Ryôji Arai är en japansk bilderbokskonstnär född i Yamagata 1956. Han fick ALMA-priset (Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne) 2005.
Tidigare har jag läst och recenserat Sussa och Natti, en färgsprakande, fantasifull bilderbok om två barn som egentligen ska sova men istället berättar sagor för varandra. Den skrevs 1996, men kom på svenska först 2006.
När kommer bussen? är en bilderbok som är både skriven och illustrerad av Ryôji Arai. Den skrevs redan 1992, men gavs ut på svenska även den år 2006. Boken handlar om en man som bestämmer sig för att åka buss långt, långt bort. Han sätter sig för att vänta på bussen, men den kommer ju aldrig. Det hinner bli natt och en ny dag. Många människor och även några djur passerar förbi under den långa väntetiden. Till slut kommer äntligen bussen, men då är den alldeles fullpackad. Mannen bestämmer sig för att gå istället.
Det kan tyckas vara en enkel handling, men När kommer bussen? öppnar för så mycket mer. Allt ifrån samtal om tiden, till samtal om världen, om det mannen ser och upplever under sin väntan. Men man kan också jobba vidare med boken, diskutera kring varför mannen bestämt sig för att bege sig ut på sin resa, hur det ibland kan bli som man inte alls har tänkt sig och varför han till slut bestämmer sig för att gå istället. Illustrationerna är skapade på ett speciellt sätt med olika lösningar för att skapa känslan av ensamhet i vissa bilder och känslan av ett folkmyller i andra bilder, liksom att de andra fordonen som passerar förbi är väldigt små medan den fullpackade bussen gestaltas som enorm. Varför har han valt att gestalta på det sättet? Ja, det finns verkligen jättemycket att jobba vidare med här, såväl under läsningen som efteråt.
Igår kväll läste jag Lilla Döden hälsar på för barnen. Den är både skriven och illustrerad av Kitty Crowther. Jag läste den för alla mina fyra barn, men det var jag och äldsta dottern (snart 10 år) som uppskattade den mest. Boken är ganska mörk, åtminstone till en början. Den handlar om döden som här är gestaltad i form av en liten flicka. De flesta människor blir rädda när hon kommer för att hämta dem. Men detta ändras i ungefär mitten av boken då Lilla Döden kommer för att hämta upp en flicka i hennes egen ålder. Från och med då blir tillvaron helt annorlunda för Lilla Döden.
Mamma Medusa kom så sent som förra året. Det är en bilderbok som också är både illustrerad och skriven av Kitty Crowther. Som ni kanske förstår anspelar titeln och boken på myten om den skrämmande Medusa som hade ormar istället för hår. Här i boken är hon dock inte så skräckinjagande, åtminstone inte för oss läsare. Medusa blir mamma, hon får en söt dotter vid namn Iris. Till en början vågar hon inte släppa Iris att leka med de andra barnen, hon får bara vara hemma med mamma. Men så småningom får Iris börja skolan och då klipper mamman av sig håret. Det kanske låter som en fattig handling, men även om den yttre ramberättelsen inte är så fartfylld så händer det mycket hos karaktärerna, dels hos dottern förstås som föds och växer ända upp till skolålder på de få boksidorna, men dels och kanske främst hos Medusa som växer betydligt som människa i boken. Lite besviken blir jag dock att inte Medusa kan accepteras som hon är med hår, utan att hon känner att hon tvingas anpassa sig genom att klippa av sig håret. Det finns många lager i denna bilderbok, många frågor väcks och många tankar skapas att diskutera kring, både för små och stora läsare. Och även här är det helt fantastiska illustrationer! Mamma Medusa finns att köpa bland annat på 
tkom samma år som hon fick priset. Det står i boken att Sonya fick inspiration till boken från sin systerdotter Hannah som döpte sina händer redan när hon var två. Hennes händer är de tuffaste, bråkigaste och elakaste händer som en liten flicka kan ha. Många är rädda för dem, men Hannah älskar dem. Sonya ville skriva en berättelse om de där händerna. Sagt och gjort, Arja och Råttiz är här. Boken handlar om en flicka som heter Hannah och om hennes händer som heter Arja och Råttiz. De gör ofta olika slags hyss, men de är också snälla och rättvisa. Framförallt vill de inte få skäll för sådant de faktiskt inte ens har gjort, som när lillebror är framme och gör hyss.
