Vid läggdags dyker ett litet spöke upp och vill ta Lilla Kanins vattenglas. Det får man inte! Vilken tur att Lilla Kanin vet precis vad man ska göra för att skrämma iväg spöken.

Nadia Tolstoy är inredningsarkitekt. När hon blev mamma saknade hon barnböcker som kunde skrämmas och vara läskiga, men ändå passa för de minsta. Så hon tog saken i egna händer och skrev berättelser om den modiga lilla kaninen som själv får ta hand om spökena eftersom föräldrarna inte tror att de finns.

Och detta är just vad Den modiga lilla kaninen och spökena i garderoben handlar om . Även om det nu är så att spöken och andra väsen som barnen ser i mörkret inte finns på riktigt, så är ju rädslan för dem i högsta grad verklig. Men vi vuxna tar nog inte alltid den rädslan på allvar utan viftar bort den med att säga att spöken ju ändå inte finns. I den här boken tas dock rädslan på allvar. Här får man som läsare se att det är helt okej att vara rädd, och att man kan vara rädd för olika saker, både sådant som finns och sådant som inte finns. Här utforskas också tanken att spöken kanske visst finns på riktigt. Kanske är det så att barn ibland vet mer än de stora? Att inte alltid de vuxna har rätt?

Boken inleds med att familjen Kanin precis flyttat in i ett nytt hus och lilla Kanin har fått ett eget rum. Äntligen! I natt ska de sova i huset för första gången. Men lilla Kanin är lite rädd. Tänk om det spökar i det nya huset! Mamma Kanin avfärdar det, spöken finns inte på riktigt. Så läser de godnattsaga och pussar godnatt- Och det är efter att pappa har gått som det lilla spöket kommer fram för att dricka ur lilla Kanins vattenglas. Lilla Kanin tar fram ficklampan och lyser på spöket. Det flyger iväg, för spöken tycker inte om ljus. Det vet lilla Kanin. Sen kommer ett mellanstort spöke ut ur garderoben, som lilla Kanin lyckas jaga iväg. Men mamma och pappa Kanin tror fortfarande inte på spöken. Inte förrän det stora spöket kommer. Då kissar pappa på sig och mamma svimmar. Bara lilla Kanin är modig och vet precis hur man gör när det gäller spöken.

Boken är både skriven och illustrerad av Nadia Tolstoy. Den har ett enkel text och rätt enkla, men ack så uttrycksfulla bilder. Text och bild samspelar fint och tillsammans blir detta en bok som är lagom läskig, lagom mysryslig. Perfekt läsning för de allra minsta, de som är lika modiga som lilla Kanin.

Den modiga lilla kaninen och spökena i garderoben är utgiven av Rabén & Sjögren. Den finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris och Bokus.

I ABC med Asters anka får vi följa med på en bokstavsresa från A till Ö. Det är förskolläraren Fia Rönnertz som debuterar som barnboksförfattare med denna bilderbok fylld av kluriga alfabetsverser.

På varje uppslag får man möta en bokstav och även ett barn med massor av saker som representerar just det barnets bokstav. Barnen kommer från hela världen och det finns ett genustänk kring bilderna. Barnen har till exempel olika hudfärger, några av barnen har funktionsvariationer och flera av namnen är också könsneutrala. På varje uppslag återfinns också Aster med sin lära-gå-vagn som fylls av saker som sedan används på nästa uppslag, vilket gör att det finns ett framåtskridande i boken trots att den egentligen består av ett antal uppslag som vart och ett är sitt eget med fokus på just den bokstav som presenteras.

Verserna har endast fyra ord med samma begynnelsebokstäver, så som Billie blåser blåa bubblor och Oda odlar otäckt ogräs. Illustrationerna är skapade av Lotta Geffenblad som har illustrerat massor av bilderböcker tidigare, till exempel Astons stenar och böckerna om Prick och Fläck. Bilderna är vackra, lite suggestiva i färger som drar åt det mörka hållet.

