En ny bilderbok av Eva Lindström är här.

– Jag är Haren, sa Haren.

– Jag är Kopparormen, sa Kopparormen.

– Jag är Lilly, sa jag.

Sen var vi vänner.

Så enkelt var det.

Vi är vänner är kort sagt en bilderbok om vänskap. Vännerna gör allt möjligt eller ingenting tillsammans. Ibland tycker de lika, ibland inte. Men det gör inget, de är vänner i alla fall.

Vi är vänner är en finstämd bilderbok som utspelar sig i en rofylld skog, målad i milda färger. Med denna bok nominerades Eva Lindström för tionde gången till Augustpriset. I och med det så är hon också den författare som har nominerats flest gånger till den utmärkelsen. Men tydligen finns det en uppdelning i vilka som gillar hennes böcker och inte. Jag har svårt för dem tyvärr. Jag kan se tjusningen i hennes bilderboksestetik, men de tilltalar ändå inte riktigt mig.

Vänskap är inte alltid okomplicerat, inte ens för de minsta barnen. Detta tar Pija Lindenbaum fasta på i sin nya bilderbok Ska vi va?

Boken handlar om Berit som alltid är ute och leker. Hon är en sådan som har sand i pannan och galonbyxor fastän det inte regnar. Hon är en sådan som alltid vill va (=leka med kompisar). Idag vill hon leka med Flisan. Så hon knackar på och frågar ”Ska vi va?”. Men Flisan vill inte, hon vill vara ifred och klippa med sin nya sax. Då släpper mamma in Berit från andra sidan av huset. Flisan blir liksom aldrig fri från Berit. Men nästa dag, då är inte Flisan längre sugen på att pyssla. Hennes sax ser så tråkig ut och egentligen vill hon gå ut och leka. Där står ju Berit. ”Ska vi va?” frågar Flisan och ett rollbyte sker. Man kan tro att Berit nu ska säga ”Jaså, duger det nu” men det gör hon inte, utan hon sväljer sin stolthet, om hon nu ens har haft någon. Beundransvärt.

Jag tror att de flesta någon gång känner som Flisan, att man är nöjd bara med att vara hemma och pyssla på egen hand, i sin ensamhet. Kanske inte minst i dagens stressiga samhälle med stora klasser och barngrupper, mycket aktiviteter och den stress som tekniken ger. Men alla kanske inte känner att det är okej att ibland säga nej till en kompis. Därför är det bra att boken visar att det visst är okej. Samtidigt bör man förstås tänka på hur man säger och visar det för sin kompis så att man inte sårar. Och där är den här boken perfekt att ha som inledning på ett sådant samtalsämne.

Värt att tänka på är ju också att boken skildrar det hela ur två olika perspektiv, nämligen både Flisans och Berits. På så sätt skapar boken igenkänning hos ännu fler än om bara den ena huvudpersonen kommit till tals. Ett stort plus är också att bokens text och bilder hänger ihop väldigt bra, vilket kanske inte heller är så konstigt eftersom det är Pija Lindenbaum som både har skrivit och illustrerat. Boken utges av Rabén & Sjögren.

Hej och hå kläder på är en rolig bilderbok för de yngre barnen som demonstrerar vedermödorna i att klä på sig och få det rätt. Det är ju inte så enkelt som man faktiskt kan tro, det där med att klä på sig.

Boken handlar om tre syskon som ska klä på sig. Från strumpor till mössa. Snabbt och lätt, ibland lite fel, men till slut blir det rätt. Boken är på rim och det är mycket humor och finurlighet i texten.

Kläder har man dagen lång.

Trosa eller en kalsong

tar man först, om man är naken,

sätter den på nakna baken.

Ett plus också för att boken är en syskonbok. Det innebär att läsaren inte bara kan känna igen sig i morgonrutinerna och påklädningen, utan också i hur det är att leva med syskon. Språket är underbart. Texten är rolig och fyndig med en härlig rytm. Bilderna är också underbara. Enkla men samtidigt detaljerade och färgstarka. Det här är en glad och positiv bok att läsa om och om igen. Boken är skriven av Stina Kjellgren och illustrerad av Lotta Geffenblad. Den utges av Rabén & Sjögren.

Karin Ahlin är konstnär, grafisk designer och storyteller. År 2011 fick hon pris för bästa animation vid Dalarnas filmfestival med motiveringen att många olika tekniker varvas på ett lekfullt och klurigt sätt och låter berättelsen sprudla av liv och skaparglädje. Nu har Karins första bilderbok utgivits av Alfabeta bokförlag. Samma livliga bildberättande hittar vi i hennes barnboksdebut.