Igår kväll läste jag Kanel och Kanin och alla känslorna för barnen. Det är en bilderbok som handlar om kompisarna Kanel och Kanin som är ganska olika, men ändå väldigt bra vänner. Det finns flera böcker om dem. I just den här boken utforskar de världen tillsammans och utgår från de många olika känslor man kan uppleva, som ilska, ånger, avundsjuka, sorg, glädje, ensamhet och oro. Boken fungerar bra som en ingång för den som vill prata om känslor tillsammans med barn. Men den fungerar också att läsa som en helt vanlig bilderbok. Texten är skriven på rim och bilderna är väldigt uttrycksfulla och samspelar bra med texten.
Tant Vildas magi av Emma Holmgren är en fantasifull bok som tar avstamp i det faktum att huvudpersonen Moas älskade mormor måste flytta på äldreboende. Men inte kan man väl skicka en mormor som kan hjula till ett äldreboende? Moa tar hjälp av vännerna Titus och Linnea för att rädda mormor från äldreboendet och de hamnar mitt i ett äventyr med en magisk trädgård där rabarberna är lika stora som träd. Det här är en bok fylld med magisk realism, men vet inte alltid vad som är sant och inte, men det spelar ingen roll, det är en underbar, rolig och charmig saga med en hel del spänning stundtals och fina relationsskildringar. Boken är utgiven av Parus förlag och vänder sig till åldern 9-12 år.
Jag ska aldrig sluta cykla handlar om en flicka och hennes gammelfarmor som är just gammal. Jättegammal. Det är svårt för flickan att tro att gammelfarmor inte alltid har varit sådär jättegammal. Men faktum är ju att gamla människor inte alltid har gått sakta, haft vitt håroch älskat att mata småfåglar. En dag har gammelfarmor dött och flickan och hennes mamma tittar på bilder från det att gammelfarmor var ung och liten. Och det visade sig ju förstås att gammelfarmor också varit lika liten som flickan. Kanske tyckte de också om samma lekar. Boken tar fasta på att alla människor har varit små, och att man inte alls är så olika som man kanske kan tro. Boken skildrar också hur viktigt det är att ta tillvara på den tid man har tillsammans. Längst bak finns tips om att man kan fråga människor i sin närhet om deras barndom, vad de tyckte om att leka med när de var små och kanske får man se bilder av hur det såg ut på den tiden. En jättefin bok också att ha som ingång till diskussioner om livet, döden och olika åldrar i livet. Jag kan tänka mig att man även kan arbeta med boken i skolan. Ett stort plus för de härliga bilderna! Boken är skriven och illustrerad av Ulrika Gustafsson och det är Idus förlag som har gett ut den. Den vänder sig till barn mellan 6-9 år.
Tant Skateboard är olik de andra böckerna eftersom den har en gammal tant som huvudperson. Det finns två böcker om Tant Skateboard, dels Tant Skateboard och dels Tant Skateboard och spökslottet. Bilderböckerna handlar om Ingegerd som inte alls är som andra tanter. Hon kan varken laga mat, baka bullar eller sy. Istället gillar hon att klättra, dyka och resa. Och det allra roligaste hon vet, det är att åka skateboard. Men med tiden har alla Ingegerds vänner dött och hon har ingen kvar att umgås med. En dag ledsnar hon på ensamheten och ger sig ut på jakt efter nya vänner. Har hon tur hittar hon någon som gillar att åka skateboard … I Tant Skateboard och spökslottet är hon med om ett riktigt äventyr. Hon råkar skejta för långt och kommer vilse. När regnet börjar vräka ner knackar hon på i ett hus för att få skydd, men det visar sig inte vara vilket hus som helst – det är ett spökhus … Böckerna är skriven av Lotta Eriksson och illustrerad av Jenny Lindqvist. De är utgivna av Idus förlag och vänder sig till barn mellan 3-6 år.
