Bobby Groda lär sig simma

Bobby grodaRätta mig om jag har fel, men jag tror inte att det finns någon uppsjö av böcker som handlar om att gå på simskola och lära sig simma. Därför var det kul att läsa Bobby Groda lär sig simma av Mona Bhat som handlar just om detta. Bobby är snart fem år och hans mamma har anmält honom till simskola. I gruppen finns också apan Smilla, flodhästen Flora, elefanten Max och grodan Tommy. Under flera tillfällen träffas de för att bekanta sig med vattnet och lära sig arm- och bentagen på ett roligt sätt. Boken visar på ett roligt och pedagogiskt sätt hur en simskola fungerar. Det hela känns verklighetstroget och trovärdigt (förutom att det är djurungar som blir undervisade av en människa i ett badhus fyllt av bara andra människor, vilket känns lite sådär) och konstigt vore det väl annars med tanke på att författaren Mona Bhat också arbetar som simskolelärare. Förutom att berätta hur själva undervisningen går till förmedlar boken också andra värdefulla budskap kring simning och vilka regler som finns i ett badhus. Illustrationerna av Sagar Salunke är färgglada och söta. Texten är lagom lång och är bra anpassad för målgruppen.

Det här är en fin guide till att börja i simskola som säkert kommer att göra det tryggare för många barn. Att läsa en bok som förberedelse hjälper ofta barn igenom det som känns otryggt och läskigt. Här förklaras vad som kommer att hända, men inte nog med det – boken förmedlar också hur roligt det är att lära sig simma och ger överhuvudtaget en väldigt positiv känsla till det här med vatten, badhus och simning.

Bobby Groda lär sig simma är egenutgiven i samband med Whip Media. Tyvärr är egenutgivna böcker ibland synonymt med att de inte håller lika hög kvalitet som förlagsutgivna. Jag som jobbar som lektör och läser stora mängder manus möter ofta böcker där man hade önskat några varv till hos redaktör och annat förlagsfolk innan utgivning. Här är inte kvaliteten så illa som i andra fall jag mött. Texten är helt okej, inga stavfel som jag har reagerat på eller andra grammatiska fel. Det här är en typisk bruksbok. Det innebär att den inte gör anspråk på att ha ett konstnärligt eller litterärt syfte, utan det är en bok som har ett uttalat syfte. Och med detta syfte i bakhuvudet fungerar boken väl. Därför kan man vara förlåtande med övriga brister, så som att texten väldigt mycket fungerar som en reklambroschyr för författarens egen verksamhet – till och med simläraren i boken heter Mona, precis som simläraren/författaren. Och att illustrationerna, trots att de är söta, inte samspelar fullt ut med texten. Men det går bra att bortse från detta och istället utgå från bokens syfte, för som sagt, det finns ingen uppsjö med böcker som handlar om att gå på simskola.

Boken finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Drakeld

DrakeldNär Malva vaknar är lillasyster Millis bädd tom. Milli har smitit ut i natten. Där månblommorna doftar och skogen är lockande stor. Men Milli är så liten. Hon känner inga faror. Hon vet inte att en drake har vaknat, en drake med brännande eld. Malva kastar sig ut. Hon måste hitta sin syster! Kanske är det redan för sent?

Drakeld är en övernaturlig saga och fantasyberättelse med helt magiska bilder. Den handlar om kampen mellan ont och gott likväl som djup syskonkärlek.  Det här är en liten pärla, en bilderbok att återkomma till om och om igen. Jag känner igen drag från Astrid Lindgren i sagan om de två systrarna och draken. En finstämd, vacker och stark berättelse som samtidigt berör och gör så ont ända till slutet. Man vet inte vad som ska hända förrän på den allra sista sidan och innan dess kastas man mellan hopp och förtvivlan utan skyddsnät. Texten är skriven av Åsa Mendel-Hartvig medan bilderna är skapade av Ane Gustavsson och de samspelar perfekt. Texten är poestisk och sagostämningen förstärks med de trollska illustrationerna fyllda med detaljer att försjunka i. Det här är en bok som tål att läsas många gånger och som lär fascinera såväl små som stora.

Drakeld är utgiven av Natur & Kultur och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Det äter upp mig!

