en ypperlig möjlighet för en ny generation barn att stifta bekantskap med den klassiska sagan om lilla Tummelisa.