Morfar i smyg är en kapitelbok som handlar om Fia. Fia har ingen morfar. Det tror hon i alla fall. Men så en dag står det en morfar utanför hennes dörr och knackar på. Morfar Hasse verkar jättesnäll, men tyvärr vill inte Fias mamma ha något med honom att göra. Fia är dock en handlingskraftig tjej – om nu inte mamma vill att Fia ska ha någon morfar får väl Hasse vara Fias morfar i smyg … Jag gillar den här boken, den handlar mycket om relationer, främst relationen mellan Fias mamma och Fias morfar. Men boken visar att även om de har dåliga erfarenheter sedan tidigare så är det nya tider nu när Fia finns och Fia kan behöva ha en egen relation med sin morfar. Dessutom handlar boken om relationen mellan Fia och hennes mamma. Det är svårt att beskriva den här boken, men den är väldigt bra. Den är rolig och humoristisk, men samtidigt allvarlig och har flera bottnar. En jättefin bok helt enkelt av Ingrid Olsson och med illustrationer av Jenny Karlsson. Boken är utgiven av Rabén & Sjögren och vänder sig till barn mellan 6-9 år.
Min bästa väns kalas är en jättefin bok som fokuserar på vänskap mellan generationer. Boken handlar om ett barn vars bästa vän är Hilda, en gammal tant som bor i samma trappuppgång. En dag ska barnet på födelsedagskalas hos en kompis och frågar då Hilda när hon fyller år. Det visar sig vara nu på lördag, men Hilda ska inte ha något kalas, det har hon aldrig haft och inte har hon någon att bjuda heller. Då bestämmer sig barnet för att anordna ett härligt kalas till Hilda, för det är väl klart att ens bästa vän ska ha ett riktigt kalas. Och sagt och gjort – Hilda får ett finfint födelsedagskalas. Boken visar att vänskap inte har några åldersgränser, men också att hudfärg inte spelar någon roll. Väldigt fin bok av Kristina Murray Brodin och Maja-Stina Andersson. Den är utgiven av Vaktel förlag och vänder sig till barn mellan 3-6 år.
Precis som att det kan finnas massor av olika slags familjer så kan det också finnas massor av olika slags hem. Bilderboken Hemma visar på en stor mångfald när det gäller hem. Ett hem kan ju se ut på många sätt. Det kan vara ett hus eller en lägenhet, det kan vara mitt i hjärtat av en storstad, mitt ute i vildmarken, i ett skepp på havet eller i en hemlig underjordisk håla under jord. Det finns långa hem, korta hem, stora hem, små hem, prydliga hem och stökiga hem. Och i alla dessa vitt skilda hem finns förstås också vitt skilda människor som bor där.Hemma visar upp en massa av alla dessa hem – och dess människor. Illustrationerna är något utöver det vanliga med massor att se, upptäcka och fascineras av. Författare/illustratör är Carson Ellis och boken är utgiven av Natur & Kultur.
Stjärnfamiljer är en bilderbok som jag faktiskt inte sett tidigare, men som jag fick tips om inför mitt mångfaldstema och det visade sig ju vara en riktig pärla. Den handlar kort och gott om olika familjer och budskapet är helt enkelt att familjer kan se ut på många olika sätt. I boken möter läsaren massor av olika barn och deras familjer och texten är på härligt rim. Bilderna är jättefina, färgglada, spralliga, charmiga och varma. Man blir så glad av den här boken. Läs den gärna för era barn! Och ni som jobbar på förskola eller lågstadiet – använd den gärna som diskussionsunderlag. I slutet av boken finns arbetsmaterial att använda sig av om man vill arbeta med boken. Stjärnfamiljer är skriven av Minna Paananen och illustrerad av Erika Dobbertin. Den är utgiven av Beta Pedagog.
