Vid en avlång sjö på en planet långt bort bodde en Splöd som hette Charlotte. Inte långt därifrån bodde en Splå som hette Seth. Charlotte var som hela sin familj röd och hos Seth var alla i familjen blå. Familjen Splöd älskade att bada och plaska i sin sjö och familjen Splå älskade att hoppa. Båda fick under hela sin uppväxt höra att de inte fick leka med någon från den andra familjen. Men Charlotte var inte som andra Splöds, hon hade tröttnat på bad och plask, medan Seth också hade tröttnat på att hoppa som resten i familjen Splå hela tiden gjorde. Båda rymde iväg till Vindlarnas skog där de möttes och lekte hela dagen lång. Ända tills släktingarna hittade dem och förmanade dem att hålla sig ifrån varandra. Så fortsatte det. Charlotte och Seth rymde hela tiden för att leka med varandra. En dag var de vuxna och ville gifta sig med varandra och eftersom släkterna inte tillät det så rymde de tillsammans. Familjen Splå och familjen Splöd reste från planet till planet för att leta efter det unga paret, men utan att hitta dem. Men något annat händer under resan istället. Familjerna börjar komma allt bättre överens och till slut, när de återvänder till sin hemplanet igen får de en härlig överraskning.

På rymmen i rymden är en humoristisk, men samtidigt lite tänkvärd bilderbok om olikheter, vänskap, kärlek och acceptans som utspelar sig i rymdmiljö. På ett humoristiskt och charmigt sätt skildras betydelsen om att få leka med vem man vill och tycka om den man vill. Ett viktigt och ständigt aktuellt budskap. Jag som bor i Hudiksvall har förstås följt de senaste månadernas (S)-skandal där politikern Nina Burchardt tvingades lämna sina politiska uppdrag eftersom hon blivit kär i ”fel” person, nämligen en person från ett annat politiskt parti, SD, som kan sägas vara Socialdemokraternas motpol på många punkter. Jag kan inte låta bli att dra paralleller därifrån till denna Romeo- och Juliainspirerade bilderbok och är glad att barn ges möjlighet att diskutera dessa frågor. För jag tror det är viktigt att diskutera kring boken medan och efter man läst den. När farfar Splöd och mormor Splå hytter med näven och inpräntar i sina barnbarn att de inte får leka med någon ur den andra familjen låter det inte särskilt trevligt och det kan därför ge fel signaler om man bara läser boken rakt igenom utan att diskutera kring innehållet. Boken har som sagt ett fint budskap, men det kommer först på slutet som en sensmoral. En annan nackdel med boken är språket. Den är skriven på rim, men rimmen haltar. Jag vet inte om det är översättningen eller om det ser ut så även i originalet. De haltande rimmen gör att boken blir svårläst som högläsningsbok.

På rymmen i rymden är skapad av de välkända bilderboksmakarna Julia Donaldson och Axel Scheffler. De har tillsammans skapat massor av bilderböcker som vunnit otaliga barnbokspriser. Boken är utgiven av Alfabeta bokförlag och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris och på Bokus.

Vi måste till jobbet är Pija Lindenbaums senaste bilderbok. Den tar avstamp i barns lek och fantasi. De börjar leka att de ska till jobbet, precis som de ser att de vuxna gör om dagarna. Sedan får vi följa med från lekrummet ut i vida världen i och med att barnen leker att de jobbar på sjukhus. Vi får också följa med när barnen åker bil till jobbet, handlar och gör andra vuxensaker. Musse har nyckeln till lägenheten där de bor. Huvudpersonen kör, det är bara han som har körkort. När barnen har opererat en människa ger de blodet till vargarna – de äter ju blod. En patient hade brutit sönder allt i hela kroppen. Då tar de bandage. Hans mamma får hämta honom sen. När barnen inte orkar jobba längre är det dags att handla. Åtminstone tills pengarna tar slut. Då åker de på utflykt, grillar marshmallows i skogen och möter den läskiga häxan som de måste springa som galningar för att hon inte ska hinna äta upp dem…

Boken är en hyllning till leken, fantasin och vardagen. Idag leker barnen att de ska vara vuxna och jobba. Imorgon kanske det är en helt annan lek som är i fokus. Och det spelar ingen roll, det är själva känslan som är det viktiga, känslan av att få en ostörd lekstund utan vuxna pekpinnar. Det är en blandning mellan verklighet och saga, vardag och fantasi.

