Rysliga förskolan är den första delen i en helt ny serie från Rabén & Sjögren som kallas för Rys & Mys och är tänkt att vara en serie med lagom läskiga bilderböcker för små läsare. Boken inleds med att det är en ganska vanlig vardagsmorgon hos Jolly och Milo. De har bråttom till förskolan, eller rättare sagt deras mamma har bråttom till jobbet. Hon är sen och dessutom ringer hennes telefon vilket gör henne ännu mer stressad. Därför föreslår Jolly att hon kan lämna lillebror Milo på hans avdelning idag. Först när mamma pussat hejdå och rusat iväg hör Milo hur tyst det är på förskolan idag. De går från rum till rum, men det finns varken barn eller fröknar på Milos avdelning. Torkskåpet låter läskigt, ungefär som en häxa som hackar fladdermusvingar till en trolldryck, men när Jolly tittar efter ser de att det bara är helt vanliga vantar på tork. Samlingsmattan ser ut som ett sjöodjur, kuddrummet ser ut som att det finns en hel hög urgamla bergatroll och hela tiden låter ett hackande ljud från någonstans. Det låter som om någon hackar mot golvet med långa, vassa monsterklor. Men självklart är det bara barnens fantasi som spelar dem ett spratt, i kuddrummet finns bara kuddar, samlingsmattan har en gosebläckfisk på sig och i köket står fröken Ayla och hackar gurka för snart är det ju dags för frukost.

En härligt färgstark och inkluderande bilderbok som stundvis är ganska läskig, men man tas snabbt tillbaka till verkligheten och tryggheten igen. Jag gillar sättet som boken växlar mellan läskigt och tryggt, det är ett smart berättargrepp som skapar en cliffhangerkänsla och en förväntan inför vad som komma skall. Boken vänder sig till barn i förskoleåldern, 3-6 år, och det är förstås individuellt hur läskiga böcker man klarar av. Men jag tycker att den ligger på en väldigt bra, lagom nivå för målgruppen. En perfekt högläsningsbok. Som förälder eller pedagog är det förstås alltid bra att läsa en kommande högläsningsbok själv först för att vara säker på att den funkar för just de barn man ska läsa boken för.

Ett jättestort plus för att bokens bilder skildrar såväl barn och vuxna med annan hudfärg än vit liksom barn med olika funktionsvariationer, men detta nämns aldrig i texten eller problematiseras på något sätt, utan det är lika inkluderade och naturligt som det ska vara. Ett annat plus för att det finns så många fina detaljer i bilderna. Det är en bok att läsa om och om igen och upptäcka nya saker i hela tiden. Boken utspelar sig i en för barnen välkänd miljö och dessutom har boken ett fint barnperspektiv. Jag är säker på att den kommer att bli omtyckt av målgruppen och jag ser fram emot kommande böcker i serien.

Rysliga förskolan är skriven och illustrerad av Lina Neidestam och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Jättejättebråttom handlar om en mamma och ett barn som försover sig. Den ena ska till förskolan och den andra till jobbet. Tider att passa, bussar att hinna med. Det är helt enkelt jättejättebråttom. Frukost får de äta medan de springer till bussen. Men väl framme på förskolan vill barnet absolut inte att mamma ska gå. Det syns riktigt hur stressad mamman känner sig, men så fattar hon ett beslut. Hon går en bit bort och sjukanmäler sig. Sedan säger hon åt barnet att det blev fel, hon behövde visst inte vara på jobbet idag. Sedan går mamman och barnet tillsammans hem igen.

Det här är en bok som de allra flesta kan känna igen sig i, både barn och föräldrar. Och jag har nog läst ett antal böcker på samma tema tidigare, alltså att ett barn inte vill gå till förskolan eller att barnet inte vill att föräldern ska gå därifrån. Men det som skiljer den här boken åt mot de flesta andra titlar är just det faktum att mamman faktiskt gör det som de flesta föräldrar bara stannar vid att tänka. Hon lyssnar på barnet och bestämmer sig för att ta en hemmadag bara de två. Visst är det fel att sjukskriva sig för att göra detta, och med så kort varsel, men som ett tankeexperiment är det intressant och jag tror att många föräldrar kan behöva få den här tankeväckaren, för visst är det ändå så ofta vi bara går på i samma hjulspår och glömmer att hoppa av ekorrhjulet ibland. Jag gillar också de vackra, milda, finstämda illustrationerna. Dessutom älskar jag titeln, som gjord att fundera och fantisera kring.