ABC med Asters anka är en modern, nytänkande, kreativ ABC-bok som med sina verser och illustrationer passar såväl stora som små. De små tilltalas av bilderna och rytmen i texten, medan de större lockas av leken med ord och bokstäver och de kan också själva försöka sig på att läsa orden och känna hur de känns i munnen.

Boken är utgiven av Rabén & Sjögren och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris och Bokus.

   

Sagan om den underbara familjen Kanin är en serie bilderböcker som är väldigt populär hos mina barn. Som Sagan om den underbara familjen Kanin och Farbror Elände där allt tycks gå åt pipsvängen i Sagoskogen där böckerna utspelar sig. Smådjur trillar omkull, en tekanna går i kras och mamma Kanin drattar omkull i blåbärsriset och landar rakt i Lillebrors blåbärskorg. Det visar sig att varje gång något går på tok kan man skymta Farbror Eländes rutiga rock mellan trädstammarna. Vad är det som händer i skogen? Och är Farbror Elände på något sätt skyldig till alla olyckorna? Här handlar det om tur och otur och hur livet kan drabba olika individer på olika sätt, vilket också kan ge upphov till diskussioner.

Sagan om den underbara familjen Kanin och Spöktåget är den senaste boken i serien. Den släpptes nu i maj. Det ryktas om ett spöktåg i Sagoskogen. Lillebror Kanin får höra talas om det för första gången på ett av torsdagsmötena i den lokala tågklubben, där han är en trogen medlem. Ändå råkar han av misstag hoppa på SPÖKTÅGET när han skyndar sig hem samma kväll. När Lillebror väl har placerat sina små tassar i en av vagnarna är han fast, för har man klivit på det fördömda tåget så går det tyvärr inte att kliva av. Det här är en klassisk spökhistoria, men också lite av en deckargåta, för medan man läser kan man klura på hur man skulle kunna göra för att häva förbannelsen. I boken kan man också frossa i massor av läskigheter som benrangel, spindelnät, slemmiga händer, gastar av alla de slag och förstås det fruktansvärda Avgrundsdjupet.

Det här är den femte respektive sjätte boken i serien och för den som läst de tidigare böckerna i serien är miljön och karaktärerna nu välbekanta. Jonna Björnstjerna har skapat en magisk, läskig men samtidigt humoristisk sagoskogsmiljö och fyllda med detaljer att förlora sig i. Böckerna är precis lagom läskiga för barn i förskoleåldern och i böckerna förenas såväl spänning som mystik, rys och humor. Att möta rädslor med hjälp av böcker är sedan länge ett beprövat koncept och här kan man möta läskigheter på ett tryggt sätt, i en trygg miljö tillsammans med en vuxen som läser boken och kan kramas efteråt om det behövs. Böckerna handlar dock inte bara om läskiga saker, utan också väldigt mycket om mod. För trots att Lillebror Kanin är så rädd att tassarna skakar så visar han sig ständigt vara modig innerst inne. Och den känslan kan också barnet som läser sagan få vid läsningen. Jag tillhör också dem som verkligen älskar Björnstjernas illustrationer. Det märks att hon har haft roligt under tiden hon skapat de här böckerna. Det finns så många underfundiga detaljer och samspelet mellan text och bild är suveränt.

Böckerna är utgivna av Bonnier Carlsen. De finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris (här och här) och på Bokus (här och här). Kolla gärna också in de tidigare böckerna i serien om ni missat dem.

