Glass på en onsdag

Glass på en onsdagI Glass på en onsdag ska Ella följa med Noa hem efter förskolan. Hon är lite nervös, tänk om hon inte vet hur man uppför sig! Ella har till och med ont i magen på förskolan. Hon vill verkligen följa med Noa hem, hon har tjatat på mamma och pappa för att få göra det. Det är konstigt att man kan vara rädd för sånt som man längtar efter. Men det visar sig att hon inte alls behöver oroa sig. Noas mormor är jättesnäll och inte alls som Ella föreställt sig. Hon är lite knasig, totalt oförutsägbar och gör sånt som inte vuxna brukar göra. Och hemma hos Noas mormor får man till och med äta glass fastän det inte är lördag! När mamma kommer för att hämta Ella vill hon inte alls hem.

Jag blev nyfiken på att läsa den här bilderboken eftersom den är skriven av författaren till vuxenromanen En helt vanlig familj som jag verkligen fastnade för. När jag såg att Mattias Edvardsson skrivit en bilderbok kunde jag därför inte låta bli att leta rätt på den på biblioteket. Och jag blev inte besviken. Det här är en bilderbok med många bottnar. Ella är en försiktig, räddhågsen och grubblande liten tjej vars känslor får ta plats i första delen av boken. När hon kommer hem till Noa får hon ett nytt perspektiv och nya tankar, vilket utvecklar henne. Boken visar också att det finns flera olika sätt att vara på och olika slags familjer, och det ena sättet är inte bättre än det andra. Det är en bilderbok man blir glad och varm av. Boken innehåller en hel del humor och knas, och ger upphov till diskussioner med de barn man läser för. Vad får man göra och inte? Vilka regler är viktiga och vilka är totalt onödiga? Kan man ha olika regler hemma och på förskolan? Kan det finnas olika regler i olika hem? Ja, boken ger upphov till många frågor och tankar. Illustrationerna är härligt charmiga, varma och tokroliga – förlaget har valt precis rätt illustratör för att fånga känslan i boken. Senare i vår kommer en ny bok om Ella och Noa som jag ser mycket fram emot.

Glass på en onsdag är skriven av Mattias Edvardsson och illustrerad av Matilda Salmén. Den är utgiven av bokförlaget Opal och finns bland annat på Adlibris och på Bokus.

Birger – det lilla Storsjöodjuret – Önskestenen

Birger - det lilla Storsjöodjuret. ÖnskestenenIdag är det sista dagen att tävla om en bilderbok om det lilla Storsjöodjuret Birger här på bloggen. Därför passar det förstås bra att skriva om den nyaste boken i serien om det lilla Storsjöodjuret Birger. Den heter Önskestenen och är som vanligt skriven och illustrerad av Sara Strömberg och Anders Nilsson. Birger är som ni kanske vet vid det här laget ett litet Storsjöodjur som bor djupt ner i Storsjön i Jämtland med sin pappa och sin vän Gula fisken. Birgers mamma och lillasyster Harriet bor i en annan sjö i ett annat land som heter Skottland.

I den här boken är det dags för Birgers födelsedag. Birger vet inte hur många år han fyller, men han är ganska säker på att det är ett år mer än förra gången, kanske till och med två. Pappa kommer med tårta och mamma och Harriet har skickat ett stort paket. Pappa säger till Birger att nu är han tillräckligt gammal för att höra berättelsen om Önskestenen. Sedan börjar han berätta. Önskestenen finns allra längst bort i Storsjön. Den är flera tusen år gammal och kan bara väckas till liv när ett Storsjöodjur fyller tillräckligt många år, lika många som Birger är nu. Hittar man Önskestenen får man önska sig fem saker. På natten ligger Birger och funderar på vad han ska önska sig om han hittar stenen och morgonen därpå börjar han simma för att leta den. Han hittar den också till slut, men han inser att det inte är så lätt att välja ut fem önskningar…

Jag gillar böckerna om Birger. Han är charmig och humoristisk och böckerna är färgglada med fina illustrationer. I den här boken hyllas fantasin och leken, och det finns också många saker att prata om och diskutera kring. Böckerna om Birger vänder sig till barn mellan 3-6 år, men de passar för en bred målgrupp. Även vuxna uppskattar att läsa dem högt.