Som vuxen är det förstås lätt att känna igen sig i vuxenvärldens vedermödor. Men det unika är att allt skildras med ett enormt barnperspektiv. Språkmässigt känns det som att Lindenbaum kopierat barns dialoger rakt av. Stor igenkänning för både stora och små! Boken är också fin ur ett normkritiskt perspektiv. Den skildrar barn som leker med varandra över könsgränserna likväl som att olika hudfärger och etniciteter är representerade i illustrationerna. Bilderna är fyllda med detaljer som man kan försjunka länge i. Lindenbaum jobbar mycket med olika färgskalor när hon illustrerar de olika miljöerna. När barnen byter lekmiljö byts också färgskalan ut, vilket ger intressant dynamik till läsningen. Boken innehåller mycket humor och tål flera omläsningar.

Vi måste till jobbet är utgiven av Lilla Piratförlaget. Den finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus.

Nu har det kommit en hel del böcker om den charmiga Puck som går på bio, lär sig cykla, besöker frisören och räknar med sin Kanin. Den nyaste boken om Puck heter Puck hos tandläkaren och det är en rolig, charmig bilderbok som handlar om att gå till tandläkaren för första gången.

Hos tandläkaren finns det en stol som rör sig bakåt tills Puck ligger alldeles platt. Där finns också en lampa som lyser starkt som solen. Tur att Puck tog med sig sina solglasögon. Tandläkaren ska räkna Pucks tänder och se så inga bakterier har gjort hål i någon tand. Det har mamma berättat de gick till tandläkaren. Men trots det blir Pucks mun pyttepytteliten när tandläkaren kommer nära. Pucks mun har helt glömt bort hur man gör när man gapar. Men till slut, när mamma föreslår att Puck och mamma ska försöka gapa tillsammans, går det och då får tandläkaren Kim räkna Pucks tänder. Alla sitter på rätt plats och inga hål finns det. Vilken tur!

Det finns gott om sådana här böcker som hjälper barn förbereda sig inför situationer de inte varit med om tidigare. Det kan vara allt från att sluta med napp och börja med potta till böcker om skilsmässa, sorg och att få nya syskon. Puck hos tandläkaren hör också till den kategorin och sådana böcker behövs. Det är superbra att kunna läsa en sådan här bok tillsammans med sitt barn innan man går till tandläkaren för första gången. Då blir tandläkarbesöket avdramatiserat.

Samtidigt så ska man absolut inte tro att boken är bra bara för den funktionens skull. Tvärtom. Det finns många andra bra saker. Som att Puck är en så otroligt charmig, sprudlande karaktär som man omöjligt kan låta bli att tycka om. När jag har skrivit om de tidigare böckerna om Puck (här, här, här, här och här) har jag bland annat lyft fram att böckerna är så roliga, peppande och inkluderande. Allt det gäller förstås även för denna bok. Puck benämns varken som han eller hon och karaktärerna som syns på bilderna har alla möjliga kroppstyper, hår- och hudfärger.

Puck hos tandläkaren är skriven och illustrerad av Annakarin Garhamn och den finns att låna på biblioteket eller att köpa hos Adlibris eller Bokus.

Idde och Hajen är en bilderbok som är både skriven och illustrerad av Ellen Ekman som ligger bakom bilderböckerna Hemma hela sommaren, Veckan före barnbidraget och böckerna om bröderna Olle och Bolle. I de tidigare böckerna har hon endast illustrerat, men detta är hennes första bilderbok där hon alltså står både för text och bild.