Kan du lyfta en fröken är en bilderbok av Jonas Lindén och Per Gustavsson. Den handlar om Kim Åman som är starkast i 1B. Kanske starkast på hela lågstadiet. Han kan lyfta nästan allting. En stor sten, en lekstuga, en bil och en fröken. Kim är känd i hela skolan och alla springer till honom om de behöver hjälp från någon som är stark. Men så börjar en ny kille i klassen. Adnan. Han är stor som ett hus och kan lyfta mycket tyngre saker än Kim. Nu är Adnan starkast i 1B. Säkert starkast på hela lågstadiet. En dag bryter Adnan armen och dagen därpå flockas alla elever runt Adnan. Hela dagen får han berätta om armen och sjukhuset och Dödskallebacken där han kraschade med cykeln. Kim håller sig borta från Adnan och allt skryt. Han tänker smita hem utan att ens äta mellis. Men några klasskompisar ropar efter honom. ”Kim, du måste komma! Adnan ska lyfta matsaken. Med en arm!” Kim smyger dit. Men Adnan kan inte lyfta matsalen. Det är det första han misslyckas med att lyfta. Någon föreslår att Kim och Adnan ska prova lyfta tillsammans. Det gör de. De tar i så de blir alldeles röda i ansiktet, men matsalen rubbas ändå inte. Men något annat händer istället. Där och då blir Adnan och Kim vänner. Boken avslutas med att killarna går iväg tillsammans mot nya äventyr.

Den här bilderboken tar upp något som de flesta nog känner igen, nämligen kraftmätning mellan småkillar. Det är mycket igenkänning, men också en hel del humor eftersom det killarna ska lyfta eller säger att de kan lyfta är rätt så absurda saker. Boken skildrar avundsjuka, men visar också att man ofta har mer gemensamt än man tror och att man kan bli vänner även om man har en tuff start och även fast man till en början inte alls dras till varandra.

Kan du lyfta en fröken har fina illustrationer som samspelar väl med texten och där färg och form används för att ge uttryck för känslorna som det berättas om i texten. Själva berättelsen ligger nära barnens eget talspråk och är därför lättläst och lättillgänglig. Jag tror att boken skulle passa perfekt att läsa och diskutera kring, kanske i en barngrupp på förskolan, men den fungerar förstås utmärkt att läsa hemma också.

Boken är utgiven av Rabén & Sjögren och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller Bokus.

Blandade djur är en bilderbok av Erik Magntorn och Lisa Sjöblom. På första uppslaget möter vi spindeln. På vänster sida finns en vers på rim om spindeln som trivs bland smuts och damm och spinner nät i vackra mönster. På höger sida finns en vacker bild på spindeln i sitt nät. På nästa uppslag möter vi kråkan som också presenteras såväl i bild som med en vers på rim. Men på ännu nästa uppslag händer något spännande. Kråkan och spindeln möttes nämligen en dag, de blev kära, de blev ett par och fick till slut en unge. Hur kan en sådan unge se ut och vad kan en sådan unge heta? Läsaren uppmanas att bläddra för att få veta. Där presenteras spindelns och kråkans unge. Det är förstås en språka, en spinnande, spräcklig figur. Mammas och pappas hjärtegryn, hälften av varje, kors vilken syn! Boken fortsätter sedan på samma sätt med en groda som träffar en gädda och därefter tillsammans får en grädda, och efter det en snok och en gök som tillsammans skapar en snök. På sista uppslaget konstateras att språkan, gräddan och snöken är vänner och att det säkert finns andra blandade djur. Vilka djur kommer du själv på?

Jag gillar den här bilderboken. Den har ett kul, annorlunda upplägg som bejakar fantasin och dessutom uppmuntrar läsaren att spinna vidare och själv fantisera ihop andra blandade djur. Illustrationerna är vackra, men samtidigt väldigt humoristiska eftersom det handlar om djur som inte finns, djur som är en blandning av två redan existerande djur. Överhuvudtaget känns boken påkostad, med tygklädd rygg, tjockt papper och snygg formgivning. Verserna har en bra rytm och ett fint flyt när man läser dem högt. Jag tror att det här skulle vara en rolig bok att läsa i en barngrupp för att sedan inbjuda till diskussion kring blandade djur och till att skapa sina egna. Man skulle också kunna läsa boken på en sagostund för att därefter låta barnen rita sina egna blandade djur.

Blandade djur är utgiven av Lilla Piratförlaget och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus.

En dag är pappa borta.

Mamma säger att han gjorde nåt jättedumt mot nån.

Och nu får han inte bo med oss.

Jag saknar honom så mycket.

Mot mig var han alltid snäll.