Lite kuriosa: på baksidan finns en blurb från en recension jag skrivit om en av de tidigare Birger-böckerna 🙂

Birger – det lilla Storsjöodjuret – Önskestenen är utgiven av förlaget Nestorville och finns bland annat på Adlibris och på Bokus.

Bara rumpor

Bara rumporEn bok jag direkt fastnade för är Bara rumpor av Annika Leone och Bettina Johansson. Jag fick recensionsexemplar av Lilla Piratförlaget och beställde den även direkt till mitt bibliotek. Boken handlar om Mira som längtar tills på lördag när hon ska till badhuset och hoppa från kanten till stora bassängen – alldeles själv! Kommer hon att våga? I badhuset finns så mycket att titta på, alla nakna kroppar som är så lika, men ändå så olika. Vilka badkläder ska hon välja? De gulliga spindel-badbyxorna eller den tuffa princess-baddräkten? Vilka kan man hoppa snabbast ner i vattnet med? Innan mamma, pappa och Mira kan bada måste de klä av sig och duscha. Mira får följa mamma till damernas omklädningsrum. Där finns det massor av tanter. Rumporna ser så olika ut: stora, små, runda, fyrkantiga, vita, bruna, gropiga, gulliga… Och där finns en tant vars snippa ser precis ut som katten Lakrits morrhår! I bassängen räddar Mira pappa som vilken superhjälte som helst. Efteråt badar de bubbelbad och bastar. Sen är det dags att köpa lördagsgodis innan familjen åker hem igen efter sitt badhusäventyr.

Åh, vilken härlig bok! Jag har redan hunnit tipsa en förälder och flera pedagoger om den. En perfekt bok för förskolebarn, rolig, humoristisk, men samtidigt handlar den om ett viktigt ämne. Människor kan se olika ut, men alla är lika mycket värda ändå och det finns ingenting som är konstigt eller bättre än något annat. Illustrationerna är så fina, de lyckas verkligen visa alla möjliga slags utseenden och kroppstyper. Så befriande och inkluderande! Sådana här böcker behövs och jag tror att man kan ha många diskussioner kring kroppar, nakenhet och om att det är okej att bejaka och glädjas över sin kropp oavsett hur den ser ut.

Bara rumpor finns bland annat på Adlibris och på Bokus.

Min blombukett

Min blombukettMin blombukett är en annorlunda, men jättefin bok om blommor för de yngsta läsarna. En flora för små barn kan man också kalla den. Boken visar ett barn som från början sitter med en tom vas framför sig. Allt eftersom fylls dock vasen på med blommor. Först kommer tussilago, sedan vitsippa, smörblomma, förgätmigejrödklöver, humleblomster och blåklocka. Och till slut har barnet en hel blombukett framför sig i vasen. Varje blomma presenteras på ett helt uppslag i både text och bild. Med ett par meningar presenteras blomman – vi får lära oss när den blommar och vart den växer, men också lite annan kuriosa som att förgätmigej betyder ”glöm inte bort mig”, att kossor gärna äter rödklöver och att blåklockor alltid har fem flikar. För varje uppslag ser vi också hur blombuketten växer fram för varje ny blomma som tillfogas till den. Sista uppslaget blir pricken över i då man som läsare får vända boken och därigenom se den färdiga blombuketten i stort format, stående i all sin prakt.

Min blombukett är en härlig bok. Jag gillar verkligen idén bakom den, att låta en bok introducera de små barnen till blommor från vår svenska flora. Att varje blomma presenteras kortfattat ger möjlighet för de vetgiriga fyra-femåringarna att lära sig mer. Men man kan också hoppa över denna text och bara läsa boken som en pekbok och istället prata fritt om de olika blommorna och barnet som skapar blombuketten. Därmed funkar boken också för en bred åldersgrupp. För de allra yngsta är det bra att boken är i ett pekboksformat med tjocka greppvänliga kartongsidor, rundade hörn och enkla, tydliga illustrationer i milda färger. Samtidigt får de lite äldre barnen en möjlighet att försjunka i detaljerna, lära sig mer om de olika blommorna och inspireras att själv komponera en blombukett. Jag gillar att blommornas namn upprepas i boken, det är ett pedagogiskt grepp som gör det lättare att komma ihåg de olika blommornas namn. Jag tror att många blomintresserade lär tycka om den här boken, den är fantastiskt fin, och dessutom tror jag att förskolor skulle kunna arbeta på många sätt utifrån den.

