Hur skulle det vara om alla höll varandra i handen? Det funderar Grethe Rottböll och Marcus-Gunnar Pettersson i bilderboken Tänk om alla. Om alla höll varandra i handen skulle ingen blåsa bort, ingen skulle stå utanför och känna sig borta, ingen skulle behöva vara mörkrädd och gå hem ensam och alla skulle ha någon att berätta någonting för. Det skulle finnas många fördelar, men också en del nackdelar. Det kan bli svårt att äta och sova och det är viktigt att alla går åt samma håll. Det skulle vara skönt att släppa taget och bara sitta för sig själv en stund, men det bästa skulle vara att det fanns några som stod kvar och väntade på en.

Tänk om alla är en filosofisk bilderbok som ger upphov till många fina samtal. Den behandlar värdet av att vara tillsammans och att människor kan se olika ut, men ändå vara lika betydelsefulla. Samtidigt respekteras också den önskan om att få vara ensam som många säkert känner igen sig i. Illustratören Marcus-Gunnar Pettersson har skapat myllrande, ringdansliknande bilder som verkligen visar att ingen människa är den andra lik, här finns alla möjliga typer av människor och utseenden skildrade utan att det poängteras, problematiseras eller ifrågasätts på något sätt. Tänk om alla är ett fantasifullt, intressant tankeexperiment som säkerligen tilltalar barn i förskoleåldern. Texten är lättläst, det är bara någon mening per uppslag. Men man kan som sagt jobba länge med frågor utifrån boken om man skulle vilja. Det är en perfekt blandning mellan djup och humor, och jag tror boken passar en bred målgrupp. Den skulle därför fungera ypperligt i barngrupp på förskola eller i förskoleklass. Boken uppmuntrar verkligen till att själv testa hur det skulle vara om alla höll varandra i händerna. Men den uppmuntrar också till diskussioner kring mångfald. Att olikheter Det här är också en bok som barnen själva lär tycka om att bläddra i. Upptäcka alla detaljer, försjunka i allt som händer, drömma sig bort.

Tänk om alla är utgiven av Rabén & Sjögren. Den finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus.

 

 

Den här bilderboken hade varit perfekt att läsa för mina barn i helgen, för det hade varit hög igenkänning. Ena dottern var nämligen bjuden på födelsedagskalas hos en klasskompis, men kräktes natten innan och kunde därför inte gå. Bilderboken Jag är inte sjuk handlar just om detta. Berättarjaget ska på kalas hos kusinen Nova, men när hen vaknar pirrar, dirrar, sticker och kliar det i hens kropp. Berättarjaget känner att det gör ont i halsen när hen sväljer, men vägrar acceptera att hen är sjuk. Hen hamnar i sängen igen och får feberfrossa och konstiga drömmar. ”Som solsting. När hjärnan blir så kokt att man tror att hundar pratar”, beskriver hen det som. Mamma blir också sjuk. Tillsammans får de pricka papperskorg med snorpapper, titta på filmer om hajar och delfiner och äta upp julmarsipanen.

Boken handlar alltså om att vara sjuk, att bli sjuk vid fel tillfälle, när man mest av allt bara vill vara frisk och få göra roliga saker, att försöka dölja att man är sjuk – tills det inte går längre. Men sensmoralen är att det kan bli rätt så bra i slutändan ändå. Man kanske missar en sak, men får istället möjlighet att göra något annat. Boken handlar om samma mamma och barn som i Sara Bergmark Elfgren och Maria Fröhlich tidigare gemensamt skapade böcker Nu leker vi och Just nu har vi varandra. Man får inte veta vilket kön huvudpersonen har, vilket ökar möjligheten till igenkänning hos läsaren. Illustrationerna är färgstarka och mycket gestaltande. Såväl i text som i bild fångas karaktärens känslor på ett träffsäkert sätt. Det här är ett ämne jag inte tror skildras i särskilt många barnböcker, men som de flesta barn säkert kan känna igen sig i. Därför fyller boken ett tomrum och den gör det på ett mycket bra sätt. En perfekt vabruari-bok.

Jag är inte sjuk är utgiven av Rabén & Sjögren och finns på biblioteket eller att köpa hos Adlibris eller Bokus.

