Sotis är en bilderbok som bara växer hos mig för varje gång jag läser den. Berättelsen handlar om Sotis som vill lära sig att läsa, medan bästa kompisen Boel och kusinen Björn bara vill spela fotboll. Sotis ger med sig och spelar med dem, men Boel och Björn har så roligt och går in i spelet så mycket att de glömmer bort Sotis. Han lämnar dem och de saknar inte honom förrän långt senare. Men egentligen gör det kanske inte så mycket, för under tiden har Sotis lyckats knäcka läskoden. Så när Boel och Björn frågar Sotis vad han skulle vilja att de gör tillsammans vet han exakt vad han vill.
Sotis är en bilderbok som rymmer så mycket. Vänskap, svartsjuka, ensamhet, utanförskap blandas med lek, passion, glädje och kärleken till böcker och läsning. Texten är poetisk, känslofylld och gestaltande. Illustrationerna utgör en stor del av berättelsen eftersom de verkligen skapar en stämning under läsningens gång. Det känns precis som att jag är där i skogen med Sotis och hans vänner.
Sotis är en jättefin högläsningsbok som tål många omläsningar. Eftersom den har flera lager blir det extra roligt att läsa den i en barngrupp, de man läser boken för hittar ständigt nya detaljer, vinklar och funderingar kring bokens teman. Sotis rekommenderas varmt alltså.
Boken är skriven och illustrerad av Kerstin Elias Costa och den finns utgiven av Vombat förlag. Den finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus.
Rassel prassel poesi är en samlingsvolym som innehåller tre titlar (Rassel prassel puss, Rassel prassel promenad och Rassel prassel strössel) med Hanna Lundströms dikter och Maija Hurmes illustrationer. Tillsammans har de skapat ett fint verk med verser som utgår från barnets vardag och som rör sig i barns närmiljö. Från stora bekymmer när tandkrämen rymmer så handlar det om maskiners prat, vårens färger, smultronens smak, björkarnas språk, såpbubblor och sandlådor. Hungriga dammsugarmagar, första snön, en tom lekpark mitt i natten, snögubben som blir en tögubbe, det första spirande skottet, sommarregn, åskoväder, picknick och blåbärsplockning.. allt skildras ur ett så fint barnperspektiv. Varje dikt är illustrerad med detaljrika, stämningsfyllda bilder som samspelar fint med texten. Det är enkelt, vardagligt, realistiskt, så lätt att greppa, men ändå så vackert, poetiskt och tänkvärt. Boken vänder sig till barn mellan 3-6 år, men passar också utmärkt att använda när man introducerar poesi för barn på lågstadiet eller mellanstadiet.
Zoologipoesi är en lite annorlunda bok. Det är en blandning mellan poesibok och faktabok om djur. Den innehåller nämligen presentationer av en rad olika småkryp och smådjur och dessa är skrivna på rim. Humoristiska, lekfulla dikter blandas med intressant, fascinerande fakta och vackra, roliga eller fyndiga illustrationer. Dessutom finns det musik till dikterna också. Dikterna har nämligen inspirerats av Petri Kumelas musik om djuren och hans gitarrstycken får läsarna tillgång till genom QR-koden i boken. Vill man ha en helhetsupplevelse där alla sinnen får njuta är detta alltså helt rätt bok. En bok som tål många omläsningar och omlyssningar.
Brevet från mig vänder sig till unga vuxna och är skriven av Lena Sjöberg. Hon har tidigare gett ut en lång rad olika diktsamlingar för barn i olika åldrar. Lena Sjöberg jobbar alltid med helheten i sina diktböcker. Hon står för både text, illustrationer och formgivning, och det gör att man verkligen får en helhetsupplevelse när man läser. Här handlar det om förälskelse och kärlek, identitet, rädslor, fantasi, relationer, utanförskap och mycket annat att känna igen sig i och relatera till när man står med ena benet i barndomen och det andra i vuxenvärlden. Sista dikten heter också just Råd till ett 17-årigt jag och den önskar jag att jag själv hade fått läsa och sätta upp på anslagstavlan i mitt rum när jag var 17: