Pytte är en charmig liten häst som har nära till sina känslor. Det finns flera bilderböcker om honom, till exempel dessa: En ny kompis, Pytte och Vilket gulligt föl, Pytte.

I En ny kompis, Pytte kommer en hästtransport inkörandes på gården där hästarna bor. Men ingen ska iväg och tävla, vad ska hända nu? Luckan till transporten öppnas och ut trippar en liten liten häst. En shetlandsponny, precis som Pytte. Nu är Pytte inte minst längre, för han och den nya hästen, Jasmin, är lika stora. Men det är inte bara roligt att få en ny kompis. Pytte brukar vara barnens favorit vid ponnyridningen, men nu har barnen bara ögon för Jasmin, för hon kan dra vagn och det har de aldrig åkt förut. Men när det är dags för vinterfest på gården är det snöstorm och då kan bara Pytte och Jasmin rädda situationen tillsammans. En fin bilderbok om vänskap och samarbete.

I Vilket gulligt föl, Pytte händer det något fantastiskt i stallet – Jumper får ett föl. Lilla Jolly är förstås världens sötaste och alla vill gosa och leka med henne. Men det dröjer inte länge förrän Pytte upptäcker att föl kan vara ganska jobbiga också. De busar och förstör. Men när Jolly hamnar i fara är det Pytte som räddar henne, för han vill inte att hon ska göra sig illa, fast hon är ett sånt jobbigt litet föl. Även detta är en väldigt fin bilderbok där man lätt kan dra paralleller till hur det kan vara att ha ett litet syskon.

Har ni hästintresserade barn kommer böckerna om Pytte garanterat att bli en succé, men även om era barn inte är superintresserade av hästar kommer de säkert att uppskatta böckerna, för de är väldigt charmiga, uttrycksfulla och fyllda av möjligheter till igenkänning.

Böckerna är skrivna och illustrerade av Ingrid Flygare och utgivna av Rabén & Sjögren. En ny kompis, Pytte finns att köpa på Adlibris och Bokus (här och här) och Vilket gulligt föl, Pytte kan köpas på samma ställen (här och här).

Varje dag efter skolan går Lisa förbi ett ovanligt hus och hon undrar vem det är som bor där. En dag sitter det en söt katt utanför. Den slinker in genom dörren och då kan inte Lisa låta blir att följa efter för att rädda den. Hon tror nämligen att det är någon läskig varelse som bor i huset. Kanske en vampyr som inte kommer att tveka att sätta tänderna i Lisa och dricka hennes blod som lingonsaft. Eller hungriga monster som slukar såväl Lisa som katten. Lisa går från rum till rum för att leta efter katten. Många saker finns det att undersöka, men inte förrän i sista rummet hittar hon katten. Precis när hon ska ta med sig katten och smita ut igen hör hon ett konstigt ljud. Ett släpande ljud som kommer närmare och närmare. Det är riktigt spännande och läskigt en stund, men självklart visar det sig ju att det inte alls är något monster som bor i huset utan en alldeles vanlig, liten, snäll tant.

Lisa och monsterhuset är en rolig, spännande och lite mysryslig bilderbok som är fylld av myllande bilder som har jättemånga detaljer att titta på. Emelie Östergren är det som både har skrivit och illustrerat boken och det är en ganska ny bekantskap för mig. Jag blev direkt intresserad av hennes illustrationer, för de är väldigt uttrycksfulla och använder olika perspektiv för att förmedla olika känslor. Skuggor används på ett bra sätt, liksom olika proportioner. Hela berättelsen skulle kunna föras fram bara med hjälp av bilderna, så gestaltande är de. Texten är mer ett komplement. Jag skulle kunna tänka mig att den här boken vore rolig att läsa för en grupp förskolebarn. Jag ska tipsa om den nästa gång förskolan kommer till mitt bibliotek.

Lisa och monsterhuset är utgiven av Alfabeta och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

När jag såg att Brombergs förlag skulle komma ut med en nyskriven variant av bröderna Grimms klassiska saga Hans och Greta blev jag direkt nyfiken. Inte minst eftersom jag såg att den skulle vara illustrerad av Alexander Jansson. Jag gillar verkligen hans trolska, drömmande bilder fyllda med detaljer att förlora sig i. Jag ville se hur han skulle tolka den klassiska sagan. Och nu när jag läst boken kan jag bara konstatera att det såklart blev en succé. Hans illustrationer passar perfekt för den mörka sagan. Se bara omslaget med häxan, barnen och pepparkakshuset.