Det äter upp mig!Vem har inte någon gång varit mörkrädd eller rädd för monster? Det äter upp mig! är en bok för alla som kan känna igen sig i den känslan. Det är en bilderbok som handlar om Arthur. Han bara vet att om han går till sitt rum kommer monstret i hans mardröm att komma dit och äta upp honom. Ändå säger hans föräldrar åt honom att gå och lägga sig. Inte kan de sitta hos honom tills han somnar heller eftersom de har gäster. Och vad händer? Monstret kommer faktiskt. Och hans mardrömmar besannas – monstret äter faktiskt upp honom! Smask, kras, gulp. Men ändå slutar allt bra. Hur är det möjligt? Jo, för monstret finns ju bara i hans fantasi. Och fantasin kan man använda till mycket. Kanske kan Arthur och monstret leka med varandra?

Jag hade lite svårt för boken till en början eftersom jag inte tilltalades av bilderna. De är tecknade i en kall, mörk, gråblå färgskala och liknar inte de typiskt färgglada illustrationer man annars ofta är van vid i bilderböcker. Men när man tittar närmare på dem så ser man hur väl de faktiskt skildrar Arthurs rädsla och hur mycket som berättas i bilderna. De berättar berättelsen helt på egen hand och behöver inte texten för att stå på egna ben. Två uppslag är lite skrämmande, när monstret dyker upp bakom Arthurs säng och när monstret slukar honom. Jag kan tänka mig att de yngre barnen kan bli rädda för de bilderna om de lever sig in i boken och identifierar sig med Arthurs rädsla. Men nästkommande uppslag är istället mycket mer humoristiska och hoppfulla, och faktum är att monstret trots allt är ganska gulligt. Texten är inte jättelång och den använder mycket dialoger och talspråk, vilket gör den levande.

Efter ett par genomläsningar har jag fastnat. Så vill du ha en bilderbok om monster, mörker, rädslor, fantasi, mod och att våga möta sina rädslor rekommenderar jag Det äter upp mig!

Boken är skriven av Luc Foccroulle, illustrerad av Annick Masson och den är utgiven av Verbum. Den finns bland annat att köpa på Adlibris.

Tores traktorskola

Tores traktorskolaJag har en dotter som älskar traktorer. Ett av hennes först sagda ord var ”traktor” och dagligen kommer hon med paddan eller mobilen och säger ”titta traktor”. Då vill hon se på traktorbilder eller traktorfilmer på YouTube. Självklart kunde jag inte låta bli att tänka på henne när jag såg Tores traktorskola, även om hon egentligen inte riktigt tillhör bokens målgrupp.

Tores traktorskola handlar om Tore Persson. Han är övertygad om att alla älskar traktorer. Därför startar han en traktorskola hemma på sin gård. Och det visar sig vara populärt, eleverna stormar in för att lära sig köra traktor uppför kullar, nerför backar och göra snygga svängar med traktorerna. Allra helst vill eleverna lära sig köra traktorslalom. Tore har ju faktiskt varit världsmästare i traktorslalom. Men det går inte Tore med på. Det är inget för nybörjare menar han. Men en dag blir det vinter. Hela gården, hela skogen, ja till och med hela staden har bäddats in i ett täcke av snö. Tore måste ploga. Men det är ju så mycket snö som ska bort. Men Tore är ju bara en enda Tore och han kan bara köra en enda traktor. Hur ska han hinna ploga överallt? Som tur är så kommer Tores elever till undsättning. Och vilken belöning kan han ge dem om inte lite traktorslalom! Slutet gott, allting gott.

Det här är en mysig bilderbok för alla fordonsintresserade. Det finns massor av detaljer på bilderna och det vimlar verkligen av traktorer och andra fordon. Illustrationerna är glada, kluriga, varma, vänliga och charmiga. Dessutom är de inkluderande, vilket är ett stort plus. Eleverna i traktorskolan är jämnt könsfördelade, vilket också är bra. Det här är en bok jag med gott samvete kan sätta i händerna på min traktortokiga dotter och jag är övertygad om att hon kommer att älska den när hon har åldern inne. Jag som inte ens gillar traktorer är ju såld på Tores traktorskola.

Tores traktorskola är skriven av Emelie Andrén, illustrerad av Salla Savolainen och utgiven av Rabén & Sjögren. Den finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Olle & Bolle är bröder

Olle och Bolle är bröderOlle vill leka med smålegot och glaskulorna, bygga tågförbindelser och järnvägsknutar på mattan. Olle vill baka och stå på pallen och hjälpa till. Men det går inte, för Olles lillebror Bolle vill vara med och han är för liten.

