Kom hem Laila – vinnare av Snöbollen

Kom hem LailaSnöbollen är ett svenskt bilderbokspris som årligen delas ut till Årets svenska bilderbok. Priset delas nu ut för åttonde gången och är initierat av Krumelur – föreningen för unga ord i norr, i samarbete med Umeå Kultur, Kulturföreningen Pilgatan, Bildmuseet Umeå universitet, Länsbiblioteket i Västerbotten, Littfest – Umeå Internationella Litteraturfestival, Mittuniversitetet samt Svenska Tecknare. Snöbollen är ett nationellt bilderbokspris med syfte att uppvärdera bilderboken som konstnärligt verk samt att uppmuntra upphovspersoner och förlag att tänja på bilderbokens  konstnärliga gränser vad gäller innehåll och form. Prissumman är 50000 kronor. Priset delas varje år ut på Littfest – Umeå Internationella Litteraturfestival. Förra veckan delades årets bilderbokspris ut. Vinnare av Snöbollen 2018 är bilderboken Kom hem Laila av Eva Lindström. Prismotiveringen lyder:

”Vem är Laila? Vart är hon på väg? Och vilka är de som väntar så ivrigt och vill henne så väl? Eva Lindströms bilderbok kom hem Laila öppnar oceaner av längtan i samspelet mellan enstaka, löftesrika textrader och bilder som förenar lätthet och tyngd. Berättelsen kombinerar en lugn men bestämd rörelse med en spänning som gestaltas av resans detaljer och farligheter. Ett bilderboksberättande som förmår reducera text och bild tills det uppstår en plats där tanken kan röra sig fritt.”

Kom hem Laila är en bilderbok där Eva Lindström skapat både text och bild, vilket tydligt syns i det sömlösa samspelet mellan texten och bilden. Boken inleds med att vi ser flickan som vi så småningom får veta heter Laila. Hon får en massa saker under bokens gång: en luftmadrass, en sjö, en stig, en hallonyoghurt, en egen hållplats, ett hus, en dörr. Allt detta berättas i du-form. Och vi förstår att det är hennes anhöriga som ger henne sakerna. På sista uppslaget står det: ”Du får din älsklingsrätt. Om du bara kommer hem till oss.”. Som ni förstår handlar det om längtan. En familj som längtar efter sin Laila. Men vem är hon? Vart har hon varit? Och vart är hon på väg? Det får vi inte riktigt veta. Och däri ligger kanske också berättelsens storhet. Här får fantasin fritt utrymme. Läsaren får själv föreställa sig vem Laila är och vart hennes resa bär henne. Varje läsare kan skapa sin egen tolkning av berättelsen och boken.

Texten är väldigt sparsmakad i den här bilderboken. Faktum är att boken bara rymmer ett femtiotal ord. Baksidestexten är också kort. ”Var är du Laila? Vi längtar efter dig”, är det enda som står på baksidan. Ingen text om vad boken handlar om eller vem den vänder sig till. Inga citat eller liknande som ibland annars återfinns i baksidestexterna. Även här ser man att läsaren uppmuntras att själv läsa boken för att skapa sin egen tolkning av vad den handlar om. Om texten är sparsmakad så talar bilderna desto mer. Bokens dominerande färger är gul, orange, blå och grön och det är företrädesvis landskapsbilder vi ser. Flickan Laila är förhållandevis liten, men landskapet är stort, närmast gigantiskt i förhållande till flickan.