Min blombukett är skriven och illustrerad av Sara Gimbergsson och utgiven av Lilla Piratförlaget. Den finns bland annat på Adlibris och på Bokus.

Gulliga lillebror

Gulliga lillebrorGulliga lillebror handlar om Dorran. Hon har en väldigt liten lillebror. En lillebror som är så liten att han inte kan gå, prata eller äta kex. Det enda han kan göra är att tutta, sova, skrika och bajsa gult. Dorran tycker att han är en väldigt tråkig lillebror, men det tycker inte alla de som kikar ner i vagnen och beundrar honom. Vi får följa Dorran under en morgon när hon ska gå på förskolan. Men hon vill inte alls gå till förskolan. Varför ska hon gå dit när lillebror slipper? Varför ska hon skynda sig när lillebror får mysa med mamma hela dagarna? Faktum är att Dorran också vill vara liten igen. Hon går in till lillebrors rum och tar på sig hans bebiskläder. Eller ja, de var ju hennes kläder en gång i tiden. Hon tar hans napp också. Det smakar mjukt, kladdigt och gott. Mamma tycker däremot inte att det är så roligt att Dorran har blivit liten igen. Det blir bråk och Dorran springer in på sitt rum och smäller igen dörren så det låter PANG. Efter en stund kommer mamma och har visst förstått allting. Hon undrar om Dorran vill vara liten idag, sedan sätter hon sig och kramar Dorran länge. Dessutom får Dorran åka lillebrors vagn hela vägen till förskolan. Och när de väl kommer fram känner Dorran att det liksom känns hoppigt i hela kroppen. Hon vill också leka med de andra barnen. Leka som bara de stora barnen kan göra. Det kanske inte är så dumt att vara stor trots allt?

Jag tror att den här boken skapar hög igenkänning hos väldigt många familjer. Storasyskonets avundsjuka mot det lilla syskonet skildras varmt och inkännande av Moa Eriksson Sandberg. Det är mycket humor i såväl text som bild och det finns flera flirtar mot oss vuxna läsare. Jag gillar hur bilderna visar på flera saker som inte syns i texten, som att Dorran och hennes bror har annan hudfärg än vit, att Dorrans mamma är tatuerad och att deras hem inte är helt perfekt utan snarare rätt stökigt. Illustrationerna är också mycket uttrycksfulla och förstärker de känslor Dorran har och som Moa Eriksson skildrat ur ett fint barnperspektiv.

Gulliga lillebror är utgiven av Rabén & Sjögren och finns bland annat på Adlibris och på Bokus.

Förskolan Havet

Jojje 5 år   Uma 5 ½ år (inbunden)

Förskolan Havet är en bilderboksserie som än så länge består av två titlar, Jojje 5 år och Uma 5½ år. Tredje delen, Lilly K snart 6 år kommer i höst. Boken handlar om avdelningen Fiskmåsen på förskolan Havet. Där går 12 barn. Bland dessa finns alltså Jojje, Uma och Lilly. På avdelningen finns också två fröknar: Izla och Freddie.

Jojje 5 år är den första boken i serien. I den boken möter vi alltså Jojje. Vi får träffa honom under en vecka. Han bor varannan vecka hos sin mamma och varannan vecka hos sin pappa. När vi träffar Jojje är det dags för pappavecka. Och på en vecka hinner mycket hända i Jojjes liv. Han hinner inte bara flytta från sitt gröna rum hemma hos mamma till sitt gula rum hemma hos pappa. Han hinner också få ett stygn i pannan, rita en rymdteckning med alla planeter på, göra pärlhalsband på förskolan med bästa kompisen Uma, bli osams och sams med sin favoritfröken på förskolan, laga soppa, bada fotbad, besöka en kokosbollsfabrik och se brandrök från grannhuset. Men ibland får Jojje också en jobbig känsla i kroppen. Och när allt känns jobbigt så känns det förstås extra skönt att få somna nära pappa om kvällarna.