Alla som har syskon kan nog känna igen sig i den här bilderboken. Både om man själv är storasyskonet eller om man är småsyskonet. Föräldrar som har flera barn känner nog också igen sig. Jag tror faktiskt att det är ganska stor igenkänning hos många föräldrar när de ser den lite småstressade mamman också, hon som försöker vara överallt och möta båda barnens behov. Olle & Bolle är bröder är helt enkelt en fin vardagsskildring. En bilderbok som handlar om en dag hemma och två bröders syskonrelation med såväl bråk som kärlek. Det är verklighetsnära och realistiskt i en miljö som skulle kunna vara hos vilken småbarnsfamilj som helst. Väldigt fina illustrationer med många detaljer, humor och närvaro. Illustratören Ellen Ekman har en fingertoppskänsla när det gäller att förmedla känslor. Texten av Charlotta Lannebo är ganska kortfattad så den fungerar även för de lite yngre barnen. Även den är vardagsnära och dialogerna skildras mycket trovärdigt. Det här är Charlottas och Ellens första gemensamma bilderbok om bröderna och deras mamma. Jag har sett att det finns ytterligare en bok som heter Olle & Bolle handlar och som jag blev väldigt nyfiken på nu. Jag ser också fram emot många fler böcker om familjen.

Olle & Bolle är bröder är utgiven av Rabén & Sjögren och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Julen kommer till Mumindalen

Bildresultat för julen kommer till mumindalenIgår skrev jag om novellsamlingen Det osynliga barnet och Granen som innehåller två av Tove Janssons mest kända noveller. Just den utgåvan vänder sig väl mest till äldre läsare eftersom bilderna är få och svartvita. Men själva berättelserna, inte minst Granen, passar utmärkt även för små barn. Jag skrev igår att Granen absolut skulle fungera redan i förskoleåldern. I år kom den faktiskt också ut som bilderbok. Det är Alex Haridi, Cecilia Davidsson och Filippa Widlund som har skapat bilderboken Julen kommer till Mumindalen efter berättelsen Granen av Tove Jansson. Författarna Alex Haridi och Cecilia Davidsson har alltså återberättat novellen, medan konstnären Filippa Widlund har skapat helt nya bilder till.

Själva berättelsen är sig ju lik. Granen handlar ju om när Muminfamiljens vintersömn bryts av att Hemulen väcker dem och säger att det är jul. Han hastar vidare eftersom han har så mycket att förbereda. Familjen kliver yrvaket upp och finner Mumindalen täckt av snö och överallt är det figurer som jäktar runt för att hinna med att fixa med gran, klappar och julmat. Alla hetsar upp sig över något som är på väg mot Mumindalen. Det verkar både mystiskt och farligt, och det kallas för Julen…

Berättelsen är humoristiskt skildrad och många barn kan nog skratta åt Muminfamiljens försök att ordna med julbestyren trots att de aldrig tidigare hört talas om julen. Men det finns också ett allvar bakom och som vuxen läsare är det nog lätt att man börjar fundera lite kring julens måsten. Vad är det egentligen som är viktigt på julen? Krävs verkligen all denna stress och press? Det här är verkligen en berättelse som kan läsas på olika nivåer, från att vara en enkel julberättelse för de yngsta till en berättelse att fundera över och diskutera kring, kanske redan från låg- och mellanstadiet.

Tove Jansson skapade några bilderböcker under sin tid, exempelvis Vem kan trösta Knyttet. Men såvitt jag vet gavs aldrig Granen ut som bilderbok utan bara i novellform, främst riktad till äldre läsare. Därför är det roligt att den nu har getts ut även i bilderboksform, för själva berättelsen fungerar absolut även för yngre. Boken är en del i Bonnier Carlsens satsning på att ta fram nya bilderböcker om Mumintrollen för nästa generation Muminälskare. De nya böckerna ska enligt förlaget anknyta till Tove Janssons klassiska berättelser och i både text och bild förmedla magin, klokskaperna, kärleken, ljuset och mörkret som finns i Muminvärlden.