Jättejättebråttom är skriven och illustrerad av Ebba Forslind och utgiven av Urax förlag. Den finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Jag har älskat Vem-böckerna sedan den första kom ut och eftersom jag har fyra barn i åldrarna 2 – 11 år så har jag också fått chansen att läsa dem för barnen, det är alltid något eller några barn som har uppskattat dem. Nu har en ny bok i serien kommit. Vems resa heter den och den handlar om att vara på semester och träffa människor från andra kulturer och med andra språk än en själv har.

Boken handlar om Lilla Hund som är på semester med Stora Hund och Nallegrisen. Det är skönt med varm sol och glittrigt vatten. Men de vuxna är så tråkiga. De vill bara slappa, men Lilla Hund vill ju leka. Så träffar Lilla Hund en igelkott, men igelkotten pratar jättekonstigt. Vad säger hon egentligen? Kan de leka fastän de inte förstår varandra? Ja, det kan de faktiskt. När semesterveckan är slut tvingas de ta adjö och så blir det dags att åka hem igen. Hemma är allt som vanligt, eller kanske inte helt som vanligt ändå, för på förskolan har två nya, små barn, börjat. Barn som inte pratar svenska än. Barn som kommer från ett annat land. Och då säger Lilla Hund de härliga orden: ”Det gör inget , fröken, jag kan leka på alla språk”.

Precis som de flesta andra böcker i serien behandlar boken alltså ett aktuellt ämne, något tänkvärt som är förpackat i en läsvärd berättelse på ett jättefint sätt. Wirséns teckningar är ju som alltid underbara. Jag vet att boken fått både positiv och negativ kritik och Stina Wirsén är en författare som ofta delar läsarna i två läger – antingen hyllas böckerna eller så blir det totalt tvärtom. Bland annat har boken fått kritik om att vara världsfrånvänd. Men det som jag tycker är värt att ha i åtanke när man läser är att Stina Wirsén ju alltid tar barnets perspektiv när hon skriver och tecknar. Och det är ur ett barns perspektiv som man också ska läsa boken. För vuxna kanske det inte räcker med en semesterresa för att skippa fördomarna och bli tolerant mot alla personer som har annan bakgrund/kultur/språk som en själv. Men för ett barn är det ofta precis så enkelt som i boken. Barn krånglar sällan till det. Dessutom skildrar Wirsén så många olika känslor, så som att Stora Hund och Nallegrisen vill ha ut något helt annat av resan än Lilla Hund, och hur ensam Lilla Hund då känner sig när de vuxna inte vill leka. Stora känslor skildras med få meningar och på få sidor.

Vems resa är utgiven av Bonnier Carlsen och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Juno och Jillis flyttar är en jättefin bilderbok som handlar om en flytt. Egentligen vill inte Juno flytta, det känns så konstigt och lite otäckt. Dessutom har Juno många frågor kring flytten, om soffan får plats, om mormor kommer att hitta till nya huset, hur man tar med sig badkaret och mycket mer. Men det visar sig såklart bli bra till slut. Och Jillis följer med Juno till nya huset.

Det här är alltså en skildring av en flytt, ur ett barns perspektiv. Den tar upp precis sådana saker som barn tänker och funderar kring och det finns så många fina citat, som när Juno pratar med bästa förskolekompisen Signe. Juno undrar om Signe vet vem som ska bo i deras gamla lägenhet efter att de flyttat:

”Men Signe vet inte, hon heller.

Hon undrar också.

Hur gör ni med soffan då?

Den ska vi ta med, och alla leksaker och alla kläder och sängen också. Allt ska vi packa ner i flyttlådor.

Men soffan får ju inte plats i en flyttlåda, säger Signe.

Juno torkar bort en tår med tröjärmen. Det kommer sand i ansiktet.

Jag kommer sakna dig på min nya förskola. Det finns ingen du där.”

Ser ni vilket fint barnperspektiv! Och så detta:

”Juno, det är en sak vi måste prata om, säger vuxen. Vi ska flytta.

Flytta, varför då?