Jag har inte läst sagan sedan jag var liten och det slår mig nu hur otäck sagan egentligen är med de utsatta, fattiga barnen som först blir lämnade av sin far och den elaka styvmodern för att sedan hamna i klorna på den otäcka häxan. Och häxan skildras verkligen på ett riktigt läskigt sätt i boken. Som tur är hittar barnen på ett sätt att lura häxan på och de kommer så småningom hem till sin älskade far igen. Och då har den elaka styvmodern dessutom blivit sjuk och dött, så barnen kan leva lyckliga i alla sina dagar. Nu behöver de inte heller svälta igen eftersom de hittat pärlor och ädelstenar hos häxan som de tog med sig hem. Slutet gott, allting gott. Det skildras också hos Alexander Jansson med ljusare, hoppfullare illustrationer på det sista uppslaget. Det här är en bilderbok som vänder sig till barn mellan 3-6 år, men jag tänker att det nog kan vara bra att känna sin barngrupp om man ska ha den som högläsningsbok, för den är som sagt mörk och otäck och vissa barn kan nog bli skrämda, det kan vara bra om det finns tid för diskussion och förklaring efteråt.

Hans och Greta finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

När Jenny Sjödin var sju år dog hennes pappa. Saknaden efter honom har hon uttryckt i sin bilderbok Där norrskenet dansar som handlar just om döden och om att förlora någon man älskar. Boken handlar om lilla Elsie som saknar en familjemedlem. Vem det är framgår inte tydligt, vilket gör att man kan läsa in olika saker och identifiera sig oavsett vem man själv saknar. Elsie lär känna isbjörnen Aurora som tar med henne på äventyr och lär henne gå vidare trots saknaden och finna tröst. Boken handlar alltså om sorgen, saknaden och tomheten som blir kvar när någon har lämnat en. Elsies mamma ligger mest och sover om dagarna, troligen deprimerad efter att ha förlorat en kär familjemedlem. Detta gör att Elsie blir utelämnad åt sig själv och sin ensamhet. Men samtidigt möjliggör det också för Elsie att bli vän med Aurora, en vänskap som främst kommer till eftersom de båda gillar blåbär. Men vänskapen leder till mycket, inte minst utflykten i slutet av boken där Aurora tar med sig Elsie för att titta på norrskenet. Därför handlar boken också om vänskap, hopp och tröst.

Som ni ser på omslagsbilden är illustrationerna i Där norrskenet dansar helt magiska. Jag älskar färgerna och stämningen som bilderna förmedlar. Norrsken är knappast enkelt att skildra på bild, men här görs det på ett fantastiskt sätt i en barnbok. Titeln ger också en föraning om att själva texten är poetisk och ni kan nog tänka er att den därför gifter sig väldigt bra med de magiska bilderna. Det är en kortfattad, enkel text, men den är så kärnfull och träffande. Boken vänder sig till barn mellan 3 och 6 år, men jag kan faktiskt tänka mig att den håller längre upp i åldrarna. Den skulle exempelvis vara användbar i sorgbearbetningsgrupper. Dessutom tror jag att det finns gott om vuxna som blir berörda av den. Det har i alla fall jag blivit. Dessutom är jag otroligt imponerad över vilken stark debut Jenny Sjödin gjort, det här är en författare och illustratör som är värd att lägga på minnet! Det ska bli väldigt roligt att följa hennes fortsatta skapande.

Där norrskenet dansar är skriven och illustrerad av Jenny Sjödin. Den är utgiven av Olika förlag och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

På vägen går en mamma och är arg.
Varför är hon det? undrar Alvdis och Hamsa.
Har hennes barn tjatat för mycket om godis?
Eller har något gått sönder?
Kanske mötte hon någon som var dum?
Eller så gick hennes teve sönder precis när det blev mål?

På omslaget till Varför är mamman arg? ser vi just en mamma som ser väldigt arg ut. Kanske också stressad. I varje fall så springer hon. Det finns också två barn på bilden med en pratbubbla där de undrar just – varför är mamman arg? Det är upptakten till boken som visar sig vara en liten deckare för de små. Barnen står i fönstret och tittar ut, och ser där en mamma. Det är Kims mamma. Och mamman är arg. Sedan funderar barnen på varför mamman är arg. De har stor fantasi och funderar ut många olika anledningar. Det blir spännande berättelser utifr

ån deras funderingar och varje fundering får sin egen sida med härliga färgglada illustrationer till. Kanske har hennes klackeskor gått sönder, kanske har hon tappat sin mobil i toaletten, kanske är hon arg på Kim eller kanske har hon inte kunnat sova. Barnen delar också med sig av sina egna liv och funderingar. Hamsa har ingen mamma alls och hen är ibland arg för att hens mamma är död. Arg och ledsen. Alvdis vet hur det känns när någon tog hens klackeskor, men också hur det kändes när hens morfar dog. De vet att man inte får slåss, även om det händer att både barn och vuxna gör det ändå. Och man kan bli arg när man är rädd, men man kan också bli glad fastän man är rädd, när det man var rädd för inte hände.