Jag har aldrig varit en av de som tokhyllat Eva Lindström, för hon är ju verkligen populär. Hon vann första Snöbollspriset 2011 och har varit nominerad alternativt vunnit många andra priser genom åren. Och hon har fått väldigt bra kritik för många av hennes böcker. Jag har väl inte direkt läst allt hon gjort, men jag har inte riktigt tilltalats av hennes stil. Kom hem Laila imponerar vid en första anblick inte heller på mig sådär jättemycket. Det är en bok som man säkert skulle kunna ha många boksamtal med. Det hade varit roligt att diskutera vem Laila är, vilka det är som väntar på henne, vart hon varit, vart hon är på väg, varför hon är ensam och varför hon får just de saker hon får. Jag tror att varje barn man läser boken för skulle ha sina egna svar på de frågorna och det skulle kunna ge upphov till intressanta diskussioner i en barngrupp. Så på ett sätt förstår jag storheten i boken. Men som vuxenläsare, om jag bara läser boken för mig själv, så blir jag mest förvirrad. Så många frågor och inga svar. Men man behöver inte alltid ha sitt vuxenperspektiv när man läser barnböcker, ibland kan det vara en begränsning, som nu. Kanske borde jag bara släppa mitt vuxna jag och låta min fantasi och inlevelseförmåga få fritt utrymme när jag läser denna bok.

Kom hem Laila är utgiven av Alfabeta och finns bland annat på Adlibris och på Bokus.

Tidigare vinnare av Snöbollen är:

2011: Apan och jag av Eva Lindström
2012: Molly & Sus av Klara Persson
2013: Om detta talar man endast med kaniner av Anna Höglund
2014: Dom som är kvar av Karin Saler och Siri Ahmed Backström
2015: Småkrypsboll av Tove Pierrou och Joanna Hellgren
2016: Djur som ingen sett utom vi av Ulf Stark och Linda Bondestam
2017: Fågeln i mig flyger vart den vill av Sara Lundberg

Sanna Borell

Kedjan     Klappa snällt

Sanna Borell är en bilderboksskapare jag gillar. Tidigare har jag skrivit om Jakten, Djungelön och En sån dag. Förra året kom hon ut med två nya bilderböcker: Klappa snällt och Kedjan.

Klappa snällt handlar om tre barn. De är stora och gungar högt och vilt. De tycker om samma sorts godis och delar lika på allt. De vet att man ska klappa katterna snällt. De är snälla mot alla. Alla får vara med. Alla utom Börje. I själva verket är de ganska elaka mot Börje. De gömmer sig så de slipper vara med honom. De skyndar sig att äta upp godiset för att han inte ska få smaka. De leker med varandra trots att han är där. De leker pirater och låter Börje vara deras fånge. Man kan säga att boken handlar om mobbing och hur elaka de tre barnen är mot Börje. Men boken ger också ytterligare ett perspektiv, nämligen de tre barnens. De vill ha det på sitt sätt – de har redan delat upp godiset mellan sig på tre, de har sina egna lekar och hemligheter och tycker att Börje stör när han vill vara med. Börje är alltid vägen. Han är dum och fattar ingenting enligt de tre barnen.

De tre vännernas perspektiv visar så tydligt att ingenting är bara svart eller vitt. Vänskap är betydligt svårare än så. Boken ger upphov till många tankar och funderingar. Vem har rätt och vem har fel? Får alla vara med? Hur ska man göra när man leker en lek och någon annan vill vara med, men man bara tycker att denna person förstör leken? Ja, här finns det mycket att prata kring. Bra att läsa högt i en barngrupp när man jobbar med vänskap. Men man bör vara medveten om att boken inte tydligt tar ställning mot mobbing och för att alla alltid ska få vara med. Här ställs detta lite på ända och man får som sagt väga lite för och emot och fundera på vad man egentligen tycker, innerst inne. Hur gjorde man själv som barn? Hur vill man att ens barn ska göra nu? Ja, som ni ser så väcker det här minst lika mycket tankar även hos oss vuxna.

Nog om innehållet. Om man ska beskriva text och bild i denna bilderbok tror jag att sparsmakad är ett ord som täcker både och. Illustrationerna är tecknade med vit bakgrund och det är ganska få detaljer. På uppslaget där de tre vännerna gungar syns bara de tre vännerna på varsin gunga. Inga träd, ingen gungställning, överhuvudtaget ingen miljö alls runtomkring. Det betyder dock inte att illustrationerna inte är uttrycksfulla. Tvärtom. Mycket av berättelsen sker just i bilderna. Här ser man karaktärernas ansiktsuttryck, barnens gemenskap respektive utanförskap och annat som inte konkret sägs med ord i texten. Bilderna är därför värdefulla som komplement till handlingen för att berätta historien. Texten är ganska kortfattad, lite poetisk. Det känns som att varje ord är valt med omsorg och få onödiga ord kan hittas. Den är skriven med enbart versaler av någon anledning. Det gör att boken också skulle fungera att läsa själv för barn i förskoleklass eller lågstadiet som har börjat läsa stora bokstäver. Men jag tror att innehållet gör sig bäst att diskutera efter läsningen, så bäst gör den sig nog ändå som högläsningsbok.