Stina Wirsén fortsätter ta sig an svåra ämnen i Vem-böckerna. I Vem finns är det två syskon, Mjau och Pip som ber sina föräldrar berätta om när de skulle kläckas. Så Duvamamman börjar berätta om när hon och Kattpappan väntade på tillökning. Det fanns tre små fina ägg och föräldrarna väntade otåligt på att få se vilka som finns där inuti. Duvamamman och Kattpappan drog runt äggen i vagnen och väntade och väntade. Så plötsligt började äggen kläckas. Snabbt tog föräldrarna en taxi till sjukhuset. Där kände doktorn så försiktigt på äggen och lyssnade med stetoskopet. Det pickade i äggen, det knakade och knastrade. Men bara i två ägg. Det tredje ägget var tyst. Nu blev det bråttom. Äggen måste öppnas! Mjau och Pip låg i de första två äggen. Men i det tredje fanns bara en ensam blå fjäder. Föräldrarna fick åka hem med två bebisar istället för tre. Sånt händer ibland, berättar doktorn. Föräldrarna berättar att de blev så lyckliga och glada över Mjau och Pip, men samtidigt så ledsna över ägget som var tomt. De grät över bebisen som inte blev, som skulle ha hetat Duna. Mjau och Pip börjar fundera över vem som finns. De vuxna säger att för dem har Duna funnits, först som en gåta i ett ägg, sedan som en dröm om hur det hade kunnat vara. Mjau och Pip tänker på mormor, hon fanns ju förut. Kanske fanns hon mer än Duna, för mormor fanns ju jättelänge innan hon dog.

Ja, Stina Wirsén väjer inte för svåra ämnen. Det här är en sorglig bilderbok som inte passar att läsa när som helst, i vilken situation som helst. Men det är en guldgruva att läsa i familjer där man har drabbats av sorg. Att läsa om det svåra kan göra det enklare att prata om det. Att få möjligheten att känna igen sig och se att man inte är ensam. Det kan betyda mycket. Och som vanligt är ju Stina Wirsén en mästare att skildra känslor, tankar och funderingar i såväl bild som text.

Vem finns är utgiven av Bonnier Carlsen och finns på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller Bokus.

Många gånger har jag sett den här bilderboken på biblioteket, framförallt när jag ställt tillbaka den efter att den varit återlämnad. Det är alltså en populär bok, ofta utlånad, vilket gjorde att jag till slut kände mig tvungen att läsa den för att få reda på varför den lånas så mycket 🙂

Guji-Guji börjar med att ett stort ägg kommer rullande på marken, genom skogen, över ängen och nerför backen. Det rullade hela vägen rakt in i ett ankbo. Mamma Anka märkte ingenting. För hon läste (!) I boet låg redan tre ankägg. Så småningom började äggen kläckas. Ut kom tre ankungar som fick namnen Droppen, Zebra och Månsken på grund av deras utseenden. Ur det fjärde ägget tittade en ganska udda ankunge upp. ”Guji Guji” sa han och det var också vad han fick heta. Mamma Anka lärde sina ankungar allt hon visste, som att simma, dyka och vanka snyggt. Guji Guji lärde sig snabbt, men var också större och starkare än de andra ankungarna. Så en dag tittade tre hemska krokodiler upp ur vattnet. De såg ut som Guji Guji. De elaka krokodilerna retade honom och frågade varför han, som är en krokodil, bor och lever som en anka. Guji Guji blev förtvivlad och börjar fundera. Krokodilerna bad honom att ta med alla ankor till bron för att träna dykning. Under skulle krokodilerna lura för att få sig en riktig festmåltid. Guji Guji gjorde som han blev tillsagd. Nästan i alla fall. För det var inga feta, härliga ankor som så småninom föll ner från bron och in i krokodilernas gap. Istället kom tre stora stenbumlingar som slet sönder krokodilernas vassa tänder. Guji Guji hade räddat ankorna och blev dagens hjälte. Han fortsatte bo med ankorna  och för varje dag blev han en starkare och lyckligare ”ankodil”. Slutet gott, allting gott.

Jag tyckte jättemycket om boken och nu när jag läst den förstår jag verkligen varför det är en så uppskattad bilderbok. Guji-Guji är en variant på Den fula ankungen och passar ypperligt för högläsning. Med kärlek, värme och humor behandlar den många viktiga teman, så som känslan av att vara annorlunda, att alla är lika värda, att kärlek vinner över elakhet, identitet, acceptans, lojalitet, mobbing, adoption och mycket annat. Det finns mycket att diskutera och prata om. Illustrationerna i akvarell är lekfulla, humoristiska, varma och fyllda med detaljer och känslor.

Bilderboken Guji-Guji är skriven och illustrerad av taiwanesiske Chih-Yuan Chen som är en av Asiens främsta bilderboksskapare. Boken fick Peter Pan-priset 2015. Det är ett barnbokspris som tilldelas en översatt bok ”som antingen kommer från en kultur, ett land eller språk som är mindre vanligt förekommande i Sverige eller visar ett nytt eller i Sverige mindre känt författarskap. Priset delas ut av Ibby (International Board on Books for Young People). Guji-Guji är utgiven av Hippo bokförlag och finns på biblioteket eller att köpa på Adlibris och Bokus.