Som ni ser så går barnens tankar fram och tillbaka i den här boken och fastän det finns en ramberättelse, där de egentligen inte ens rör sig från rummet där de tittat ut genom fönstret, så händer det väldigt mycket i deras tankar och funderingar och i deras fantasi. Det gör att vi som läsare känner att vi tagit del av ett stort äventyr och djupa funderingar. Jag gillar också att känslorna verkligen får ta plats i slutet av boken. Det här är en bok som jag kommer att rekommendera till förskolorna när de ska jobba med känslor, det gestaltas så fint här och läsarna får hjälp att sätta ord på sina egna känslor. Boken är också fin på många andra sätt, det är variation när det gäller hudfärger exempelvis, huvudpersonerna könas inte och överhuvudtaget är det ett fint mångfaldsperspektiv i boken, som det ju alltid är när det gäller böcker från Olika förlag. Varför är mamman arg är skriven av Kristina Murray Brodin, illustrerad av Bettina Johansson och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus. Den är uppföljare till Varför gråter pappan som tidigare är utgiven av samma förlag.

Igår skrev jag om Där norrskenet dansar, en bilderbok om sorg och saknad men också vänskap och tröst som jag blev alldeles knockad av tack vare den poetiska texten, det stora innehållet och de alldeles magiska bilderna. Boken är både skriven och illustrerad av Jenny Sjödin och den utkom 2017. Sedan dess har Jenny Sjödin fortsatt sitt bilderboksskapande och bland annat har hon illustrerat Eli har en storebror som är skriven av Karin Jacov.

Eli har alltså en storebror. Visserligen är det många som har storebröder, men det är inte många som har en storebror som Elis. Ibland tänker Eli att storebror är som en gåta, en gåta som inte går att lösa. Eli oroar sig också ofta för brorsan. Men de hör ihop. Brorsan och Eli. Det är bara så. Och inte många har en storebror som Elis. Så det så.

Det här är en bok om syskonkärlek. Men också om olikheter och acceptans. Elis bror har en funktionsvariation. För mig som läsare går tankarna till autism, men det nämns ingenstans i texten och en annan läsare kanske tolkar annorlunda. Boken är skriven ur Elis perspektiv, om hur det kan vara att ha ett syskon som är lite annorlunda. Hur det kan vara att ibland känna sig äldre än sitt syskon, trots att man egentligen är yngre. Men också om alla de bra saker som Elis storebror kan som andras storasyskon inte gör. Och förstås om hur Eli tycker om sin bror precis som han är.

En bra bok att läsa för de äldre barnen i förskolan eller i förskoleklass, eller för sina egna barn förstås. Även om man inte har något syskon med funktionsvariation kan det vara enkelt att tänka sig in i att ha en kusin, kompis eller klasskompis som har en funktionsvariation. Det är en väldigt fin text där det är lätt att relatera utan att allting sägs rakt ut. Bilderna är annorlunda än i Där norrskenet dansar, inte poetiska och magiska på samma sätt, men de är väldigt finstämda och uttrycksfulla, vilket gör att de samspelar bra med texten och förstärker det som sägs i texten på ett bra sätt.

Eli har en storebror är utgiven av Idus förlag och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Att fånga en tandfé är skriven av Sanna Juhlin och illustrerad av Åsa Lundgren. Boken är utgiven på Texicon förlag. Det är en bilderbok riktad till 3-6-åringar. Boken handlar om Majalie, som en dag när hon leker i lekparken med kompisen Nadja, känner att hennes tand sitter löst. Hon blir lite rädd samtidigt som det är lite spännande. Nadjas mamma berättar om tandfén som kommer om natten och byter ut mjölktanden mot en guldpeng ifall barnet som tappat tanden lägger tanden i ett glas bredvid sängen. Det låter ju oerhört spännande. Majalie bestämmer sig för att försöka fånga tandfén! Nadja får sova över hos henne den natten och på kvällen tappar Majalie sin tand. Efter lite vedermödor är det dags att gå till sängs och nu börjar den långa väntan på att tandfén ska dyka upp… Att tappa sin första tand är något oerhört spännande för barn och jag tror det är många barn som vill läsa om detta. Boken har ett enkelt och lättsamt språk. Bilderna är färgglada, charmiga och känns lite magiska, precis som det ska vara när det handlar om tandféer.