Klappa snällt är utgiven av Opal förlag och finns att köpa på Adlibris och på Bokus.

Kedjan är en helt annan typ av bilderbok, mer en råttan-på-repet-historia där läsaren på varje uppslag får ledtrådar om vad som komma skall och som får en att nyfiket vilja bläddra vidare för att se vad som händer på nästa uppslag. Även här finns dock ett djupare inslag, då bokens stora tema är hur vi alla, trots vår brokighet, hänger ihop med varandra. På första uppslaget möter vi Svea. Hon gillar att läsa böcker om dinosaurer och att göra roliga frisyrer. Men vem går hon till när hon vill klä ut sig? Jo, det får vi veta på nästa uppslag, för där möter vi nämligen Sveas granne. Han gillar att sjunga och att klappa på mjuka saker. Men vem har de mjukaste kinderna? Jo, det får vi veta på nästa uppslag. Och så fortsätter det sådär genom boken – ända tills vi kommer tillbaka till Svea igen. På så sätt sluts cirkeln och man får en förståelse för hur personer kan ingå i ens nätverk även om de inte ingår i den närmaste familjen. En bok som öppnar för diskussioner kring relationer och gör det möjligt att diskutera med barnen vilka relationer de själva har i sina liv. Här visas tydligt att det inte är enbart blodsband som knyter ihop oss. Boken har ett inkluderande perspektiv, både när det gäller familjebildningar och karaktärernas utseenden. Man möter verkligen alla möjliga typer av personer, precis som i verkligheten, och det är inget konstigt med det. Ingen är mer värd än någon annan, utan alla är lika viktiga och har sitt att bidra med. Även här är såväl text som illustrationer sparsmakade. Men här bidrar illustrationerna ännu mer till en berikning av texten. Det är ju här vi till exempel ser att karaktärerna har olika utseenden, hudfärger osv, eftersom det inte problematiseras i texten, det är bara helt naturligt, och det är så suveränt gjort! Jag tycker jättemycket om den här boken och kommer att rekommendera den till såväl familjer som förskolor som besöker biblioteket. Kedjan vann Castor-priset 2017 och jag förstår varför.

Kedjan är utgiven av Alfabeta och finns på Adlibris och på Bokus.

Hurra, jag kan vissla!

Hurra jag kan vissla!En varm sommardag när Peter vandrar runt på stadens gator ser han en äldre pojke vissla på sin hund. Det vill Peter också kunna. Tänk om han kunde vissla på sin hund Bobby! Han övar och han övar, men det visar sig att det är svårare än man kan tro att lära sig vissla.

Det här är en enkel bilderbok om en pojke som starkt vill något och tränar och tränar för att nå sitt mål. Han lyckas till slut och därmed slutar berättelsen lyckligt. Själva handlingen är enkel. Men boken har något som inte många bilderböcker har, och detta skildras främst i illustrationerna. Huvudpersonen är mörkhyad och bor i stadsmiljö, vilket gör att boken kan skapa igenkänning även hos de som annars sällan blir representerade i barnböcker. Boken utgavs första gången 1969, vilket gör att illustrationerna speglar 60-talet, men de fungerar minst lika bra nu. Bilderna är collageinspirerade och färgsprakande.