Jag älskar min pappa ändå är en bilderbok för de äldre förskolebarnen som handlar om att ha en pappa som sitter i fängelse. Det skildras väl hur huvudpersonen saknar sin pappa som var den som läste godnattsaga varje kväll. Och hur svårt det är att föreställa sig att pappa kan ha gjort något dumt mot någon annan när han alltid är snäll mot sitt barn. Ovissheten är värst. Huvudpersonen frågar mamma nästan varje dag när pappan ska komma hem igen. Vuxna brukar veta nästan allt. Men det här vet inte mamma. På förskolan låtsas hen att allt är som vanligt. Hen vill inte att någon ska veta att pappa har gjort något dumt och inte får bo hemma. Men mamma har berättat för fröknarna. En dag hälsar barnet och mamman på pappa i fängelset. Men han har inte sina vanliga pappakläder och luktar inte som han brukar lukta.

Saknaden, sorgen och förvirringen hos huvudpersonen är så stark att den anas genom texten. Det här är en berättelse som berör väldigt mycket och som säkert kan vara till stor hjälp för de barn som själva hamnar i samma situation. Även för omgivningen är det förstås bra att läsa den här boken, för att få en ökad förståelse för hur den frihetsberövades barn drabbas av gärningen och fängelsevistelsen. Boken är skriven av Kristina Murray Brodin. För illustrationerna står Teresa Tingbrand (känd för Ett päron till morsa). Boken är rikt illustrerad med bilder i milda akvarellfärger. Jag tilltalas inte alls av illustrationerna utan tycker att de känns för röriga. En stil som jag tror äldre barn och vuxna uppskattar mer än målgruppen. Synd eftersom det annars är en bok som jag tycker behövs. Det där med illustrationer är förstås en smaksak, men jag personligen berördes av texten, men inte av bilderna, vilket drog ner helhetsintrycket för min del.

Jag älskar min pappa ändå är utgiven av Idus förlag och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris och Bokus.

 

Min första faktabok om bilar är just det – en enkel faktabok för den som är intresserad av fordon av olika slag. Här presenteras personbil, husbil, racerbil, lastbil, olika utryckningsfordon och många fler fordon. Läsaren får veta vad olika detaljer på bilarna heter och hur de ser ut. Man får också veta vad några vägskyltar betyder, vad man gör på en bilverkstad och på en mack, och vad som behövs för att bilen ska kunna köras. Boken är upplagd som en vanlig bilderbok med bilder på hela uppslagen och en kort, enkel text på varje sida eller uppslag. Trots att detta är en faktabok går det bra att läsa den som en vanlig bok. Illustrationerna är välgjorda med fina klara färger och det finns många detaljer att försjunka i. Boken är både intressant, lärorik och humoristisk på samma gång. Dessutom uppmuntrar den till att studera detaljer och räkna alla fordon. Min första faktabok om bilar är helt enkelt en guldgruva för alla nyfikna små fordonsälskare.

Min första faktabok om bilar är skriven och illustrerad av Anders Nyberg. Den är utgiven av Bonnier Carlsen och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller Bokus.

Det var ju väldigt passande att skriva om bilderboken Slottet idag eftersom min äldsta dotter har födelsedag idag 🙂 Slottet handlar nämligen om ett barn som ska på födelsedagskalas hemma hos kompisen Frej. Huvudpersonen har köpt present tillsammans med mamma. Det blev ett slott till Frej. Ett rött slott. Precis ett sådant slott som huvudpersonen själv har därhemma. Men det slottet är grönt. Grönt och fult och tråkigt och som hen har tröttnat på! Hen skulle mycket hellre ha velat haft det röda! Men nu är det försent. Slottet är inslaget i presentpapper och nu är det redan dags för kalaset. Först säger de grattis och sjunger jamåduleva. Sen är det saft och tårta och kex. Sen är det paketöppning. ”Hoppas det är ett slott” säger Frej. Men Frej blir besviken, han ville ju ha det gröna slottet! Huvudpersonen går ut i köket:

Tänk att jag har det gröna.

Och att Frej vill ha nåt som jag redan har.

Nu känns det lite bättre. Jag tar mer tårta.

