Det här är den femte boken om barnens älsklingsfigur, Bolibompadraken. En saga som rymmer både fakta och en glad historia om den stora, klumpiga och kärleksfyllda draken. En saga där han även får möjlighet att visa sina speciella drakkrafter.

Draken är på tågstationen för att titta på allt spännande som finns där. Men när draken ska hjälpa en tant upp på tåget med sin väska befinner han sig plötsligt på ett rullande tåg och det är för sent att kliva av. Draken som inte ens har med sig sin resväska undrar hur det ska gå? När alla andra passagerare börjar leta efter sina biljetter, kommer draken på att han inte har någon biljett. Konduktören berättar att det måste man ha när man åker tåg. Det visste inte draken.

Det här är en rolig berättelse. Fylld med lärorik fakta om hur det går till när man åker tåg. Om biljetter, konduktörer och allt annat viktigt. En utmärkt saga att läsa innan barnets första tågresa.

Böckerna om Bolibompadraken är utgivna av Raben&Sjögren. Skrivna av Mats Wänblad och illustruerade av Micaela Favilla.

Fler böcker i samma Serie är:

• – Hos tandläkaren med Bolbompadraken!
• -Här ska lekas, sa Bolibompadraken!
• -Men… det är ju Bolibompadraken!
• -Bad-dags med Bolibompadraken!

Adjö, herr Muffin är en bilderbok som handlar om döden. Boken är gjord av våra främsta bilderboksskapare, där Ulf Nilsson skrivit texten och Anna-Clara Tidholm tecknat vackra bilder till. Boken handlar om Herr Muffin, ett gammalt marsvin som haft ett långt och innehållsrikt liv där han haft en fru och sex små barn. Men nu är han gammal, har ont och ska snart dö. Hans ägare förstår det och skriver brev till Herr Muffin. På så sätt kan man följa dödsfallet ur både marsvinets och ägarens perspektiv.

Adjö, Herr Muffin utgavs första gången 2002, men kom i nytryck senast 2009 (Bonnier Carlsen). Det är en tidlös saga som behandlar döden på ett barns nivå, utan att försköna, men utan att ljuga eller nämna några hemska detaljer heller. Många barn har husdjur och kommer i kontakt med döden för första gången just på detta vis, så det är ett smart grepp att använda sig av ett husdjur och dess ägare i huvudrollen. Adjö, Herr Muffin är sorglig och ledsam, men allting är skildrat med kärlek och naturlighet. Boken fungerar utmärkt att använda som inledning på svåra samtal om livet, kärleken och döden. En helt suverän bok!

Böckerna om Prick och Fläck är hur charmiga som helst. För ett tag sedan recenserade jag Prick och Fläck ser stjärnor. Nu har jag läst Prick och Fläck trycker till. I den boken är det dags för middag och de har massor av potatisar att skala. Så kommer de på att de kan trycka bilder med hjälp av potatisarna. De delar potatisarna och tar färg på, sedan trycker de mot ett papper. Snart kommer de på att de även kan trycka på sig själva. De trycker prickar på Prick och fläckar på Fläck. Till slut har de bara två potatisar kvar att koka till middagen, men de har hunnit trycka en hel tidning. Längst bak i boken finns ett faktauppslag om potatistryck och tidningsbilder. Precis som i tidigare böcker om Prick och Fläck är det finurliga ordlekar i den korta och enkla texten, bilderna är smågalna och helcharmiga och tillsammans blir det en helt oemotstånlig bok för 3-6-åringar.

Böckerna om Prick och Fläck är skrivna och illustrerade av Lotta Geffenblad och utgivna av Bonnier Carlsen.

Rapunzel är en gammal tysk folksaga, ursprungligen nedtecknad av bröderna Grimm. Minns ni den? Den handlar om flickan Rapunzel som blir instängd i ett torn av en elak häxa. Det fanns inga dörrar till tornet, bara ett fönster och varje gång häxan skulle komma upp till Rapunzel fick Rapunzel släppa ut sitt långa hår så häxan kunde klättra upp med hjälp av hårflätan. En dag hörde en prins om detta knep och på så sätt kunde även han klättra upp till Rapunzel. De blev kära och tänkte smita iväg men häxan satte stopp för det hela genom att klippa av håret. Prinsen fick sina ögon utstuckna. Flera år senare återsåg han dock Rapunzel och då fick han tillbaka synen och de kunde leva lyckliga i alla sina dagar.

Sagan har förstås skildrats i såväl bilderböcker som film. Nu senast i en bilderbok utgiven av Felis förlag. Bilderboken har stämningsfulla illustrationer av den ungerska konstnären Katalin Szegedi. Bilderna täcker hela sidorna och skapar en härlig läsupplevelse. Barnboksförfattaren Maud Mangold har gjort en nyöversättning av Rapunzel från tyska. Texten är därför modern och kan lätt förstås av dagens barn. Läs gärna Barnboksprats recension av Rapunzel här, där ni också kan se flera av bilderna i boken.

Herr Kattzon är en väldigt charmig bilderbokskaraktär. Han är en sur, egensinnig katt som gör lite som han vill.  Hittills har det kommit två böcker om Herr Kattzon, skrivna och illustrerade av Sam Lloyd och utgivna av Isaberg förlag. Böckerna heter Herr Kattzon och Herr Kattzon och lilla Morrhår.

I den första boken så längtar han efter äventyr. Han bor med flickan Emily som älskar honom över allt annat i världen. Hon tycker om att kela och gosa med honom, men han känner sig instängd och vill prova på vida världen. Han rymmer och från början är det rätt så kul och fritt. Men snart inser han att det är ensamt, kallt, ingen ger honom mat och ingen kelar med honom. Han ångrar sig och längtar hem igen. Han inser att det nog inte bara är Emily som älskar honom utan han älskar nog henne också.

I den andra boken så kommer Emily hem med en kattunge. Det är inte vad Herr Kattzon vill. Kattungen låter honom aldrig vara ifred och vill hela tiden busa och leka. Han försöker på alla sätt att bli av med den lille pesten som dessutom konkurrerar om Emilys kärlek. Men så småningom inser han att Emily fortfarande älskar Herr Kattzon lika mycket och att kattungen faktiskt är riktigt vettig och charmig den också.

I böckerna kan man absolut dra paralleller till känslor i verkligheten, framförallt i den andra boken där man kan dra paralleller till ett barn som får ett syskon. Men det roliga med den här boken är att katten inte är ett förmänskligat djur utan det är en katt med alla de tankegångar en katt skulle ha. Sam Lloyd använder sig av många grepp för att skapa denna härliga bilderbok, det är stora, intensiva bilder, stora gester, uttrycksfull mimik och kroppsspråk, varierande bildtekniker från jättebilder till små serierutor och texten är insprängd lite här och där på sidorna.

Jag har alltid gillat Carin och Stina Wirséns böcker, såväl pekböcker som bilderböcker. En ny favorit för dottern och mig är En liten skär och alla ruskigt rysliga brokiga. I den här boken är det kusligt och läskigt. Det är midnatt och kallt. Skuggorna ruvar överallt. En liten skär träffar på alla möjliga läskiga spöken, monster, häxor och vampyrer. Som tur är så kan liten skär snart natta alla läskiga figurer och sjunga en vaggvisa för dem. Det här är en bok som leker med det kusliga. Den visar på att det är helt okej att vara rädd, men att man inte alltid behöver vara rädd. Ibland är det inte så läskigt som man tror. Man kan både skrämmas och bli skrämd – det finns två sidor på rädslan. Bilderna är underbara som alltid och den rimmade texten är helt oemotståndlig!