Hurra, jag kan vissla är en amerikansk klassiker, nu utgiven på nytt av En bok för alla. Den är skriven och illustrerad av Ezra Jack Keats (1916-1983) som var en pionjär i amerikansk barnlitteratur. Han ville att alla barn skulle känna igen sig i litteraturen och han baserade sina multikulturella karaktärers liv på sin barndom. Han ville inte att något barn skulle känna sig utanför och skrev ”Om vi kunde se varandra exakt som vi är skulle världen vara annorlunda”.

Hurra jag kan vissla finns bland annat hos Adlibris och Bokus.

Lejoparden

På den vidsträckta savannen bor ett kattdjur med gröna ögon och skär nos, randig här och fläckig där. Djuret har ingen aning om vad det är för sort och bryr sig inte om det heller – förrän de andra djuren börjar fråga… Den lilla Lejoparden blir utfrusen, drabbas av identitetskris, råkar ut för kändisskap och falska vänner. Ska han någonsin hitta en kompis? En som är snäll. På riktigt.

Björn Bergenholtz har med Lejoparden skapat en 64 sidor tjock bilderbok om vänskap, lojalitet och vikten att få vara den man är. I följebrevet från förlaget står det att det tog 2½ år att skapa boken. På heltid! Hans ambition var att skapa en stor berättelse som tar ungarna på allvar utan att bli pekpinneaktig. Bergenholtz kände att samhällsklimatet blev allt mer polariserat och det har varit debatter om allt från HBTQ-frågor till flyktingar. Han ville skriva en berättelse som är som en klapp på axeln till alla som undrar vilka de är. ”Är det något ungarna behöver därute nu, så är det faktiskt en lejopard. Något snällt, en kompis. Delvis fläckig.” säger Björn Bergenholtz.

Jag tycker att han har lyckats väl med sin ambition. Lejoparden är en vacker berättelse om det lilla djuret som så gärna vill vara med och leka. När Lejoparden möter elefanterna säger de: ”Ingen snabel, ingen lek” och ”Bara djur med snablar får vara med oss”. När han möter girafferna säger de: ”Du har så kort hals. Varför skulle vi vara med dig? Nej, du får vara med någon annan”. Så fortsätter det. Ingen vill vara med Lejoparden. Och det gjorde Lejoparden så ledsen. Den kände sig som om den inte fanns. Inget kändes roligt eller spännande. Så får Lejoparden veta att ugglan kan allt, så Lejoparden beger sig iväg för att leta efter ugglan. På vägen dit möter Lejoparden ett gäng med apor som säger att Lejoparden är ful. ”Varför sa de så? Man blir ledsen, ledsen ända in i själen, när någon säger att man är ful. Även om de som säger så bara är dumma apor”. Men så träffar Lejoparden äntligen ugglan och det är ugglan som fastslår att Lejoparden är just en lejopard. Ett sällsynt och ovanligt djur. Och det gör hela skillnaden. Nu blir Lejoparden plötsligt känd och räknas på ett sätt som hen aldrig tidigare gjort. Nu vill alla vara med Lejoparden och de som träffat Lejoparden skryter om det. Frågan är om det verkligen är bättre. Till slut kan i alla fall Lejoparden och nyvunna vännen ormen konstatera att vara snäll är det enda som är viktigt. På riktigt.

Lejoparden är en väldigt fin och mycket tänkvärd berättelse om något som berör oss alla, nämligen identitet, rädslan för det okända och att duga som man är. Det är ett gediget verk med magnifika illustrationer och ett poetiskt språk där varje ord är vägt på guldvåg. Det liggande formatet gör det möjligt för teckningarna över savannen och djungeln att verkligen breda ut sig. Här är en guldgruva för den som vill jobba med frågor kring identitet, vänskap och vikten att få vara den man är, till exempel med de äldre barnen på förskolan eller i förskoleklass och årskurs ett. Det enda jag har att invända emot boken är att den är ganska lång. 64 sidors bilderbok ger en hel del text, så det gäller att vara medveten om det och ta sig tid för att läsa den. Det är inget man hastläser i en barngrupp eller inför läggning. Dessutom kan den ge upphov till många tankar och funderingar som det är bra om man kan ägna tid åt efter läsningen. Men jag hoppas att många pedagoger och föräldrar tar sig tid för denna bok, för den är verkligen väl värd tiden.