Pejjes många frågor – tiggare, längtan och mobiltelefoner är en bok som vänder sig till de lite äldre förskolebarnen och lågstadiebarnen. Det är en ganska omfattande bok textmässigt, den ska högläsas tycker jag, framförallt också för möjligheten att prata och diskutera tillsammans med barnet. Boken handlar om Pejje som ser en kvinna som tigger. Han är en riktig tänkare och börjar fundera över hur hennes liv ser ut och varför hon sitter där. Pejjes pappa hastar bara förbi henne utan att nämnvärt bry sig. Varför gör han det? Varför ser de vuxna ibland bara vad de vill se? Och hur kan kvinnan ha en mobiltelefon, hon som är så fattig? Ja, Pejje har många frågor. På kvällen pratar han och mamma länge. Pejjes många tankar och funderingar väcker också frågor hos läsaren och boken inbjuder verkligen till diskussion. Boken är framtagen i samarbete med Stockholms stadsmission och den är skriven av Inger Ekbom som är författare och leg. psykoterapeut. Boken är inspirerad av kampanjen 
Prinsessan Victoria är en bilderbok för de lite yngre förskolebarnen. Den är skriven av Kristina Murray Brodin och illustrerad av Kajsa Lind. Det är Olika förlag som har gett ut boken. Den handlar om ett barn (jag tror inte det sägs någonstans i texten om det är tjej eller kille och det är också oviktigt) som möter en hemlös kvinna som heter Victoria. Som prinsessan. En dag finns hon bara där, Victoria, hon sitter på bänken utanför barnets hus. Barnet ser att Victoria fryser och fixar så hon får varmare kläder. Barnet tänker mycket på Victoria och bryr sig om henne. Men en dag är Victoria borta igen, lika plötsligt som hon kom. Boken vänder sig till barn från 3 år. Den har dock flera lager och går att använda för diskussion ganska långt upp i åldrarna. Ett stort plus för förlagets inkluderande tänk där exempelvis huvudpersonen är mörkhyad och till synes bara bor med sin pappa, utan att något av detta problematiseras.
Vi letar skatt är också utgiven av Olika förlag. Det är en jättefin bilderbok på rim (!) som handlar om ett barn som ser en kvinna som tigger utanför en mataffär. Folk bara stressar förbi utan att se henne och det gör också barnets mamma (så träffsäker mening: ”Satt där en tant frågar mamma disträ och stoppar ner växel i sin portmonnä”). Men barnet stannar till och pratar med kvinnan. När barnet kommer hem och ska sova sen på kvällen ligger hen och tänker på kvinnan. Dagen efter hittar barnet till tältlägret där kvinnan bor, men då kommer polisen och ska avhysa dem. Då beger sig barnet och kvinnan ut på en skattjakt som slutar på ett sätt man aldrig kunde ana. Jag gillar den här boken jättemycket. Otroligt träffsäker text av Jesper Lundqvist och finstämda detaljrika bilder av Marcus Gunnar Pettersson.
Något som väldigt många längtar efter är att ha någonstans att höra hemma. En plats där man kan känna sig trygg, familj och vänner som bryr sig om en, någonstans där man kan vara sig själv och bli uppskattad för den man är. Exakt det handlar den här boken om – Du hör inte hit, Beiron. Beiron är en hund, en byracka, som bor i skogen med sina kompisar. En dag ser han ett anslag om att det ska vara en stor hundutställning. Beiron beger sig dit, men väl på plats upptäcker han att hundarna tävlar i olika klasser beroende på vilken ras de är. Han försöker passa in i några av klasserna, han klär ut sig till pudel, dalmatiner och bulldog, men ingenstans passar han in och de andra hundarna säger hela tiden att ”du hör inte hit, Beiron”. Till slut så beger han sig hem igen. Bedrövad och ledsen för att han inte passade in någonstans på utställningen. Men väl hemma möts han av alla sina vänner som saknat honom när han var borta och nu har de anordnat en jättefin välkommen hem-fest till honom. Och nu känner han precis vart han hör hemma.