Jag tycker att Granen fungerar ypperligt som bilderbok och jag tycker att bilderboksmakarna har lyckats bra med Julen kommer till Mumindalen. Det är en lättillgänglig bilderbok som förmedlar liknande känslor som Tove Janssons egna böcker ger vid läsning. Illustrationerna är otroligt välgjorda, man känner tydligt igen alla karaktärer och den magi och mystik man känner igen från Tove Janssons berättelser återfinns även i dessa illustrationer. Man märker att det finns en hel del som skiljer sig åt i denna text jämfört med originalet ifall man detaljgranskar dem. Den ligger nära Tove Janssons text och den är välskriven och flyter på bra. Hade det här varit en helt nyskriven bilderbok hade jag inte haft något att anmärka på texten, så skickligt skriven är den. Men. Det stora Men:et. Jag tycker inte att texten andas Tove Jansson riktigt på samma sätt som bilderna gör. Nära, men inte lika nära. Inte så nära som jag hade hoppats på nu när förlaget vill få fram böcker för nästa generation Muminälskare. Borde inte den nya generationen får chansen att upptäcka den värld som Tove Jansson skapat och som är så unik i det sätt varpå karaktärerna uttrycker sig? För just det tycker jag försvinner i denna bilderbok. Karaktärerna pratar inte så som jag är van. Och därmed blir de inte heller de karaktärer jag känner igen och älskar. De karaktärer som jag vill att mina barn också ska få lära känna och ta till sitt hjärta. Nej, idén är god och illustrationerna är magiska i Tove Janssons anda, men texterna är jag inte riktigt nöjd med. De är alltför förenklade och denna förenkling gör att en stor del av känslan försvinner. Dialogerna och sättet att uttrycka sig på är ju en så viktig del i karaktärernas uttryck och det är det som jag tycker saknas här. Jag förstår inte varför förlaget inte kunde ha tagit originaltexten till Granen och gett ut den oförändrad som en bilderbok med Filippas underbara bilder till. Det hade blivit succé. Det finns enligt mig ingen anledning att ge sig på texten och omarbeta den såhär mycket. Som bilderbok är Julen kommer till Mumindalen visserligen en fin bok, men som ”ny bilderbok för nästa generation Muminälskare” lämnar texten tyvärr utrymme för förbättring för att den ska vara helt i Tove Janssons anda. Jag hoppas att den nya generationen Muminälskare också får ta del av originalet och lära känna karaktärerna på riktigt, så som Tove Jansson skapade dem.

Till sist, ett exempel på textens förvandling. Först ett stycke ur originaltexten som är hämtad ur novellsamlingen Det osynliga barnet och Granen:

Mamma, vakna, sa Mumintrollet förskräckt. Nånting hemskt har hänt. De kallar det jul.

Vad menar du? sa mamman och stack fram nosen.

Jag vet inte riktigt, sa hennes son. Men ingenting är ordnat och nån har gått förlorad och alla springer omkring som tokiga. Kanske det är översvämning nu igen.

Och så samma stycke ur bilderboken Julen kommer till Mumindalen:

-Mamma, vakna, sa Mumintrollet. Nånting hemskt är på väg hit! Det heter Julen.

-Vad menar du? sa mamman yrvaket och stack fram nosen ur täcket.

-Jag vet inte riktigt, sa Mumintrollet. Men Hemulen säger att inget är klart och att alla springer omkring som tokiga. Man måste nog vara väl förberedd.

Ni som läst den nya bilderboken, vad tycker ni om att texten är ombearbetad och förenklad så mycket?

Julen kommer till Mumindalen finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Det osynliga barnet och Granen

Det osynliga barnet och GranenFörra året gav Förlaget ut en specialutgåva av Tove Janssons klassiska noveller Det osynliga barnet och Granen. Detta gjorde de i samarbete med Oxfam, Moomin Characters, WSOY och Sort of Books. För varje såld bok skänks 40 kronor till Oxfams arbete för flickor och kvinnor som lever i fattigdom runt om i världen. Förlaget skriver att Tove Janssons berättelser idag är mer aktuella än någonsin. Fortfarande är majoriteten av de som lever i fattigdom kvinnor. Fortfarande nekas kvinnor ofta grundläggande rättigheter som utbildning och rättvis lön. Att vara rädd, ensam och osynliggjord är inte bara det osynliga barnets historia, utan också verkligheten för miljoner kvinnor och flickor världen över. Genom att köpa boken och stödja organisationer som Oxfam får man chansen att ge nya möjligheter och en starkare röst till dem som är mest utsatta.

Det osynliga barnet handlar om lilla Ninni som har behandlats illa och därför blivit osynlig. Men hon kommer till muminfamiljen och med Muminmammans kärlek och bekräftelse blir Ninni mer och mer synlig ju mer tiden går och snart kan man se hela henne. En väldigt symbolisk och fin berättelse som ger upphov till en och annan tanke.