Lejoparden är utgiven av Rabén & Sjögren och finns bland annat på Adlibris och på Bokus.

Annalisa och födelsedagspresenten

Annalisa och födelsedagspresentenAnnalisa och födelsedagspresenten handlar om Annalisa. Snart fyller hon år. Nedräkningen har börjat sedan länge och nu är det bara tre dagar kvar. Varje morgon går Annalisa till förskolan med sina föräldrar Kay och Kim. Varje morgon går de samma väg, förbi parken och busstationen. Och förbi affären med tjejen som sitter utanför och tigger. En dag försvinner Annalisas favoritgosedjur, men tjejen utanför affären hittar henne. Annalisa och Kim tackar tjejen med en påse äpplen. På kvällen börjar Annalisa fundera. Varför sitter tjejen utanför affären? Är det hennes jobb? Är det hårt att sitta där på marken? Tycker hon ens om äpplen? Nästa gång de går förbi börjar de prata med tjejen som heter Sonia. Hon berättar att hon är i Sverige för att försöka tjäna pengar för att laga sitt hus. I hemlandet har hon en dotter som heter Lidia som fyller år på samma dag som Annalisa! Och lika många år! Men Lidia får inget kalas som Annalisa. Hon får inga paket och ingen tårta. Lidia får inte ens krama sin mamma på sin födelsedag. Det känns orättvist. Så orättvist att det sticker i hela kroppen på Annalisa. Så bestämmer hon sig. Hon ska dela sin tårta och sina paket med Lidia. Annalisa och föräldrarna gör ett stort paket att skicka till Lidia och Sonia får jobba i Kays växthus.

Det här är en bok som på ett naturligt sätt väver in aktuella samhällsfrågor och bjuder in barnen till diskussion och samtal kring sådant de ofta grubblar över. Boken skulle fungera ypperligt i förskola eller förskoleklass för att lyfta viktiga frågor. Det är den första boken i serien Stora frågor för små medborgare och två böcker till har redan utkommit i serien, en som handlar om skräp/miljö och en som handlar om sanning/lögn/källkritik och att sprida rykten.

Annalisa och födelsedagspresenten är skriven av Angeli Sjöström Hederberg och illustrerad av Caroline Sellstone. Den är utgiven av Idus förlag och finns bland annat på Adlibris och på Bokus.

Drömdjur – en godnattresa

Drömdjur : en godnattresaDrömdjur – en godnattresa är precis vad titeln hintar om, nämligen en vacker godnattsaga. Den börjar när nattens mörker sänker sig och stjärnor börjar glimma. Sedan presenterar den olika väsen som väntar på läsaren, alltid redo för färden mot drömmens magiska värld. De olika djuren, som troligen är barns gosedjur, tar en med till magiska platser, nya vänner, hemliga gömställen, högt upp bland molnen, djupt ner bland sjögräs och maneter, till älvor, cirkus och exotiska djur, och slutligen till månen. Sedan avslutas boken med versen:

Vartän din dröm dig tar

Krama om din favorit

Sov nu så gott och lita på

Att ni alltid hittar dit

Boken är alltså en slags resa mot drömmarnas värld, en passande bok att läsa som godnattsaga eftersom den är lågmäld, stillsam, fantasifylld och innehåller flera av de element man förknippar med dröm och sömn. Texterna är korta, rytmiska och rimmande, endast fyra rader per uppslag. Ändå är de poetiska och samspelar otroligt bra med illustrationerna och stämningen i boken. Illustrationerna är i en retroinspirerad stil. De får ta plats och breder ut sig över hela uppslagen med texten insprängd. Det är just också illustrationerna som är bokens stora behållning. Emily Winfield Martin är konstnär och hon har skapat unika bilder som man kan titta länge på och verkligen drömma sig bort i. De påminner lite om bilderna i Alice i underlandet. Även här är det magi, övernaturliga väsen och uppseendeväckande detaljer mitt i alla de vackra bilderna.