Så du får en trädgård att leka i, och ett större rum.

Jag har redan ett rum. Jag behöver inget större rum, säger Juno.

Juno går från bordet. Vill inte äta mer. Vill vara själv. Inte prata.

Jag behöver ingen trädgård. Jag har lekparken. Som jag orkar gå till alldeles själv faktiskt, säger Juno tyst. Så tyst att det nästan inte hörs.”

Som ni ser så är denna bok också genomtänkt ur ett genusperspektiv. Det finns en vuxen, inte någon förutbestämd mamma eller pappa. Juno får man inte heller veta vilket kön hen är, varken i text eller bild.

Jag gillar de finstämda, uttrycksfulla men samtidigt milda illustrationerna som passar så väl ihop med texten, och som har så många detaljer att titta på. Jag gillar texten som ibland känns som poesi. Och jag gillar att boken slutar så bra, att den skänker tröst. En flytt behöver inte alls vara dålig, eller åtminstone inte bara dålig, en flytt kan också innebära möjligheter.

En jättefin bilderbok att läsa ifall man står inför en flytt, eller på en förskola där något av barnen har kommit inflyttande, för att ge perspektiv på hur det kan vara att komma ny, att man faktiskt har en historia från en annan plats tidigare.

Juno och Jillis flyttar är skriven av Anna Bjelkholm, illustrerad av Mia Olofsson och utgiven av Rabén & Sjögren. Den finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Jag tyckte jättemycket om bilderboken Veckan före barnbidraget som Elin Johansson skrivit och Ellen Ekman illustrerat. Den handlade om en familj som inte hade det så gott ställt och pengarna var ofta slut just veckan före barnbidraget. Då gällde det att vara smart, finurlig och fantasifull för att få slantarna att räcka. Och med lite fantasi så kunde familjen också hitta många aktiviteter att göra tillsammans som var gratis.

Nu är duon tillbaka med en ny bilderbok, Hemma hela sommaren. Den är på samma tema, nämligen att ha ont om pengar. Denna gång tar dock duon upp ett väldigt aktuellt och högst relevant ämne, det här med att göra saker på sommarlovet. Huvudpersonens fröken frågar vad barnen ska göra för roligt i sommar. Någon ska till Thailand, en annan ska till Legoland och en tredje på vattenland. Huvudpersonen råkar svara att de ska åka på safari, fast det är ju inte alls sant. De ska ju vara hemma hela sommaren och inte åka någonstans. Fast sedan kommer mamma på att de kan åka på sin egen safari, det kanske inte riktigt blir så som huvudpersonen föreställt sig, snarare tvärtom, det blir mycket roligare. Och mesta delen handlar om vilken inställning man har och att man kan komma långt med lite fantasi.

Jag tror att sådana här böcker behövs. Det är inte alla som har råd att åka på en massa lekland eller resa utomlands. Men det behöver inte vara just där man har det som roligast heller. Jag tror det är viktigt att barnen får perspektiv och insikt i att alla familjer inte ser likadana ut. Dessutom får man mycket inspiration och jag gillar att fantasin får så stort utrymme.

Hemma hela sommaren är utgiven av Rabén & Sjögren och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Rassel prassel promenad är en tunn liten bok, men en riktig pärla. Den är skriven av Hanna Lundström och illustrerad av Maija Hurme och det är Schildts & Söderströms som har gett ut den. Boken innehåller korta dikter och verser med naturen som gemensamt tema. Det riktigt spännande är att allt är skildrat ur ett barns perspektiv. Hur upplever barnet den knarrande snön, den gungande mossan, det lätta sommarregnet? Det är skildrat så fint, så fint i den här boken och varje ord är så avvägt och exakt, precis på pricken för att fånga barnets upplevelse. Illustrationerna är som gjorda att fördjupa sig i och skildrar likväl den poetiska och andäktiga stämning som dikterna ger uttryck för. När jag bläddrar i boken och läser här och var, fängslas, blir trollbunden av ord som stannar kvar, då önskar jag att jag skulle få jobba med den här boken och en grupp barn. Tänk att använda den som inspirationskälla inför eget skapande i bild eller svenska. Åh!

Rassel, prassel, promenad finns att köpa bland annat på Adlibris och på Bokus. Missa den inte!