Bilderboken heter Inte vara rädd och den handlar om Tiger som sitter på trappan till sitt hus och väntar på att hans föräldrar ska komma hem. Han vill nämligen varken gå in eller vara ute. Då kommer grannen Taxen förbi och undrar vad Tiger gör ute alldeles ensam. Taxen behöver hjälp att leta efter sin röda hatt och han ber Tiger om hjälp, så tillsammans genomsöker de huset från källare till vind. Men egentligen handlar det om att Taxen tycker att det är läskigt. Då försäkrar Tiger honom att inte vara rädd. Samtidigt så känner man att även Tiger är rädd. Han försäkrar hela tiden ”inte vara rädd, inte vara rädd”. Det blir som ett mantra och troligen så gör han det just för att han blir mindre rädd av att säga så.

Inte vara rädd vänder sig till barn mellan 3-6 år och de allra flesta har ju varit rädda någon gång, så igenkänningsfaktorn är hög. Boken handlar mycket om tankar, känslor och rädslor ur ett litet barns perspektiv. De färgstarka och lite barnsliga bilderna är uttrycksfulla och tilltalande. Att övervinna sina rädslor är ett tema som är tidlöst och som passar såväl stora som små.

Den otäcka lilla mamman är den första boken i Otäckserien. Boken handlar om Sabina som har fått en lillebror. Hennes mamma har inte tid för Sabina längre och ett tag önskar hon sig säkert en ny mamma. Men vad gör man när ens mamma plötsligt blir en skrikig, otäck mamma som bara ligger på golvet och sparkar och slår med knytnävarna. Sabina tvingas bli stor och får börja laga mat, handla och ta hand om lillebror. Snart inser hon att det är ganska jobbigt med den där lilla mamman som bara bråkar och är olydig.

Den otäcke lille Fluns är den andra boken i serien. Den handlar om Lily som en dag plötsligt får oväntat besök. Men det är inget trevligt besök. Ingen kompis eller farmor eller mormor som kommer för att leka och ha roligt. Nej, istället är det ett otäckt litet besök. Det är en grön och slemmig filur som flyger in genom Lilys sovrumsfönster och börjar ställa till med besvär. Han spelar trumma i Lilys öra tills hela hennes huvud värker och han gungar i hennes snorkråkor tills hon nyser och hostar.

Båda böckerna är väldigt humoristiska med tydliga teman. Böckerna lockar till skratt hos både barn och föräldrar. Igenkänningsfaktorn är stor. Illustrationerna tilltalar inte mig, men texten tycker jag desto mer om.

Böckerna är skrivna av Suzanne Gottfarb, illustrerade av Lisa Örtengren och utgivna av Bokförlaget Mormor.

Ivar träffar en Stegosaurus och Ivar träffar en Tyrannosaurus är två härliga bilderböcker för alla dinosaurieälskare.

Dinolandet är en låda där Ivars leksaksdinosaurier bor. Han har hur många som helst och han kan namnen på dem allihop. En kväll när Ivar inte vill sova hör han konstiga ljud från lådan. Det krafsar och det piper. Han klättrar ner från sängen och går bort till dinosaurierna. Men vad har hänt? De har blivit levande! I nästa sekund snurrar allt omkring Ivar och plötsligt har han hamnat mitt i djungeln bland alla dinosaurier. Han träffar en Stegosaurus som behöver hans hjälp.

En kväll när pappa har somnat smyger Ivar fram till Dinolandet igen. Återigen snurrar det omkring honom och han hamnar i djungeln igen. Först är det helt tyst i djungeln, men så hör han ett dovt mullrande. En hel flock med edmontosaurusar kommer springande på flykt från en tyrannosaurus. Ivar blir rädd. Tyrannosaurusar är ju köttätare. Betyder det att de tycker om barn också? Men så kommer Tyrannosaursen Tova och hon vill leka med Ivar. Fast det visar sig vara ganska svårt att leka med en levande tyrannosaurus.

Böckerna vänder sig till barn mellan 3-6 år och de känns lagom långa och lagom spännande. I slutet av böckerna finns ett faktaavsnitt med intressant dinosaurieinfo för alla dinoälskare. Böckerna är fartfyllda, äventyrliga och samtidigt också roliga. Lisa Bjärbos språk är som vanligt helt enastående. Emma Göthners bilder är charmiga och lagom läskiga. Jag gillar att det äntligen har kommit en äventyrsbok om dinosaurier bland alla de faktaböcker om dinosaurier som har kommit de senaste åren. Jag skulle tro att vi kommer att få se mer från Ivar och hans Dinoland i framtiden. Det bästa av allt är att man faktiskt inte ens behöver vara dinosaurieintresserad för att älska dem, de här böckerna kan dinofrälsa vem som helst.