Drömdjur – en godnattresa är utgiven av Brombergs förlag och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Puck lär sig cykla

Bildresultat för puck lär sig cyklaIgår skrev jag om Puck går på bio. Nu såg jag den senaste boken om Puck, Puck lär sig cykla, här på bibblan där jag jobbar och då måste jag ju passa på att skriva lite om den också. Det är den femte boken om Puck och nu ska Puck få en ny cykel, en riktig, med trampor, för Puck har växt och blivit stor! På cykelaffären finns massor av cyklar, hur ska Puck kunna hitta just sin cykel? Som tur är så jobbar en tjej där och hon kan allt om cyklar. Hon hjälper Puck att testa olika slags cyklar. Någon är för stor, en annan för liten, någon är krånglig, någon annan är tråkig. Men så, plötsligt hittar Puck en perfekt cykel! Men nu börjar det svåra – att lära sig cykla. Det är något fel på cykeln, den vet inte hur man gör. Eller är det Puck som inte vet hur man gör? Tur det finns plåster. Och en mamma som kan hjälpa till. Och rätt som det är kan Puck cykla! Att cykla är bäst i världen, tycker Puck. Puck vill aldrig sluta cykla.

Det här är en pedagogisk, lärorik, men också rolig bok om att lära sig cykla. Och att överhuvudtaget lära sig något nytt. För ingen kan allt från början. Man måste våga prova, och man kan få prova om och om igen. Öva. Träna. Rätt som det är så kan man. Boken har ett peppande budskap som kan tillämpas i många situationer. Dessutom är ju Puck så charmig och härlig som karaktär. Puck lär sig cykla rekommenderas varmt till alla barn som kanske ska prova på att cykla på riktigt för första gången i vår när snön har försvunnit.

Puck lär sig cykla är skriven och illustrerad av AnnaKarin Garhamn och utgiven av Bonnier Carlsen. Den finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Puck går på bio

Puck gÃ¥r pÃ¥ bioPuck har vi mött i tre tidigare bilderböcker: Puck går till frisören, Puck flyger flygplan och Puck får ett syskon. I Puck går på bio är det dags för Pucks första biobesök. Puck älskar film och mys och bion verkar jättekul. Rummet är det största Puck någonsin har sett, golvet är mjukt och överallt luktar det popcorn. Det är väldigt spännande. Snart börjar filmen… Men! Varför blev det mörkt? Hjälp!

Ja, att gå på bio kan vara en väldigt spännande upplevelse, inte minst när det är första gången. Och det här är nog den första bok jag läser som handlar om det första biobesöket. Jättebra för att kunna förklara för barn vad som ska hända och hur det kommer att se ut på bion så är de förberedda när de kommer dit.

Jag gillar ju Puck, det har jag gjort i samtliga böcker. Det känns bra att det inte specificeras vilket kön Puck har, så är möjligheten till identifikation större. Puck är också en härligt klurig och skön unge som man lätt tar till sig. Illustrationerna till böckerna om Puck är också något utöver det vanliga. Som i biosalongen där mamma och Puck ser bioaffischerna som talar om vilka filmer som finns: läskig film, pangig film, pussig film, pratig film och så vidare. Så himla rolig humor. Och igenkänningsfaktorn är så hög, som när reklamen är jättelångsam och sedan när filmen väl har börjat är det ändå svårt att sitta still trots att filmen är både rolig och spännande. Och plötsligt måste Puck kissa!

Puck går på bio är en charmig bilderbok om en vardaglig händelse som kan vara väldigt spännande i ett barns ögon. Boken är både skriven och illustrerad av Anna-Karin Garhamn, utgiven av Bonnier Carlsen och den finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Vår skattkammare