Slottet tar upp något som få barnböcker skildrar, men som de flesta barn lätt kan känna igen sig i, nämligen missunnsamhet och avundsjuka som kan uppstå när man ska köpa present åt någon som fyller år. Slottet visar hur det känns att tvingas ge bort en present som man mycket hellre hade velat behålla själv. Men också den härliga känslan av att ha något som någon annan vill ha … Jag gillar att författaren inte löste det hela med att karaktärerna bytte slott så båda blev nöjda. Nu blev det istället ett öppet slut så man får chans att prata om detta tillsammans med barnet man läser boken för. Hur skulle du själv ha gjort? Är det okej att bli besviken över en present? Är det okej att ge bort något man själv har tröttnat på? Får man byta en present man inte är nöjd med? Ja det finns många intressanta dilemman här i boken. Många av dem är säkert intressanta att diskutera även för oss vuxna. De känslor som karaktärerna ger uttryck för är ju inte alltid helt accepterade…

Emma Adbåge har som vanligt ett enormt barnperspektiv. Det är så kul att hon hittar och zoomar in på de där små vardagsdramatiska situationerna där läsarna verkligen kan känna igen sig i, oavsett om man är barn eller vuxen. Hon tar barnens känslor på allvar och ger dem utrymme. Eftersom hon både skriver texten och illustrerar själv är detta en bilderbok där bild och text verkligen stämmer överens och har ett perfekt samspel. Ett extra plus för den könlösa huvudpersonen som visserligen har fluga och finbyxor – men också en rosa duffel och relativt långt hår. Jag gillar också det befriande i att huvudpersonens hem är lite stökigt och inte helt perfekt, men utan att det problematiseras. Den här familjen har helt enkelt viktigare saker för sig än att städa. Gå på kalas till exempel!

Slottet är utgiven av Lilla Piratförlaget och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris och Bokus.

Min pappa och jag är en finstämd bilderbok som handlar om en pappa och hans barn. Pappan kan inte gå, det har han inte kunnat sedan han var liten. Det får vi veta redan på första uppslaget. Han sitter i rullstol på bilden. Vi får också veta att pappa ofta säger förlåt. Han säger förlåt för att han inte kan vara med och cykla, åka skridskor, simma i havet eller sparka boll. Men barnet säger hela tiden att det gör ingenting, för det finns så många andra saker de kan göra tillsammans:

Ibland säger mina kompisar att de har varit och åkt skidor eller bananbåtar med sina pappor.

Då berättar jag vilken fantastisk kock du är. Och jag berättar hur kul det är att rita med dig.

Jag berättar att du kan namnen på alla fåglar som finns och att du till och med kan bli kompis med ekorrar.

Pappa, jag vet att du är ledsen. Men det behöver du inte vara. Jag är jätteglad att få vara tillsammans med dig.

Kanske blir det lite väl snusförnuftigt emellanåt. Men andemeningen är fin och hela bilderboken är så otroligt vacker. Och jag tänker att den här boken behövs. Dels som komplement till alla fartfyllda, spännande, färgglada bilderböcker om monster och spöken och läskiga saker. För Min pappa och jag är lågmäld, finstämd och vacker i sin enkelhet. Dels också för att det inte finns så många bilderböcker där karaktärerna har funktionsvariationer av olika slag och här skildras så tydligt att trots att huvudpersonen inte kan just gå, så finns det oändligt många saker han kan göra ändå. Dels behövs den här bilderboken för att den skildrar kärleken mellan dotter och far på ett sätt som inte skildras i så många andra barnböcker. Och dels behövs den också för att boken ursprungligen är skriven på koreanska och vi behöver större representation även när det gäller huvudpersoner med annan hudfärg än vit, och fler barnböcker skriven av icke-nordiska, icke-europeiska författare. Illustrationerna samspelar fint med texten och det är detaljrika, varma, milda kritteckningar som lär tilltala såväl små som stora läsare.

Min pappa och jag är skriven och illustrerad av Nari Hong. Den är utgiven av Kikkuli förlag och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris och på Bokus.