Jag tänker att det kan finnas två typer av barnböcker som speglar funktionsvariationer. Dels har vi de böcker som faktiskt handlar om en funktionsvariation, exempelvis hörselskada eller adhd, där kanske huvudpersonen själv har en funktionsvariation alternativt en person i huvudpersonens närhet, och där barnboken fokuserar på att beskriva funktionsvariationen och hur det är att leva med det. Dels har vi de barnböcker som är inkluderande på så sätt att funktionsvariationer skildras, men att det aldrig blir ett huvudfokus. Där är Olika och Idus två förlag som verkligen har tänkt till när det gäller illustrationerna i sina böcker. Där kan man se exempelvis personer i rullstol (likväl som personer med olika hudfärger) på bilderna i barnböcker som egentligen handlar om något helt annat, just för att böckerna skildrar samhället så som det faktiskt ser ut, alternativt att någon av karaktärerna har en funktionsvariation även om det aldrig är i centrum eller problematiseras. Jag tycker att det är superbra ur ett mångfaldsperspektiv att sådana barnböcker finns och jag hoppas att alla förlag, alla författare och alla illustratörer så småningom kommer att ha ett inkluderande tänk när de jobbar i framtiden. Här vill jag också nämna Rabarbertjuven av Vanja Persson som är en deckare för de yngre barnen och där huvudpersonen aka deckaren Liam är rullstolsburen, men det nämns aldrig i texten, utan fokus ligger på att lösa själva deckargåtan.
Först ut är Lovisa och nötterna. Allergi är något som ju är jättevanligt i samhället, men som sällan skildras i litteraturens värld. Författaren till den här boken, Anna Hansson, är själv allergisk mot nötter och hon hoppas att boken ska leda till att ämnet uppmärksammas och fler får information om allergin. Boken handlar om Lovisa som ska åka på utflykt med sin klass. Eftersom hon är allergisk mot nötter har ingen av klasskompisarna nötter med sig som matsäck. Men barnen åker tåg till tivolit och längst fram i tåget sitter en man som inte alls tänker på att någon kan vara allergisk. Det leder till att Lovisa får svårt att andas och det slutar med ambulansfärd och sjukhusbesök för Lovisa. En jättefin bok om ett jätteviktigt ämne, dessutom finns det uttrycksfulla, färgstarka illustrationer av Maria Andersson Keusseyan som förhöjer läsupplevelsen ytterligare.
Tove va-va handlar om Tove, vars föräldrar kallar henne för Tove Va-va eftersom hon nästan aldrig lyssnar och alltid säger Va? Men det visar sig att det inte alls handlar om att Tove inte vill lyssna. Tvärtom, hon kan inte, för hon hör dåligt. Det här är en bilderbok som skildrar processen från det att Toves föräldrar märker att Tove inte hör som hon borde tills dess att Tove får prova hörapparater hos doktorn. Det är en skönlitterär bilderbok, men med en hel del faktainslag om örat, hörseln och hörselnedsättning. Väldigt pedagogiskt och förklarande, utan att bli för mycket. Författare är Tove Kullenberg och illustrationerna är gjorda av Emma Adbåge.
Även nästa bok handlar om hörselnedsättning. Pluto och stjärnorna av Mia-Maria Lindberg handlar om Linn som även hon hör dåligt. Hon älskar planeter, rymden och stjärnorna. Ofta sitter hon på skolbiblioteket och läser om detta för att få vara ifred och vila. Men just idag när vi läsare får möta henne sitter hon i ett väntrum. Hennes pappa är arg på henne för att hon har tappat bort sina hörapparater, och Linn vill helst av allt komma därifrån. Hon drömmer sig iväg till planeten Pluto när hon inte hör vad pappa och doktorn säger. Men när sköterskan Anna dyker upp blir Linn äntligen sedd. Hon får hjälp att prova ut hörapparater som sitter bättre, och det bästa av allt – Anna använder teckenspråk och tycker att Linn också ska lära sig det. Det här är en fin, lättläst bok om att ha hörselnedsättning. Längst bak i boken finns lite fakta, diskussionsfrågor och handalfabetet. Jag gillar boken, men måste säga att jag känner lite ont i magen när jag ser hur Linns pappa beter sig. Delar av boken verkar vara självupplevt av författaren och det märks, för det känns väldigt autentiskt skildrat.