VÃ¥r skattkammareIgår skrev jag om antologiserien Du och jag min skatt. En annan sådan serie är Skattkammar-serien som ges ut av Natur & Kultur. Ni kanske känner igen Min skattkammare som har getts ut ända från 1947. På 1970-talet döptes serien om till Min nya skattkammare. Ytterligare förnyelser av serien har skett på 1980- och 2000-talet. En annan serie, tänkt för de yngsta barnen, har också getts ut under namnet Min lilla skattkammare. Men nu så är Vår skattkammare alltså här. Den har alltså gamla anor bakom sig – Min skattkammare var banbrytande och blev också en av den svenska bokvärldens största succéer genom tiderna. Men den nya serien, Vår skattkammare, är det nya, moderna bokvalet med ett inkluderande vi. Enligt förlaget är det här allas vår gemensamma skattkammare, en brokig plats full av berättelser och bilder från hela världen, vissa känns igen andra är nya spännande bekantskaper.

Förra året fyllde Skattkammar-serien 70 år och det var detta som Natur & Kultur ville uppmärksamma med att ge ut Vår skattkammare. Här är en hel värld av barnböcker inkluderade. Det finns bilder, texter, verser, dikter, ramsor från olika platser, illustrerade av illustratörer från hela världen. Allt är nyillustrerat. Boken vänder sig till barn mellan 1-6 år och det är en omfångsrik och varierande bok där alla kan hitta sina favoriter. En fin presentbok och introduktion till världens bilderboksskatter.

Vår skattkammare finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

 

Du och jag min skatt

omslag-du-och-jag-min-skatt

I två tidigare blogginlägg har jag skrivit om antologiserien Du och jag min skatt från Bonnier Carlsen. Serien består av ett gäng böcker anpassade för olika åldrar. Den börjar med 0-åringen och slutar med 5-åringen. En rolig detalj är att storleken på böckerna ökar för varje år. Förlaget har gett ut dessa böcker under ett par år nu och konstigt nog inte i kronologisk ordning, de började med boken för 1-åringen och 3-åringen som jag har recenserat här. Sedan kom boken om 2-åringen som jag skrev om här. Efter det kom boken för 4-åringen och nu har även boken för 0-åringen och 5-åringen kommit, men de har jag inte sett.

Du och jag, min skatt. FyraÃ¥ringenAntologier är fina presentböcker och här känns det ju väldigt givet att ge bort 4-åringen till någon som fyller just fyra år. Det här är en bok som är fylld med texter, bilder, sånger, rim och ramsor som är anpassade just för den åldern. Man behöver inte fundera på vad barnet tycker om eller vad som är lämpligt för den åldern. Perfekt för exempelvis mor- och farföräldrar som kanske inte har full koll på barnboksutgivningen, men ändå vill ge bort barnböcker. Såhär står det om boken på Adlibris:

I antologin ”Fyraåringen” ryms längre och kortare berättelser, klassiskt och modernt i en perfekt kombination. Här kan du och ditt barn fantisera om allt som (inte) händer på dagis, eller vad man vill bli när man blir stor. Kika på detaljrika tittuppslag inifrån ett sjukhus och ett snickeri – vad finns det där? Läs hela den mysiga bilderboken om Pelle Svanslös, eller vricka tungan på knasiga ramsor av Lennart Hellsing. Här hittar du också Helena Bross och Kerstin Thorvalls vardagsberättelser om att gå ut själv eller busa när man är sjuk, samt den klassiska sagan om de tre små grisarna och vargen. Räkna 20 fantastiska fåglar och massor av möss, sjung om Karlsson på taket eller Törnrosa. Och när du suttit stilla ett tag, skaka loss med en rörelsesång. I alla fyra delarna i serien återkommer Sebastian och Josefin, illustratören Marit Törnqvists barnkaraktärer som växer och blir större för varje bok.

Ja, som ni ser så innehåller boken hur mycket som helst, så det är lätt att hitta sin egen favorit bland alla berättelser, bilder, sånger, ramsor och allt annat som finns. Dessutom ger det en perfekt introduktion till barnboksvärlden. Kanske fastnar barnet för Pelle Svanslös eller Karlsson på taket eller någon annan av alla karaktärer i boken och vill läsa vidare om dem. Då är det ju perfekt att gå vidare till andra böcker sedan.

4-åringen finns bland annat på Adlibris och på Bokus.