I Granen kan vi läsa om när julen kommer till Mumindalen. Mumintrollets familj brukar ju vanligen sova från oktober fram tills på våren, men just detta år väcker Hemulen dem. När de får höra att Julen är på väg blir familjen rädda och förskräckta. De tror att det är något läskigt. Alla runtomkring förbereder sig, fixar med gran, klappar, mat och andra förberedelser. Stress, stress, stress. Ingen har tid att förklara traditionerna för Muminfamiljen som därför får tolka dem på sitt eget sätt. Och det blir på ett bra sätt till slut. Också detta är en fin berättelser som ger eftertanke. Måste man verkligen stressa inför julen? Vad är egentligen viktigast?

Det här är alltså en specialutgåva, en liten tunn bok som dels innehåller de två novellerna och dels också en beskrivning av persongalleriet och karaktärerna i Mumindalen som ger en bra introduktion till den som inte har läst om Mumin tidigare. Bokens omslag är härligt retroinspirerat och inuti finns det illustrationer som jag tror är Tove Janssons originalillustrationer. Det här skulle vara en perfekt julklapp, dels för att nya läsare ska få upp ögonen för Tove Janssons muminvärld och dels för att stötta en organisation som gör gott. Det är enormt svårt att säga vilken målgrupp dessa noveller passar för. Granen skulle nog fungera redan i förskoleåldern, även om den inte är i bilderboksformat, och Det osynliga barnet passar nog från lågstadiet. Men jag tror att de ursprungligen gavs ut för vuxna (rätta mig om jag har fel). Oavsett vilket så vet jag att Tove Jansson är en författare som kan skriva för både barn och vuxna, och hennes Muminvärld tilltalar både stora och små.

Det osynliga barnet och Granen finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Moderna sagor

Askungen  Rödluvan

Olika förlag har börjat med en ny serie som de kallar för Moderna sagor. Där tar sig Alexander Jansson, Sofia Jensfeldt och Silvy Strand sig an några av våra mest kända och älskade sagor. Först ut är Askungen och Rödluvan. Jag tror också att fler sagor är att vänta inom kort.

Som ni nog vet så drömmer Askungen sig bort och längtar efter äventyr och glädje. I denna variant av sagan bor hon hos sin faster och sina kusiner och de är hemska att bo med. En dag bjuder dock Prinsessan in hela riket till bal, men Askungen måste förstås stanna hemma och göra sina sysslor. Men till balen kommer en främling som dansar och förtrollar Prinsessan med sin skönhet. Främlingen är iklädd en hemmasydd regnbågsfärgad klänning som är alldeles förtjusande. Men Främlingen försvinner från balen och Prinsessan skickar dagen därpå ur sin specialstyrka för att leta efter henne.

Rödluvan bor med sin pappa och en dag ska han bege sig hem till morfar Offe som är sjuk. Rödluvan älskar skogen. Men i skogen lurar också Vargen. Vargen som inte längre kan jaga eftersom hon skurit sig i tassen. Hon ser Rödluvan och morfar som ett lätt byte och slukar dem båda i ett nafs. Som tur är så blir de räddade av Skogsvaktaren och hon är listig nog att se att Vargen slukat några som hon egentligen inte borde ha ätit.

Det som utmärker dessa moderna sagor är förstås att de har fått flera nya, fräscha, spännande element. Som att prinsen i Askungen är utbytt mot en prinsessa, att Rödluvan är en pojke och att Vargen egentligen inte är så ond utan det finns orsaker till hennes handlingar. Men det är inte bara så enkelt som att författarna har bytt kön på karaktärerna, nej, det finns betydligt mer i sagorna än man först tänker på. Nya karaktärsegenskaper, detaljer i bilderna som fördjupar utan att problematisera och båda sagorna har också fått nya, intressanta slut med en spännande twist. Dessutom har sagorna fått nya, fantastiska illustrationer som speglar den mångfald vårt samhälle består av. Helt enkelt klassiska sagor, men moderniserade för att passa vår samtid.

Det vore kul att jobba med dessa böcker tillsammans med de klassiska sagorna i ett sagotema i exempelvis förskoleklass eller klass ett. Även för de äldre barnen på förskolan fungerar böckerna. Tänk så skönt att de gamla sagorna idag finns i flera varianter så alla kan hitta sin favorit och som man själv kan känna igen sig i.