Den här boken skapar hög igenkänning hos såväl förskolebarn som hos deras föräldrar. Det händer inga jättestora saker, utan här är fokus på vardagen och alla de små händelser som utgör det vardagliga livet. En vanlig vecka, men ändå ovanlig.

Uma 5½ år handlar om Jojjes bästa kompis Uma. Jojje är också Umas bästa kompis. Eller, egentligen inte, för om hon måste välja så är det nog mamma som är hennes bästa kompis. De har så roligt tillsammans och de kan prata om precis allt. Vi får följa Uma under en vecka när det händer en hel del. De har bergetdag på förskolan när de gör utflykt till Kompisbjörken, mamma och Uma ritar mandalas, Uma och Lilly K rymmer från förskolan så polisen letar efter dem, de gör påsktavlor och förbereder för vernissage på förskolan, en hel teater kommer till förskolan och förskolan går på besök till skolan där barnen senare ska börja i förskoleklass.

Även här är det det vardagliga som är i fokus, liksom Umas känslor och upplevelser av vad som har hänt, snarare än betoning på en massa äventyr. Igenkänningsfaktorn är stor även i denna bok.

Böckerna om barnen på förskolan Havet är skrivna av Ellen Karlsson. Hon har sagt i en intervju att hon med dessa böcker hoppas kunna ge barn och vuxna stunder och tillfällen där det går att prata om sådant som det annars inte alltid går att prata om, både stort och litet om sin egen eller någon annans verklighet. Hon säger också att med dessa böcker har hon velat skapa en brygga mellan bilderbok och kapitelbok. Böckerna är nämligen i bilderboksformat, men de innehåller betydligt mer text än en vanlig bilderbok. Böckernas upplägg är så att man får följa barnen under en vecka i deras liv och det gör att böckerna får en naturlig uppdelning med sju kapitel, ett för varje dag i veckan. På så sätt kan man läsa ett kapitel per dag precis som i en kapitelbok. Jag gillar idén bakom dessa böcker. Dels för att det inte finns så många kapitelböcker för de yngre barnen och det efterfrågas faktiskt då och då på biblioteket där jag jobbar. Och dels också för att det behövs sådana här vardagsskildringar om olika barn som har olika förutsättningar, livssituationer, familjesammansättningar och personligheter. Det är viktigt att alla får möjlighet till igenkänning och att man kan visa på att det är okej att vara den man är, även om ens livssituation ser annorlunda ut än kompisens.

Böckerna är utgivna av Natur & Kultur. De finns att köpa bland annat på Adlibris (här och här) och på Bokus (här och här).

Samla katter

Samla katter

Kan en kattälskare någonsin ha för många katter? Ja, det kan man få svar på i den spinn-ande berättelsen Samla katter av Lorna Scobie. Samla katter är en bilderbok och en färgsprakande, spännande upptäcksfärd bland katter av alla de slag. Här finns fläckiga, enfärgade, tjocka, smala, små, stora, fluffiga, nakna katter. Boken inleds med att berättarjaget säger att hen är en samlare som bestämt sig för att samla på katter. Hen älskar katter. Just nu har hen inga katter alls, men berättarjaget har en plan. Med en bit ost lockar hen till sig en massa möss, och en massa möss lockar förstås till sig katter. Vips så har kattsamlaren plötsligt hela 12 katter. Och lite mer ost lockar till sig ännu mera möss och ännu flera katter. Vips finns det plötsligt hur många katter som helst. Men nu kommer också de stora katterna. De stora, farliga katterna: tiger, lejon, gepard, puma och allt vad de heter. Kattsamlaren vet inte riktigt vad hen tycker om de där stora katterna – det kanske inte riktigt är hens grej att vara kattsamlare trots allt. Men som tur är har hen en ny plan. Hen gillar ju ost, kanske ska hen börja samla på ost istället för katter!