Boken handlar om Idde som ska få en katt. Hon kan knappt tro att det är sant. Hon ska få en alldeles egen, varm, fluffig katt. Idde är så glad att hon nästan spricker. Väldigt länge sa mamma bara nej, nej, nej, men till slut tröttnade hon på Iddes tjat och äntligen är de på väg till katthemmet. Där bor katter som ingen vill ha. Bara det låter helt knäppt i Iddes öron. Hur kan någon inte vilja ha en katt? Förutom berättelsen får man veta en hel del om katter och vad de behöver. Dessutom får man veta vad ett katthem är och hur det fungerar. Och ta del av några katters livsöde. Som Balthazar som bodde hos en gammal farbror som dog, Sir Mixalot vars ägare blev ihop med en allergisk pojkvän och Gråben som levde som hemlös på en soptipp. Men Idde fastnar för Hajen. Hajen som blev övergiven när hans familj flyttade och han inte fick följa med. Nu får han följa med Idde och mamma hem istället.

Idde och Hajen är en bok om längtan efter ett eget husdjur. Längtan efter en alldeles egen katt och efter kattkärlek. En längtan som så småningom blir besvarad. Boken är både varm och humoristisk med hög igenkänning. Illustrationerna är så charmiga och inkluderande. Det här är en jättecharmig bilderbok, perfekt för alla kattälskare och de som drömmer om ett alldeles eget husdjur. En bok att bli glad av. Idde och Hajen är utgiven av Rabén & Sjögren och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus.

 

Vill ha den själv är en bilderbok på samma tema som Slottet och Berit älskar Russin som jag skrivit om tidigare i höst. Det handlar nämligen om att bli bjuden på kalas och köpa en present till födelsedagsbarnet, men ångra sig och vilja ha den själv. Boken handlar om Signe som blir bjuden på Lunas kalas. I affären väljer hon ut en enhörning. Men hon får ett speciellt band till den där enhörningen och när det väl är dags för kalaset känns det inte längre lika kul som när hon fick inbjudningskortet. De äter tårta, men Signe är inte sugen. Hon ser bara presentbordet. Och snart är det dags att öppna presenterna. Men då tar Signe Lunas enhörningspaket och springer iväg.

Luna har fått tusen paket och Signe inget.

Och det var Signe som köpte enhörningen och den har blivit kompis med Kotten där hemma.

Kalaset blev inte alls som Signe hade tänkt sig. Men hon lär sig att nästa gång hon ska på kalas så ska hon inte köpa det finaste i hela affären. Kanske bara det näst finaste. Och det blir bra till slut. De har fiskdamm. De får godis. Och när alla andra barn har sagt hejdå och gått hem får enhörningen träffa Lunas andra gosedjur och Signe inser att enhörningen kommer att ha det bra hos Luna.

Kanske ska Signe spara pengar till en egen enhörning.

Eller önska sig en när hon fyller år.

Ja, det där med att köpa världens finaste present och sedan inte vilja släppa den ifrån sig, att bli avundsjuk på den som fyller år och att behöva ge bort något man allra helst skulle vilja ha själv. Det har varit ett tema i hela tre bilderböcker denna höst, men jag förstår varför. Igenkänningsfaktorn är stor och jag tror att alla barn någon gång varit med om det här, mer eller mindre. Det som skiljer de tre böckerna åt är hur de slutar. I Berit älskar Russin slutar det med att huvudpersonen får behålla sin tänkta present och köper en annan present åt födelsedagsbarnet istället. I Slottet blir även födelsedagsbarnet besviken på sin present och det slutar lite öppet med att båda karaktärerna vill ha det slott som den andre har. Och Vill ha den själv slutar alltså med att huvudpersonen accepterar att födelsedagsbarnet får behålla sin present. Intressant med dessa tre angreppssätt och jag hade gärna läst alla tre böcker med en barngrupp för att ha diskussioner kring böckerna och det som händer i berättelserna.

Vill ha den själv vänder sig till barn mellan 3-5 år och jag tror som sagt att de flesta känner igen sig i boken. Det är en fin bok med såväl en träffsäker text som mjuka, varma, detaljerade illustrationer att försjunka i. Barnen i boken är av olika kön och har olika hudfärger, vilket känns bra ur ett normperspektiv. Extra mycket tycker jag om bokens layout, hur fint texten har passats in i illustrationerna på varje boksida. Den känns mycket genomarbetad, välgjord och välskriven.

Vill ha den själv är skriven av Malin Linneroth, illustrerad av Lisa Moroni och utgiven av Alfabeta bokförlag. Den finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller Bokus.