Både Askungen och Rödluvan finns att köpa hos Adlibris (här och här) och Bokus (här och här).

Jultröjan

Bildresultat för jultröjan cecilia heikkilä   Bildresultat för jultröjan cecilia heikkilä

Den hemlösa katten Fransson har det inte lätt om vintern; hela dagarna måste han vandra genom staden för att inte tassarna ska frysa fast. Utifrån tittar han in på julklappshandlande djur som pausar på stadens kafé eller träffas vid skridskobanan på torget. Men just den här dagen ställs allt på ända, en kall dag i juletid tappar nämligen katten Franssons tröja en maska och börjar repa upp sig. Ve och fasa – utan tröja blir vintern lång och svår, inte minst för en katt som bor i ett hus av kartong. Fransson måste följa efter garnet som slingrar och ringlar sig runt staden, genom gränder, uppför väggar och över tak och torn. Jakten slutar på en oväntad plats, med en härlig överraskning och för första gången får Fransson den julen en riktig julklapp.

Cecilia Heikkiläs saga Jultröjan utkom först som pixibok och blev väldigt populär och älskad. Därför har den nu kommit i stort format, som bilderbok. Det är en mysig och gripande berättelse om ensamhet, vänskap och gemenskap. De stämningsfulla illustrationerna med sina milda färger är vintriga och skänker julstämning. Bilderna berättar berättelsen ur sitt perspektiv och illustrationerna ger verkligen uttryck för de känslor man får när man läser boken. Att som läsare få följa den röda tråden längs sidorna och genom staden ger ytterligare en dimension till berättelsen och skapar såväl delaktighet som interaktivitet. Tankarna går självklart till den populära bilderboken Historien om någon av Åke Löfgren och Egon Möller-Nielsen.

Jultröjan är en rolig och härlig saga att läsa tillsammans i juletid, perfekt för förskolebarnen. Extra spännande är det också att vi redan har mött några av karaktärerna i författarens debutbok, Grävlings resa. Det är en finstämd bilderbok som handlar om att det för länge sedan fanns en ensam Grävling. På den tiden var han en modig sjökapten som seglade på världens alla hav. Men numera är han alldeles för gammal för äventyr. Han ville bara leva ett stillsamt liv i sin stuga och följa sina väl inrutade rutiner. Han ville inte veta av något trassel eller oförutsägbara händelser. Så en dag var det just något oidentifierbart trassel som flöt i land på stranden till hans ö. Trasslet visar sig vara ett djur som ställer till med mycket stök hemma hos Grävling. Han jagar iväg det lilla djuret ut ur trädgården och i samma ögonblick drar en väldig storm in, en storm som tar med sig Grävlings stolthet, båten Lilly. Nu måste Grävling rädda Lilly. Det blir ett äventyr han aldrig kommer att glömma och på sin färd får han sällskap av flera vänner, exempelvis trasseldjuret. Även här är bilderna stämningsfulla och vackra, med milda färger men samtidigt med ett enormt uttryck.

Jultröjan är utgiven av Bonnier Carlsen och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus. Grävlings resa är också utgiven av Bonnier Carlsen och finns att köpa på Adlibris och på Bokus.

Max och Maja firar jul

Max och Maja firar julBöckerna om Max och Maja verkar vara populära hos de yngsta barnen. De handlar om de två djurkompisarna Max och Maja och deras vänskap står i fokus i berättelsen. Teman som tagits upp i tidigare böcker är bland annat att vara ovänner och bli sams, att leka tre och att råka göra illa någon utan att det är meningen. I denna nya bok i serien, Max och Maja firar jul, är det dags att fira jul. Max och Maja dekorerar granen med pepparkakor och sockerstjärnor. Men vad är det egentligen som händer med dekorationerna? De försvinner från granen, en efter en. Och vad har hänt med Max som nu bara ligger på soffan? Har han blivit sjuk? Här handlar det om gemenskap, men också om att göra fel och att våga stå för det. Som tur är så ordnar det mesta sig och vännerna får en mysig jul till slut. Det är bara en eller ett par meningar per uppslag, annars dominerar de färgglada illustrationerna. Max och Maja firar jul är helt enkelt en lättsam, mysig julbok för de allra yngsta.

Max och Maja firar jul är utgiven av Alfabeta bokförlag och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.