För mig är det inte själva berättelsen som är den här bokens stora behållning. Den är visserligen rolig och fyndig, men sticker egentligen inte ut nämnvärt. Nej, det som är det bästa med boken är ju illustrationerna. För en kattälskare är Samla katter ett eldorado. Här finns hur många kattillustrationer som helst. Alla möjliga katter! Fantasin frodas och alla katter har sitt eget säregna och personliga intryck, så det syns verkligen att Lorna Scobie måste ha tyckt om att illustrerat boken. Det finns mycket att titta på, många detaljer att försjunka i och en hel del att fundera vidare kring. Boken passar en bred målgrupp, såväl små som stora kattälskare från cirka två år och uppåt.

Samla katter är utgiven av Modernista och finns bland annat på Adlibris och på Bokus.

Historien om Bodri

På baksidan av Historien om Bodri står det såhär:

Det här är en berättelse om Förintelsen, en högläsningsbok för vuxna att läsa tillsammans med barn. Historien om Hédi och hennes hund är baserad på författarens egna upplevelser. Den är skapad för att nästa generation har rätt att få veta vad som hänt, i övertygelse om att de har kraften att bygga en bättre framtid.

Historien om BodriHistorien om Bodri är alltså en berättelse om att vara barn under Förintelsen, men det är också en berättelse om ett älskat husdjur. Hédi älskar sin hund Bodri och sin bästa vän Marika. Bandi, Marikas
hund, älskar hon också. De klättrar och springer, leker och lever i frihet i den lilla staden de bor i. En dag får de höra talas om en elak man, som har mycket makt, han bestämmer i sitt land och har börjat bestämma över fler länder. Han heter Adolf Hitler. Snart förbjuds flickorna att leka med varandra eftersom Hédi är jude. Så småningom skickas också Hédis familj till koncentrationsläger.

Som ni märker så är detta en bilderbok som handlar om det allra mörkaste och svåraste. Hédi Fried skildrar sin barndom och sina upplevelser med ett tydligt barnperspektiv, så att barn ska förstå detta abstrakta ämne. Som ni kanske vet överlevde Hédi Fried Auschwitz och Bergen-Belsen och kom till Sverige tillsammans med sin syster 1945. Hon har ägnat sitt liv åt att berätta om sina erfarenheter och se till att vi aldrig glömmer. Till exempel har hon gett ut Frågor jag fått om Förintelsen och hon har även sommarpratat i radion. Till Förintelsens minnesdag nu i januari släpptes hennes första barnbok, bilderboken Historien om Bodri som Hédi Fried skapat tillsammans med illustratören Stina Wirsén.

Det är en grym berättelse, en fruktansvärd tid som skildras. Men Fried och Wirsén skildrar det på ett så fint sätt i den här bilderboken. Stina Wirsén är precis rätt illustratör, få kan skildra barns känslor som hon. Här skildrar hon allt från rädsla till längtan på ett oerhört gripande sätt. Hédi Fried har ett otroligt poetiskt språk, inte minst när hon skildrar hur hunden väntar och väntar på sin älskade matte. Det är verkligen en bok att läsa tillsammans, en bok att samtala kring och en bok som ger upphov till många tankar. Precis som det står i baksidestexten är det viktigt att alla får veta vad som hänt och det är viktigt att prata om det som hänt, så det aldrig sker något så otäckt igen. Jag blev väldigt gripen av boken och hoppas att det är en bok som köps in till alla förskolor och skolor så den når så många barn som möjligt. Boken funkar för alla åldrar, från ungefär tre år och uppåt, långt upp i åldrarna.

Historien om Bodri är utgiven av Natur & Kultur och finns bland annat på Adlibris och på Bokus.

Hur ska det gå för Toribio?

Hur ska det gÃ¥ för Toribio?Hur ska det gå för Toribio? är en ny bilderbok av 2013 års ALMA-pristagare Isol. Hon är bilderbokskonstnär, serietecknare, grafiker, författare, sångerska och kompositör, född 1972 och bor i Argentina. Hon har tidigare bland annat gett ut Petit, monstret, En anka är bra att ha, Nocturne – recept på drömmar och Minstingen.