   

Kan man vara avundsjuk på ett husdjur? Det är i alla fall Pella i bilderboken Pella och pinnarna. Pella skulle vilja leka med storasyster Aya. Men Aya vill bara vara med sina vandrande pinnar. Och Aya är så rädd om sina husdjur att Pella inte ens får hålla i dem. Den av vandrande pinnarna som är Ayas stora favorit är Benny. En dag när Aya städar pinnarnas terrarium gömmer Pella Benny i en låda på sitt rum. Aya blir ledsen och letar efter honom överallt. På kvällen tar Pella upp Benny i smyg för att leka med honom, men det vill han inte, han till och med bajsar på Pellas pyjamasjacka när hon försöker gosa med honom. När Pella lägger tillbaka honom i lådan låter han så mycket att hon inte kan sova. Till slut smyger Pella in i Ayas rum och lämnar tillbaka Benny. Äntligen kan hon sova…

Teresa Glad är illustratör, manusförfattare och animatör som bland annat är utbildad på Konsthögskolan och Konstfack. Pella och pinnarna är hennes debutbok som kom 2016. Året därpå kom en uppföljare, Pella och Längtan.

I Pella och Längtan ska Pella vara kattvakt åt farmors katt Längtan. Det är mysigt, men när katten förstör Pellas lek och blir för jobbig tröttnar Pella och släpper ut henne. Äntligen får Pella lite lugn och ro. Men Längtan är borta hela natten. När katten äntligen kommer tillbaka har Pella dåligt samvete och anstränger sig därför extra mycket, hon borstar pälsen, ger massor av mat till Längtan och tömmer kattlådan. Att vara kattvakt går jättebra och Längtan blir bara tjockare och tjockare. Några veckor efter att farmor hämtat hem Längtan igen ringer hon till Pella och ber henne komma dit, för hon har något att visa…

Bilderböckerna om Pella är charmiga, varma berättelser som handlar om flera olika teman, som syskonskap, gemenskap, integritet, att vara arg på någon, att ha dåligt samvete samt hur det kan vara att ta hand om ett husdjur. De har härliga, färgstarka illustrationer som gör mig glad när jag läser.

Böckerna om Pella är utgiven av Alfabeta bokförlag. De finns hos Adlibris (här och här) och på Bokus (här och här).

I Glass på en onsdag ska Ella följa med Noa hem efter förskolan. Hon är lite nervös, tänk om hon inte vet hur man uppför sig! Ella har till och med ont i magen på förskolan. Hon vill verkligen följa med Noa hem, hon har tjatat på mamma och pappa för att få göra det. Det är konstigt att man kan vara rädd för sånt som man längtar efter. Men det visar sig att hon inte alls behöver oroa sig. Noas mormor är jättesnäll och inte alls som Ella föreställt sig. Hon är lite knasig, totalt oförutsägbar och gör sånt som inte vuxna brukar göra. Och hemma hos Noas mormor får man till och med äta glass fastän det inte är lördag! När mamma kommer för att hämta Ella vill hon inte alls hem.

Jag blev nyfiken på att läsa den här bilderboken eftersom den är skriven av författaren till vuxenromanen En helt vanlig familj som jag verkligen fastnade för. När jag såg att Mattias Edvardsson skrivit en bilderbok kunde jag därför inte låta bli att leta rätt på den på biblioteket. Och jag blev inte besviken. Det här är en bilderbok med många bottnar. Ella är en försiktig, räddhågsen och grubblande liten tjej vars känslor får ta plats i första delen av boken. När hon kommer hem till Noa får hon ett nytt perspektiv och nya tankar, vilket utvecklar henne. Boken visar också att det finns flera olika sätt att vara på och olika slags familjer, och det ena sättet är inte bättre än det andra. Det är en bilderbok man blir glad och varm av. Boken innehåller en hel del humor och knas, och ger upphov till diskussioner med de barn man läser för. Vad får man göra och inte? Vilka regler är viktiga och vilka är totalt onödiga? Kan man ha olika regler hemma och på förskolan? Kan det finnas olika regler i olika hem? Ja, boken ger upphov till många frågor och tankar. Illustrationerna är härligt charmiga, varma och tokroliga – förlaget har valt precis rätt illustratör för att fånga känslan i boken. Senare i vår kommer en ny bok om Ella och Noa som jag ser mycket fram emot.

Glass på en onsdag är skriven av Mattias Edvardsson och illustrerad av Matilda Salmén. Den är utgiven av bokförlaget Opal och finns bland annat på Adlibris och på Bokus.