Hur ska det gå för Toribio handlar om Toribio, en 2½ år gammal pojke. Hans föräldrar älskar honom väldigt, väldigt mycket. Men de skulle också älska att till exempel få sova lite mer. Eller få ha det lite lugnare på dagarna. Till exempel äta utan bråk eller tvätta håret utan bråk. Kanske finns det en lösning på familjens problem med Toribio? Föräldrarna hittar så småningom en annons i tidningen och för 2500 kronor får de en påse med ett magiskt pulver att lägga på Toribios kudde. För första gången får de sova en hel lång natt. Men vad är det som väntar föräldrarna när de kommer in i Toribios rum morgonen därpå? Det avslöjar jag inte, men alla föräldrarnas problem med Toribio blev i alla fall lösta på ett oväntat sätt.

Detta är en bilderbok med stor igenkänning för såväl vuxna som barn. Berättelsen är humoristisk med en oväntad avslutning. Att leva med ett litet barn som är fyllt av energi och nyfikenhet är speciellt och det kan uppstå många intressanta situationer. Dessa skildrar Isol med stor träffsäkerhet. Illustrationerna är enkla, skissartade, men väldigt uttrycksfulla. Isol jobbar mycket med kontrast och har exempelvis svart bakgrund när hon skildrar hur Toribios familjs nätter ser ut. Hon tecknar också så att man som läsare verkligen kommer nära Toribio, så barnperspektivet blir tydligt.

Hur ska det gå för Toribio är utgiven av Alfabeta och finns bland annat på Adlibris och på Bokus.

Borsta tänderna

Borsta tändernaBorsta tänderna är en småbarnsbok jag sett lite här och var på bokbloggar och instagram. Tack vare ett recensionsexemplar från Lind & Co fick jag också chansen att läsa boken. Det är alltså helt enkelt en bok för de yngsta barnen som handlar om att borsta tänderna. Faktum är ju att alla borstar tänderna – hundar, apor, bävrar, elefanter, lejon, råttor och så barn förstås. De små hararna borstar både här och där, men inte precis där munnen är. Leo Lejon kämpar på med tandtråden trots de små mellanrummen mellan tänderna. Hundvalparna får ställa sig på rad när pappa hund ska borsta på dem. Finn Flodhäst har ett enormt gap där det samlas mycket skräp. Tur det finns olika slags tandborstar så alla kan hitta den som passar, även en extra stor för Finn Flodhäst. Det finns också olika smak på tandkräm – Ture Tvättbjörn testar jordgubbstandkräm. Apungarna är knasiga. De borstar tänderna hängandes upp och ner – och håller i tandborsten med foten! Men det går det med. Och det är lite av poängen i boken, det finns olika sätt att borsta tänderna, man får borsta på det sätt som passar, huvudsaken man gör det. För borsta tänderna är viktigt. På sista uppslaget knyts hela boken ihop. Där ser vi en pojke som borstar tänderna innan han kryper till sängs. Runtomkring honom i sängen trängs alla djuren vi mött på de tidigare uppslagen, och nu ser vi att det är hans gosedjur.

Borsta tänderna är en bok för de allra yngsta barnen och den har också ett klassiskt pekboksformat med tjocka kartongsidor med rundade hörn, vilket är greppvänligt och gör det lätt för de små att bläddra själv. Jag fastnade inte riktigt för boken, det är en bra bruksbok för föräldrar som vill läsa böcker om tandborstning i syfte att göra den dagliga rutinen lite roligare för barnen, men jag tycker inte att den sticker ut, den har inte det där lilla extra. Texten är på rim, översatt från tyska, Illustrationerna är nog det jag gillar bäst i boken, de är fantasifulla, lekfyllda, färgglada, humoristiska och charmiga. Boken funkar både för de allra yngsta barnen, men också för de äldre förskolebarnen tack vare den skojiga humorn.

Boken är skriven av Kathrin Orso, illustrerad av Sonja Bougaeva och finns bland annat på Adlibris och på Bokus.